höstmys

Höstmys med min familj

Hejsan.
Det finns nog inget mysigare än att samla familjen runt något gott att äta.
Och något gott att äta kan innebära någonting med kantareller i.
Alltså … lite levande ljus, lite halvgalna töser, en hungrig make och en kantarellpaj.
Det betyder bara en sak, det betyder en hellyckad kväll!
Trots att jag rör mig en hel del ute i skog och mark så är jag ingen vidare svampplockare. Jag får
liksom aldrig till de där riktiga svampögonen. Mina ögon irrar mer efter skönhet och vilsamhet för själen. Saker att fånga med en kamera… Nej några svampögon har jag tyvärr inte.
Jag får istället köpa mina delikatesser på ICA och bara se glad ut.
Jag hade gjort en god västerbottenpaj med kantareller och en stor skål med lyxig sallad.
Det behöver inte vara svårare.
Det här är nog det jag älskar allra mest i livet.
Min familj. Hundarna, ungarna, Stefan såklart och go mat…. även om kantarellerna var snordyra och kom från ICA….
Dagens citat:
Det är inte allt som kan räknas som räknas,
och inte allt som räknas som kan räknas.
Lägg större vikt vid de saker som räknas som de viktiga i livet och mindre på ovidkommande ting.
En stor kram från mig.
Annika

Färgstark bukett och hundträning i grönt.

Hejsan
Visst är det sådär extra roligt att få en bukett blommor som man absolut inte är beredd på. Att få uppskattning när man minst anar det, det gör hjärtat alldeles varmt och mjukt.
I förra veckan var det precis vad som hände mig.
Helt oväntad dök en kär person upp med en bukett rosor i den mest fantastiska färg man kan tänka sig.
Den var som klippt och skuren på vårt matbord just nu.
I helgen har jag varit på tjänstehundsträning med Johnny.
Som vanligt var Johnny taggad till tusen och uppspelt som ett litet barn på julafton. Jag tror helt ärligt att det inte finns någon människa i hela världen som älskar sitt jobb så mycket som Johnny gör.
Tänk er själva någon som oavbrutet gör höga jämfotahopp så fort man kliver av bilen och därefter håller på så ända tills det är dags att ta tag i första arbetsuppgiften. Ja, det är liksom Johnny i ett nötskal. Men så är han ju också en glad, arbetsvillig flatcoated retriever.
På dagens träningsschema stod såklart patrullering med tonvikt på ljudmarkering, vilket jag tyckte Johnny klarade nästintill helt perfekt. Nu är jag ju lite partisk som domare förstås, men ganska duktig var han allt.
Så hade vi stillasittande bevakning med figuranter på olika ställen i skogen. Jag måste säga att vi har allihopa väldigt duktiga hundar, som hade full koll på alla busar där inne i skogen. Inte lätt att vara fiende här inte.
Dagens citat:
Hinder och problem är vad
du ser och inbillar dig,
när du förlorar målet
ur sikte.
Allt går så mycket lättare om man inte tänker och oroar sig allt för mycket för saker och ting.
Bara jobba framåt, vips är man i mål. För hur svårt kan det vara liksom?
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Elefanten i rummet och en dränkt gris.

Hejsan
I förra veckan när jag var i Ystad så passade jag på att göra en ny investering.
Det var en investering åt vår fyrbente guldklimp. Nämligen en hiskeligt dyr och fin bädd till vår älskade Johnny-hund.
Efterhand som Johnny blivit äldre så har jag märkt att han gärna vill ligga lite mer mjukt ibland. Och såklart ska han få göra det. Med tanke på att han nu har uppnått en ålder som ligger på ca 63 år (om han vore en människa vill säga) så vill jag såklart att han ska ha det bra.
Johnny som tjänar sina egna pengar från försvarsmakten varje år, ska ju kunna kosta på sig en lite lyxigare bädd… ( 7.000 riksdaler minsann, inkasserar gossen, som vilken soldat som helst.)
Just den här mjuka sköna sängen kostade en tusenlapp, och blev väldigt omtyckt. Ja, det är väl det minsta man kan unna sin trogne stridskamrat.
Om ni vet hur barn ser ut på julafton när alla paket är utdelade och deras ögon glittrar av förtjusning. Då kan ni tänka er hur Johnny såg ut när han förstod att den där nya mjuka sängen var hans. Bara hans.
Tacksamhet och glädje visade han mig – min älskade hund ♥
Mitt egentligen ärende den där dagen i Ystad var en trevlig kväll tillsammans med min syster.
Vi hade för länge sedan bokat biljetter för att lyssna på David Batra och hans förställning ”Elefanten i rummet” på Ystads teater.
Vi började med att gå och äta en bit tillsammans. Det blev kinamat, precis som förr i tiden när vi var yngre.
Samma gamla vanliga kinarestaurang som då. Gott och mysigt.
Sedan var det dags för Batras föreställning. En monolog som till stor del handlade om hans fru, vilket han framförde på ett underbart och roligt sätt. Vi skrattade så vi båda fick kramp i magen.
Stefan är inget stort fan av just David Batra. Inte som jag, som är väldigt förtjust i den där lille indiern faktiskt.
Nej istället var Stefan hemma och var stolt som en tupp.
Han hade nämligen lyckats skjuta ihjäl ett ganska stort vildsvin.
Han hade inte bara skjutet den stackars grisen till döds. Han hade även lyckats dränka den. Det ska nog lite konst till det där att få sitt villebråd att för egen maskin hamna på botten av en bäck efter ett dödande skott.
Jag tror nog att det var en snopen Stefan som hittade sitt byte där i bäcken. Istället för en lätt transport hem, så blev det lite mer besvärligt med lokalisering och vinschning med bilen, och säkert massor av skratt ….
Ja det var stolta jägare i alla fall, där de stod med det stendöda, nytvättade grisliket.
Själv är jag stolt bara jag klarar att slå två flugor i samma smäll ….
Dagens citat:
Livet handlar lite
om att göra bra val
och mycket om att göra
det bästa av det som
inte går att välja.
Och så handlar det om att kunna se humorn i allting. Man ska inte ta så himla allvarligt på livet. Ingen kommer ändå levande härifrån. Så när vi ändå är här så måste vi se till att skratta så mycket vi kan.
Ha en fin dag och kram
Annika
Rulla till toppen