När ett mammahjärta svämmar över.

Hej hej
Trots att jag var mer än lovligt trött den där kvällen och trots att jag hade kämpigt med smärtorna efter en lite för aktiv dag i trädgården … trots allt det så var jag tvungen …
Såklart var jag tvungen att hänga med Amanda och hämta Andrea på Kastrup när hon landade där vid midnatt.
Att få träffa och krama sin dotter efter sex månader känns så otroligt skönt. Så himla bra!
Jag hade verkligen längtat efter min Andréa.
Efter en veterinärkongress i London skulle hon nu komma hem till oss i några få ynka dagar. Såklart ville jag ta tillvara varendaste liten minut av tiden hon nu var hemma.
Så kom hon då äntligen. Jag kunde se att hon nog var ganska trött och sliten. Jag förstår att hon haft en ganska tung period med en massa saker som ska fixas och ordnas. Men det var så skönt att äntligen få träffa henne.
Det kändes så härligt att se syskonen förtjust krama om varandra. Trots att det inte var så väldigt länge sedan de båda sågs så kunde jag allt se att de var glada över att få vara tillsammans igen.
Med en sista suddig bild stoppade jag ner min kamera och trängde mig fram för att själv få krama om min efterlängtade tös.
Välkommen hem igen lilla Nea ♥
Kvällens citat:
Ju äldre du blir desto mer
inser du att din mamma
var din bästa vän i livet.
Ha en fin kväll
Kram Annika
Dela gärna

När ett mammahjärta svämmar över. Läs mer »

Äntligen var det dags för lite skit under naglarna.

Hejsan.
Wowww, vilken ljuvlig helg.
Helgen som gått måste var den helgen då våren kom till Österlen.
Jag kände i varenda por i kroppen hur jag längtade efter att sätta fart med allt trädgårdsarbete. Att få röra om i myllan och få skit under naglarna igen.
Men jag har bestämt mig för att vara en förnuftig kvinna och sansa mig. I år får allting ta lite längre tid helt enkelt. Jag måste liksom gå varligt fram för att lura det där diskbråcket så det inte sätter sig helt på tvären.
Men alltså, att plantera lite penséer i tunnorna och i lådorna vid vår veranda det var ett lagom jobb för mig.
Vis av mina misstag från föregående år fick det bli vårlökar i zinkbaljan utanför staketet. Att utfordra rådjuren med penséer blir alltför dyrt.
Som sällskap hade jag Stefan och hundarna. Stefan fick även han ta det väldigt försiktigt. Hans vrist blir bara sämre och sämre nu och jag kan se vilka bekymmer han har för att gå.
Men med gemensamma krafter hjälptes vi åt att göra fint på husets framsida.
Amanda sa lite klokt att det här året fick bli ett test-år för oss …. ett år då vi provar på hur det kommer att bli för oss när vi blir gamla.
Det här är bara ”ett-prova-på-år-hur-det-är-att-vara-en-80-åring”, och när vi sedan blir så gamla så är vi förberedda på hur det kommer att kännas.
Det är ganska skönt att tänka så, för då kan man se framemot de närmsta åren då vi ska ta livet med storm igen, som de ungdomar vi trots allt är.
Det är alltid så härligt när vi pysslar i vår trädgård. Det är som om alla hundarna blir lite gladare och busigare, som om de också får extra mycket vårkänslor. Och såklart är det så.
Jag har också passat på att gräva ner alla de lökar som jag njutit av inomhus i väntan på att den riktiga våren skulle komma. Nästa år kommer jag att kunna glädjas på nytt av dem … om nu inte sorkar och mullvadar ställer till med för mycket kaos förstås.
Inne i orangeriet får de frostkänsliga träden allt stå kvar ännu några veckor. Så den årliga storstädningen får vänta ett tag. Men jag har sopat bort lite skräp och köpt några nya pelargoner för att skapa lite skön vårkänsla där inne.
Många av mina gamla blommor frös ju ihjäl när vintern härjade och jag var så dålig. Precis i den vevan passade även elementet därinne på att konstra. Men jag är så glad över de växter som trotsade kylan och nu bara väntar på en ny skön sommar.
Mitt orangeri är min återhämtningsplats. Därinne sitter jag ofta när jag gör mina djupavslappningar och min mentala träning. Då tänder jag alltid en rökelse som en sk trigger. Nu räcker det att jag tänder den där rökelsen för att min kropp ska gå ner i en skön avkopplande stämning. Det är magiskt hur just dofter kan hjälpa till att försätta hjärnan i en viss sinnesstämning.
Dagens citat:
”Sitta stilla, göra ingenting, våren kommer och gräset växer av sig självt.”
Hoppas ni får en fin dag.
Kram Annika
… och om någon undrar över mina Levis snickarbyxor, så är de 36 år gamla, inköpta på JC när jag var 17 år gammal, för en då hiskelig summa pengar. Men med facit i hand så var de värda varenda krona.
Klassisk kvalitet är aldrig fel!
Dela gärna

Äntligen var det dags för lite skit under naglarna. Läs mer »

Parasiter och småkryp.

Hej hej
Det var så himla härligt i helgen. Vi här på Österlen fick nog våra första riktigta vårdagar för i år.
Vårblommorna slog ut i mängder och jag kunde se att en massa småkryp också vaknade till liv.
Jag fick syn på årets första humla. Tråkigt nog var den stackars humlan alldeles full av parasiter.
Det såg ut ungefär som om den var täckt med en massa små fästingar.
Det är nu tidigt på våren som man brukar kunna se det här problemet hos humlorna. Jag har sett det förut.
Jag kunde se hur den här stackars lilla humlan led och hur den försökte klia bort sina inkräktare hela tiden.
En annan otäcking som redan dykt upp här är den äckliga fästingen. Det var när vi hade som mest snö här i påskas som jag hittade den blodtörstige otäckingen på hunden Johnny.
Egentligen tycker jag inte att själva djuret är så himla äckligt, inte värre än blodiglar. Det är vetskapen om alla de hemska sjukdomar den sprider som gör att jag inte gillar den.
Alltså är det redan tid att tänka på att skydda sina små hundar mot dessa parasiter.
Fast våren är allt bra skön även om det medför lite oönskade kryp.
De små baggarna som älskar att krypa runt i mina krokusar gör ju inte en fluga förnär.
Kvällens citat:
Två enkla råd för ett
lyckligare liv:
1. Nyttja saker;
inte människor.
2. Älskar människor,
inte tvärtom.
Ha en fin kväll och kanske är det dags att titta över era husdjurs färstingskydd.
Kram Annika
Dela gärna

Parasiter och småkryp. Läs mer »

En tur till Pulken och äggakaga på Gästis.

Hej hej
I helgen har vi varit vid Pulken för att titta till tranorna där.
Det var med vår goa vänner som vi passade på att göra en liten utflykt den här dagen då solen strålade.
Nu skulle det visa sig att det inte alls var särskilt mycket tranorna där ännu, men några stycken fick vi allt se.
Vi fick lära oss att när bönderna sätter igång med vårbruket, då börjar man att mata tranorna där vid Pulken för att locka bort dem från böndernas fält. Så ännu var det lite tidigt för att se några stora mängder av fåglar.
För ett par år sedan hade jag och Stefan större tur och bilder från den gången hittar ni här.
Fast vi hängde inte läpp för det. Tranor fick vi se, och en mysig stund blev det då vi spejade efter andra fåglar också.
 Där vid Pulken finns uppställda kikare som man får låna och på plats finns ofta kunniga människor som med stor entusiasm berättar en massa om alla fåglar som finns vid Pulken.
En annan sak som är bra vid Pulken det är att man kan köpa korv ifall man blir hungrig. Särskilt bra är det om man har små hungriga gossar med sig på utflykt.
När vi hade fått nog av fåglar och tranor strosade vi mot bilen igen.
-kolla där Annika, där går en trana jättenära, den kan du ju fotografera, sa Stefan ivrigt och pekade …
Ja, jag respekterar att människor har olika tro här i världen. Och jag vet ju att det finns människor som inte tror på storken, det har jag hört …
Men jag fotograferade den där ”tranan” och tänkte för mig själv att jag minsann är en sådan person som blint tror på storken i alla fall.
För de som nu blir oroliga över Stefans syn, så kan jag lugna er med att han har en tid hos vår lokala optiker om några dagar.
Så var det dags för födointag och vad passar då väl bättre än ett stopp på Brösarps Gästis. Såklart blev det äggakaga för oss alla. En äggakaga som är oslagbar. För minstingen i vårt gäng blev det glass i stora lass och lite Pippi Långstrump på telefonen.
 Dagens citat:
Lyssna efter bästa förmåga på
allt dina barn vill berätta för dig,
oavsett vad det gäller.
Om du inte lyssnar på
småsaker när de är små så
kommer de inte att berätta de
stora sakerna när de är stora,
eftersom för dem har alltihopa
varit stora saker.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna

En tur till Pulken och äggakaga på Gästis. Läs mer »

Romantiskt, kanske otrendigt – men så hemtrevligt.

Hejsan
I helgen hade jag fått en telefontid av en ortoped. Det hör ju inte till vanligheterna att doktorer vill ringa hem till sina patienter sådär mitt på en helg. Men min söta ängladoktor, den där ortopeden som var så underbar, hade fått avboka min tidigare tid pga ett mycket sjukt barn. Nu hade jag alltså en ny telefontid mellan 08.30 och 13.00.
Ja, vad gör man då när man väntar … Jag ville ju verkligen inte missa det här telefonsamtalet, så jag höll mig hemma och passade på att städa och tvätta i vårt sovrum.
Jag hade tvättat de gamla skira, vita gardinerna som hängt med mig i sååå många år. Det känns alltid så skönt att hänga upp dem och få in så mycket dagsljus som möjligt.
-nästa år ska jag köpa nya gardiner och nya gardinstänger, tänkte jag när jag fått upp dem på plats för säkert tionde gången …
Vår sängkammare ligger alldeles till vänster när man kommer in genom entrédörren.  Det är ett litet rum med två fönster, så ljusinsläppet kan man inte klaga på.
Jag har aldrig någonsin haft varken rullgardiner eller persienner. Jag behöver liksom inte det känner jag. När jag sover har jag ändå mina ögon stängda och jag älskar att vakna av att solens morgonstrålar kittlar mig på nästippen.
Att människor ska kunna titta in till oss det stör mig inte heller så väldigt mycket. Här ute i sommarbyn har vi inte så många människor som passerar, och de som händelsevis råkar kika in, dem bryr jag mig inte heller så mycket om. Och vad grannarna beträffar så vet jag att de är ett ganska tåligt släkte.
När jag gick här och väntade på att ortopeden skulle ringa så hann jag med en väldig massa. Jag hann att städa, damma och torka av allting i vårt sovrum. Överkast, filtar och rubbet tvättades.
Istället för vårt gråa sängöverkast fick mamma Ingrids virkade överkast återigen komma till heders. Jag älskar att ta fram det. Att tänka på att hon suttit många långa timmar och arbetat med det för min skull känns så fantastiskt. Jag kan när jag vill se hennes lyckliga ansikte framför mig när hon glädjestrålande kom över Kiviks marknads parkering kånkande på en stor kass med vitt virkgarn. För det var där hon köpte allt sitt garn, där var det billigast förkunnade hon alltid tvärsäkert för mig.
När allting började bli klart i sovrummet slängde jag ett öga på den där pallen som Stefan använder som sin förvaring av kläder. Kläder som ska användas igen.
Den där pallen är oftast ganska överfull med just sådana kläder som inte kan hängas tillbaka i klädkammaren, men som inte heller platsar i tvättkorgen. En kort sekund funderade jag på att sortera hans saker, men just då knackade det på dörren.
På verandan stod en kär granne med en påse underbara blommor. Det var som tack för en tjänst. En tjänst som för mig och Stefan var något alldeles självklart. Men sååå glad jag blev för blommorna. Såklart fick de för ett tag förgylla mitt nystädade sovrum. Underbara vårprimulor.
När allting var klart och jag satt i godan ro och tog en kopp kaffe, då ringde läkaren. Perfekt timing. Och jag hade fått ett nystädat sovrum på kuppen.
Och blomman på mitt nattygsbord flyttade jag undan sedan, för hos oss kan man då inte ha blomster så nära sängen … man vet ju aldrig om de kanske puttas ner i stridens hetta ….. man kan ha mardrömmar och svepa runt med armarna, menar jag förstås …
Den natten sov vi gott och inga mardrömmar vad jag minns.
Kvällens citat:
Ett lyckligt äktenskap kräver att man förälskar sig
många gånger och varje gång i samma person.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna

Romantiskt, kanske otrendigt – men så hemtrevligt. Läs mer »

Tankar när det plötsligt går bakåt.

Hej hej
Det som går bakåt är min dumma, dumma ischias och rygg. Kanske är jag för otålig och envis, eller så är det så som det är med diskbråck. Plötsligt gör det mer ont igen och det känns som jag har en järnstång inne i smalbenet. Kanske är jag dumdristig och för ivrig att komma igång igen ….
Men något som jag tvärsäkert kan säga är att våren går framåt. Det kan jag i alla fall se med mina egna ögon.
Min lilla rödsippa blommar. Snöklockorna som jag fått av min underbara faster och krokusarna som jag satte för några år sedan.
De blommor som jag älskar allra mest just nu i min trädgård, det är mina julrosor.
Det är något med dem som gör mig så glad.
Och så är det kanske för att de växer i den rabatt som mullvadarna just nu inte totalförstört.
När jag nu sitter i mitt kök och misströstar litegrann, så måste jag faktiskt påminna mig själv om att livet är ganska ok för min del. Diskbråck är inte farligt.
Jag är inte rädd för smärta, det har jag aldrig varit. Det jag är rädd för är att smärtan ska bli för stor så den kan begränsa mig. Sådär övermäktig så man blir totalt klubbad som en säl. Att det onda ska hindra mig i allt jag vill kunna göra, eller åtminstone i de saker som tillhör vardagen och de vanliga sakerna i livet.
Jag behöver ju nödvändigtvis inte bestiga Mount Evererst … även om jag hade älskat att göra det.
Nej, det duger inte att oroa sig. Jag tänker på så många som har det betydligt sämre i sina liv… eller ännu värre … de vänner som inte längre har något liv, de vänner jag tagit farväl av,  de som mer än gärna bytt med mig om de haft chansen…
Jag har tänt mitt ljus i min nya ljusstake. Den där som jag köpte på konstrundan. Jag har fyllt den med väldoftande kaffebönor. Min favoritdoft. Åhhh jag älskar doften av kaffebönor.
Det finns några dofter jag älskar lite mer än andra och det är just kaffebönor och eeee doften av bensin … ja, jag vet, det är lite halvgalet.
Så lyfter jag blicken och ser den ljuvliga buketten som jag köpt dagen innan. De där underbara blommorna som de säljer på Lidl för en hyfsad slant.
Just i detta nu, med en välsmakande kopp kaffe i handen. Levande ljus som skapar stämning och harmoni och en ljuvlig bukett i vasen… Just i detta nu, mår jag alldeles fantastiskt!
Så ler jag ett busigt leende och tänker för mig själv … tur att jag valde kaffebönor istället för bensin där i den nya ljusstaken… det kunde blivit … spännande ….
Nu ska jag sparka igång dagen och njuta av livet så som det är just nu.
Dagens citat:
Du är både och,
inte antingen eller.
Precis så, Inte fasiken behöver man placera sig själv i något fack. Man kan vara allting på samma gång.
Ha en fin dag och kram från
en halv Annika och en misslyckad men rolig selfie….
Dela gärna

Tankar när det plötsligt går bakåt. Läs mer »

Nytt hjälpmedel på kontoret och en halvfärdig filt.

Hej hej
Jag kämpar på med mitt diskbråck.
Mina promenader försöker jag utöka lite sådär pö om pö. Somliga dagar känns det som om allting är på väg att bli bättre, för att nästa ta ett kliv tillbaka.
Jag försöker att gå en sväng ner i skogen varje dag nu, en tur som blir nästan 3 kilometer. Ibland går det lätt, men ibland är det kämpigt. Det känns som det går en tajt stålvejer från ryggen genom benet ner i foten.
Det är så som livet är, bara att gilla läget…. och idag skiner solen, vi har nästan fått sommar och all snön är borta!!
 Här hemma på kontoret har jag fått ett fantastiskt hjälpmedel. Jag har fått ett höj och sänkbart skrivbord. Vilken skillnad.
I min lilla kontorshörna ser man inte så stor skillnad.
Så här såg det ut förut …
Efter lite skruvande och trixande med alla miljoner sladdar så kom allting till slut på plats.
Jag har egentligen kollat på sådana här skrivbord förut, men liksom dragit mig för allt arbete med alla de oändliga sladdarna som finns där under skrivbord nu för tiden.
(och som ni ser så har jag och Stefan lite olika syn på hur ordningen på ett skrivbord bör vara)
Men oj så bra det blev. Det syns kanske inte så stor skillnad, men för kroppen är det mycket bättre.
Tack för det chefen ♥
Jag har nästan monterat ihop halva mormorsfilten nu, och katten Felix tar genast chansen att provligga den såklart. Felix är expert på att nosa upp allting som är nytt. Han älskar att ligga på saker som är nytvättade eller nyköpta. Gärna på platser som jag egentligen inte vill ha honom och hans katthår på. Han måste ha en speciell radar inbyggd för förbjudna saker.
Kvällens citat:
-Pappa, tummen upp betyder att
något är bra va?
-Ja, förr i tiden. Nu betyder
det att man inte orkar
prata mer på Messenger.
Ha det fint.
Annika
Dela gärna

Nytt hjälpmedel på kontoret och en halvfärdig filt. Läs mer »

På konstrunda med en bästis.

Hejsan.
Även om påsken är över så är det faktiskt så att för de konstnärer som ingår i Östra Skånes Konstnärsgrupp så är reglerna att de ska hålla öppet veckan efter påsk också.
Precis som i fjor så passade jag och min goa vän Tina på att ta en Österlenrunda och njuta av all kreativitet som flödar här.
Fast allra först startade vi med lunch. Jag hade länge tänkt ta Tina med till Vineriet. Det är den där runda tunnan i Simrishamn som vi på Stefan Hantverkarn fick den stora äran att få bygga. Därför var det såklart extra kul att starta där.
Atmosfären och inredningen är så speciell och maten var såklart god den med.
Tina är så gullig. Även om hon och jag i vissa saker är som dag och natt, så är vi på det stora hela så himla lika.
Båda har vi samma grundinställning till livet och båda har vi lika nära till skratt.
Tina håller på att spara ut till lite längre hår och hade lite besvär med bångstyriga hårslinger. Jag hade råkat ta en ny parfym på mig som var betydligt tyngre och starkare än vad jag tänkt mig. Jag doftade likt en bordell i Hamburg mitt på blanka dagen. Som vi skrattade åt de här små bekymren.
Nåväl, efter lunchen gav vi oss ut för att kika på konstverk.
Första stoppet blev hos Margaret Forslund.
Vem har sagt att regnkläder måste vara dystra och tråkiga. Margareta Forslund har en helt annan åsikt om den saken.
Underbara klänningar som till och med vår kronprinsessa tycks gilla och färgsprakande trädgårdskonst.
Ja där hos Margareta i Vik kan man hitta mycket som man blir glad åt.
Sedan for vi vidare till en av mina största favoriter när det gäller konst på Österlen. Nämligen till Sven Åke Ekberg på Kivik.
Han bor på en höjd som kallas Dalen och han har en sagolik utsikt över havet. När vi parkerat vår bil fick vi syn på …. ja, vi såg ju att det var Sven Åke som lagt beslag på hela den Österlenska våren det här året. Alltså så mycket vårblommor som fanns i hans trädgård!! Vi blev saliga av bara det.
Om ni aldrig besökt Sven Åke och sett hans konst, så är min uppmaning – gör det!
Det är så fascinerande och roligt att se.
Av helt vanlig järntråd formar han sina konstverk. Järntråden smälts och svetsat ihop till dessa små underbara figurer.
De är inte billiga och inte ämnade för min plånbok. Men åhhhh vad jag blivit glad för flickan med väskan och blomsterkvasten i luften. Den som kallas för ”flickan med sidovind”
En annan flicka fick mig att tänka på min dotters svägerska Frida. Den som kallas för ”drillflicka”.
Ja här finns nog någon figur för oss alla egentligen.
Underbara konstverk.
Sedan körde vi till fiket på Kivik och drack kaffe och the, innan det var dags att avrunda dagen.
Tack min fina vän för en dag att spara i samlingen ”minnesvärda dagar”.
Dagens citat:
Ignorera aldrig någon
som verkligen
bryr sig om dig.
En vacker dag
kommer du inse att
du förlorat en
diamant medan du
var och samlade stenar.
Ha en fin dag och tack för ni vill kika in här på min blogg.
Kram Annika
Dela gärna

På konstrunda med en bästis. Läs mer »

Ett underbart hus som vi byggt.

Hej.
Några av er brukar gilla att läsa om hus som vi byggt här på Österlen.
Det är min man, Stefan, som driver byggföretaget Stefan Hantverkar´n AB, med mig vid sin sida. Jag sköter kontorsarbetet och alla papper som det blir i ett litet företag. Efter åren som byggsäljare så är jag inte helt bakom flötet vad det gäller bygge och byggmaterial. Jag vet tillexempel att man inte kan gå till bygghandeln och köpa varken synvinklar, rutig färg eller trästräckare.
Ett hus jag tänkte ta er med till nu är en vacker enplansvilla som vi byggt i en liten fiskeby här på Österlen.
Vår kund har fått huset ritat av en lokal väldigt duktig arkitekt efter sina egna speciella önskemål. Därefter fick vi på Hantverkarn äran att bygga det här huset från grunden. Allt ifrån första spadtaget till överräckandet av nyklarna har vi varit ansvariga för vid det här husbygget.
Jag tycker verkligen om det här huset. Jag gillar särskilt enplanshus. Enkelt, vackert och ett hus att bo i för resten av livet liksom.
Materialvalen är gedigna naturmaterial som kommer att stå sig länge och bara bli vackrare med åren.
Invändigt är planlösningen finurlig och huset har en rymd och en atmosfär som är fantastisk.
Köket och sällskapsrummet är generöst tilltaget och jag kan verkligen känna lusten av att själv få sätta min personliga prägel på det här huset.
Jag minns den här dagen då jag tog mina bilder. Det var dagen då slutbesiktningen skulle ske. Det är såklart alltid lite pirrigt tycker jag. Man oroar sig för fel och brister som kan hittas av den granskande besiktningsmannen.
Stefan själv brukar alltid vara kolugn, han vet att det alltid finns krympsprickor eller färgstänk som måste åtgärdas, så är det alltid, det hör till att material rör sig och dörrar måste efterjusteras. Det är inget konstigt med det.
Jag minns hur imponerad besiktningsmannen var av det här bygget och hur lite anmärkningar det faktiskt blev. Jag var stolt och glad som en tupp.
Innan vår kund flyttade in i sitt vackra hus fick vi även uppdraget att lägga gräsmatta på tomten. Såklart! Snickare och murare fixar väl allt!!
Ett annat hus som vi byggt och som jag vet att många gillade är det här  … det där med halmtak…
Vår hemsida hittar ni här.
 Kvällens citat:
Stora mål börjar oftast
med små steg.
Vet du inte vad du ska
börja med, så gör något bara,
det ena leder ofta till det
andra.
Ha en fin kväll och kram.
Annika
Dela gärna

Ett underbart hus som vi byggt. Läs mer »

Jag har varit i storstaden och shoppat loss.

Hejsan
En dag nu i veckan skolkade jag ifrån mitt kontor.
Jag hade länge planerat att ta en tur med min dotter Amanda, men det kom hela tiden saker emellan så våra planer fick skjutas upp gång på gång.
Men istället för mellandagsrean till jul, blev det äntligen en mysig shoppingdag för oss båda när våren nu står för dörren.
Fast min dag började jag såklart som alltid. I lugnet hemma i Gylleboskogen. Och vilken morgon. Underbart. Jag kunde känna våren i luften. Ljuvligt.
När vi kom hem igen gick alla hundarna nöjda och la sig på sina favoritplatser i stugan. Jag snyggade till mig (i den mån det gick) och styrde sedan min lilla bil mot Tomelilla. Där mötte jag upp min kära dotter Amanda på tågstationen.
På tåget planerade vi vilka affärer som skulle betas av, var vi skulle ta första fikat och vad vi behövde investera i för dagen.
Att ta tåget är väldigt avkopplande och enkelt … såvida det inte strular förstås. Men den här dagen gick det som på räls måste jag säga.
Min plan var lite nytt smink och nya vårskor.
Vi startade med fika och sedan gick vi loss på resten av de inplanerade affärerna.
Med min rygg så krävdes det lite planering och lite lugnare tempo. Diskbråcket  tillät inte heller några större utsvävningar i trånga provrum, så jag höll mig till smink och skor den här dagen.
Men som jag njöt av dagen. Med smärtlindring fixade jag galant att hänga med hela dagen.
Både jag och Amanda hittade precis allt som vi sökte den här dagen.
Ett par solglasögon kom i vår väg, men vi snålade ur och lät dem hänga kvar i affären. Efteråt ångrade jag mig bittert …
Jag hade ju fått order av ögonläkaren att använda solglasögon för att skydda ögonen, och ännu efter alla år, äger jag bara några billiga solbrillor inhandlade på Kiviks Marknad och några jag fått i reklam av XL.
Det får bli internetshopping av de där solglasögonen jag fastnade så för.
När orken och pengarna var slut var det dags för oss att resa hem. Utanför Emporias stora byggnad strålade solen skarpt. Gatukontorets personal lyste upp dagen, inte bara genom att vara klädda till lysmaskar, utan även genom att plantera vårens första blommor. Ett underbart vårtecken.
När man ger sig iväg från kontoret så är det tur att man liksom kan ta en del med sig i fickan i form att sin smartphone.
Dagens citat passar väldigt mycket in på mig. När okända nummer ringer, låter jag ofta bli att svara och googlar efteråt på numret för att få veta vem det var … Någon mer som gör så?
Dagens citat:
Om du ringer mig från ett dolt
nummer kommer jag att respektera
din integritet och inte svara.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna

Jag har varit i storstaden och shoppat loss. Läs mer »

Rulla till toppen