påskdagen 2018

Det blev en påskdag som vi för alltid kommer att minnas här på Österlen.

Hejsan.
Tänk vilken påsk vi fick uppleva här på Österlen.
På påskdagen fick vi ytterligare en rejäl snöyra, och jag är säker på att det kommer att bli en dag vi alla kommer att minnas. En dag som vi alla kommer att prata om en lång tid framöver.
Jag älskar ju vädrets makter, som många av er redan vet, så jag var alldeles sprallig och glad i hela kroppen.
Såklart var jag tvungen att köra ut med min lilla bil och kolla hur allting såg ut på våra vintervägar.
Snöigt och moddigt såklart, men helt ok ändå. Glad över mitt val att ta däck med dubbar, gled jag fram genom mitt älskade Österlen.

I Gyllebo och runt huset var allting så vintrigt och vackert.

I almanackan stod det den första april, men ingen verkade särskilt sugen på att dra några större skämt den här dagen. Förmodligen tyckte människor att hela världen var ett enda stort skämt. Moder natur stod själv för den största uppståndelsen, så inget lureri kunde mäta sig med vädret i år.
Jag älskar upplevelser och det här var väl verkligen en annorlunda påsk att få uppleva.
Några som aldrig tycks tröttna på vintern är mina små hundar, Molly och Lykke. Lika lyckliga blir de varenda gång det kommit lite ny snö.
På kvällen låg snön tjock i trädgården och allting var så bedårande vackert.
Ja, hade det inte varit för mitt ryggskrälle så hade jag startat ett krig den här härliga påskdagen. Ett riktigt hederligt snöbollskrig och då jäkelen skulle han blivit rejält mulad, den där Olsson.
Dagens citat:
Tiden andas
hjärtat slår
värmen randas
snart är det vår.
Ha en härlig dag och ni som fick uppleva den Österlenska påskdagen kan vara lite lyckligare  … det är liksom upplevelser som gör livet värt att leva… och vår och sommar blir det med alla säkerhet så småningom.
Kram Annika

En annorlunda konstrunda på Österlen.

Hejsan.
I år blev det som ni kanske både hört och märkt, en annorlunda konstrunda här på Österlen. Det blev snö, snö och ytterligare snö.
Jag blir nog aldrig helt vuxen när det gäller väder…
Jag kände liksom bara en barnslig förtjusning som bubblade runt i min kropp. Ju mer snö som vräkte ner, ju gladare och barnsligare kände jag mig.
Jag vet att många tycker att det här är hemskt, tråkigt och förfärligt … men alla har rätt att tycka något och just så här tycker och känner jag.
Vår dag började med att min dotter kom hit. Efter att ha partajat en hel natt var det bäst att hon startade med lite födointag och ett stort glas kall O´boy. Lilla hunden Molly var väldigt intresserad av allt som fanns på bordet.
Vårt första stopp på konstrundan blev hos en keramiker som jag tycker lite extra mycket om.  Nämligen Elisabeth K Palm i Baskemölla. Någon trängsel var det inte och vi kunde strosa runt och njuta av allt vackert som fanns i hennes ateljé.
Därefter blev det ett besök på glashyttan i Baskemölla hos Anders Wingård.
Och nej, Anders är inte släkt med arkitekten Gert Wingård – även om jag tycker att det finns en stor likhet …
Hur som helst, vi njöt av all vacker glaskonst innan vi for vidare i snöyran.
Så for vi till Ulf Lundells utställning. Utlämnande självporträtt och en märklig kärlek till påskharar. Ja, så kan man nog sammanfatta Ulf Lundells utställning. Jag gillar hans musik bättre än hans målningar, men så är jag ingen konstexpert heller…
Jag funderade en svindlande sekund på att köpa en tavla, men så tog jag mitt förnuft till fånga …
Ska jag handla tavlor vill jag göra det av konstnären själv, och ingen Uffe syntes till.
Sedan hade vädret busat till det så väldigt så vi tyckte att det nog var dags för oss att försöka hitta tillbaka till Gyllebo igen. Jag rattade min lilla fyrhjulsdrivna Duster genom snödrivorna och ibland kändes det som om vi flög över hårda ”snövågor”. Det kittlade i magen och jag kände mig som 18 år igen. Det är något visst att köra bil genom snöyran här på Österlen.
Dagens citat.
Underskatta aldrig vikten av
att ha en person i ditt liv som
nästan alltid kan få dig att le.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Scroll to Top