åsstigen-arkiv - Gylleboannika

I skiraste grönt.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 10 maj, 2019 7 maj, 2019 / åsstigen, bokskog, gylleboskogen, Österlen / 1 minute of reading

Hej.

Den vackraste tiden är nu. Nu när bokskogen är alldeles ljusgrön och allt är nyutslaget.

En stormig morgon gick jag en tur på åsstigen i Gyllebo. Lite kyligt och ganska blåsigt, men sagolikt vackert.

Den underbara kabbelekan växte som i en blå spegel och på kalhygget hade vilda blommor nu börjat slå ut. Den rosa skogsblomman som jag inte minns namnet på, fick mig att minnas min barndom i skogen.

De tappraste vitsipporna lyste ännu vitt på sina ställen.

Efter en grå och färglös vinter, som faktiskt inte varit någon riktig vinter här hos oss, så är det härligt med den gröna, sköna färgen nu.

Nej, jag kan nog inte se mig mätt på allt det frodiga.

Dagens citat:

Lyckan kommer inte när du får vad du vill, utan när du njuter av vad du har.

Och njuter man av naturen, ja då vill jag lova att man är lycklig nu.

Må gott och kram.

Annika

En liten stig på åsen.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 8 mars, 2019 7 mars, 2019 / åsstigen, Gyllebo, Österlen / 2 minutes of reading

Hej

I Gylleboskogen finns en fantastisk liten vandringsstig på lite drygt två kilometer.

Den går över en ås som är så mysig.

Ibland händer det att jag tar den lilla omvägen med mina hundar. De älskar den här extrarundan. Även om hunden Molly brukar blir trött. Men då får hon ”åka ryggsäck”, när rundan blir för lång.

En morgon som var extra varm och solig valde vi att svänga av in på åsstigen.

Det var en sådan där ljuvlig morgon då våra siluetter var långa och smala och vi var fyllda med skön energi.

Naturen låg ännu i vinterdvala, men solen värmde skönt.

En häger skrek till och lyfte från den lilla dammen i kohagen när vi kom tassande i de prassliga löven.

Det är lite extra roligt att promenera på åsstigen. Den lilla bron och alla de spångar som finns där, gör stigen lite mer spännande. Ungefär som ett litet naturligt äventyrsland.

Snart, snart täcks marken av ett hav med vitsippor. Då ska jag återvända hit och ta fler bilder, så ni får se och njuta.

Dagens citat:

Var inte rädd för att använda de talanger du har, för tänk så tysta skogarna skulle vara om inga fåglar sjöng förutom de som sjöng bäst.

Ha en fin dag och kram

Annika

En morgonvandring på åsstigen.

Lämna en kommentar / Natur / Av Annika Olsson / 10 juni, 2018 27 november, 2018 / Allmänt, åsstigen, flatcoated retriever, gylleborunda, natur, pomeranian / 3 minutes of reading

Hej hej

Oftast vandrar jag med mina hundar runda efter runda runt min älskade Gyllebosjö. Men ibland väljer jag andra stigar.

Ibland går jag en liten rolig stig som kallas åsstigen. Min hundar brukar älska när vi går där.

Inne i skogen har det blivit så mörkt och dunkelt. Tiden från det skira limegröna till det torra mörkgröna gick fort det här året. De översvämmade små bäckarna är snart bara fuktiga fåror i marken. Jag häpnas över vad moder natur kan trolla på bara några få veckor.

På ett ställe växer en så rolig våtmarksväxt. Ibland plockar jag en sådan stängel med mig hem för att sätta i en vas i badrummet. Den blir så dekorativ mot mitt vita kakel. Visst ser den rolig ut. Fast vackrast är den såklart där den hör hemma, här ute i naturen.

Att gå på åsstigen är lite som att göra en huppegupptäcksfärd. Det är backe upp och backe ner i en underbar miljö.

Ibland är jag lite rädd för att gå där eftersom jag hört talas om att ett gäng mountainbikefantaster tränar cykling där i backarna. Deras framfart är inte att leka med och att rädda sig undan från stigen med tre hundar i släptåg är nog dömt att misslyckas. Det hade blivit en kollision utan dess like …

Nåväl, inga krockar blev det den här morgonen. Allt var stilla och lugnt.

Stigen leder genom en härlig natur. Man följer en liten bäck och går ibland på breda ekplank. Där är så vackert så man nästan blir salig. Vilda blommor och mysiga små träd gör att det känns lite sagolikt.

Man följer ett stengärde och kan blicka ut över ängen där det ibland går betande kor.

Att här finns vildsvin det vet jag, det kan man tydligt känna på lukten.

Att vara still utan myggmedel är inte så kul. Särskilt inte för min store Johnnyhund. Alla myggorna och insekter tycks älska hans nos, och den stackaren blir väldigt irriterad på dem.

Fästingar kryllar det såklart också av. Mina hundar har alla fästingmedel på sig för att förhindra att de ska bli sjuka.

Värre är det för mig själv. Fast inga fästingar i världen kan hindra mig från att vara ute i naturen. Jag plockar varje år bort ett antal från min egen kropp och tycker egentligen inte att själva djuret är så äckligt … om det inte vore för de förskräckliga sjukdomar som de sprider … När började de sprida alla de hemska sjukdomarna egentligen?