Ekoparken

Hejsan.

Efter en arbetsvecka på ”Luckan” så har jag det nu ledigt igen på obestämd framtid. Fast idag är det ju Knut, så idag ska julen köras ut hemma hos mig, så sysslolös känner jag mig inte.

För en vecka sedan var det trettonhelgen. Det är en skön och vilsam helg tycker jag, som inte kräver så mycket mer än vila och avkoppling. En av dagarna så åkte jag till min hembygd för att vandra och njuta av vintervädret.

Jag valde att promenera på slingan runt ekoparken, och njöt av det vintriga landskapet. Till skillnad från då jag var barn här så är nu våtmarken återställd och överallt växer olika våtmarksväxter.

Nära jag var liten så fanns det ändå ganska mycket kaveldun i trakten. En enda gång gjorde jag misstaget att plocka in dessa dekorativa ”cigarrer” och satte dem i en stor vas på mitt rum. Där stod de ganska länge och var väldigt fina… tills de plötsligt en dag bara exploderade. Då var det som om de bruna cigarrerna förvandlades till vitt frömjöl som sköts ut över hela mitt pedantiska flickrum.

Förra helgen vandrade jag förbi konstverket – ”Den onämnbara” – och i det vita vinterlandskapet så tedde den stora figuren sig inte alls lika skrämmande som då den på sommaren står skymd i grönskande buskage och liksom skyggt gömmer sig.

När jag kom fram till den plats där det numera finns en stor vattensamling med en rundad bro över, så gick mina tankar till tiden då här var ett vildsvinshägn istället. Precis här där det numera bara är vatten, så brukade de flesta grisarna hålla till. Här hade de en av sina utfodringsplatser, och här kunde man ofta träffa på svin i alla de storlekar. Även om jag tycker att det är så mycket vackrare med den våtmark här nu är, så älskar jag att ha växt upp på tiden då här var vildsvinssafari istället. Barn uppskattar spännande saker mer än det vackra.

Långt borta över backarna skymtade jag Andrarums kyrka. Den där söta lilla kyrkan som jag både blivit döpt och konfirmerad i. Jag skyndade på mina steg när jag märkte att det började skymma lite grann.

Snart var jag framme vid Trädgårdsmästarbostaden, och då var det inte långt kvar till parkeringen. Det blev en härlig trettonhelgspromenad i en välkänd miljö.

Dagens citat:

Lika lite som solen borde gömma sig bakom molnen borde vi gömma oss bakom Jantelagen.

Alla är vi väl lika unika och varje människas historia är värd att berättas.

Ha det fint.

Annika