Natur

Så vacker väg till vår sommarby.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Många vägar bär till Rom … eller hit, till vår fina sommarby. En av alla vägarna  är lite extra vacker. Det är när man kommer från Möllegatan (vägen mellan Komstad och Östra Vemmerlöv) och svänger in på Slottsvägen. Där är det en allé som går genom de vackra kohagarna och leder ner till Gylleboslott och till sjön. Mellan sjön och allén ligger det områden med stugor på båda sidorna. Vi bor i den västra delen av området.

När jag en morgon var ute med hundarna på sin första kissrunda så kunde jag inte låta bli att hänga kameran över axeln. Det var ju så himla fint med dimman som låg längst borta på fältet och solen som lekte i de gyllene löven.

Vid pumphusvägen har ett par stora tomter styckats om och en ny gullig liten väg har anlagts. Det ska bli spännande att se hur det kommer att bli där framöver.

Vid Brahevägen hade grisarna varit och kalaset under natten. De flesta har dock satt upp staket eller eltråd, så svinen har inte lika lätt att pigga upp i grannskapet som förr, men de gör sina tappra försök.

Men med grisar eller ej, så är vårt Gyllebo allt bra vackert ändå.

Dagens citat:

Höst

Dansa med vindarna. Sjung med fåglarna. Fall med löven mot jorden. Slå rot och vänta på solen.

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Så vacker väg till vår sommarby. Läs mer »

Min tid är nu.

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Hösten känns som en tid som är min. Jag älskar när lugnet lägger sig och när temperaturen sjunker.

Jag älskar också när alla gässen är tillbaka i sjön och jag älskar när jag är först med att väcka upp dem på morgonen. Att höra deras högljudda morgonläten, och hur de sömndrucket sträcker på sig för att plaska med vingarna några gånger i vattenytan innan de som på en given signal lyfter allihopa upp över vattnet i en samlad trupp. Det är så magiskt.

Jag tycker även så mycket om när vattnet blir kallare för varje dag. När det plötsligt blir så kyligt så det inte längre är lika skönt att simma omkring, då stannar man istället bara där i vattnet och njuter och fokuserar på att andas, det är en så härlig känsla. Men ännu var det 12 grader i vattnet och det kändes fortfarande skönt att plaska runt.

Höstfärgerna börjar också komma på sin plats nu, och jag tycker nästan att hösten ibland slår våren i skönhet.

Ja, min tid är med all säkerhet nu – och det spelar egentligen ingen roll vilken årstid det är. Hemligheten är nog att uppskatta att det är en årstid överhuvudtaget.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Berättelsen om Kevinfallet”. Det är en bok om det fruktansvärda rättsfallet där två små pojkar blev anklagade till mordet av ett annat barn, på helt felaktiga grunder och med hemska förhörsmetoder. Rättsskandalen är skriven med familjens egna ord, och det känns rätt att ha tagit del av den och på så vis hjälpt familjen att få en liten upprättelse.

Så har jag läst en handbok om döden, den heter ”Hantera döden” av en läkare Jakob Ratz Endler. Det var en fin bok om något som ingen av oss kommer levande ifrån. Det var en bok som med stor värme tar upp allting runt ämnet och jag älskar att den slutar med en ”reselista”.  Tips, tips!

Dagens citat:

Man måste leva så att man blir vän med döden … tror jag, tra la la.

~Astrid Lindgren~

Njut av er onsdag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Min tid är nu. Läs mer »

Morgonrodnad.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading

Hejsan.

Morgonrodnad – ja det döptes årets vackra äppeltavla till. En lika tjusig skapelse som alltid, så här mitt i skördetiden här på Österlen.

Det var i ”sista momangen” som jag och Stefan kom iväg för att se årets äppeltavla. Men bättre sent än aldrig, även om vädret inte var det bästa den här dagen.

Att vänta ett tag innan man besöker tavlan brukar ändå ha sina fördelar, eftersom äpplena mognar och ändrar färg, vilket de duktiga tavelmontörerna tar med i beräkningen när de väljer äppelsorter på de olika partierna.

Äppeltavlans huvudskapare är Emma Karp Lundström. Tillsammans med sitt erfarna team av kvinnor och en man, bygger hon tavlan veckan innan äppelmarknaden. Med hjälp av sina ”mänskliga penslar” (som de kallar sig) byggs parti efter parti till en enda stor vacker tavla.

Inne i utställningshallen kunde man få ett smakprov på alla de tavlor som presenterats, allt sedan det var Emmas pappa Helge, som stod för Kiviks äppelkonst. En av alla tavlor genom åren har fastnat lite extra i mitt hjärta. Den kallades nog för ”Äppelkind” och föreställer ett litet barn i hatt. Det är något med den tavlan som påminner mig så starkt om Andréa som liten baby.

En av de där mänskliga penslarna som brukar vara med och bygga tavlan är min fina vän T.

Hemlighetsmakeriet är (som sig bör) stort, och jag skulle aldrig drömma om att fråga innan vad det ska bli. Det vore ju som att öppna julklapparna innan det är julafton. Jag har den största respekt för att det ska vara en hemlighet för så många som möjligt. Men jag måste säga att det här årets motiv blev lite av en favorit för mig – morgonrodnad är både  jag och T, lite av experter på 😉

Efter en runda runt på området åkte vi vidare för att ta en värmande kopp kaffe på Kiviks bageri.

I Kivik har vägarbetena avlöst varandra i en evighetslång period tycker jag. Busstationen har flyttats och vattenledningar dragits om. Det tycks liksom aldrig bli riktigt klart med allting i den här byn…. ja, och nu ska skolan läggas ner och Stefan påstår att den ska rivas… Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av.

-min fina kälkbacke, muttrade Stefan, när vi kom ut ifrån bageriet. Inte för jag tror att ungarna nuförtiden brukar åka kälke just här längre… 🙂

När vi kom hem från vår utfärd så kom katten Felix strosande under ett högljutt gnällande. Han gillar inte alls att vara ute när det är regn i luften.

Dagens citat:

Du kan inte förändra andra människor, så slå inte knut på dig själv för att försöka. Istället kan du förändra ditt sätt att handskas med dem, eller håll dig ifrån dem bara.

Ja, ibland är det bara bäst att gå sin egen väg…

Ha det bäst, kram Annika

Dela gärna
     

Morgonrodnad. Läs mer »

Vilsamt vackert.

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hej hej

Jag tycker om de här grå, dimmiga och lite blöta dagarna som det ofta blir i oktober. Såklart gillar jag solsken mest, men ibland är det ändå vilsamt med några gråmulna dagar.

I naturen byter skogen klädstil nu och man kan ju faktiskt bli en smula avundsjuk – för naturen klär ju i precis allting.

Vid sjön var det alldeles stilla och lugnt. Det var så tyst, inte ens en gädda plaskade, det enda som hördes var lite droppande från träden.

Efter mitt bad så njöt vi en stund av stillheten… ja, alla utom hunden Penny då förstås, för hon hade fått syn på något oerhört läskigt i vattnet och kunde inte för sitt liv sluta morra på ”vad det nu var för någonting”.

Boktips

Jag har lyssnat på boken ”De bortglömda namnens bok” av Kristin Harmel. Det är en gripande berättelse om mod, kärlek och motstånd under krigstid. Jag gillade den.

Dagens citat:

Det är en utmaning att finna lycka inom oss, men det är omöjligt att hitta den någon annanstans.

Kram kram

Annika

Dela gärna
     

Vilsamt vackert. Läs mer »

Från Prästens badkar till Baske.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

 

Hej hej

Väderprognosen hade sagt mulet och regn, men mina ögon sa ”en vacker soluppgång”.

Så fort jag vaknat och kikade ut genom dörren så insåg jag att det skulle komma att bli en härlig morgon. Snabbt lastade jag in hundarna och mig själv i bilen och for den korta sträckan ner till Vik och Prästens badkar.

Prästens badkar är en sandvulkan som blev till för 500 miljoner år sedan. Man kan se den om man går ut på klipporna vid parkeringen i Vik. Där i vattenbrynet finns den som en formation likt en utslagen ros. Den här morgonen brydde jag mig varken om vulkanen eller någon badande präst, nej istället njöt jag bara av den vackra soluppgången.

Stenshuvud låg där så vackert i morgonsolens mjuka ljus. Alla mina tre hundar var piggare och ivrigare än vanligt. Att komma på nya platser med nya dofter får alla hundar att stärka sina sinnen.

Vid det lilla fortet strax innan Tjörnedala slog vi av på takten. Platsen är så vacker, så här ville jag njuta alldeles lite extra. Strandkål och nypon ramade verkligen  in strandremsan så fint.

Vi passerade en grind och kom då in i ”kvigornas paradis” Vackrare kohage får man nog leta efter.

Ett tag fick vi dock vänta på stigen för att låta den hungriga kossan äta i lugn och ro. Ett rysligt spännande möte för mina tre hundflickor.

Ganska snart var vi framme i vackra Baskemölla. Himlen hade ändrat skepnad, och såg för en kort stund ganska hotfull ut.

Jag satte mig en liten stund på klipporna och bara njöt av morgonen, innan jag vänder åter mot Vik igen.

Återigen fick vi ge oss till tåls i kornas hage. Nya nyfikna kvigor spärrade vår väg och vi hade inget annat att göra än att avvakta tills de gått ur vår väg. Med tre vimsiga små hundflickor så vågade jag inte gå alltför nära de stora djuren, ett enda feltramp kunde ju blivit ödesdigert för mina älsklingar. Själv lider jag inte av ”koskräck”, men ville ändå inte utmana ödet.

Dagens citat:

Bara för att folk inte kan höra din musik betyder det inte att du ska sluta dansa.

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Från Prästens badkar till Baske. Läs mer »

Höst i trädgården

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Trädgård / Av / / , , / 2 minutes of reading

 

Hejsan.

Nu när den första frosten varit här och nosat så fick jag lite extra fart att höstfixa här hemma i min trädgård.

Även om det ännu varit fina och varma dagar och mycket i trädgården ännu blommar, så var det hög tid att bära in de frostkänsligaste växterna i orangeriet. Sagt och gjort – jag och Stefan bar och konkade in de krukor som skulle inomhus, och jag lovade mig själv tyst att försöka ha lite färre blommor till nästa år.

En annan sak som jag skjutit upp till höstkanten, det var pionerna, som alla skulle flyttas till en ny platsen i trädgården. Där i den nya rabatten tror att de kommer att trivas lite bättre, för med åren så har det blivit så mycket skugga där de växt. Nu hoppas jag att de kommer att trivas riktigt bra där i sin nya soligare rabatt.

Stefan hjälpte mig med omplanteringen, även om han gruffade lite emellanåt, eftersom de här blommorna var betydligt större än vad han hade föreställt sig.   Efteråt så fick de rejält med vatten och så kan vi väl bara hålla tummarna för att de kommer att ta sig bra på nya stället.

Min vita ros som jag fått av svärmor Karin en gång för länge sedan, ser ut att slå alla rekord med blomning i år. Rosor är oftast så fantastiska, de blommar villigt, ibland ända tills den första snön faller.

Kvar i trädgården är nu att gräva upp alla dahliorna. Fast de får stå kvar ett litet tag ännu. Man brukar kunna se på dem när de vill bli uppgrävda, och ännu bjuder de ju på vackra blommor.

Allt jobb man lägger ner i trädgården nu vid denna tiden, det lägger ju grund för hur fint det kommer att bli till våren. Jag tänker försöka ta en sista ogräsplockarrunda också. Nu när regnet kommit så är det mycket enklare att hacka bort oönskade växter i rabatten.

Dagens citat:

Jag väljer att friskvårda mig själv, så slipper jag att sjukvårdas av någon annan.

Trädgård, blommor och grönska – det är nog bästa friskvården som finns.

Må gott.

Kram Annika

 

Dela gärna
     

Höst i trädgården Läs mer »

Nollgradigt för en kort stund.

10 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej

I förra veckan så blev det ytterligare lite mer jobb för mig på bästa Luckan, och det är ju alltid så roligt att komma dit och träffa alla härliga arbetskamrater. Tidiga arbetsmorgnar har ju betytt att jag fått uppleva så vackra soluppgångar över Norra Björstorp.

I helgen har jag dock varit ledig, men även då hade jag ställt klockan för att komma upp och njuta av den vackra gryningen.

När jag kom ner till bryggan så letade jag fram min ”brygglykta” ur sitt gömsle och njöt sedan av stämningen som det levande ljuset skapade.

Precis när solen steg upp så sjönk temperaturen ner till nollgradigt. Ute på fälten kunde man ana lite skir frost, fast i vattnet var det ännu 12 grader, så det blev en fantastisk badmorgon.

När jag badat klart så kom två unga töser med ett litet barn för att också ta sig ett uppfriskande dopp. Jag tackade för mig och strosade sedan vidare på stigen längs med sjön. Töserna och barnet satt dock kvar i solgasset och såg ut att njuta fullt ut av den härliga höstdagen.

De här första höstdagarna med nollgradigt i luften, de är så underbara tycker jag.

Boktips

Jag har lyssnat på den psykologiska thrillern ”Träskkungens dotter” av Karen Dionne. Den handlar om en kvinna,  Helena, som vuxit upp isolerad i vildmarken med sin mor och far. Pappan är en våldsam man som kidnappat en ung kvinna och med henne fått dottern Helena. Boken handlar om överlevnad, skuld och försoning. Jag gillade den här boken, som är ytterligare en i raden av många, som påminner litegrann om ”Där kräftorna sjunger”.

Dagens citat:

Uppskatta det lilla i livet, så upptäcker du det stora.

Kram Annika

Dela gärna
     

Nollgradigt för en kort stund. Läs mer »

Härlig höstdag vid Vitemölla

8 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Dagen då Stefan snickrade på sin ”nya” lilla bod vid Kiviks hamn, så tog jag mig en promenad med hundarna.

När jag kom bort till den lilla stranden nedanför marknadsfältet så ångrade jag mig bittert att jag inte tagit någon handduk med mig. Vattnet såg så inbjudande ut.

Vid den här lilla stranden har jag badat så mycket som barn. Hit åkte mina föräldrar alltid med mig och min lillasyster, och här träffade vi också våra kusiner de dagar då det bjöds på strandväder. Dock minns jag inte alls att här var så mycket sten förr i tiden… Men allting är förgängligt…

I den lilla hamnen i Vitemölla satt jag en stund med näsan vänd mot solen. När jag sedan gick vidare så träffade jag en trevlig ”Mylling” (som de infödda kallas), han stod och tvättade sin bil. Det var en ganska gammal bil, upplyste han mig om, men i fint skick.

När jag passerade en av alla de små ”strädena”, så kom en tutande bil med en vinkande kvinna i. Det var en välkänd Österlenprofil, som jag vet kan laga himmelskt god mat…

Jag vände tillbaka mot Kivik igen. Det hade hunnit gå nästan två timmar så jag misstänkte att min snickare började bli klar för dagen med den lilla boden.

Mycket riktigt så var Hantverkarn i full färd med att städa upp och lasta tillbaka sakerna i släpen när jag kom.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Han ägde mig” av Carola Jansson. Det var en sann historia om en mans våld mot sin fru. Jag kan inte riktigt förstå att den här kvinnan lät det gå så långt som det gjorde, i synnerhet inte då hon hade små barn som även de fick leva med den här kontrollerande mannen.

Dagens citat:

Att förstå män är lika lätt som att försöka spika fast pudding på väggen.

Fullt så svårbegripliga tycker jag väl ändå inte att män är – men det var ett roligt citat.

Ha det fint.

Kram Annika

Dela gärna
     

Härlig höstdag vid Vitemölla Läs mer »

Han snickrade och jag tog en höstpromenad.

3 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hej hej

I förra veckan åkte jag och hundarna med Stefan till Kivik. Han skulle snickra på en liten fiskestuga, och jag tänkte passa på att ta en promenad i det vackra höstvädret. En väldigt rättvis uppdelning av göromål om ni frågar mig.

Vädret var underbart och nästan riktigt varmt och skönt.

Mellan Buhres fisk och Hamnkrogen höll ett gäng änder till och gottade sig på den nedfallna frukten. Lite längre bort såg jag ”ledighetskommittén” (Kiviks pensionärer), som var mitt uppe i en match boule. Jag stannade och språkade några ord med dem, innan jag gick vidare längs med havet.

Havet var så fantastiskt blått den här dagen, så det såg nästan overkligt ut. Jag njöt för fullt när jag gick där mitt på vägen, bort mot Vitemölla strand.

Vilken skillnad det är om man jämför oktober månad med juli, här på Österlen. Nu kom det nästan inte en bil där på den lilla Tittutvägen. Jag och hundarna kunde lugnt gå där nästan mitt på vägen ända fram till kapellet. Såklart höll jag koll så det inte kom någon tyst, smygande elbil. Ja, jag har inte riktigt vant mig vid att många bilar är så ljudlösa nu för tiden…

Dagens citat:

Du kan aldrig veta vad du kan, om du aldrig testat det.

Ha en härlig tisdag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Han snickrade och jag tog en höstpromenad. Läs mer »

Hjortbröl med bästa tänkbara sällskapet.

4 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Det var i grevens tid som jag och min vän kom ut i skogen för att lyssna på hjortarnas bröl. Vår plan var att vi skulle ge oss ut och övernatta i vårt taktält, men eftersom vi båda haft fullt upp med andra saker, så fick vi inte möjlighet till vårt äventyr förrän nu i början av oktober.

Stefan sa att han nog trodde att det skulle vara slutbrölat för den här gången, fast vi tänkte ändå ge det en chans.

Vi packade med oss massor av varma filtar, vinterkläder, goa sillamackor och annat smått och gott, och så gav vi oss ut i skogen.

Runt om på fälten och hagarna vid Andrarum visste jag att det brukade hålla till kronhjortar. Vi valde att stanna vid en liten väg vid Andrarums fälad och slå upp vårt lilla läger. Där har jag varit förut och upplevt hjortarnas ihärdiga brölande.

Vi var överens om att vi hade det väldigt mysigt där ute i skogen, även om vi inte skulle få höra några hjortar alls den här natten.

Efterhand som mörkret föll så kunde vi höra fler och fler vilda djur runtomkring oss. Det var bla. en skällande räv och skränande tranor som flög över trädtopparna. Lite grymtande från grisar  i snåren kunde vi också urskilja. Men så plötsligt hörde vi det, kvällens första hjortbröl.

Jag tände upp lite belysning, och så drog vi på oss ännu några filtar och kröp längre ner i de mysiga stolarna.

Hjortarnas bröl blev lite mer intensivt när mörkret tätnade, men vi kunde nog märka att det var ett lite tröttare brölande än vanligt.

Temperaturen kröp ner till nollan, och vi bestämde oss för att sova hemma i våra varma sängar istället. Men länge satt vi där ute i skogen och njöt av alla ljuden, stjärnorna och allt det mysiga vi fick uppleva.

Morgonen efteråt så blev Stefan lite extra glad när han hittade några överblivna sillamackor kvar i kylen.

Dagens citat:

Lyckliga är de som ser vackra saker på obetydliga ställen där andra inte ser någonting.

Tack min fina vän för en fantastisk kväll/natt. Det bästa med oss två är att vi aldrig har det tråkigt tillsammans, oavsett vad vi tar oss för. Nu ser jag fram emot nya äventyr med dig min vän T. ♥

Ha det bäst.

Kram Annika

Dela gärna
     

Hjortbröl med bästa tänkbara sällskapet. Läs mer »

Rulla till toppen