Dagarna mörknar minut för minut.

Hejsan.

Det märks så väldigt tydligt nu att dagarna krymper och att soluppgången kommer senare och senare för varje dag.

De morgnar då jag kommer ut lite extra tidigt så är det fortfarande väldigt mörkt vid bryggan.

En morgon var det riktigt blåsigt och höstligt när jag kom ner till sjön. Den morgonen tog jag fram den gamla lyktan och tände ett värmeljus. Det blev så mysigt och kändes genast lite extra varmt. Hösten har onekligen sina fördelar, som till exempel levande ljus och tjocka ylletröjor.

När jag efter badet satt med mitt te och filosoferade över livet, så kom hela gänget ”and” simmande och hoppade upp på bryggan.

Ett tag var jag nästan rädd att min lykta skulle fara ner i sjön, så som de flaxade och struttade runt. Allihopa sträckte de på vingarna, ruskade på sina runda små kroppar och putsade bort dun med sina glada anknäbbar. Efter en liten stund hoppade de glatt tillbaka ner i sjön igen för att ge sig iväg.

Kvar på bryggan låg den lilla högen dun och några ankbajsar kvar. Jag älskar verkligen de söta ändernas uppiggande påhälsning.

När solen kommit upp så packade jag ihop mina våta handdukar och gav mig av genom skogen. Extra vackert brukar det vara nu på hösten när de första solstrålarna silar ner genom trädens grenar.

Här i Gyllebo har problemet med vildsvin nu verkligen eskalerat, och jag tycker lite synd om de som fått sina trädgårdar totalt förstörda. Fast lite mer dramatik är det för min dotter Andréa, där hon bor. En dag när hon var ute och gick så kom en tornado uppseglande. Som tur var kunde hon rädda sig in till en kompis, så de båda tog sig till ett skyddsrum. Efteråt när hon gick hem så hade hennes granne skjutet en skallerorm. Allt det där är förmodligen normala händelser, åtminstone för att vara i Alabama och jag tror att Andréa ler lite när jag berättar om våra ”farliga” vildsvin här hemma.

Och går nu allt som det är tänkt, så har det sista brevet till Alabama nu postats för att nå Auburn om någon vecka.

Dagens citat

Alla har en okänd butik av inre styrka som framträder när livet testar dig.

Ha det bra

Annika

 

Dela gärna

Dagarna mörknar minut för minut. Läs mer »

Kojan i skogen.

Hej hej

Den där regniga dagen då Scott var här hos oss och jag fick hela köksgolvet fullt av bilar, den dagen bestämde jag mig för att vi alla skulle trotsa regnet och gå ut i skogen en liten sväng. Jag tyckte att vi var i behov av lite frisk luft och ”skogsbad”.

(skogsbad är ett nytt ord som betyder en magisk, stressreducerande naturupplevelse med alla dina sinnen …. alltså inget nytt alls – det är bara ordet som är nytt)

När vi kom ut så var det inte alls så mycket regn längre. På vår väg ut i skogen så passade vi på att säga hej till hästarna.

Till Scotts stora förtjusning så kom de allihopa i rask takt när Stefan kallade på dem. Men när de sedan blev lite väl närgångna och bet i Stefans jacka, då fick det vara nog, då tyckte Scott att vi kunde säga hejdå till dem.

Vi lämnade de busiga hästarna åt sitt öde och gick vidare ut mot kojan skogen. Scotts lilla hund, Snowie, fick lifta litegrann under vagnen efter som hon har ganska svårt för att gå.

Lilla Snowie har en neurologisk sjukdom som gör att hon är vinglig och har svårt med balansen. Men eftersom hon inte har någon smärta, och för övrigt mår ganska bra, så ville hon såklart också hänga med sin flock ut.

Ute vid kojan i skogen så smakade de smörgåsar som jag tagit med mig extra gott.

Och är det fest eller utflykt, ja då får man dricka sådan där saft som har sugrör, för det har Scotts mamma sagt. Självklart hade vi precis sådan saft med i vår lilla matsäck.

Sedan var det hålligång i skogen för både stora och små.

Dagens citat:

Ibland behöver vi fantasin för att överleva verkligheten.

Barn är små experter på det här med fantasi. För dem finns inga förutbestämda ramar eller fördomar. Tänk vad vi kan lära av dem, om vi bara bemödar oss om att verkligen lyssna på vad de säger och på att lägga oss vinn om vad de menar.

Ha det fint.

Kram Annika

Dela gärna

Kojan i skogen. Läs mer »

Vacker höstdimma och pojkars intresse.

Hejsan.

Det har varit några riktiga höstdagar hos oss, med både dimma och gråväder. Det blir så vackert nu på hösten eftersom dimman förhöjer de mustiga färgerna. Särskilt fint tycker jag att det är vid vårt vedskjul just nu, där den lilla rönnen står alldeles överdådig med alla sina röda bär.

På bryggan börjar änderna nu att samlas om morgnarna igen. Jag har läst att de är mycket sociala av sig, och det märks verkligen när de nu slår sig ihop i stora flockar, och kommer simmande tillsammans allihopa.

I skogen är det ganska blött om morgnarna och stora trädsvampar bildar så vackra formationer. Jag är av den typen som hellre njuter av naturens skönhet, än går på jakt efter ätbara saker som svamp och bär. Den där samlargenen från våra förfäder har nog missat mig.

Jag har funderat på det här med pojkars intresse. Vad är det som gör pojkar så väldigt intresserade av fordon och maskiner? Är det för att de brummar månne? Nu säger jag inte att precis alla pågar har det som sitt intresse, men väldigt många är det väl ändå som gillar det? Ett annat intresse som jag märkt att många män har, det är shopping på Biltema…  som Stefan och Kent tex 🙂

Sist som vi var på Biltema så hade Stefan smygköpt en liten överraskning åt lille Herr Scott. En sak som han sedan gömt undan i sitt garage och som han tyckte kunde passa bra att plocka fram en regnig dag i förra veckan.

Glädjen över alla maskiner och traktorer som fyllde mitt köksgolv, det kunde man verkligen inte ta miste på. Det liksom glimmade av förtjusning i ögonen på dem båda.

Barn ska få leka med vad de vill tycker jag. Det viktigaste är att de är ute i naturen emellanåt. För frisk luft främjar hälsan tror jag.

Med rätt kläder så är det alltid härligt att vara ute, även i höstrusk!

Dagens citat:

Det är omöjligt att njuta av livet om du kontrollerar allting. Slappna av, andas och lev i nuet.

När man har en hel maskinpark i köket då måste man släppa kontrollen en smula. Och att försöka städa då, ja det är ungefär som att äta kakor när man borstar tänderna.

Ha det gott

Annika

Dela gärna

Vacker höstdimma och pojkars intresse. Läs mer »

Blåvingeleden med Emmy och småhundarna.

Hejsan.

När Emmy var hemma i förra veckan så passade vi på att ta en tur ut i Drakamöllans naturreservat.

Vädret var perfekt för en vandringstur, och vi valde att gå hela Blåvingeleden som är ungefär 9 kilometer lång.

Jag tror inte att vi hunnit gå mer än knappt en kilometer, förrän hunden Molly tvärvägrade att gå längre. Sådär gjorde hon bara för att hon skulle få åka i sin ryggsäck istället. Hon bara älskar att sitta där och mysa och gunga med. Snälla Emmy föll till föga och bar henne sedan på ryggen nästan hela rundan runt.

Vandringsleden är ganska kuperad och på sina ställen fick vi sällskap av olika betesdjur.

-Gå intill staketet nu mamma, för man vet aldrig…., sa Emmy, när vi passerade ett gäng tjurar som blängde på oss. Efter att ha jobbat med kor på en stor ranch i Australien så förstår jag att hon vet sånt där.

Tjurarna höll sig lugna och vi vandrade vidare. Fåren var lite mer nyfikna och närgångna, men snälla även de.

Sedan var det dags för en vätskepaus för både oss och hundarna.

Att försöka fånga lilla Lykke på bild, det är inte alltid det lättaste. Medan Molly satt fint och poserar på kommando, så kom Lykke springande och tryckte sig mot mig som ett litet plåster. En riktig mammagris är precis vad hon är! Skulle det bli några bilder på henne så fick jag själv också vara med.

Ljungen var nästan precis på väg att blomma över. Den var fortfarande väldigt vacker, men jag var glad att vi inte väntat med att åka hit. Den här blomsterprakten vill man ju inte missa. En tur hit varje år, det hör liksom till numera.

-du trampade ju på en orm mamma, sa Emmy plötsligt smått anklagande till mig

Ormen visade sig vara en vacker kopparödla som klarat sig med en hårsmån från att bli mosad under min ena känga. Stillsamt ringlande vidare efter sin förskräckelse. (heter det egentligen ringla när en benlös ödla förflyttar sig)

När vi bara hade ett par kilometer kvar började ett stilla regn falla över oss. Sakta tilltog det i styrka, så vi kom att bli ganska blöta.

Nere i dalen gick en hel flock hästar. En vy som såg ut att vara hämtade från någon saga. Det var någonting med blickfånget som fick mina tankar att gå till Astrid Lindgrens vackra berättelser. Kanske var det Bröderna Lejonhjärta eller kanske Mio min Mio… ja, jag vet faktiskt inte, men vackert var det!

Dagens citat:

Ord visar vem du vill vara. Handlingar visar vem du verkligen är.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Blåvingeleden med Emmy och småhundarna. Läs mer »

Mitt Augusti 2021.

Hejsan.

Mitt Augusti har varit så fantastiskt. Vädret övergick nästan genast till sensommarväder och stundom har det nästan rent av känts som riktig höst. Regn och blåst om vartannat. Fast jag älskar ju hösten, så det har ändå varit helt ok. Jag avslutade min semester med att sova under bar himmel tillsammans med Amanda och Scott. Med Stefan åkte jag iväg över en helg på vår första taktältsemester. Så underbart! Jag har badat och njutit av naturen, vandrat med Emmy och småhundarna. Extra kul har det varit att vi äntligen kunna träffa vännerna som vanligt igen. En kräftskiva i trädgården var verkligen sensommarens höjdpunkt.

Nu hälsar jag september välkommen. Den här efterlängtade hösten. Hösten 2021 som jag längtat efter i över ett års tid nu… För det är den här hösten som min dotter ska komma hem från USA. Att kunna skriva att Andréa kanske kommer hem i slutet av nästa månad känns så overkligt och smått konstigt. Men så underbart. Välkommen september.

Dagens citat:

Försök inte köpa livet. Det är gratis. Sälj inte din själ. Det kan kosta dig livet.

~Peter Svärdsmyr~

Må gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Mitt Augusti 2021. Läs mer »

Hela vilthägnet bara för oss själva.

Hejsan.

Efter en fantastisk natt med naturens alla ljud inpå tältduken, så vaknade vi som vanligt upp i gryningen, morgonpigga som vi ju alltid är.

Vi smög upp, packade ner lite saker i våra ryggsäckar, petade in ett par pinnar i braskaminen och gav oss iväg ut i det tidiga morgonljuset.

Vårt mål var Mahraviken och ett morgondopp såklart.

Alldeles tyst och stilla var det när vi kom fram. Efter ett uppfriskande bad så satt vi bara där och insöp allting runtomkring oss. Så förundrade och tacksamma på en och samma gång.

Ett förvånat svanpar simmade tyst förbi oss där vi satt på klipphällen. Precis som vid vår gamla vanliga brygga hemma vid Gyllebosjön, så hade vi tagit med oss  en termos med varmt te och lite nötter som vi knaprade på.

När vi kände oss fulltankade av skön energi så gav vi oss tillbaka till vårt tält. Efter bara en liten bit mötte vi det stora ”kronhjortsgänget” som bara blängde på oss där vi kom rullande i min bruna Duster. Kanske blev de lite smått chockade över att möta två rufsiga ”tanter” iklädda vita badkappor sådär tidigt på morgonkvisten.

Efter nattens brölande såg de nu alla ut att ha slutit fred och vandrade stillsamt sida vid sida. Dessa ståtliga djur som nästan ser ut att veta om att de är bland de vackraste djuren vi har i vår svenska fauna.

På vår väg tillbaka till vårt tält mötte vi så fantastiskt många djur. De vackra kronhjortarna, mufflonfåren, davidshjortarna, en massa vildsvin och dovhjortar. Det var så hissnande att ha hela den 925 hektar stora parken bara för oss själva. Man fick nästan nypa sig i armen. Att vara iklädd vit morgonrock och få uppleva alla dessa magiska möten.

Efter att ha stannat till i vårt tält för att byta om till lite mer respektabla kläder, så körde vi vidare mot restaurangen där en gudomligt god hotellfrukost väntade på oss.

Mätta körde vi sedan tillbaka till vår lilla camp igen. I tältets kamin höll elden på att slockna ut. Vi petade in den sista vedklabben och la oss en liten stund på de sköna sängarna innan vi packade ihop våra saker, stängde tältduken och tackade för oss. Det hade blivit dags att åka hem igen.

Vilka dagar vi fick!! Tack underbara Eriksberg, tack min fina vän Tina och tack alla djuren för nattens och morgonens uppvisning. Det blev en vistelse då vi fick njuta med precis alla våra sinnen, en upplevelse för livet.

Jag kan varmt rekommendera att bo i glampingtältet här på Eriksberg.

Dagens citat:

Alla djur utom människan vet att livets huvudsakliga mening är att man skall njuta av det.

Ha det gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Hela vilthägnet bara för oss själva. Läs mer »

Glampingäventyr på Eriksberg.

Hej hej

Jag har haft ett par fantastiska dagar tillsammans med min underbara vän Tina. Ett äventyr som passade oss båda som handen i handsken.

För vad skulle kunna passa oss två naturälskare bättre, än ett par dagar i ett glampingtält på Eriksberg?

När vi kom fram till Eriksberg på morgonen så startade vi med lite frukost i shopen vid entrén.

I vår bokning ingick fri tillgång till det 925 hektar stora vilthägnet. När vi checkat in så startade vi med en rundtur bland alla de vilda djuren. I parken finns sex sorters djur. Vildsvin, davidshjort, visenter, dov- och kronhjort och mufflonfår.

Nästan genast mötte  vi den stora hjorden visenter. Tillsammans med hjortar och ett och annat vildsvin strövade de i sakta mak fram över den frodiga marken.

Vildsvinen mötte vi lite överallt, där de grymtande bökade runt i myllan, likt ”Pumba” ivrigt viftande på sina knorrlösa svansar.

När vi tyckte att vi sett de flesta av parkens alla djur så var det dags för lite lunch. I den vackra restaurangen åt vi en utsökt torskrygg innan vi återvände ut i vilthägnet igen.

Uppe på en stor klipphäll stod vårt lyxiga glampingtält och väntade på oss. Med en fantastisk utsikt över den vackra Färsksjön låg det beläget mitt inne i vilthägnet bland alla underbara djur.

Färsksjön var full av vackra näckrosor. Mest iögonfallande var den fridlysta röda näckrosen, som var så bedårande vacker.

För att komma upp till tältet där vi skulle tillbringa natten, så vandrade vi i visenternas spår upp från sidan av stenhällen.

Vi började med att korka upp den lilla flaskan champagne som vi tagit med oss och njöt sedan bara av tillvaron.

Sedan plockade vi fram lite kex, ost och annat smått och gott, och bara insöp naturens skådespel. Tysta och förundrade satt vi helt stilla när alla visenterna kom ut ifrån skogen och följde vägen en liten bit innan de vek upp igen i en skogsglänta.

Vädret ändrade karaktär och några åskknallar hördes i fjärran innan en rejäl åskskur föll över vår tältduk.

Vi tände upp en eld i braskaminen och satt sedan och lyssnade på vildsvinens smågnabb nedanför. När det mörknat helt runtomkring oss, så kröp vi ner i våra underbara sängar.  Strax därefter satte kronhjortarna igång med sitt typiska höstbrölande, ackompanjerade av vildsvinsfamiljen. Lyxigare än så här, det kan man ju faktiskt inte ha det.

Dagens citat:

Naturen är min kyrka och kärlek är min religion.

Tack min fina vän Tina♥

Ha det gott och kram Annika

Dela gärna

Glampingäventyr på Eriksberg. Läs mer »

Det kom två på en cykel.

Hejsan.

En vacker förmiddag då jag hade varit vid sjön och badat så fick jag ett meddelande på min telefon. Det var två gulliga Tomelillabor som tänkte ta cykeln till Gyllebo. Amanda och lille Scott var redo för ett cykeläventyr på hemmaplan.

Det hade varit en vacker men kylig morgon. Men allt eftersom dagen gick så blev det allt soligare och varmare.

Att cykla på väg 11 är ju nästan förenat med livsfara. Därför valde de att ta tåget mellan Tomelilla och Smedstorp. Därefter cyklade de nästan uteslutande på grusvägarna via Gårdlösa, Listarum, Sjörödsskogen och slutligen till Gyllebo.

Efter en liten paus så hamnade det lilla cykelgänget till sist hemma hos mig på Dodevägen.

Att få små besökare på cykel var såklart extra mysigt. Särskilt som de bestämde sig för att stanna kvar och sova över.

Nästa morgon när jag kom hem från mitt morgonbad så var alla i cykelgänget redo att ge sig tillbaka till Tomelilla igen. Ivrigt vinkade jag hejdå så länge jag kunde se den lilla cykeln när de försvann längs vår väg.

Med ganska små medel kan man göra livet till ett spännande äventyr. Kanske är det just de här små enkla äventyren som blir de mest minnesvärda på ålderns höst.

Dagens citat:

Livet är som att cykla, för att hålla balansen måste man fortsätta framåt.

Ha en fin dag.

Annika

Dela gärna

Det kom två på en cykel. Läs mer »

Kanske sommarens sista ryck.

Hejsan.

Kanske gjorde sommarens sitt sista skälvande ryck i måndags.

Jag hade egentligen inte alls tid att lapa sol på stranden. Men hur skulle jag ha kunnat säga nej, när mina älskade hjärtan undrade om jag ville träffa dem en stund vid havet.

Jag arbetade undan det mest akuta på mitt kontor och begav mig sedan iväg mot Ystad.

Egentligen gillar jag bäst att bara köra ner till Knäbäckshusen när jag vill njuta av havet. Det tar mig tio minuter och vips är jag där. Men då mina älsklingar var i Ystad, så körde jag självklart dit istället.

Scott var full av energi och efter sommarens alla bad så var det en ganska vattenvan kille som sprang och busade i vattenbrynet.

Men mitt i allt bus så tog energin slut och  Scott slocknade i sin vagn.

Efterhand så tilltog vinden och jag kan nog bara hålla med Amanda om att det blev ganska kyligt mot slutet av dagen. Men vi var nöjda över att vi kunnat fylla på våra D-vitamindepåer. Sortera papper och städa det kan jag göra till vintern… kanske…

Dagens citat:

Borde och måste är två as som inte är bjudna på mitt kalas.

Det finns så många måsten i livet, måsten som vi många gånger själva hittar på. Det största ”måstet” av dem alla är att ta hand om sig och göra sånt som får hjärtat att sjunga. Det ”måstet” borde vi sätta framför alla andra.

Ha det gott och kram Annika

Dela gärna

Kanske sommarens sista ryck. Läs mer »

Min badkompis och killen som vill vara som sin mormor.

Hej hej

Alldeles extra glad blir jag de morgnar då jag hör ett prasslande ljud på stigen och en ljus röst som viskar ”hejsan” bakom min rygg.

När min badkompis och jag lyckas parera in så vi möts i gryningen då blir det alltid en bra morgon.

En morgon höll jag på att skrämma livet ur en utländsk fiskare som kom smygande i dunklet. Ute ifrån det mörka vattnet hälsade jag artigt på honom när han sömnigt kom gående med sin pannlampa på huvudet. För även om man befinner sig naken i en mörk sjö, så tycker jag nog att man bör hälsa på andra människor som kommer förbi… Förmodligen trodde han att jag var en mystisk sjöjungfru som uppenbarade sig i mörkret, för han hastade snabbt bara vidare.

Fast oftast är jag ensam med mina badankor och det är mysigt det med.

En vacker morgon hade någon lämnat ett klokt ord på bordet vid bryggan. Visst är det väl så, att varje dag är en ny möjlighet.

Senast jag mötte min fina badkompis så valde vi att ta en extra lång runda i skogen. Vädret var underbart, vi hade en helt ny dag framför oss med en massa nya möjligheter.

Jag har haft en liten övernattningsgäst hos mig. Det var den lille ”Tjabokillen” som blev väldigt nyfiken på mina örhängen. När jag plockade fram min egen mormor Olgas gamla antika clipsörhänge, så blev han eld och lågor. Såklart ville Scott vara lika fin som sin mormor, och nog blev han väl minst lika tjusig, så säg.

Dagens citat:

Var av en sådan sort som somliga stör sig hejdlöst på, andra beundrar och de närmast dig har lätt för att tycka om.

Man kan aldrig vara älskad och omtyckt av alla. Om man är sitt sanna jag, om man är omtänksam och vänlig mot andra, och gör sitt bästa – då får det vara bra nog.

Ha det fint.

Kram Annika

Dela gärna

Min badkompis och killen som vill vara som sin mormor. Läs mer »

Rulla till toppen