Blåvingeleden

Emmy och jag på Blåvingeleden.

Hej hej

Förra helgen då Emmy var hemma hos oss och hälsade på så blev vi sugna på att ge oss ut och vandra. Valet föll då ganska snart på att åka till Drakamöllan och njuta av ljungens blomning.

Ska man åka till Drakamöllan så tycker jag att man ska åka dit just nu när ljungen står i full blom, Eller så ska man passa på att åka dit någon gång i början av Juli då det finns stor chans att njuta av de små bedårande blåa fjärilarna som gett sitt namn åt vandringsleden där – nämligen blåvingarna.

Ett inlägg med mycket blåvingar hittar ni om ni klickar HÄR.

Jag och Emmy valde att vandra den 9 km långa Blåvingeleden. Varje gång jag gått den innan så tycker jag alltid att det känns som om den är mycket längre. Den är ganska kuperad och många backar att ta sig uppför. Man kan även välja en kortare runda och då följer man den vita markeringen. Vill man njuta av blommande ljung så får man mycket av det även på den kortare vandringen.

 

Inga av hundarna fick följa med oss den här gången. Molly har inte riktigt kommit igång med längre runder sedan hon var sjuk, och för rättvisans skull så fick då allihopa stanna hemma med Stefan den här gången. Det känns verkligen märkligt att vara ute och vandra utan sina fyrfota vänner, så det var tur att jag hade en dotter vid min sida.

Blåvingeleden som vi vandrade sträcker sig genom flera naturreservat. Den går genom Maglehem, Lillehem, Kumlan och Drakamöllan. Vackra områden allihopa.

När vi till sist kom fram till Drakamöllans Gårdshotell och då närmade oss vår parkerade bil så insåg vi att det fyllts på med massor av besökare sedan vi anlände ganska tidigt på morgonen. Att det blivit ett riktigt populärt besöksmål var helt klart, och det kan man ju förstå.

Att ha en dotter hemma på besök är alltid så mysigt. Men allting har ju ett slut, även mysiga helger. Vips var det dags för Emmy att ta bussen hem till Malmö igen (buss fick det bli, för i vanlig ordning så var tåget inställt) Men först hann vi med en mysig frukost, vilket katten Felix också såg till att njuta av.

Dagens citat:

Liten övning till nutidsmänniskan:

Sätt dig ner en stund. Byt ut telefonen mot en kopp te. Ta en klunk. Titta ut genom ett fönster i mer än en minut. Repetera tio gånger.

Ja, så sant. Vi borde lägga bort telefonerna lite mer. Min dotter Emmy har valt att ta bort sina sociala medier helt sedan några år tillbaka. Lite sorgligt tycker jag, som saknar henne där, men säkert väldigt nyttigt för henne själv. Men min blogg läser hon, så puss till dig min fina tös♥

Ha det gott och kram

Annika

 

Emmy och jag på Blåvingeleden. Läs mer »

Blåvingeleden med Emmy och småhundarna.

Hejsan.

När Emmy var hemma i förra veckan så passade vi på att ta en tur ut i Drakamöllans naturreservat.

Vädret var perfekt för en vandringstur, och vi valde att gå hela Blåvingeleden som är ungefär 9 kilometer lång.

Jag tror inte att vi hunnit gå mer än knappt en kilometer, förrän hunden Molly tvärvägrade att gå längre. Sådär gjorde hon bara för att hon skulle få åka i sin ryggsäck istället. Hon bara älskar att sitta där och mysa och gunga med. Snälla Emmy föll till föga och bar henne sedan på ryggen nästan hela rundan runt.

Vandringsleden är ganska kuperad och på sina ställen fick vi sällskap av olika betesdjur.

-Gå intill staketet nu mamma, för man vet aldrig…., sa Emmy, när vi passerade ett gäng tjurar som blängde på oss. Efter att ha jobbat med kor på en stor ranch i Australien så förstår jag att hon vet sånt där.

Tjurarna höll sig lugna och vi vandrade vidare. Fåren var lite mer nyfikna och närgångna, men snälla även de.

Sedan var det dags för en vätskepaus för både oss och hundarna.

Att försöka fånga lilla Lykke på bild, det är inte alltid det lättaste. Medan Molly satt fint och poserar på kommando, så kom Lykke springande och tryckte sig mot mig som ett litet plåster. En riktig mammagris är precis vad hon är! Skulle det bli några bilder på henne så fick jag själv också vara med.

Ljungen var nästan precis på väg att blomma över. Den var fortfarande väldigt vacker, men jag var glad att vi inte väntat med att åka hit. Den här blomsterprakten vill man ju inte missa. En tur hit varje år, det hör liksom till numera.

-du trampade ju på en orm mamma, sa Emmy plötsligt smått anklagande till mig

Ormen visade sig vara en vacker kopparödla som klarat sig med en hårsmån från att bli mosad under min ena känga. Stillsamt ringlande vidare efter sin förskräckelse. (heter det egentligen ringla när en benlös ödla förflyttar sig)

När vi bara hade ett par kilometer kvar började ett stilla regn falla över oss. Sakta tilltog det i styrka, så vi kom att bli ganska blöta.

Nere i dalen gick en hel flock hästar. En vy som såg ut att vara hämtade från någon saga. Det var någonting med blickfånget som fick mina tankar att gå till Astrid Lindgrens vackra berättelser. Kanske var det Bröderna Lejonhjärta eller kanske Mio min Mio… ja, jag vet faktiskt inte, men vackert var det!

Dagens citat:

Ord visar vem du vill vara. Handlingar visar vem du verkligen är.

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Blåvingeleden med Emmy och småhundarna. Läs mer »

Drakamöllans naturreservat.

Hejsan.

Jag och en vän sparkade igång helgen med en härlig vandring i ett av Österlens vackraste naturområde. Drakamöllan.

Det finns lite olika vandringsleder man kan välja på i området. Vi valde den längsta och jobbigaste sträckan – men i särklass den vackraste upplevelsen.

Blåvingeleden, som vi vandrade, sträcker sig i flera olika reservat. Maglehem, Lillehem, Kumlan och såklart Drakamöllan.

På kartan, som jag kikade på först i efterhand, står det att leden är ca 9 km lång. Dock visade våra stegräknare att vi gått ungefär 11 km när vi trötta och svettiga återvände till startpunkten.

Men wowww, vilken vacker och härlig dag vi fick.  Tur med vädret hade vi och massor av glada skratt blev det när vi frustande tog oss upp för alla backar.

Lite kaffepauser under solen blev det såklart.

På sandheden blommar olika blommor. En gul skönhet som jag inte hittar namnet på, lyste upp partier på vår vandring. Vet just du vad blomman heter så får du gärna berätta för mig. (kanske är det en sorts stånds)

 

En så vacker vandring som ger så mycket välbefinnande för både kropp och själ.  Att ta hand om sig är extra viktigt i tider som dessa. Tack Susanne för en härlig dag.

Dagens citat:

Vuxen är du när du är beredd att ta fullt ansvar för var du befinner dig i livet, och inte längre skyller på andra eller omständigheterna.

Må gott och gör det bästa av allt.

Kram Annika

Drakamöllans naturreservat. Läs mer »

Rulla till toppen