Main coon katt

Pälsklingar och ekollon.

Hejsan.

Jag inser att det var länge sedan jag hade mina pälsklingar med här på bloggen.

Såklart upptar de precis lika stor del av mitt liv som alltid.

De följer gärna med ut på skogspromenader, även om de inte är lika morgonpigga nu förtiden. Annat var det när min stora Johnnyhund levde och liksom satte fart på hela gänget.

När jag nu smyger ut på min tidiga morgonpromenad så ligger de och katterna gärna kvar och sover en stund till.

I synnerhet när det är ruskväder utanför dörren.

En sak som definitivt inte är bra för små pälsklingar är ekollon.

Och just i år ser det ut att vara ett riktigt ollonår, åtminstone hemma i vår trädgård.

Dagens citat:

Saker tar slut. Människor förändras. Och vet du vad? Livet fortsätter.

 

Mitt liv blev ganska annorlunda utan min stora, svarta följeslagare Johnny. Men jag njuter av naturen och mina små pälsklingar precis lika mycket som förut.

Kram Annika

Den objudne gästen.

Hejsan.
De inlägg på min blogg som handlar om våra husdjur, de handlar nog oftast om våra tre hundar.
Men hemma hos oss bor faktiskt även två katter. Det är katten Judith och katten Felix.
Det här inlägget kommer att handla om katten Felix.
Han är en underbart härlig maincoon-blandning. Han kommer från Lunnarp där han är född på en rottweilerkennel.
Det måste vara därifrån hans starka självkänsla kommer från tror jag.
Felix är en väldigt social herre. Han älskar att vara i händelsernas centrum, men ändå alltid på säkert avstånd, som en tyst observatör.
Dessutom är han expert på att hitta de platser i huset där han egentligen inte är så önskvärd.
Våra djur får i princip vara i hela vårt hus, men Felix har en slags fingertoppskänsla för att hitta rena och nya platser och saker. Som en osynlig radarantenn.
Om jag köper en ny filt, så kommer Felix direkt uppklampande på den. Eller om jag bäddar med nya lakan, då lägger han sig omedelbart där.
Om någon glömmer ett nytt klädesplagg på en stol, nog tusan lägger sig Felix direkt där och hårar ner.
Dessutom kan Felix prata, eller egentligen hörs det mer som om han gnäller och klagar.
Om man inte är tillräckligt snabb med att öppna dörren och släppa in honom när han varit ute, då kan han föra ett väldigt liv och oväsen. Det är ett beklämmande läte som hörs att komma från ett väldigt plågat djur.
Ibland försöker jag att nonchalera honom, men det är inte alltid lätt att motstå hans beklagande toner.
I helgen var vi inbjudna till våra gulliga grannar på en bit mat.
I början av kvällen satt vi ute och njöt av kvällen. I ögonvrån kunde jag se hur Felix patrullerade runt deras tomt. När vi sedan flyttade in för att dricka kvällskaffet inomhus, då strosade Felix helt ogenerat bara rakt in genom den öppna dörren och upp i deras soffa.
Han såg ut som om det var den självklaraste sak i världen att han också var bjuden på kaffe. Där satt han sedan och klöste lite lätt med klorna i deras nya, fina soffa alltmedan han åt vispgrädde ur en egen kopp.
Jag önskar att jag hade ägt hälften av den kattherrens självkänsla och självförtroende.
Utan så mycket som ett tack, spankulerade Felix sedan bara ut igenom dörren igen. Ja, jag tror nästan till och med att jag hörde en dov kattfis när han sakta gled ut i sommarnatten igen.
Dagens citat:
En spinnande katt och en varm
öppen spis gör vintern uthärdlig.
Även om det långt ifrån är vinter just nu, så gör en spinnande katt alltid livet lite mer angenämt att leva tycker jag.
Tack våra fina grannar för ni tagit Felix till era hjärtan och låter honom fortsätta att tro att det är han som äger världen i allmänhet och hela Gyllebo i synnerhet.
Ha det fint och kram från mig.
Annika

Sötemansdagarna snart slut.

Hejsan
Jag hoppas att ni alla verkligen njutit av den härliga påsken.
Jag har kopplat av och gjort vad jag förmår för att gilla varenda litet ögonblick.
Men nu börjar ledigheten gå mot sitt slut och det är dags att slänga ner katten från skrivbordet, kavla upp ärmarna och ta tag i lite pappersjobb igen.
Men än är det inte riktigt dags att stämpla in på kontoret…
… jag tror jag ska gå och försöka frissera katten Felix ikväll.
För det arbetet har jag köpt ett par rejäla långskaftade skinnhandskar som är avsedda att egentligen arbeta med taggiga rosor. Ja, de båda jobben kan nog anses som ungefär lika taggiga. För Felix kan bli ordentligt sur mellan varven.
Dagens citat:
Min farfar brukade säga:
Alla vägskyltar är bara rekommendationer
förutom kajkanten-skylten.
Njut av kvällen .
En stor kram från mig.
Annika

Kal P Dal och katten Felix

Hejsan
Här hemma hos oss bor det en gentleman.
Och då menar jag varken min man Stefan eller hunden Johnny. Nej den jag syftar på är vår katt Felix.
Vi har två katter. En vanlig bondkatt. Hon heter Judith och kom in i vårt liv genom en slump.
Så har vi då katten Felix. Han är en kastrerad main coon blandning som föddes på en rottweilerkennel.

Det är Felix som är gentlemannen i familjen. Med full respekt och hänsyn låter han alltid lilla Judith gå före till matbuffén.

Tålmodigt sitter han bara och väntar på sin tur.
Katternas lilla smörgåsbord står alltid uppdukat på vasken i mitt grovkök. Där får det vara i fred för hundarna och där gör det inget om katterna sitter på vasken och äter.
Kanske kan det vara så att katten Felix inte alls är någon gentleman …
kanske är det så, att han bara är tidernas toffelhjälte!
I helgen har jag varit på en musiktillställning på Arenan i Malmö.
Det var en hyllning till en av mina favoriter från tonåren.
En hyllning till Kal P Dal.
Då när jag var fjorton år, då älskade jag alla hans låtar. Varenda text kunde jag utantill och jag var nog i himmelriket när jag fick se honom live på Tingvalla i Tomelilla.
Än idag finns det gulnande urklippet kvar i mina gömmer ….
Den här kvällen blev som en flaschback tillbaka till min ungdom.
Alla de gamla härliga, skråliga skånska låtarna kunde jag ännu texten till …
”Jonnie, va gör du” – ”Blåa Skor” – ”SJ” – ”Raka rör” ….
Det blev en härlig kväll med Pedalens pågar, Sven Melander, Danne Stråhed… mfl.  Sist men inte minst, Nic Schröder som gjorde ett fantastiskt uppträdande som Kalle Pedal.
En fantastisk kväll.
Ja det är nog så att ålder bara är en siffra. Trots att det gått mer än 38 år sedan jag nästan rockade röven av mig till den här galna musiken, så kändes det som igår.
Dagens citat:
Starkare är den kärlek som uppstår
ur längtan – än den som hålls
levande av minnen.
En kort stunds tillbakablick till gamla  tider får räcka. Nu längtar jag efter nya upplevelser och äventyr.
…fast det utesluter förstås inte att jag nu för tillfället spelar en lista på Spotify som heter ”Till Mossan”…
Ha en fin dag.
Kram Annika
Scroll to Top