mitt december

Mitt December 2019.

Hejsan.

En bit in i januari och på nya året, så är det hög tid att summera ”Mitt December”.

Det blev en händelserik och härlig månad, mitt december. Efter en tung höst för mig, så kändes det på ett märkligt sätt så mycket lättare igen när december kom. Jag tog mig ut med småhundarna, som vanligt i naturen. Jag njöt av mitt lilla barnbarn så ofta tillfälle gavs. Mitt i julstöket packade jag min väska och for till New York. Det var en trevlig stad att besöka. Men mest var det för att få möjlighet att träffa min så hett efterlängtade dotter. Jag fick en lugn och skön jul och nyårshelg. Vi fick hem askan av vår fine Johnnyhunden. Tomheten fanns såklart kvar, men även en lättnad av att veta att han slapp ifrån sitt lidande.

Löptränat har jag såklart gjort även på årets sista månad. Förkylning satte en del hinder i vägen och även USA resan gjorde att det inte passade sig att springa. Men där borta i New York slog å andra sidan stegräknaren alla rekord. Summan av sprungna kilometer blev därför blyga 40 kilometer.

Nu är januari här och det kommer börja med ett tårfyllt farväl. Det är minsta dottern som återigen ger sig ut i vida världen. Nya Zeeland väntar på henne i nära nog ett år. Jäkla ungar, så de flyger å far…

Dagens citat:

Det finns många sätt att säga att man älskar någon: Ring mig när du är framme! Ta väl hand om dig! Vila du en stund så fixar jag det sista! Jag längtar tills nästa gång vi ses!

Ta hand om er och kram från mig.

Annika

Mitt December 2018

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan

Mitt December har varit bra. Jag har tagit ett halvt steg tillbaka. Jag har medvetet låtit min värld vara lite mer operfekt. Damm i hörnen är ett tecken på att jag njutit av något annat än att städa. Mina stavfel får vara kvar här på bloggen och visa att jag är en människa och inte ett stavningsprogram. Jag har njutit av den Österlenska naturen. Johnny blev en tand fattigare. Min jul blev underbar med dem jag älskar allra mest. 42 sköna springkilometer får jag vara nöjd med.

Nu hälsar jag Januari och ett nytt år välkommet. Efter tre år med sjukdom i familjen, så är jag allt lite rädd – men jag väljer att vara hoppfull och har satt upp några nya mål och önskningar.

Jag backade ett halvt steg … men bara för att ta sats… för här kommer jag! Håll i dig 2019.

Note myself, ibland måste man mata människor med lite skitsnack bara för att se vem de springer iväg och skvallrar för…

Tips: Jag fick en underbar gåva med posten. En present från en av Er bloggläsare. TACK!!  En uppmuntran helt utan anledning. Åhhhh så glad jag blev. Sådant skapar liksom ringar på vattnet. Jag tänker själv skicka en uppmuntran till någon, någon som jag vill göra lite glad. NALLEBUDET är ett perfekt alternativ då.

GOTT NYTT ÅR!

Var rädda om er och ge sjutton i bomber och granater ikväll. Kramas istället.

Kram Annika

 

Scroll to Top