Natur

Det gäller att hålla igång.

Hej hej

Hur går det med alla nyårslöften egentligen? Själv har jag inte direkt haft några löften till mig själv. Man kan mer säga att jag har mål. Det där målet har varit det samma de senaste tio åren. Att bara köra på som vanligt!

Det är nog ca tio år sedan jag förändrade mig själv. Jag gick ner i vikt och satte igång att springa.

Det kan ju höras lätt som en plätt. Men nej, det har det faktiskt inte alltid varit. När jag första gången skulle ge mig ut och springa som 45-åring, då trodde jag att jag skulle svimma av andnöd, få framfall av mitt skumpande sätt att springa och aldrig mer kunna stå normalt av den hemska träningsvärken som kom som ett brev på posten. Det var i detta läget jag hade nytta av mitt pannben…

Genom åren har jag kämpat på, aldrig gett upp. Ibland har det gått som en dans. Jag har sprungit lätt som en fjäder långa distanser, medan andra perioder har varit tyngre. Mina diskbråck i ryggen har förstås satt käppar i hjulet för mig. Det är inte själva smärtan i ryggen som varit haken, utan den strålande smärtan i benen ifrån ischiasnerven.

Just nu har jag ett nytt aktivt diskbråck som gör att jag får ta det lite lugnare. När skadorna kommit så har jag alltid tänkt att jag är lite som ”Det lilla blå tåget”, ni vet. Jag växlar ner och tuffar sakta på i uppförsbackarna. Aldrig någonsin stanna, utan sakta uppåt, framåt med tanken ”det ska gå, det ska gå”…

Att sänka och höja ribban efter kroppens förutsättningar, men aldrig någonsin ta bort ribban, det är mitt mål. Och händer det att ribban faller till marken, så får den ligga där för jag ska över i vilket fall som helst. Det är mitt mål, att hålla igång.

Extra viktigt att hålla sig smidig är det kanske nu, när vi som mormor och morfar ofta samlas på golvet när vi träffas.

Lite rörelse varje dag, gör sådan skillnad.

 

Dagens citat:

Det är jobbigt att träna. Det är jobbigt att komma i form. Det är jobbigt att ändra matvanor. Det är jobbigt att gå ner i vikt.

Det är jobbigt att vara överviktig. Det är jobbigt att vara trött. Det är jobbigt att vara sjuk. Det är jobbigt att vara svag. Det är jobbigt att vara missnöjd.

Välj vad som ska vara jobbigt!

 

En kort rask promenad om dagen är bättre än ingen promenad alls.  (psst… ta något hopplasteg också vettja, plötsligt kanske du springer)

Kram Annika

Dela gärna

Det gäller att hålla igång. Läs mer »

Blått.

Hejsan.

Vackert. Så himla blått vatten!

Det var den där fina söndagsmorgonen, då jag och Stefan vandrade vid Haväng och vid Verkeåns mynning. Både havet och vattnet i ån var så fint. Inte bara vått, utan så otroligt blått.

De senaste månaderna så har jag nästan trott att det varit något fel på min kamera. Bilderna har sett så gråa, matta och färglösa ut. Jag har tänkt att kameraskrället nog börjat bli uppsliten och inte orkar fånga upp klara färger längre. Som om tekniken varit på väg åt det gamla svartvita hållet igen.

Som tur var så återskapade min kamera de blå färgerna precis som de såg ut i verkligheten den här dagen. Himmel och hav, så otroligt vackert.

Min käre Stefan hade mest intresse av vad det var för fartyg som låg långt ute i horisonten. Jag tror inte att han la märke till vilka färger naturen klätt sig i för dagen. De små hundarna sprang lyckliga omkring och snusade på allt, och jag… jag bara njöt!

När mina fingrar var stelfrusna och öronsnibbarna isade olycksbådande, vände vi solrusiga åter mot vår bil och susade iväg på andra äventyr.

Dagens citat:

Hela människans liv är blott en punkt i tiden. Låt oss därför njuta av det medan det varar, och inte slösa bort det utan något syfte.

Må gott och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Blått. Läs mer »

En massa minnen.

Hejsan.

För en tid sedan var jag vid Christinehof och vandrade. Såklart passerade jag Alunbruket, en plats som bär på så många minnen.

Det är inte bara mina egna lättsamma minnen som platsen ruvar på. Nej, en gång för länge sedan var här en av Sveriges mest betydande industrier.

Skiffer bröts och förädlades till alun här. De stora röda slagghögarna påminner om flydda dagar. Även om det där röda för mig och min generation mer minner om dans, ungdom och kärlek. Kanske en och annan fylla också…

Såklart var jag tvungen att ta en sväng ner om festplatsen.

Gamla kära Alunbruket, eller ”Alunabruged”, som jag minns att vi från trakten sa.

Jag strosade vidare mot Andrarums kaffestuga, där jag parkerat min bil. En sista bild knäppte jag på alla charmiga små halmtak. Gamla och nya byggnader som bildar en gullig liten ”kaffestugeby”. I mitt minne kom plötsligt namn som ”Kaffekarlsson” och ”Johan Bus” upp.  Åhh vad jag önskat att jag mindes mer …

Hemma i Gyllebo väntade självaste ”Lejonkungen”.  Jag skakade fort av mig alla minnen från den vilda ungdomen och tog på mig mormorsrollen istället.

Dagens citat:

Ge dig själv permission för att bara lämna allting som ger dig dåliga vibbar.

Fast jag brukar ge mig själv permission för att återvända till sånt som ger mig bra vibbar. Goda minnen kan man återuppleva i minnet och få nytta av såååå många gånger.

Ha det fint. Kram Annika

 

Dela gärna

En massa minnen. Läs mer »

Vilken Österlensöndag.

Hejsan.

Woww, vilken dag vi fick njuta av i helgen. Vilken söndag alltså!

Uttorkade av soltörst packade vi in småhundarna i bilen och gav oss iväg ut i den ljusa söndagsmorgonen.

Det kändes nästan som om vi suttit inlåsta i en jordkällare hela vintern och plötsligt blivit utsläppta i solljuset igen.

En sväng till min favoritplats fick det bli den här underbart vackra dagen. Haväng!

Visserligen rejält kallt om öronen, men varken vi eller våra små hundar tycktes bry oss särskilt mycket om den lilla bagatellen.

Dagens citat:

Jag har en enkel syn på livet. Håll ögonen öppna och lev på.

Ha en underbar dag. Och om vädergudarna numera läser bloggar, så beställer jag gärna mer av just den här sorten.

Kram Annika

Dela gärna

Vilken Österlensöndag. Läs mer »

En hel månad har passerat.

Hejsan.

Ni som bara vill läsa om Österlen och dess fantastiska natur, får idag besviket scrolla vidare till andra inlägg på nätet. Här på bloggen blir det bara bilder från min Emmy idag och från en helt annan fantastisk natur.

En hel månad har nu hunnit passera sedan jag kramade min tösabit farväl här hemma i Gyllebo.

Med bästa vännen, Matilda, drog hon ju åter iväg på äventyr. Den här gången var målet Nya Zeeland.

Nästan varenda dag har vi, nära och kära, kunnat glädjas av massor med fina bilder från deras alla strapatser.

Jag tror att deras plan är att se och uppleva så mycket de bara kan. När pengarna sedan är slut hoppas de hitta något arbete där i det lilla landet på andra sidan jordklotet..

 

Men tills dess ser de ut att leva livets glada dagar. Och det gör de verkligen rätt i, tycker jag!

Mest avundsjuk är jag på alla deras härliga vandringar. Och såklart forsränningen. Wowwww!!!

Nej, det duger inte att sitta här och längta och vara ”förtrydden”. Jag har ju Gylleboskogen att vandra i, och med allt regnandet vi haft de senaste månaderna så borde det inte vara så svårt att få till lite vild forsränningen här hemma heller.

Tusen tack för lånet av dina bilder Emmy. Var rädda om er och en bamsekram till er båda!

Dagens citat:

Livet handlar inte om milstolpar, utan om ögonblick.

 

Ha en fin tisdag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

En hel månad har passerat. Läs mer »

Gråväder och boktips.

Hej hej

Första delen av den gångna helgen bjöd bara på grått väder, blåst och regn.

Men frisk luft behövs för att må bra. Med småhundarna i släptåg vandrade vi en tur i skogen. Att gå med de här små yrbollarna i terrängen är lite av ett konststycke. Vilda av förtjusning for de hit och dit och fram och tillbaka. Till sist liknade jag mest en nätad kassler, invirad i deras små tunna rosa koppel.

Att ge sig ut i skogen lite ”offroad” tycks pigga upp mina små dunbollar extra mycket. Då förvandlas de till spårande jakthundar med siktet inställt på …. bajs. Vildsvinsbajs.

En helg med mest gråväder är det mysigt med en god bok. Jag lyssnar gärna på ljudböcker. Senaste boken jag lyssnade på var så himla bra tycker jag, så den förtjänar att tipsas om. Tatueraren i Auschwitz av Heather Morris. En verklighetsbaserad historia om en gräslig tid som aldrig får glömmas bort!

Dagens citat:

5 saker som inte kräver någon talang, men ger enorm uppskattning.

Möta folk med ett leende. Ha en bra attityd. Visa medkänsla. Komma i tid. Ge beröm.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Dela gärna

Gråväder och boktips. Läs mer »

Ett arboretum.

Hejsan.

Idag tänkte jag tipsa om ett härlig utflyktsmål när det så småningom börjar våras på Österlen. Nämligen Hälleviks arboretum, som ligger i norra delen av Stenshuvuds nationalpark.

Ett arboretum betyder ungefär en plantering av träd och buskar av exotiska slag. Just här finns en massa stora utländska träd och buskar, som under första hälften av 1900 talet lär ha planterats av den man som då ägde området. Carl Ekenstam, om jag inte missminner mig.

Dagen då jag och Stefan vandrade här var ovanligt mild och skön. Järnekens röd bär lyste upp i det vackra bladverket.

Platsen är nog som finast att besöka under våren. Men även nu under vintern, är här så himla vackert. Nu framträder alla de vackra trädstammarna så mycket bättre.

På Facebook läste jag en så gullig kommentar om just den här platsen på ett av mina blogginlägg. Ett minne från då mannen var en busig liten grabb. Såklart kan jag inte låta bli att citera honom här:

Plötsligt så hittade vi ett plantage med bambu. Detta var ju kanon tyckte vi. Vi bröt av en massa så vi fick ett redigt knippe.
När fiskarna kom iland så såg de vår bambu o så jä..a förbannad så de gav oss ”ett rapp i röven” var o en med bambun.
Vi fick gå tillbaka in i skogen o sticka ner bambun i jorden igen.

Ett besök här på vårkanten, det kan jag varmt rekommendera. Stäng då av mobiltelefonen och låt er översköljas av naturens egen underhållning. Fågelsången, den lilla bäckens porlande och Moder Jords bedårande konstverk.

Dagens citat:

Tro på det du har – det räcker. Tro på det du kan – det är nog. Tro på den du är – det håller. Tro på det som kommer – det kommer.

 

Ha en riktig skön söndag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Ett arboretum. Läs mer »

Den gamla kastanjeallén.

Hejsan.

Den där gamla slagdängan som Flamingokvintetten gnolade på under 70-talet, den måste väl ändå ha sitt ursprung här.

Den underbara kastanjeallén i Christinehof som kommer från fyra olika håll och möts i i ett charmigt litet kors. Ett kors som för mig är så väldigt välbekant. Så många minnen som jag har härifrån. Ännu gulligare var det då jag var barn och de stora hagarna var försedda med stora trägrindar i varje hörn. Som barn satt vi ofta uppkrupna på dem och spanade och tänkte ut roliga upptåg att hitta på.

Morgonen då jag och mina hundar vandrade här så kunde jag glatt konstatera att man nu ersatt några döda träden men nya. Sånt gör mig glad.

Jag strosade längs den stora hagen som vi alltid kallade för ”Långe ettan”, och kom fram till den lilla husklungan där Jägmästarbostaden ligger. Det stora pampiga huset, där Tastecelebration idag håller hus.

Jag gick nerför backen och njöt av de charmiga små husen med sina gamla, mossbeklädda halmtak.

På ängen vid Kullamad ringlade Verkeån sig vackert fram i landskapet.

Så passerade jag det gamla Hospitalet. Ett hus som lär vara från mitten av 1700-talet och då upprättades för att vara fattighus och sjukstuga.

Med en låt av Flamingokvintetten snurrande i mitt huvud, fortsatte jag min vandring mot Alunbruket … men det får ni kanske hänga med på en annan gång.

Dagens citat:

Om du tror att äventyr är farligt, prova tristess, den är dödlig!

För att finna äventyr behöver man inte fara till andra sidan jordklotet. Upptäckter och äventyr kan man hitta precis överallt, om man verkligen bestämmer sig för att se dem.

Ha en fin dag och kram Annika

 

Dela gärna

Den gamla kastanjeallén. Läs mer »

Visst kan det vara vackert, visst…

Hejsan.

Visst kan det vara vackert med gråa mulna vinterdagar, visst… Men alltså, inte i tre hela långa månader!

Till och med jag börjar tröttna och få nog. Jag  letar i arkivet efter vackrare foto istället. Nog för att det kan bli väldigt fint att ta bilder i gråväder också, men efter en tid så försvinner inspirationen en smula.

Nej idag får ni hänga med på ett lite mer privat inlägg. Till exempel kan jag berätta att min övningskörning med lilla hunden Lykke nog börjar göra framsteg. Jag övar henne helt enkelt i att åka bil utan att vända ut och in på sin lilla mage och spy som en kalv av åksjuka. Jag testade ju allting efter konstens alla regler. Hon fick sitta på olika ställen i bilen, hon fick hoppa över frukosten och hon fick små rosa, roliga piller. Inget hjälpte. Nu bara kör vi, och hon får hänga med. Det går bättre och bättre.

Mest tid i mitt liv tar såklart mitt jobb. Jo för jag har ett alldeles vanligt jobb också. Men det är inget kul att blogga om det. Kontorsråtta ut i fingerspetsarna. Nej, betydligt roligare är det ju att skriva om hur det är att vara mormor. Det är fantastiskt!!

Jag älskar när min dotter kikar hit med lille Tjabokillen. Babygos och hundmys i en enda salig röra.

Nu när jag är mormor så måste jag ju hinna med sådana där typiska mormorsgrejer också. Som att virka små alster till vår lille Scott. En filt att mysa under vid middagsluren till exempel.

Är man mormor så är man.

Dagens citat:

Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi. //Astrid Lindgren

Ha en riktigt fin torsdag önskar jag er alla och avslutar med en bild av hur det kan se ut hemma hos oss en vanlig kväll framför TV:n. Snacka om utstuderad…

Kram Annika

Dela gärna

Visst kan det vara vackert, visst… Läs mer »

Där det nappar.

Hejsan.

När man vandrar vid foten av norra Stenshuvud, så startar man ett stenkast ifrån Kiviks Musteri. Alltså vid den lilla plats som heter Hällevik. Där finns en parkering och där har också nationalparken sitt huvudkontor.

Där vid den vackra lilla kåsen, där min svåger har sitt ålafiske, är det kanske en av Österlens charmigaste vyer.

Det är inte särskilt ofta som min käre make är med på mina vandringsäventyr, men just hit gillar han att följa med. Kanske beror det på att han nästan är uppfödd på den här platsen. Mest tror jag att han drömmer sig tillbaka till tiden då han och Kivikspågarna helt otyglat jagade vildkaniner här. Något som idag känns otänkbart, men det var en annan tid då.

Morgonen då vi vandrade här, stod en ensam fiskare hoppfull ute i det kalla vattnet.

-tsss, där kummer han ente ti å få nunn fisk, sa Stefan en smula skadeglatt.

Huruvida det nappade eller ej, det fick vi aldrig veta. Istället vandrade vi vidare en bit på en av nationalparkens små stigar. I parkens norra del växer en massa exotiska träd och buskar och gör naturen alldeles speciell. Särskilt mycket järnek finns det här, och det är så vackert.

Små skyltar visar vägen och egentligen vill man välja alla vägar på en och samma gång.

Efter en härlig vandring kom vi så tillbaka till Hälleviks vackra ålabod och Mats charmiga lilla traktor.

Vi njöt både av den underbara platsen, den här morgonen. Visserligen på lite olika vis. Jag uppslukas mest av naturens skönhet, medan Stefan nog mer ser på platsen ur en ung kaninjägares perspektiv.

 

Dagens citat:

Att förstå män är lika lätt som att spika fast pudding på väggen.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

Där det nappar. Läs mer »

Rulla till toppen