Vinbärssnäckor

2 kommentarer / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Nu känner man verkligen att våren är på ingång. Ett vårtecken så gott som något, brukar vara när våra stora vinbärssnäckor dyker upp i trädgården.
Till skillnad från mördarsniglarna, så gillar jag de här stora bamsiga snäckorna. Försiktigt brukar jag flytta undan dem så de inte kommer i vägen för gräsklipparen. Det är nästan så jag tycker att jag kan få lite ögonkontakt med dem, när de sträckor fram sina spröt och blänger på mig med den lilla pricken längst ut. För visst är det väl snäckans öga – den där lilla svarta pricken längst ut ….
Härliga är de i alla fall!
Kvällens citat:
En intelligent person kommer
att öppna dina tankar,
en vacker person kommer
att öppna dina ögon och en
kärleksfull person kommer att
öppna ditt hjärta.
Ha en riktigt härlig kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Vinbärssnäckor Läs mer »

Så tjuck du har blitt.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Här i Gyllebo pågår bantning för fullt!
Det är i första hand lilla hunden Molly som ska gå ner lite i vikt.
Nu kommer min älskade dotter snart hem, och då vankas det ofta veterinärundersökningar av husets alla djur. Då vill jag ju inte skämmas ögonen ur mig för att någon av dem blivit övergödd. Jag vet att min lilla Molly varit på gränsen till tjock, och det vill jag för allt i världen inte att hon ska bli. Att övergöda sina hundar är något min dotter inte alls gillar… och jag instämmer helt med henne. Det är varje ägares skyldighet att se till så sina djur mår så bra som möjligt. Särskilt min lilla Molly som dessutom inte har de bästa knäna.
Så nu är det bantning på gång här hemma, även om det är ganska kämpigt för gottegrisen Molly.
Stefan som ätit kortison en väldigt lång tid, har ju också haft det ganska tufft med vikten. Nu är hans dos mycket lägre och det märks att även han är på väg nedåt på vågen.
På mig har det smugit sig på några kilo över vintern. Ingenting som egentligen besvärar mig så förfärligt. Men jag vet att efterhand blir de där kilona fler och fler och till sist är jag tillbaka på ruta ett igen.
Det var för nio år sedan jag tog tag i min övervikt och bestämde mig. Efter att i hela mitt vuxna liv ha jojo-bantat sådär lite halvhjärtat, så hittade jag min nyckel till rätt vikt. Det krävdes envishet och karaktär, men jag hittade mitt sätt att bli av med överflödskilona, och på ett halvt år försvann 18 kilo.
Nu kör jag lite ”bantning the light” för att de där två, tre kilona ska rinna bort igen, och jag ska hamna på just min trivselvikt. För mig handlar det inte om utseende så mycket, utan om rörlighet, smidighet och välmående.
Att må bra och kunna röra sig är så viktigt för mig.
Jag går min pyttelilla runda ner till skogen nu varje dag, och är så lycklig över mina framsteg.
Diskbråck mår ju bra av rörelse i lagom dos, även om hundarna tycker att rundan är alltför kort numera och inte alls lagom.
Mitt mål innan skadan var att springa milen under en timme. Nu har mina förutsättningar ändrats, men jag har ännu ett mål … att ta mig runt den där milenrundan i september , fast nu på obestämd tid. För även om det kommer saker i vägen för mina mål, så fortsätter jag att sikte i samma riktning såklart.
Åhhh vad jag längtar tills min dotter Andréa nu kommer hem.  Det känns så länge sedan vi var samlade hela familjen…
Jag känner mig lite lik en vallhund. Jag vill liksom valla ihop min flock i en bunke, då mår jag som bäst.  Men det är väl något som ingår när man blir mamma, något hormon man blir strösslad med direkt på BB…
Min älskade Emmy får jag inte träffa förrän till sensommaren någon gång, och dit är det ju egentligen inte så lång tid kvar nu, eller hur!!
… och påtal om Andréa så är hon ju nästan redan hemma.  För London är ju nästan detsamma som hemma.
Bara några dagars kongress innan jag får krama min tös igen!! Kolla här, på kartan, så nära hon är.
Dagens citat:
Jag är Mamma!
Underskatta aldrig mig …
Jag vet mer än du tror
och lägger märke till saker
som du inte ser.
Jag besitter superkrafter
och har dessutom ögon i nacken!
Ha en fin dag alla som kikar in här.
Jag kan inte se vem som besöker min blogg, men jag blir glad om ni lämnar ett spår efter er och trycker på lilla hjärtat här under.
Kram Annika
Dela gärna
     

Så tjuck du har blitt. Läs mer »

Snöskottning, boktips och blommor

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Det hör inte till vanligheterna att vi behöver ta hit vår traktor och köra undan snön runt tomten här i Gyllebo. Men efter påskens rikliga snöfall så var det precis vad vi fick göra.
Det var en bedårande vacker morgon, även om jag hade planerat att plantera penséer i mina krukor den här helgen.
Fast i väntan på att värmen ska komma hit så har jag njutit av mina tulpaner och blommor här inne i stugan.
Visst blir man glad av blommor.
På mitt googlekonto dyker det ibland upp härliga minnen i form av foto.
En bildserie från när jag och min dotter Andréa var i Indonesien, lyste upp min dator lite extra för någon dag sedan. Bilder på när vi busade och hoppade från vår träbåt ut i det varma vattnet utanför ön Komodo. Jag mindes hur vi skrattade åt de där fotona då, hur rolig vi tyckte jag såg ut där i vattnet.
Åhhh vad det kan vara härligt med spontana minnen ibland!
Boktips
En bok som jag lyssnat klart på nu är ”Se till mig som liten är” av Dag Öhrlund.
En lättlyssnad och bra kriminalare där huvudpersonen fick mig att tänka på vår käre GW Persson. Att det är Stefan Sauk som är uppläsare gör ju att hela historien blir underbar att lyssna på. En bra bok, även om ämnet är tungt och tråkigt och handlar om män i maktens ställning och pedofiler.
Kvällens citat:
För det som är svårt att förstå
med orden finns ofta en
melodi att förstå med hjärtat.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Snöskottning, boktips och blommor Läs mer »

Nyllen, underbara mänskliga anleten.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I helgen var jag och Stefan på besök hos en konstnär och tittade på konstverk som jag i många år har fascinerats av.
Vi var hos Johan Thunell.
Jag bara älskar hans konst. Hans underbara ”nyllen” i synnerhet.
Hans lilla ateljé ligger på vägen mellan Tunby och Onslunda. Det är den där lilla vägen som går under benämningen Genvägen.
Jag minns när jag var ung och vi besökte honom. På den tiden var det mest hans roliga höns och grisar som busigt hängde ut från sina lådor, som fängslade mig.
Några sådana konstverk fanns fortfarande kvar såklart.
Jag och Stefan körde dit ganska tidigt på förmiddagen.
Solen sken från en klarblå himmel.
Jag bara älskar Johan Thunells underbara konst. Och då särskilt hans fantastiska ”nyllen”.
Att studera alla dessa härliga ansikten fick mig att inse hur många olika ansikten det finns i verkligenheten.
Precis som Johan själv uttalat sig, så är varje nylle unikt och varje individ är värd sin egen uppmärksamhet.
Så vackra och fascinerande!!
Sedan körde vi vidare genom ett soligt Österlen. Vi passerade Vitaby och Vitemölla för att slutligen hamna vid Kiviks Esperöd.
Där på det lilla caféet stannade vi och intog dagens lunch. En räksmörgås som verkligen hade det där ”lilla extra”.
Så god och rikligt med smaskiga räkor på.
Mätta och belåtna styrde vi kosan mot Gyllebo igen. Jag kände av min bråkande rygg lite extra så det var extra skönt att komma hem igen. Men lite extra glad var jag över den lilla påse jag hade med mig hem….
Tre små nyllen att hänga på min egen vägg.
 Dagens citat:
Be aldrig om ursäkt för:
dina rynkor, dina åsikter,
dina skavanker, ditt förflutna,
dina lår eller dina principer.
Så slappna av och visa
hela världen det fantastiska
med att vara just du.
Alla är vi unika personer och det är varje människa rättighet att få vara just unik.
Men samtidigt är det vår skyldighet att komma ihåg det och låta alla andra, våra medmänniskor, få vara precis så som de är.
Ha en härlig dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Nyllen, underbara mänskliga anleten. Läs mer »

Den 26 mars var våren här och vände.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Så har vi äntligen kunnat vandra runt vår älskade sjö igen. Jag och mina hundar. Det var den 26 mars, precis innan snöovädret kom och slog oss alla med häpnad
(Efter påskens alla snöbilder så är det knappt att jag kan minnas att det såg ut såhär strax före påsken.)
Min runda gick inte fort och det gjorde ganska ont … i alla fall i början.
Sedan fick jag betala dyrt för det på kvällen i form av rejäl värk. Men det var såååå värt det!
-Annika, det där var väl idiotiskt!, påpekade Stefan när jag gnällande ändrade position i soffan.
– Mmmm … tänkte jag.
Ja, då när jag låg där på rygg med smärtor som inte gick att tänka bort, då ångrade jag mig ganska mycket faktiskt … men så tänkte jag på hur härligt det varit och då ångrade jag mig inte ett skvatt längre.
För kolla här, så ljuvlig, snart blir det så igen!!
Den här morgonen kunde solen inte riktigt bestämma sig för om den skulle visa sig eller inte.
På marken blev det långa skuggor av mig och mina hundar. Jag älskar att se oss alla fyra som långa smala roliga skuggor så som det blir nu på våren när solen är så låg.
Inne i skogen var nästan all snön bortsmällt och det kändes så underbart.
(Men med facit i hand så skulle det fyllas på med en rejäl skvätt snö, något jag inte kunnat tänka mig den här dagen)
Det var en alldeles ljuvlig morgon och på något vis kändes det som om sjön var glad över att ha oss tillbaka igen.
Jag kunde se att i ”lökbacken” hade de små spira ramslöksbladen försiktigt börjat sticka upp.
Jag kunde se att vinterns stormar farit fram rejält. Ett träd hade brutits av på mitten och jag tänkte nöjt för mig själv att här behövdes då inga konstgjorda insektsholkar som blivit så populära, här sköter naturen den saken på egen hand, precis som det är tänkt från början.
När jag var på andra sidan sjön, ungefär vid Munkagången så gick solen i moln. Fast det gjorde inte särskilt mycket. Det var så gudomligt härligt ändå.
Jag la märke till att någon fyllt i ”hjärtstenen” med orange färg i år. Denne någon (som jag tror mig veta vem det är) kunde faktiskt valt en vackrare färg tycker jag … men nåja … nu får det väl vara som det är med den saken.
Bäcken forsade som i vild förtjusning och hundarna såg ut att vara minst lika förtjusta de.
Min runda runt sjön är 5,8 kilometer om man börjar och slutar hemma hos mig, vilket jag ju måste göra såklart.
Jag är så galet lycklig att åter kunna ströva där på min runda igen. Även om jag inte kan göra det varje dag ännu, så känns det alldeles underbart!
Dagens citat:
En av hemligheterna med livet är
att kunna förvandla stötestenarna
till stenar att kliva på.
Ha en härlig kväll.
Snart är våren här på riktigt, det vet jag.
 Kram Annika
Dela gärna
     

Den 26 mars var våren här och vände. Läs mer »

Den vackraste av dagar – annandagpåsk 2018.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Kanske var det den vackraste dag jag någonsin upplevt. Det kan ha varit något med ljuset som gjorde att det blev så. Österlenljuset som kommit tillbaka och den gnistrande snön. Det kan ha varit den där ovanliga kombinationen.
Det är inte ofta vi som bor här längst nere i söder får uppleva sådana här vackra vintervyer. Och särskilt inte i april månad. Men den här dagen tog jag tacksamt emot i mitt hjärta och njöt av den med hela mitt väsen.
Vackrare än så här blir det aldrig.
Jag vandrade en kort runda i vår sommarby och bara andades in den friska luften. Solen var på väg upp och fåglarna sjöng öronbedövande. Om jag slöt mina ögon för en stund, så kunde jag nästan lura mig själv till att tro att det var en vanlig vårdag med torra grusvägar och svällande knoppar. Men istället var det som ett sagolandskap. Allting kändes overkligt och nästan som en dröm.
Sakta gick vi vår runda, jag och mina tre hundar. Det var som om jag inte kunde se mig mätt på allt det vackra. Som om jag vill pränta in stunden i mitt minne. Som om dagen var extra värdefull på något vis. En särskild dag som jag skulle minnas tillbaka till för resten av mitt liv.
Efter min runda gick jag hem med hundarna och hämtade bilen. Jag skulle köra efter min dotter som jobbat ett nattpass, och på vägen dit stannade jag till vid sjön. Min älskade Gyllebosjö.
Det var söndag och jag var ensam på plats.
Kanske har jag aldrig sett den här platsen så underbar förut.
För en stund stod jag bara där i stillhet och tog in allting i mitt sinne.
När jag kom hem knäppte jag den sista bilden för dagen där i min trädgård. Sedan la jag undan min kamera och ägnade resten av dagen åt njutning. Jag åt när jag var hungrig, jag vilade när jag var trött.
Jag bara låg där i min solstol en lång stund med en ljudbok i öronen och lät solen värma mitt bleka ansikte.
Det kom att bli en magisk dag som jag för alltid ska minnas.
Dagens citat:
Jag ger mig själv
gåvan av frihet
från det förflutna
och går med glädje
in i nuet.
Jag hoppas att fler än jag hade möjlighet att uppleva den här dagens magi.
Nu önskar jag er en bra dag och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Den vackraste av dagar – annandagpåsk 2018. Läs mer »

Livslust.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Kanske minns ni att jag nämnde här på bloggen att jag och Stefan gav oss ut i Österlenvimlet för ett alldeles särskilt ärende. Jag skulle köpa den där saken jag så länge önskat mig ….
Det där konstverket som gått rakt in i mitt hjärta och som heter just ”Livslust”.

Det är väldigt många år sedan som jag för första gången mötte en av Annika Österlinds svulstiga damer. Kanske 15 år sedan. Det var min älskad kusin som fått en sådan i present. Jag föll pladask!

Den mulliga damen utstrålade så mycket lycka, och den sa så mycket om vår vridna kroppsfixerade värld.
Jag ville så gärna identifiera mig med detta  vackra konstverk.
Många år har jag sedan besökt Annikas utställningar till påsk och njutit av hennes damer. Men nu var det alltså dags …
Av pengar jag fått av ”någon” köpte jag mig så äntligen en hett efterlängtad dam av Annika Österlind.
Kanske blir det fler med tiden. Jag är förälskade i kvinnan med barnet också…
Fast just nu njuter jag av min svulstiga dam som sitter där i mitt matrum och utstrålar Livslust.
Tack så mycket för presenten.
Kvällens citat:
Den som skrattar där han kunde har gråtit
får tillbaka livslusten.
Jag önskar er alla en fin kväll.
Själv härmar jag ofta den där underbara gesten.
Jag sträcker ut mina armar och vänder ansiktet mot himlen och känner hur skönt jag har det i nuet. Jag känner så stor lust till livet….  så är det så himla spännande att få se vad som kommer att hända i morgon….
Kram Annika
Dela gärna
     

Livslust. Läs mer »

Det blev en påskdag som vi för alltid kommer att minnas här på Österlen.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Tänk vilken påsk vi fick uppleva här på Österlen.
På påskdagen fick vi ytterligare en rejäl snöyra, och jag är säker på att det kommer att bli en dag vi alla kommer att minnas. En dag som vi alla kommer att prata om en lång tid framöver.
Jag älskar ju vädrets makter, som många av er redan vet, så jag var alldeles sprallig och glad i hela kroppen.
Såklart var jag tvungen att köra ut med min lilla bil och kolla hur allting såg ut på våra vintervägar.
Snöigt och moddigt såklart, men helt ok ändå. Glad över mitt val att ta däck med dubbar, gled jag fram genom mitt älskade Österlen.

I Gyllebo och runt huset var allting så vintrigt och vackert.

I almanackan stod det den första april, men ingen verkade särskilt sugen på att dra några större skämt den här dagen. Förmodligen tyckte människor att hela världen var ett enda stort skämt. Moder natur stod själv för den största uppståndelsen, så inget lureri kunde mäta sig med vädret i år.
Jag älskar upplevelser och det här var väl verkligen en annorlunda påsk att få uppleva.
Några som aldrig tycks tröttna på vintern är mina små hundar, Molly och Lykke. Lika lyckliga blir de varenda gång det kommit lite ny snö.
På kvällen låg snön tjock i trädgården och allting var så bedårande vackert.
Ja, hade det inte varit för mitt ryggskrälle så hade jag startat ett krig den här härliga påskdagen. Ett riktigt hederligt snöbollskrig och då jäkelen skulle han blivit rejält mulad, den där Olsson.
Dagens citat:
Tiden andas
hjärtat slår
värmen randas
snart är det vår.
Ha en härlig dag och ni som fick uppleva den Österlenska påskdagen kan vara lite lyckligare  … det är liksom upplevelser som gör livet värt att leva… och vår och sommar blir det med alla säkerhet så småningom.
Kram Annika
Dela gärna
     

Det blev en påskdag som vi för alltid kommer att minnas här på Österlen. Läs mer »

Min påskafton 2018

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 1 minute of reading

Hejsan

Några större festligheter har vi inte kunnat dra igång här hemma hos oss i Gyllebo det här året, men det gör alls ingenting. Jag sparar det tills alla mina töser är hemma igen, och min rygg har läkt.
Men på påskafton fick vi ändå möjlighet att träffa tjocka släkten. Det var pappa Kurt som samlade familjen med lite smörgåstårta. Enkelt och gott.
Min systers familj, min älskade faster och en ”liden hung”.
Såklart hade vi ett fång gula tulpaner med till pappa Kurt. För gula tulpaner ska man ha när det är påsk.
Kvällens citat:
Du lär dig aldrig något nytt av livet,
om du hela tiden påstår att du har rätt.
Ha en fin kväll och tack för titten.
Kram Annika
Dela gärna
     

Min påskafton 2018 Läs mer »

En annorlunda konstrunda på Österlen.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I år blev det som ni kanske både hört och märkt, en annorlunda konstrunda här på Österlen. Det blev snö, snö och ytterligare snö.
Jag blir nog aldrig helt vuxen när det gäller väder…
Jag kände liksom bara en barnslig förtjusning som bubblade runt i min kropp. Ju mer snö som vräkte ner, ju gladare och barnsligare kände jag mig.
Jag vet att många tycker att det här är hemskt, tråkigt och förfärligt … men alla har rätt att tycka något och just så här tycker och känner jag.
Vår dag började med att min dotter kom hit. Efter att ha partajat en hel natt var det bäst att hon startade med lite födointag och ett stort glas kall O´boy. Lilla hunden Molly var väldigt intresserad av allt som fanns på bordet.
Vårt första stopp på konstrundan blev hos en keramiker som jag tycker lite extra mycket om.  Nämligen Elisabeth K Palm i Baskemölla. Någon trängsel var det inte och vi kunde strosa runt och njuta av allt vackert som fanns i hennes ateljé.
Därefter blev det ett besök på glashyttan i Baskemölla hos Anders Wingård.
Och nej, Anders är inte släkt med arkitekten Gert Wingård – även om jag tycker att det finns en stor likhet …
Hur som helst, vi njöt av all vacker glaskonst innan vi for vidare i snöyran.
Så for vi till Ulf Lundells utställning. Utlämnande självporträtt och en märklig kärlek till påskharar. Ja, så kan man nog sammanfatta Ulf Lundells utställning. Jag gillar hans musik bättre än hans målningar, men så är jag ingen konstexpert heller…
Jag funderade en svindlande sekund på att köpa en tavla, men så tog jag mitt förnuft till fånga …
Ska jag handla tavlor vill jag göra det av konstnären själv, och ingen Uffe syntes till.
Sedan hade vädret busat till det så väldigt så vi tyckte att det nog var dags för oss att försöka hitta tillbaka till Gyllebo igen. Jag rattade min lilla fyrhjulsdrivna Duster genom snödrivorna och ibland kändes det som om vi flög över hårda ”snövågor”. Det kittlade i magen och jag kände mig som 18 år igen. Det är något visst att köra bil genom snöyran här på Österlen.
Dagens citat.
Underskatta aldrig vikten av
att ha en person i ditt liv som
nästan alltid kan få dig att le.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

En annorlunda konstrunda på Österlen. Läs mer »

Rulla till toppen