Drakamöllans naturreservat

Drakamöllans naturreservat.

Hejsan.

Jag och en vän sparkade igång helgen med en härlig vandring i ett av Österlens vackraste naturområde. Drakamöllan.

Det finns lite olika vandringsleder man kan välja på i området. Vi valde den längsta och jobbigaste sträckan – men i särklass den vackraste upplevelsen.

Blåvingeleden, som vi vandrade, sträcker sig i flera olika reservat. Maglehem, Lillehem, Kumlan och såklart Drakamöllan.

På kartan, som jag kikade på först i efterhand, står det att leden är ca 9 km lång. Dock visade våra stegräknare att vi gått ungefär 11 km när vi trötta och svettiga återvände till startpunkten.

Men wowww, vilken vacker och härlig dag vi fick.  Tur med vädret hade vi och massor av glada skratt blev det när vi frustande tog oss upp för alla backar.

Lite kaffepauser under solen blev det såklart.

På sandheden blommar olika blommor. En gul skönhet som jag inte hittar namnet på, lyste upp partier på vår vandring. Vet just du vad blomman heter så får du gärna berätta för mig. (kanske är det en sorts stånds)

 

En så vacker vandring som ger så mycket välbefinnande för både kropp och själ.  Att ta hand om sig är extra viktigt i tider som dessa. Tack Susanne för en härlig dag.

Dagens citat:

Vuxen är du när du är beredd att ta fullt ansvar för var du befinner dig i livet, och inte längre skyller på andra eller omständigheterna.

Må gott och gör det bästa av allt.

Kram Annika

En tur i vårsolen och ett pop-up café.

Hejsan.

Så här i kristider så gäller det för oss alla att vara kreativa och tänka ut smarta lösningar på saker som är bra för oss alla.

Förra helgen strålade solen och inbjöd verkligen till att vistas ute i naturen.

Jag och Stefan tog våra små hundar med oss upp till Drakamöllans naturreservat.

På den lilla parkeringen var det fullt av bilar, så vi förstod att vi inte var ensamma om att välja en dag ute i naturen.

På den stora ljungheden fanns gott om plats att vandra utan minsta risk för att vara rädd för virussmitta. Under ett träd hade ett par satt sig för att vila en stund i det ljuvliga vårvädret.

Stefan och hunden Molly tog sig också en välbehövlig vila innan vi strövade vidare över vidderna.

Framme vid Drakamöllans gårdshotell hade man satt upp en frestande skylt om att de hade ett ”pop-up café” utomhus med en massa gott dagen till ära.

Såklart kunde vi inte motstå frestelsen. Vi slog oss ner i solen och njöt av en underbart god laxsmörgås.

Dagens citat:

Du har makten över ditt sinne, inte det som sker utanför. Inse detta och du kommer att finna styrka.

Ha det bra och kram från mig.

Annika

Höst vid Drakamöllan.

Hejsan.

Ibland är det bra att göra huvudlösa saker. Som att av misstag radera fotografier. Mitt misstag gav mig ju faktiskt två underbara morgonvandringar i Drakamöllans fantastiska naturreservat.

Naturen här är så underbart vacker och vidderna gör att man nästan får samma känsla som på Serengetis savann.

Här fanns förstås varken lejon eller hyenor, och inte fårskallar heller längre. För de var som bäst på väg till fårhimmeln. Fast så är det ju, och ska man äta kött, så ska det vara kött från lyckliga djur. Jag tror att de fåren som haft den här utsikten verkligen har varit lyckliga.

Här är bara så himla fint. Jag la märke till min favoritsvamp, porslinsskivling. Förmodligen inte särskilt god att äta, men så vacker för ögat.

Vädrets makter var på min sida och bjöd på en strålande vacker morgon.

De sista höstlöven glödde i solskenet.

Drakamöllans gårdshotell såg ut att nyss ha vaknat. Jag förmodade att det som bäst vankades morgonmat därinne. Den här platsen som är så himla vacker.

Dagens citat:

Vi säger att vi slösar tid, men det är omöjligt. Vi slösar oss själva.

För mig är tiden i naturen aldrig slöseri. Det finns ju inget bättre!

Ha det fint och kram

Annika

Ingen andra chans.

Hejsan.

Det var för någon vecka sedan som jag och hunden Johnny njöt av en helt underbar höstmorgon i Drakamöllans naturreservat.

Det var ett underbart ljus och jag var extra glad att jag valt att konka med mig den stora kameran den här morgonen. Den är tung, men ibland är det mödan värt.

I början av vandringsleden stod en hel flock får och drack girigt i sig av vattnet från den lilla dammen. Bilderna jag fångade av dem blev magiska, det såg jag direkt. Det liksom kändes i fingret när jag satte det på avtryckaren och sakta tryckte av bild efter bild. Ljuset och färgerna var så fina och alla fåren speglade sig tjusigt i det stilla vattnet. Ibland bara vet man att man tagit kanonbilder innan man faktiskt ser dem och får det bekräftat. Det här var en sådan gång…

Som ni ser så finns inte skymten av minsta lilla fårskalle på mina bilder.

Nej, jag råkade av misstag radera precis alla bilder som fanns i min kamera när jag kom hem. Man kan lugnt säga att jag fick en släng av hjärnsläpp och kortslutning på samma gång, då jag plötsligt bara fick för mig att jag skulle formatera lite minneskort här hemma.

Attans tänkte jag för mig själv…. fast jag kan väl åka dit nästa morgon och fotografera de där fåren vid vattenhålet en gång till. Det skulle väl inte vara så omöjligt resonerade jag. Vädret skulle hålla i sig, så ljuset borde bli detsamma.

Omöjligt var precis just vad det var.

Snopen parkerade jag nästa morgon sidan om en stor djurtransport där alla fåren höll på att lastas in för vidare transport till … fårhimmeln. Nej, det blev inte fler chanser, varken för mig eller de där fåren.

Ibland får man helt enkelt ingen andra chans!

Jag och Johnny fick åtminstone ytterligare en underbar höstvandring i det natursköna området, och det var ju inte fy skam.

Dagens citat:

När vi dör ska vi alla vila i frid. MEN … varför lever vi inte i frid, medan vi lever?

Lärdom: formatera inte minneskorten på kameran förrän bilderna är sparade på datorn… ”mitt ålahue”

Kram Annika

Ljung, ljung och åter ljung.

Hejsan.

Ljunghedarna här på Österlen är alldeles magiska i år.

Jag och Stefan körde en eftermiddag till  Drakamöllans naturreservat för att njuta av blommande ljung. Det är ett reservat som ligger en bit norr om Brösarp, precis ovanför Maglehems ora.

Stefan var rysligt förkyld den här dagen, och inte fullt lika betagen av naturens skönhet som jag själv var. Så fort han fick en chans sjönk han tacksamt ner på en sten och tog sig små vilopauser. Snörvlande förkunnade han att han nog hade väldigt hög feber faktiskt…

Själv var jag helt betagen. Alltså, ni ser ju bara – ljung precis överallt, så långt ögat kan nå!

Rusig av allt det vackra, virvlade jag runt, filmade och förevigade allting. Högst uppe på en backe fick man en vidunderlig utsikt långt ut mot havet.

På vår väg tillbaka till bilen mötte vi många andra människor som också ville njuta av naturens storslagenhet.

Ja, idag blev det en riktig fotobomb här på bloggen… men gud vet när det blir så här vackert igen…

Dagens citat:

Kärlek är inte att se varandra i ögonen utan att se åt samma håll.

…även om en av oss hade en något febrig blick … om nu 36,8 räknas som någon direkt feber förstås…

Kram Annika

Scroll to Top