Hejsan
I helgen gjorde jag en kort resa till Småland för att träffa tre av mina kusiner.
En liten del av ett väldigt stort antal kusiner som jag har på min mammas sida.
Det var ett möte som jag verkligen sett fram emot och längtat så väldigt mycket efter. Samtidigt som det pirrade lite i magen, så som det gör när man ska möte någon man inte träffat sedan barnsben.
Det blev en alldeles fantastisk dag. På alla sätt och vis!!
Utrustad med en vacker hortensia på stam, satte jag mig i bilen den tidiga morgonen och begav mig norrut.
Gunilla som var initiativtagare och dagens värdinna, är den av mina kusiner som jag träffat mest som barn. Vi brevväxlade och bodde hos varandra på skolloven, och när vi blev äldre reste vi på språkresa till England tillsammans.
Den där språkresan som var mina föräldrars sista förtvivlade försök att få mina skrala engelskabetyg någorlunda godkända. Men det slutade med att jag lät Gunilla prata för oss båda och höll mig bara tyst i bakgrunden.
Nåväl, våra vägar skildes strax efter, så som de ofta gör när man är ung och växer upp. Vi har såklart sets på någon begravning, men inte mer.
Nu stod hon alltså där framför mig i dörröppningen, min älskade kusin Gunilla. Och hon var sig på pricken lik och jag blev alldeles varm i hjärtat.
Lika bedårande som alltid.
I Hässleholm mötte jag upp en annan kär kusin. Min goa fina kusin Anita. Henne har jag haft ganska god kontakt med alltsedan min mamma dog. Och jag kan lova er, det var inte många sekunder som det var tyst i bilen på resan upp. Härliga, goa Anita!!
Min tredje kusinen, Elisabeth, som är Gunillas syster, kom direkt från sitt sommarställe och lyste upp världen med sin underbart röda sommarklänning och sitt smittsamma skratt.
Elisabeth hade jag inte heller sett sedan barnsben. Hon är några år yngre än vad jag är, så mina minnen av henne är mest att hon var just lillasyster… Men hon var sig så lik och med precis samma härliga skratt som jag mindes. Underbara Elisabeth!
Vilken dag vi fick tillsammans.
Vi startade med en fika under parasollet på altanen. Så mycket vi hade att prata om. Ja, tänk er själv att gå igenom fyra fruntimmers liv på så kort tid… Och så många härliga skratt det blev.
Vips var det dags för lunchen. Vi hjälptes åt med förberedelserna, undertiden som vi fortsatte prata, skratta och gå igenom våra liv.
Laxen smakade ljuvligt ute på altanen.
Sedan hade vi sådan fantastiskt tur att Gunillas käre make så passligt kom hem från sin tjänsteresa på andra sidan jordklotet. Tur var det såklart för oss, att vi fick träffa honom. Men också för att han kunde fixa till det stopp som vi lyckats ordna till i köksvasken… Jetlaggad och restrött log han bara, och tog sig ann avloppet.
Efter maten blev det husesyn i Gunillas fantastiska hem. Av det kunde man tydligt lista ut hennes yrke. Att hon har fingertoppskänsla för design och inredning går inte att ta miste på. Samtidigt som vi gick runt och njöt av allt fint, oroade vi oss alla för katten Sigge som varit försvunnen i några dagar.
Tiden går fort när man har roligt, och den här dagen tror jag allt att klockorna skojade ”aprilo med oss”. Vips var det kaffedags och det trollades fram godsaker från kylen på nytt.
Dagen avslutade vi med en tur ut till Kronobergs slottsruin. Så otroligt vackert! En god stund strosade vi runt där ute och njöt av dagen och av varandras sällskap.
Vilken dag!!
Ett stort tack till er alla. Men ett alldeles särskilt tack till Gunillas make, som tålmodigt stannade kvar hemma med all den disk som vi lättsamt bara lämnade efter oss.
Dagens citat:
Bara att det finns glädje
är källa nog till glädje.
Det här var verkligen en glädje för mig.
Nästa gång ses vi förhoppningsvis på Österlen, och det ska inte få gå 38 år tills dess.
Ha det gott och kram
Annika
