Gylleboannika – Sida 257 – Det är mänskligt att tänka vist och handla dåraktigt.

En väggalmanacka av mina favoritbilder.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 3 januari, 2018 / Allmänt, fotoprodukt, naturbilder, personlig almanacka / 1 minute of reading

Hejsan

De senaste sju åren har jag beställt och fått upptryckt väggalmanacker av mina favoritfoto.

Och såklart gjorde jag det även av 2017 års bilder.

Fast den här gången hade jag nog alltför bråttom, för tryckfelsnisse smög sig in och gjorde så att samma bild hamnade både på augusti månad och november. Attans också, som jag retat mig på det där.

Jaja, inget att göra åt nu. Vi får helt enkelt stå ut med en liten snigel i hela två månader.

För några år sedan såg min almanacka ut såhär med de här bilderna :…

Det är så kul att göra saker av de bilder som man själv tagit tycker jag.
Har ni roliga, personliga bilder så gör något kul av dem.

Det finns flera sidor på nätet där man kan göra roliga saker av sina foto.

Kvällens citat:

5-5-REGELN

Om det inte spelar

någon roll om 5 år …

Använd inte mer än

5 minuter till att

vara upprörd

över det.

Kram på er

Annika

…. en dålig selfie får avsluta mitt inlägg …

Dela gärna

En väggalmanacka av mina favoritbilder. Läs mer »

En vit amaryllis och spårarbete med min hund

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av Annika Olsson / 3 januari, 2018 / Allmänt, hundspår, patrullhundsträning, spårarbete, vit amaryllis / 4 minutes of reading

Gomorron

En sak som jag tänkt på den senaste tiden är att jag måste ta tag i vår spårträning lite mer. Vi behöver friska upp vårt spårarbete lite, både jag och hunden Johnny..

Johnny är jätteduktig och han är verkligen full av entusiasm. Hans stora fördel är att han aldrig någonsin ger upp. Det kvittar hur trött han blir, han fortsätter ändå alltid att jobba och spåra. Lika positiv och glad.

Men en liten nackdel med honom är att han ibland fuskar. Istället för att gå med nosen precis i spårkärnan hela vägen så vindar han i luften och tar genvägar om han får vittring på apporterna i luften istället. Ajabaja … då kan man missa viktiga grejer!

Tidigt på nyårsdagen skuttade jag upp ur sängen och gav mig ut i hästhagen där jag la ett långt, härligt spår åt Johnny. Som apporter fick det bli både träapporter, metallapporter och tygsaker. Och som alltid la jag en snusdosa i slutet. En snusdosa fylld med kattmat.

Sedan väntade jag några timmar så spåret fick ligga till sig lite grann.

Jag hade turen av att få med mig Stefan ut som åskådare och fotograf den här morgonen.

Trots den stora mängd koskitar så fick jag genast upp ett fint spårupptag. Det betyder att Johnny meddetsamma hittade mitt spår, där jag gått för några timmar sedan. Han satte full fart i rätt riktning.

Alltså, visst är det fantastiskt att en hund kan lukta åt vilket håll ett spår går. De kan alltså känna på doften vilket fotsteg som är färskare än ett annat. Genom det bestämmer de sedan åt vilket håll spåret går. Oavsett om det är en människa eller ett djur som de spårar så klarar de flesta hundar det.

Det där gör mig alltid djupt imponerad och full med respekt

Med sele och spårlina på Johnny så jobbade vi oss framåt. För varje hittad apport fick Johnny ta sig en slick från en tub mjukost med ädelostsmak, som jag hade i min dumpficka på stridsvästen.

Den där stridsvästen får man egentligen inte använda såhär civilt, men jag fuskar lite med det då jag är hemma och ingen ser mig. I den har vi ju allt vi behöver och det känns bra att träna med ”rätt saker”.

På vissa ställen i hagen var det sjukt mycket vatten och jag kunde märka att Johnny hade lite problem att hitta rätt i spåret där. Men han var så duktig och fixade det tillslut efter att ha fått cirkla tillbaka några gånger, på sitt karaktäristiska vis.

Ovanför våra huvuden flög massvis av gäss den här morgonen.

Vi hade inte tid att bry oss om dem, eftersom vi började närma oss slutet med den där snusdosan. Och ni vet ju vilken skatt den innehöll.

Man kan nog inte ha en gladare hund, än en hund som kommer till ett slut i ett träningsspår.

Det här är det roligaste man kan gör med sin fyrfota vän och jag tycker att alla hundar förtjänar att utöva något där de får använda sitt luktsinne.

I motsatts till människan så är hundens första sinne luktsinnet och inte synen. Det där är värt att ta i beaktande ifall ens hund blir blind …. kanske är det inte alls så farligt för en hund att missta synen, bara de har sitt luktsinne och sin hörsel intakt. Synen för en hund kommer först på tredje plats.

(fotograf Stefan Olsson)

En ljuvlig amaryllis
Efter vårt spårjobb var det skönt att bara mysa runt i stugan lite.

Johnny sov nöjd och trött i sin hundkorg och jag pysslade.

På vår toalett njuter vi nu av en vit, ljuvlig amaryllis. Visst är det vackert med vita blommor?

Dagens citat.

Journalisten: ”Vad är hemligheten med din framgång?”

VDn: ”Två ord”

J: ” Och vilka är det då?”

V: ”Rätt beslut”

J: ”Men hur fattar du rätt beslut?”

V: ”Ett ord.”

J: ”Och vilket är det då?”

V: ”Erfarenhet.”

J: ”Och hur har du fått erfarenhet?”

V: ”Två ord.”

J: ”Och vilka är de då?”

V: ”Fel beslut”.

Det finns inga misslyckande, det finns bara lärdom till nästa gång.

Var inte rädda för att misslyckas. Man kan ju prova igen!

Ha en fin dag

Kram Annika

Dela gärna

En vit amaryllis och spårarbete med min hund Läs mer »

Leif gås on

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 2 januari, 2018 / Allmänt, försova sig, morgonbestyr, Nytt år / 1 minute of reading

Alltså, den här första arbetsdagen på det nya året kunde faktiskt börjat lite bättre för mig.

Allting startade med buller och bång.

Vi hade lyckats att försova oss! För första gången på säkert 10 år.

Jag vet, det låter osannolikt, men det hände verkligen. En hel timme låg vi båda i djup söm, nästan som två medvetslösa valrossar, innan Stefan for upp och konstaterade att klockan var halv sju ….

Inne på toaletten hade min vackra amaryllis vält omkull med vas och allting. Över hela klinkergolvet var sisådär en miljon små fina glasskärvor i skiftande storlek.

Dammsugarna kom fram i ett rasande tempo. Hundarna flydde hals över huvud ut. I villervallan lyckades Johnny trampa på en av småhundarna som skrek som en galen gris, sedan lyckades han få hela svansen i kläm i ytterdörren, när jag fort skulle försöka hinna stänga den våta katten ute.

Naturligtvis var kaffebönorna slut i burken och alla som försökt öppna ett Zoegapaket vet hur det där kan sluta …

Ja, välkommen igen kära vardag.

Dagens citat:

Det sägs att jag saknar humor.

Det är inte roligt.

Skönt att det snart är helg.

Kram på er

Annika

Dela gärna

Leif gås on Läs mer »

Nyårsafton 2017

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 2 januari, 2018 / Allé, Allmänt, nyårsafton, nyårsmeny, svinaberga / 2 minutes of reading

Hejsan

Jag hoppas ni alla haft en underbar nyårshelg.

Vi hade ett lugnt och skönt nyår med den mest fantastiska menyn man kan tänka sig.

Vi startade vår dag med att besöka svärmor Karin i Kivik. Jag hjälpte henne med att fixa håret. Jag tycker att om det är självaste nyårsafton då har man bannemig rätt att vara fin i håret.

Sedan körde vi som alltid en tur ner vid hamnen. Det där vill Stefan alltid göra, för det har han alltid gjort…. Kanske är det för att kolla så där fortfarande är vatten i sjön … men så är det väl om man som han nästan är född i Kiviks hamn.

Den här nyårsaftonen låg vattnet alldeles lugnt och stilla.

Vi passerade de där ”höghusen” som de håller på att bygga i Kivik. De första husen står nu färdiga och människor har börjat flytta in. Jag förstår att det av ortsbefolkningen råder många delade meningar om huruvida de passar in, eller ej. Så är det, aldrig någonsin kommer människor att dela samma uppfattning om sådana saker.

Jag tycker i alla fall att de är så himla söta och charmiga och pryder väl sin plats där nedanför skolan.

Så blev det då nyårsafton och vi firade med en underbar meny…

Förätten bestod av havskräftsoppa med lax, kräftterrin och halstrade havskräftor. Lite surdegsbröd med citronsmör därtill

Till huvudrätt blev det hjortinnanlår och älgkalvbiff med äppelciderfläsk, jordärtskockspuré, brysselkål, torkade tranbär och Karl-Johanmajonäs. Till det lite svartkål och rostade potatis

Efterrätten var en chokladcylinder med havtorn och dulce de leche.

Stefan drack alkoholfritt – som alltid, och jag tog ett par glas vin.

Allt det här svängde jag ihop på en halvtimme åt min älskade Stefan …. asch, nu skojade jag bara, det fattade ni va!??.

Vi hade beställt den här sagolika maten av Eva på Allé. Världens bästa Eva Thuresson i Svinaberga.

Jag tror nog inte att det finns många kockar här på Österlen som slår henne på fingrarna vad det gäller matlagning.

Tack Eva och Allé!

Dagens citat:

Livet är kort.

Frigör dig från det

som är negativt.

Släpp taget om småsaker.

Släpp taget om dem

som inte bryr sig.

Gör saker som ger

dig mening.

Var med människor som

betyder något för dig.

Jag önskar er alla ett underbart 2018.

Det är liksom bara att leva på.

Kram Annika

Dela gärna

Nyårsafton 2017 Läs mer »

Årskrönika för 2017

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 1 januari, 2018 / Allmänt, år 2017, årskavalkad, backspegel / 1 minute of reading

Under år 2017 har jag publicerat uppemot 8.000 bilder här på min blogg.

Hur ska man då kunna välja bara några foto?

Jag har valt ut 4 fotografier från varje månad.

Bilder som för mig betyder lite extra. Inte alls det bästa, vackraste eller proffsigaste fotona. Nej det kan vara de som väcker någon speciell känsla i mig, eller så har jag rätt och slätt fått använda slumpen för att välja.

Januari 2017

Februari 2017

Mars 2017

April 2017

Maj 2017

Juni 2017

Juli 2017

Augusti 2017

September 2017

Oktober 2017

November 2017

December 2017

Kvällens citat:

Vi öppnar boken,

sidorna är tomma.

Vi fyller själv på med ord.

Boken heter ”Möjligheter”

och första kapitlet är

Nyårsdagen.

Jag är tacksam för året som gått och den stora gåva som kallas för livet.

Välkommen år 2018, året som blir vad vi gör det till!

Jag önskar er alla ett Gott Nytt År.

Kram Annika

Dela gärna

Årskrönika för 2017 Läs mer »

Skaldjursfrossa och åksjuka.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 1 januari, 2018 / Allmänt, kräftor, räkor, skaldjursfrossa / 2 minutes of reading

Gomorron och hej på dig 2018!

Först vill jag börja med att önska alla en riktigt god fortsättning.

En liten enkel årskrönika bjuder jag på senare i eftermiddag, det lovar jag!

Jag hoppas att ni alla mår bra och startar det nya året på just ert bästa vis.

Själv ska jag kanske göra ett nytt ”åkabil-försök” med lilla hunden Lykke idag.

Men först blir det årets första springrunda!

Det var ju för några dagar sedan som jag godtroget gav min lilla hund ett åksjukepiller, väntade en hel timme och gav mig sedan iväg. Åhhhh jag var ju så säker på att det hela skulle gå bra – att hon skulle slippa må illa och kräkas med de nya pillerna.

Men jag hann inte mer än till kyrkan i Rörum förrän jag såg att min lilla hund började dregla väldigt oroväckande.

Molly, som normalt älskar att åka bil såg även hon lite smått äcklad ut. Man vet ju hur det känns när någon annan är illamående.

Båda hundarna fick fortsätta bilfärden sittande på golvet istället och halvvägs till Kivik kräktes Lykke upp hela frukosten på golvet i min gamla Volvo. Det där var inte hela världen, men jag tyckte så förtvivlat synd om henne. Hon vill ju så gärna följa med fast hon blir så dålig …

Nu vädjar jag till den där lilla veterinären i Canada … kan det finnas något annat att ta till mot åksjuka tro ??

Jag får helt enkelt ge det en chans till ….

Något helt annat ….

På instagram såg jag att min syster och pappa Kurt skulle mumsa i sig kräftor i mellandagarna. Både jag och Stefan blev också så himla sugna på det. Så därför passade vi på med en riktig skaldjursfrossa så här dagen före nyårsafton.

Det är så himla gott tycker jag.

Kräftor, räkor … Att bara sitta länge, länge och sörpla.

Som bästa sällskap hade vi alla hundarna med på festligheterna.

Molly och Lykke på vars en stol sidan om oss. Johnny och lilla Snowie satt tålmodigt på golvet. Världens bästa gäng alltså!

Dagens citat:

Det är ledsamt

att avsluta kapitel i

ditt liv, men om du

inte gör det kommer

du inte kunna skriva

nya och bättre

historier.

Nu får vi se till att skriva riktigt spännande kapitel, så boken om året 2018 blir den bästa på länge.

Ha en skön första dag på nya året.

Kram på er.

Annika

Dela gärna

Skaldjursfrossa och åksjuka. Läs mer »

Vi önskar Er Alla Ett Riktigt Gott Slut!

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 31 december, 2017 / Allmänt, Ett gott slut, Gott Nytt År, nyårsafton, nyårsblommor, spabad / 2 minutes of reading

Jag och Stefan vill önska alla våra nära och kära, våra vänner och alla er kära läsare en fin nyårsafton.

Jag hoppas att det blir en lugn kväll, att ingen kommer till skada och att inga djur ska behöva lida av människors galna påfund med raketer och smällare.

Vi kommer att fira här hemma i Gyllebo med våra hundar och katter.

Våra hundar är lyckligt lottade och är inte alls rädda för nyårsraketer.

Johnny som är militärhund är jag ändå extra försiktig med såklart.

Jag vill inte att han ska få någon dålig upplevelse som medför att han blir skotträdd i framtiden. Även de små juvelerna är jag rädd om, självklart.

Inget daltande om de visar sig oroliga, bara försöka vara precis som vanligt för att inte spä på någon rädsla.

Vi kommer att njuta av god mat och dryck. En ljuvlig nyårsblomma står på bordet och är en fröjd att vila ögonen på. Kanske hoppar vi i badet när klockan slår tolv. En ypperlig plats att blicka upp mot eventuella raketer här ute i skogen.

Om ni nu ska utlova några nyårslöften för det kommande året, så välj något som ni tänker hålla.

För löften ska man banne mig hålla, även sådana som man ger sig själv.

Jag ska se till att skratta lite mer, hitta på lite mer galna saker och inte ta mig själv på för stort allvar.

Ja, det där vet jag att jag kommer att kunna hålla!

Kvällens citat:

365 nya dagar

365 nya chanser

Ett Gott Nytt År.

Annika & Stefan

(de glada blekfisarna i Gyllebo)

… och ja, nästa dopp får bli i sjön …

Dela gärna

Vi önskar Er Alla Ett Riktigt Gott Slut! Läs mer »

En stilla morgon vid Klammersbäck

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 31 december, 2017 / Allmänt, havet, Klammersbäck, Norra stranden vid vitemölla, Vitemölla / 4 minutes of reading

Gomorron

så här på nyårsaftons morgon!

Hoppas ni alla mår gott och är pigga och glada.

Hos oss är allt precis som vanligt och en morgontur väntar nu på mig.

För någon dag sedan tog jag och hundarna vår morgonrunda på norra stranden av Vitemölla.

Jag och hundarna var först ute den här morgon, inte en människa syntes till.

Ni som känner mig vet att det liksom kvittar hur sen jag än tycker att jag är, så är jag ändå alltid först …

Nåväl, jag älskar känslan av att ta mig ann en orörd plats tidigt i den sköna gryningen.

Innan vi började vår vandring var jag tvungen att städa upp i bilen. Tyvärr hade lilla hunden Lykke kräkts på den korta bilfärden vi har till Vitemölla. Trots de åksjukepillerna hon fått blev han genast illamående av bilens rörelser. Den lilla stackaren.

(mer om det i ett senare inlägg)

Men vi var snart framme och redo för en stärkande promenad. Hundarna var ivriga och liksom ”hoppade trettiett” vid min sida. Johnny hoppade minst etthundratrettioett, för så höga skutt som han kan ta, det kan ingen annan hund klara av tror jag.

Jag vände ryggen mot Vitemöllas lilla söta hamn och styrde kosan mot Klammersbäck och Haväng.

Himlen såg sådär lite ilsket hotfull ut. Tidigare på morgonen hade det såklart regnat, men nu kämpade solen tappert mot de tunga molnen.

Jag log lite för mig själv när jag såg alla de små och stora hundavtrycken i den mjuka sanden. Till och med deras tassavtryck såg glada ut. Så här borde alla små hundar få början sin dag!

Jag kände en stor tacksamhet över att ha möjligheten att ge mina hundar dessa upplevelser. Att få vara en del av deras liv varendaste morgon.

Jag känner såklart även en stor tacksamhet över att ha möjligheten att uppleva så mycket roligt och skönt tillsammans med det här glada, fyrbenta gänget för egen del också.

Att få njuta av allt det som naturen och vädrets makter bjudet, det är liksom en gåva.

Borta vid Haväng var det den här morgonen som om stranden badade i ljus. Sååå vackert.

Strax var vi framme vid Klammersbäcks mynning.

Där gick vi en bit upp i tallskogen och tog oss över via den lilla bron.

Så kom vi fram till den där platsen som är med på min topplista över Österlens absoluta bästa.

Platsen vid det underbart vackra lilla trädet. Platsen där den fina stolen står och bara inbjuder till en stilla stund i sina egna tankar.

Här är så njutningsfullt och skönt. Jag älskar att vara på just den här lilla platsen.

Att få sitta för en stund och bara blicka ut mot havet och låta tankarna vandra iväg helt fritt.

Den här morgonen var det som om de tre hundarna också bara satt här för en liten stund och tänkte. Kanske funderade de på alla kaninlortar de skulle försöka äta på hemvägen, eller på de goda dofterna som fanns på trädstammarna vid stigens kant …

Skönt hade vi det åtminstone.

När vi vandrade tillbaka genom tallskogen plingade det i min telefon. Det var en orolig veterinär från Canada (min underbara dotter Andréa) som ringde för att höra hur det var med vår åksjuka lilla vän.

Jag sjönk ner med ryggen mot en trädstam och satt sedan där i skogen med hundarna i mitt knä och pratade med min dotter en god stund. Hon längtade efter havet och jag längtade efter henne.

Jag tittade på de åldrande nyponbären och tänkte för mig själv – när de åter står i full blom, då kommer hon kanske hem. Då ska jag ta med henne till den här platsen, för den vet jag att hon älskar. Just här började vi vår lilla vandring i somras. Om det kan man läsa här.

Dagens citat:

”Trots att ingen kan gå tillbaka och börja om från början,

kan vem som helst alltid skapa ett helt nytt slut.”

Glöm aldrig det, att vi är alla och envar ansvariga för hur vi skapar just våra liv.

Även om det är mycket som vi inte kan påverka runt omkring oss, så är vi alltid själva ansvariga för hur vi tänker och reagerar på det. Och våra reaktioner är ju de som bestämmer hur vi mår.

Jag hoppas att var ni än befinner er i livet, så skapar ni det bästa livet som det bara går med just era förutsättningar

Det tänker jag göra, så gott jag kan!

Ha det bäst.

Kram Annika

… och kanske tittar jag in lite senare och sänder er alla lite sköna nyårshälsningar.

Dela gärna

En stilla morgon vid Klammersbäck Läs mer »

Mitt December 2017

Lämna en kommentar / Månadssummering / Av Annika Olsson / 30 december, 2017 / Allmänt, December 2017, månadssummering / 2 minutes of reading

Mitt December 2017

… har varit ljust och vackert … i alla fall i mitt sinne. Vad vädret beträffar så kan det nog omöjligt bli mörkare och tråkigare såhär på årets sista månad. Visserligen har jag sett till att ta tillvara alla de solglimtar som trots allt bjudits.

Mitt december har varit fyllt av julbestyr. Även om jag valt bara det jag själv tyckt varit roligt, så ligger ett visst mått av trötthet nu över mig. Det har varit tufft att både jobba full tid och stå för marktjänsten helt ensam då stackars Stefan fått ligga med foten i högläge mest hela tiden.

Mitt december har varit längtan efter mina närmsta (ja jag vet, jag är lite tjatig om det där) men det har lättat litegrann nu, om man jämför med i november. Då mådde förfärligt dåligt, vilket jag för stunden aldrig någonsin skulle erkänna såklart… jag är en krigare och då är det bara framåt som gäller!

Mitt december har även innehållit en förlust, en sorg av att ha mist en älskad släkting på självaste julafton. Mitt fjärde adventljus kommer jag för alltid, varje år framöver att tända för min fina gudfar ♥

Men mest har Mitt December varit fyllt av stor tacksamhet och tillfredsställelse över alla små gyllene vardagsögonblick. De där små sakerna som i slutändan egentligen är det stora …

Nu hälsar jag Januari 2018 välkommen in i mitt liv, och jag har stora förväntningar på snöstormar, trafikkaos och spänning. Så hoppas jag såklart att min käre Stefan blir helt frisk snart.

Note to myself: Så fort det blir någorlunda varmt igen ska jag inleda min tillvänjning för att bli nybörjare i vinterbadning 2018…. kanske …. eller så utmanar jag ett tips jag fått … lär mig gå på lina!

Kram på er alla

Annika

Dela gärna

Mitt December 2017 Läs mer »

En liten strimma ljus.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 30 december, 2017 / Allmänt, azalea, frasiga tulpaner, solglimtar / 2 minutes of reading

Hejsan.

Nu när det är så här mörkt om dagarna så känner jag mig som en svamp. En svamp som girigt vill suga i mig allt ljus jag kan komma över. Varenda solstråle vill jag sluka. Men den är inte särskilt givmild den där solen.

Jag passar i alla fall på att fånga de få glimtar som ges.

Över vårt lilla vedskjul kunder jag se solen glöda en morgon. Fast sen var det som om alla tjocka moln bara kom och täckte hela himlen med sina tunga regnmoln. Och som om det inte var nog med de tjocka molnen, för efter det så la det sig som en tjock, seg dimma också.

Fast det finns alltid en liten strimma ljus i tunneln.