Skåne

Hovdala slott och ett gäng hundar.

Hej hej.

Förra helgen var jag och hundarna på en heldagsutflykt vid Hovdala slott.

Tillsammans med Monica och alla hennes hundar vandrade vi runt i det vackra omgivningarna vid slottet. Ett stort gäng små fluffbollar trippade med vid vår fötter.

Både slottet och trädgården var så fin.

Vid det lilla växthuset prunkade blommorna och grönsakerna som bäst. I en rabatt hade man så finurligt satt ut koppar på armeringsjärn, innehållande vatten till insekterna. Det var en rolig idé som jag nog ska ta efter här hemma.

Det var inte bara bin och flygfän som blev törstiga i den stekande solen. Både vi och våra hundar behövde skugga och något att dricka.

Efter att ha njutit av allt det vackra så var det dags att bege oss hem till Monica och hennes lilla gulliga hus.

Där väntade en kaffetår och en liten kaka innan familjefotografering stod på agendan. Fyra generationer hund skulle förevigas. Här är det Pennys syster, Peach, med mamma, mormor och gammelmormor.

En generationsbild på Penny med sin familj blev det förstås också… även om Penny just den här dagen hade en synnerligen dålig hårdag 😉

När vi trötta kom hem till Gyllebo den kvällen var det inte så mycket som blev gjort, mer än en liten finputsning av Pennys frissa. Kvällen var vacker, men för oss blev det tidigt i säng.

Dagens citat:

Jag tror att vi fått fötter för att ständigt vandra och ögon för att se allt det vackra…

Tack Monica för en fin dag.

Ha det bäst, kram Annika

På Ribban med Emmy

Hejsan.

Förra gången som jag var hos min dotter i Malmö så enades vi om att jag snart skulle komma tillbaka till henne igen.

Därför tog jag återigen tåget in till Malmö för en vecka sedan. Den här gången hade jag en liten övernattningsväska med mig så jag skulle kunna stanna kvar till nästa dag.

Emmy hade förberett så mycket gott till oss. När vi packat ner alla godsakerna i en korg, tog vi en stadsbuss ut till stranden vid Ribersborg.

På stranden dukade vi upp sallad, goda ostar och lite vin. Sedan satt vi där i solnedgången och bara njöt.

När vi ätit oss mätta och njutit tillräckligt av sommarkvällen så åkte vi tillbaka hem till Emmy. Efter en kopp kaffe och en frasig våffla somnade jag som en stock i deras mysiga bäddsoffa.

 

Efter frukosten nästa morgon så återvände vi till stranden.

Vi fick många härliga timmar tillsammans, jag och Emmy, innan det var dags för mig att åka tillbaka igen.

Tack fina Emmy♥

Dagens citat:

Det är inte vad som sägs i ord utan vad som känns i tystnad.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Backe upp och backe ner.

Hejsan.

Förra helgen var det dags för lite härlig vandring för mig och min vän igen.

I Ystad parkerade vi bilen vid idrottsplatsen och startade vår vandring med siktet inställt på Kåseberga.

Det var det bästa tänkbara vandringsväder, soligt och med en skön vind i ryggen.

Strax innan Kabusa tog vi en kort paus för att tömma sanden ur skorna och äta lite medhavd frukt.

Sedan traskade vi på pigga ben, backe upp och backe ner. På Hammars backar låg korna trötta och kikade på oss med en lite förvånad uppsyn.

Utsikten över landskapet var hissnande där uppe från backarna.

Med värdens bästa vandringssällskap gick tiden alltför fort.

Plötsligt var vi framme vid Ales stenar. Trots att vi bara sett ett fåtal personer längs hela sträckan från Ystad, så var det fullt av turist när vi anlände till Kåseberga och till Ales Stenar.

Nere i Kåseberga köpte vi vars en kall dricka och en välförtjänt mjukglass. Ett bra tag satt vi sedan på en bänk och bara njöt av stunden.

Sedan ringde vi efter våra privatchaufförer (och ni vet nog vem.) De båda låg säkert i startgroparna, för de kom genast och hämtade oss och tog oss tillbaka till Ystad.

På restaurang La Petit Bistrot lät vi oss väl smaka av en härlig köttbit och en kyld dricka. Så himla gott!!

Det blev en sååå mysig och härlig sommardag. Tack min bästa vandringskompis♥

Dagens citat:

Bli aldrig så upptagen med att skapa ett liv så att du glömmer att leva.

Ha det bäst.

Kram Annika

 

Tåget till Malmö för att träffa henne.

Hejsan.

Min yngsta dotter Emmy har sommarlov, vilket för henne betyder sommarjobb varendaste dag. Då hon har två olika arbeten, så blir det nästan inga fridagar alls den här sommaren. Så när hon inte har tid att resa hem och hälsa på oss, då får jag istället resa in till henne.

Jag tog tåget från Gärsnäs för att anlända till Malmö lagom tills Emmys arbetsdag för slut. Min fina lilla tös, så härligt att träffa henne. Vi satte oss på en uteservering och njöt av varsen kall öl.

Sedan strosade vi genom stan för att hitta något bra matställe. Vi valde restaurang 400 grader där vi delade på två olika pizzor. Himmelskt goda båda.

Mätta vandrade vi sedan runt och njöt av kvällen i Folkets Park.

Trots att vi bägge var ganska mätta, så fick det plats med både en våffla och en kopp kaffe också. Det är som om kroppen har en extra mage för sådana där sötsaker efter maten, visst är det konstigt.

Alldeles för fort var det tid att tänka på refrängen. Emmy skulle upp till sitt jobb tidigt nästa morgon, så det var bara för mig att vandra mot stationen igen och ta tåget tillbaka hem. Men timmarna vi fick tillsammans var så värdefulla för mig.

Dagens citat:

Om en droppe vatten var en kram skulle jag ge dig havet. Om ett moln var en puss skulle jag ge dig himlen. Om värme var kärlek skulle jag ge dig solen.

Må gott och kram Annika

 

Noll täckning på mobilen.

Hejsan.

Vårt dygn vid Klåverrödsdammen var så fantastiskt avkopplande och skönt på så många vis. Med den vackraste natur man kan tänka sig så kunde vi inte annat än att bara njuta.

Ganska snart när vi slagit upp vårt lilla läger, upptäckte vi att ingen av oss hade minsta lilla täckningen på våra mobiler. Totalt stendött trots att vi hade olika mobilnät. Inte heller de trevliga Holländare som vi träffade på, hade någon täckning.

Det slog mig, hur fruktansvärt bortskämda vi blivit med att alltid kunna nå varandra. Det var egentligen inte internet och att surfa runt på nätet som jag själv saknade mest, utan mer det faktum att ingen skulle kunna få tag på mig om något skulle inträffa där hemma.

Fast när vi väl bara accepterat att det inte var lönt att försöka använda våra mobiltelefoner så var det så befriande och såååå skönt. Precis som förr när jag var ung.

När vi sedan nästa dag vandrade runt i den vackra omgivningen kom vi till en liten plätt mitt i skogen där vi tydligen inte längre var i radioskuggan. Då plingade det till i våra lurar som när man vinner i ett flipperspel.

Där ute i skogen där det tydligen fanns en liten plats med täckning, där passade jag på att ringa hem och kolla så att allt var bra. Men sedan fick telefonen vara kvar i fickan tills det var dags att bege oss hemåt. Skogen, marken och mitt lilla sällskap (som ju var min dotter Emmy ♥) fick istället hela min uppmärksamhet.

Dagens citat:

Sakta ner. Lugna dig. Oroa dig inte. Skynda dig inte. Lita bara på att det som ska ske det sker.

Vi borde nog lägga ifrån oss våra mobiler betydligt mer än vad vi gör. Jag ska verkligen själv bli bättre på det. Jag tror att våra hjärnor mår bra av det.

Ha en fin dag.

Kram Annika

En natt vid Klåverödsdammen.

Hej hej

Så är jag tillbaka och ska skriva lite om vår underbara tälthelg i förra veckan. Helgen då jag och Emmy var på äventyr i norra Skåne.

Efter att ha fått besked på att vi minsann inte kunde sova över på vårt biltak vid Kullabergs fyr, så hittade vi istället den här lilla platsen.

Vilken tur vi hade som kom hit istället. Det här var som ett fantastiskt litet paradis. Ett så fint och välskött naturreservat med grillplatser, ganska många vindskydd, flera toaletter och soptunnor som såg ut att skötas exemplariskt. Vilken liten naturpärla.

När vi kom fram så var vi båda hungriga som små vargar. Snabbt fick vi fyr på den engångsgrill som Stefan så omtänksamt skickat med oss. Med en kall Eriksbergsöl i handen sjönk vi sedan ner i våra mysiga campingstolar och bara njöööööt!

Ganska snart började det skymma och temperaturen föll snabbt ner till nära nollgradigt. Emmy drog på sig lite extra kläder och man skulle nästan kunnat tro att hon medvetet sett till att matcha sin tröja med naturens egen kostym.

Innan mörkret hade fallit över oss på riktigt där ute i skogen, så hade vi sett till att rigga vår sovplats på taket. När det sedan var helt beckmörkt så kröp vi ner i våra tjocka, varma sovsäckar och sov som små griskultingar ända tills solen gick upp nästa morgon.

Att vakna upp till den här vyn, det gör inte ont någonstans. Så ljuvligt vackert!!

Allting var absolut perfekt … förutom en enda sak… fast det skriver jag om en annan gång.

Dagens citat:

Jag vill inte bara ta mig igenom dagen, jag vill leva dagen.

Nog lever man och njuter med alla sina sinnen när det är dagar som denna. Så tacksam jag känner mig.

Blev någon nyfiken på det här lilla fina naturreservatet så kan ni läsa mer om det HÄR.

Kram Annika

På besök i Ladonien.

Hej.

I helgen var jag och min dotter Emmy ute på lite äventyr.

Vi var både nyfikna på att se Lars Vilks stora kända konstverk vid Håle stenar. Det så omtalade Nimis. Kanske än mer nu efter Vilks död.

Vädret var på topp när vi anlände till Kullabergs naturreservat.

Att ge sig nerför den steniga stigen mot skulpturparken fick ske på egen risk. Vi följde gula N som var målade på trädstammarna. Innan den verkliga branten tog sin början, så stannade vi och pausade med vars en dricka och en smarrig pizzabulle.

Efter en brant och stenig nedstigning var vi framme vid porten in till Nimis.

Lite osäkert kändes det allt, att förlita sig på att det tillsynes väldigt oproffsiga bygget skulle hålla för att klättra i. Men vi tog risken och ålade oss ner genom ”plockepinntunneln”.

Väl nere kunde vi konstatera att hela konstverket både var större än vad vi föreställt oss och ganska mycket konstigare också. Men det är väl därför det kallas konst skulle jag förmoda.

Ett stycke bort ifrån Nimis stod ett annat stort konstverk, som jag har läst kallas för Arx. Det var istället för trä, uppmurat i betong och sten. En annan sak som jag läst var att hela skulpturparken är en mikronation och kallas Ladonien. I Ladonien har man egen flagga, egen valuta, två nationalsånger, och egna frimärke och de har dessutom förklarat krig med Sverige. Hur allt det där egentligen ligger till, det vet jag faktiskt inte. Men något krig märkte vi inte av och hela platsen kändes väldigt fredlig.

På platsen den här dagen var många fler besökare än jag och Emmy. Även om vi mest la märke till den lilla hungriga minken som kilade fram mellan stenarna med fisk i munnen.

Sedan var det dags att ta sig uppåt igen, och jag får nog erkänna att en svag träningsvärk i låren kändes någon dag efteråt, även om jag gärna vill anse mig själv som någorlunda tränad kvinna.

Vårt nästa mål för dagen var att besöka Kullens fyr.

Fast den fyren var inte alls så särskilt rolig tyckte Emmy. Den såg ju inte ut som en fyr ska se ut, påpekade hon. Kanske var hennes något negativ inställning grundad i att vi inte kunde slå läger där vid Naturums parkering som vi först tänkt oss.

För även om det fanns skyltar om att tältning var tillåten på anvisad plats och intill fanns en parkeringsplats där de övernattande gästernas bilar kunde hålla, så var det inte alls tillåtet att ha sitt tält uppe på biltaket så som vi ju skulle ha. Vi var en gråzon fick vi veta, och vi skulle med all säkerhet komma att få böter sades det, när vi dumt nog frågade om lov. (lärdom: fråga aldrig om lov innan)

Fast det gjorde egentligen inte så mycket för vi hittade en mycket mysigare plats istället.

Vi hittade ett så vackert och mysigt naturreservat vid Klåverödsdammen. Perfekt för friluftsliv med massor av grillplatser och tältplatser. Men det får jag skriva mer om i ett annat inlägg.

Dagens citat:

Det finns ingen nyckel till ett lyckligare liv … men det kanske inte är låst.

Ha en härlig onsdag. Kram Annika

Vilken kärleksdag.

Hejsan.

Att jag fotograferar på bröllop det hör verkligen inte till vanligheterna. Men den här dagen skulle det ändå bli på det viset. Till det fina brudparet vill jag börja med att säga att det här inlägget kommer inte bli en kavalkad med bilder på er. Nej alla fotona på er, är era privata såklart!! Bara en enda bröllopsbild kommer med… min favoritbild…

Envist har jag alltid tackat nej när jag blivit tillfrågad om att fotografera brudpar. Även om jag är en person som alltid säger att det inte är farligt att misslyckas, så vore det ju en fullständig katastrof om man misslyckas totalt som bröllopsfotograf. Hur skulle man någonsin kunna reparera det….

Trots en orosklump i magen så kunde jag inte låta bli att tacka ja när den blivande bruden frågade om jag ville hjälpa dem med bröllopsbilderna. Inte kunde jag säga nej när en ung tös (som jag dessutom tycker väldigt mycket om) frågar just mig.

Som tur är har jag två kameror, och även en dotter som har sinne för foto och bilder. Såklart tog jag hjälp av Emmy som min backup. På så vis hade jag försett mig med både ”hängslen och livrem” kan man säga. Med två fotografer så har man dubbelt så stor chans att vara i rätt vinkel och fånga de rätta ögonblicken.

Bröllopet var planerat till en dryg vecka in i oktober månad, och när dagen kom så visade det sig att det nästan var högsommar. Reservplanen med en vigsel på Mossbylund behövde aldrig användas. Hur kan man bara ha sådan tur!! Ja, det var som gjort för bröllopslöften på stranden den dagen.

Jag och Emmy var ute i god tid och kollade lite fotovinklar och sånt. Fullt solsken är ju egentligen inte det lättaste för en bröllopsfotograf. Antingen blir det motljus, hårda skuggor eller så måste modellerna kisa så mycket med ögonen så de ser ut som om de sover allihopa.

Men vi skulle göra vårt bäst! …. Och så anlände brudparet och kärleken mellan dem slog gnistor.

För mig och Emmy var det egentligen sedan bara att knäppa bilder för glatta livet.

Det kom att bli en av de vackraste vigslar jag varit med på (om jag bortser från mitt eget bröllop) och jag hoppas våra bilder kommer att vara till mycket glädje i framtiden.

All lycka till er M ♥ H, och tack för förtroendet.

Dagens citat:

Ibland är det som om livet plockade ut en av sina dagar och sa: Dig ska jag ge allt! Du ska bli en av de där rosenröda dagarna som skimrar i minnet när alla andra är bortglömda.

Kära brudpar, för er är jag säker på att den här dagen blev just en sådan rosenröd dag. Och jag vet att det blev en sådan dag för alla oss andra också som fick äran att vara med och bevittna era kärlekslöften till varandra.

Allt gott. Kram Annika

Kanske sommarens sista ryck.

Hejsan.

Kanske gjorde sommarens sitt sista skälvande ryck i måndags.

Jag hade egentligen inte alls tid att lapa sol på stranden. Men hur skulle jag ha kunnat säga nej, när mina älskade hjärtan undrade om jag ville träffa dem en stund vid havet.

Jag arbetade undan det mest akuta på mitt kontor och begav mig sedan iväg mot Ystad.

Egentligen gillar jag bäst att bara köra ner till Knäbäckshusen när jag vill njuta av havet. Det tar mig tio minuter och vips är jag där. Men då mina älsklingar var i Ystad, så körde jag självklart dit istället.

Scott var full av energi och efter sommarens alla bad så var det en ganska vattenvan kille som sprang och busade i vattenbrynet.

Men mitt i allt bus så tog energin slut och  Scott slocknade i sin vagn.

Efterhand så tilltog vinden och jag kan nog bara hålla med Amanda om att det blev ganska kyligt mot slutet av dagen. Men vi var nöjda över att vi kunnat fylla på våra D-vitamindepåer. Sortera papper och städa det kan jag göra till vintern… kanske…

Dagens citat:

Borde och måste är två as som inte är bjudna på mitt kalas.

Det finns så många måsten i livet, måsten som vi många gånger själva hittar på. Det största ”måstet” av dem alla är att ta hand om sig och göra sånt som får hjärtat att sjunga. Det ”måstet” borde vi sätta framför alla andra.

Ha det gott och kram Annika

Måkläppen

Hejsan.

Vi fångade sista chansen att besöka Måkläppen för den här säsongen.

Måkläppen är ett naturreservat som ligger allra längst ner i Sveriges sydvästligaste hörn. Egentligen är det bara ett enda stort sandrev som förändras av vindar och vatten hela tiden.

Eftersom platsen är skyddad till förmån för häckande fåglar och alla sälar som håller till där, så kan man bara komma dit tre månader om året. Nästa chans är alltså inte förrän i november igen.

Då det var sista dagen att besöka platsen så var det väldigt mycket söndagsflanörer den här dagen. Likt ett lämmeltåg vandrade människor i en strid ström fram.

Att hitta parkeringsplats var inte heller det lättaste så vi fick en ganska lång sträcka att promenera. Men vi var alla förberedda och utrustade för vandring.

Vi var också tacksamma för alla de lager kläder vi tagit på oss den här dagen. Även om solen strålade så var vinden rejält kall och frisk.

När våra fötter behövde en paus så slog vi oss bara ner i det torra strandgräset. Med varm choklad och tunnbrödsrullar i magen gick det lätt som en plätt att fortsätta vandringen.

Så var vi plötsligt framme vid vägs ände. Marken tog slut och där längst ute låg de och sov, alla de fina sälarna.

Med respekt för djuren hade alla besökare stannat på behörigt avstånd från ”familjen säl”.

Med min stora blyklump till kamera förevigade jag de vackra sälarna som lojt bara låg där och kikade på oss mellan sina gäspningar.

Efter de sista bilderna på flockens yngsta medlemmar så var det bara för oss att vända åter mot det håll vi kommit från.

Sträckan tillbaka borde varit precis lika lång, om man inte som vi, förvirrade oss ut på Falsterbos exklusiva golfbana. Äventyr ska och bör inte gå på räls hela tiden, det blir så mycket roligare med lite galenskap och förvirring.

Tack mina fina tjejer för en underbar vintersöndag.

 

Dagens citat:

Släpp gårdagens bekymmer, låt morgondagen vänta ännu ett tag. Får du välja en dag att leva så välj den idag.

Ha det fint ni som kikar in här idag.

Kram Annika

Scroll to Top