höstmorgon

Dimmiga höstdagar.

Hejsan.

Det är något vilsamt med de här gråa dimmiga dagarna i oktober.

Dagar som aldrig riktigt tycks kunna ljusna helt.

Jag gillar det här med dimma … ja om jag inte ska köra bil vill säga… Men när det blir sådär tjockt och dimmigt så känns det som alla andra också får lika dålig syn som jag själv har. Allt blir jämnställt. Lika och rättvist.

Om dimma är så bra för ögonen det vet jag förstås inte, men det är uppenbart att hyn får en massa fukt i alla fall. Håret lockar sig i ett burr och längs halsen rinner en liten vattendroppe som kittlar. Det vet alla, att fukt är bra, både invärtes och utvärtes.

Det är sannerligen något visst med dimmiga, mörka höstdagar. För inte är det samma känsla alls att komma hem från en promenad en het sommarmorgon. Jag lägger märke till skillnaden och njuter av den tid som är just nu.

Dagens citat:

Le – du har inte alla problem i världen.

Kram Annika

Skön novemberdimma

(inlägget innehåller reklamlänkar)
Hej
Efter en höst med mest soligt och fint väder, så kändes det nästan lite skönt när vi fick dimma och duggregn. Lite som om allt återgick till det normala och det blev balans i naturen igen.
Vissa av träden hade fällt nästan alla sina blad, medan andra envist höll kvar i sina. Särskilt boken brukar behålla sina röda blad så länge att de ibland nästan sitter kvar ända tills de nya är på väg fram på vårkanten.
En ensam häst gick trött i sin regnrock intill slottets stall och kikade nyfiket på mig när jag kom med alla mina tre hundar i släptåg.
Allting var så tyst och det enda som hördes vara det de stora tunga dropparna som trillade från träden.
Vid badplatsen hade gässen samlat sig tillsammans med de vita svanarna som var på tillfälligt besök. Åtminstone tror jag att de bara hälsade på, eftersom jag inte sett dem här särskilt ofta förrut.
Det var så vackert med den gråa dimman som låg som en slöja över platsen och alla fåglarna som stilla guppade runt i vattnet.
Vid Munkagången satt några ”ålakrågor” långt ute på stenarna och bredde ut sina vingar likt Jesus Kristus på korset. Det där såg nästan lite kusligt ut. Men så brukar skarvarna sitta för att torka, då deras fjäderdräkt är lite annorlunda konstruerad än andra vattenfåglars.
Utan mitt riktiga objektiv var det omöjligt att fånga fåglarna på så långt håll … ni får försöka tänka er de svarta fåglarna långt där ute, med ”armarna” i luften.
Naturen är helt oslagbar i sin egen skönhet, och behöver verkligen inte människans händer för att förstärka sin perfektion.
För mig är konst inte avsedd att uppföras i en natur som från början är fulländad.
Såklart tycker jag om statyer i stadsparker, tavlor i gallerier och till och med graffiti i tunnelbanan… men nej, i naturen förstör människans konstigheter bara allting.
Om det där tycker vi nog alla olika och må så vara …
Jag njuter i min älskade natur. Här finns återhämtningen och kraften som jag så tacksamt tar emot.
Dagens citat:
Om du förlorar någon,
men hittar dig själv,
då är du en vinnare.
 Tips:
Nu när det är ”mörkare än mörkt” ute, så tänktel jag tipsa om en kampanj på vackra ljusstakar.
Jag är ju själv väldigt svag för levande ljus i alla dess former.
Skultunas klassiker, Liljan, finns just nu till ett bra pris här.
En annan klassiker är ju den här som kallas för kontorsljusstake. Jag har själv ett par av dem och de är så fina.
Den vackra ”Nagel Ljusstaken” är ett hett önskemål av tomten i år… gärna blandat silver och mässing. Så fint! Den finns bla här.
Må väl alla och gå ut en sväng i novemberdimman. Den är vilsam och skön.
Kram Annika

Med liten hund på ryggen.

 (inlägget innehåller reklamlänkar)
Hejsan.
Även om vi haft en pytteliten frostknäpp här på Österlen, så återgick allting till normalt Skåneväder igen.
Det har nu mest varit regn, blåst och gråväder.
Fast ännu har skogen så himla fina färger. Det eldigt röda har nu istället övergått till lite mer gult och limefärgat.
Mittemot badplatsen var nu majsen skördad och åkern alldeles jordig och geggig. Jag måste ju säga att just majs inte är min favoritgröda. Jag älskar det här med växtföljd. Att man måste skifta grödor, så att jorden inte lakas ut. Att man ibland har betor, för att ett annat år ha raps.
Med majs är det annorlunda. Det kan man ha år efter år efter år …
Nix, majs är inte min favoritgröda, även om den kanske ger mer pengar i bondes ficka, vad vet jag …
Istället njöt jag av den förtrollade skogen.
I trädtopparna härjade höststormen och över vägen låg ett nerfallet träd. Jag älskar när det viner runt öronen.
Vid bryggan på andra sidan sjön stannade jag och njöt av sju vackra svanar som låg i sjökanten och guppade.
Det var som om de bara var på tillfälligt besök.
Och där, efter tre kilometer och halva rundan var det som om den lilla hunden Mollys energi plötsligt var slut. Jag har vant mig vid att hon plötsligt bara tvärvägrar att gå ett enda steg mer.
Hon fick helt enkelt bara stoppas ner i min ryggsäck. Där på min rygg tror jag att hon njuter. Jag kan liksom riktigt känna genom tyget hur den lilla hunden slappnar av efter en stund. Det är som om hon myser av att sitta där på min rygg och gunga i takt med mina steg.
Det är då en faslig tur att de andra två hundarna kan gå för egen maskin…
Dagens citat:
Jag umgås hellre med de
som är naiva nog att tro att
allting är möjligt än de som
är naiva nog att tro att
ingenting är möjligt.
Jag brukar vara naiv och tro att jag ska hinna all julklappshandel sista veckan före julafton,  … i år tänkte jag bättra mig…
Här kommer lite tips på klappar:
En underbar liten fågelmatare som är som ett smycke i trädgården hittar ni här.
Lykta, led i mässing här (den hade jag blivit glad för i julklappsleken …)
Vägghylla, lite lik den klassiska stringhyllan finns här
Kampanj på fräsiga barnkläder finns det här.
Ha en fin dag
Kram Annika

Konsten att stanna upp och lyssna på sig själv.

 (inlägget innehåller reklamlänkar)
Hej hej.
Det händer då och då att min kropp signalerar att jag haft ett för högt tempo och överhettat min hjärna.
Jag känner det ganska tydligt och omedelbart. Det blir som en tryckande känsla över bröstkorgen och som en slags kramp i halsen.
Sådär har det varit i ett tag för mig nu igen.
Så istället för att gå igenom bilderna från helgens Stockholmsresa och skriva om vår härliga bloggträff, så skjuter jag det lite på framtiden. Jag väljer idag att visa foton från en fantastisk morgonrunda i total stillhet istället. Bilderna från bloggträffen finns kvar och ett par inlägg kommer i sinom tid, jag lovar!
Att gå eller springa i den här miljön det är som en ren själavård för mig.
Här är så fantastiskt fint. Här kan man andas och höra sina egna tankar.
Att lyssna på kroppen och vara lyhörd för hur man mår på insidan, det är så oerhört viktigt.
En gång, för länge sedan … nästan i ett annat liv, så blev jag sjuk. Jag blev sjuk av att ha för många järn i elden. För många krav och för många måsten.
Då var mina barn små, och jag kunde inte så lätt välja att stanna upp.
Jag hade tur då, tack vare förstående omgivning och arbetsgivare fick jag möjlighet till andrum. Sex månaders sjukskrivning blev min livlina då.
Ingenting är egentligen sådär bråttom som jag gärna vill tro att det är.
Allting går faktiskt att skjuta upp en smula och istället välja det som är helande för kropp och själ.
Dagens citat:
Ibland behöver jag
påminna mig själv
om att jag inte
behöver vara eller
göra som alla andra.
Ofta när jag vandrar här i min älskade natur, hänger en sliten ”rygga” i grovt tyg på min rygg. I den förvara jag en extra jacka och så är det en plats att sätta en liten trött hund om det skulle behövas.
Jag hade gärna köpt en ny ryggsäck som den här. Just nu finns en kampanj på fina väskor och ryggsäckar här.
Väskor i en helt annan stil finns också på kampanj just nu och kolla bara här, så mycket fint!
Ryggsäck om man mest vill se stilig ut finns här.
Kanske lite julklappstips …
Ha en underbar dag och var rädda om er.
Kram Annika

När sjön ligger blank som en spegel.

Hejsan.
Det var en morgon i förra veckan som var lite extra härlig. En morgon då det var helt lugnt. Inte minsta lilla vindpust kunde anas.
Det var sådär extra vackert också och sjön låg blank och stilla som en spegel.
Innan vi kom ut så var hundarna i vanlig ordning helt galna och uppspelta.
Alla tre sitter de alltid på rad utanför badrumsdörren när jag gör mig iordning för våra promenader.
Mer optimistiska kamrater får man då leta efter.
Precis utanför fritidsområdet håller man på med skogsavverkning.
Ljust och fint tycker jag att det blir där.
Och vilken guldgruva i all den fina stocken.
Jag älskar skogsbruk, doften av färskt virke och ljudet av motorsåg … men så är jag också en skogvaktardotter.
Skogen som finns runt sjön får dock inte avverkas.
Det området är ett naturreservat, och allt ska bara växa och dö i sin egen takt. Jag älskar att det är så!
Den här morgonen kändes det nästan trollskt där nere vid sjön.

Vattnet var blankt som en välpolerad spegel och de sista löven på träden lyste i de underbaraste färger.

Jag tror att det är så att man ser det man vill se …
Den här morgonen såg jag många tecken på kärlek.
Snart är årets vackra höstskrud ett minne blott.
Jag älskar den här ljuvliga årstiden så mycket.
Jag som ju är sugen på lite julsmaker nu, har passat på att baka lite muffins med pepparkakssmak.
En mosad banan och lite citronglasyr gav kakorna en spännande smakupplevelse.
Receptet hittade jag i en liten bok som heter 500 muffins.
Som alternativ mosade jag en banan och rörde i äggsmeten. Jag hade bara vanligt vetemjöl och mitt farinsocker var mörkt, men det gick bra ändå.
Den kanderade ingefäran hoppade jag över och florsockret var lite klumpigt…. man tager vad man haver!
Gottigottgott!!

Dagens citat:

Vissa människor ser saker som
de är och säger varför?
Andra drömmer om saker som
aldrig funnits och säger
varför inte?
Hoppas ni tar tag i dagen och gör något spännande av den. Tänk ut något kul och säg ”varför inte”.
Kram Annika

Vardagen rullar på igen.

Hej hej
När jag återvände ifrån mina övningar ute i fält blev jag så väl mottagen. Av Stefan såklart!
Men mest av de båda små hårbollarna, som inte riktigt visste hur de skulle visa sin kärlek. Söta Molly och Lykke.
Om det var mig eller hunden Johnny de saknat mest, vill jag dock låta vara osagt. Glada blev de i alla fall när vi kom hem
Precis innan jag åkte iväg på min militärövning var jag med lilla Molly på ”nästräning”, eller nosework som det egentligen heter. Det är helt enkelt att man tränar sin hund på att hitta och visa var en speciell doft finns gömd.
Vi tränar hos söta Jenny i Gladsax, och den här kvällen fick vi testa en ny särskild plattform där man övar upp markeringarna. Spännande tyckte alla hundarna. Även vi ”hundmammor” tyckte det var väldigt roligt.
I början på veckan har vädret varit strålande. Men eftersom jag varit ute på äventyr, så väntade pappershögarna extra mycket på mig. Även lite andra ”måsten” var inbokade med jobbet. Det fanns ingen tid för mig att hinna njuta det minsta lilla. Så kan det vara ibland.
Jag får helt enkelt bjuda på höstbilder från förra veckan då det föll ett stilla höstregn över Gyllebosjön. Det var fantastiskt vackert även då.
 Från världens alla hörn får jag små glimtar av mina tjejers olika äventyr.
Såklart blir jag glad för minsta lilla livstecken – för så är det när man är en mamma!
Dagens tänkvärda citat:
Ditt sätt att lyssna på andra
är avgörande för vad de
säger till dig.
Ditt sätt att tala till andra
är avgörande för hur de
lyssnar på dig.
Det där kan det säkert ligga en massa sanning i….
fast tiga är guld, tala är silver sägs det ju!
… och då borde ”lyssna” vara platina, som väl är den ädlaste av metaller.
Ha en fin dag.
Kram Annika

Hösten levererar och svar på knutan i magen.

Hej
Jag älskar oktober månad. Allting är så vackert och stilla då.
Egentligen skulle jag behövt att städa mitt hem, sådär lite extra på vissa ställen.
Jag skulle fixat med gardinstänger och hängt upp nya gardiner – allt det som inte blev gjort efter vår stora renovering. Och nu har det redan hunnit gå 1,5 år … jaja – det blir nog av med tiden det också …
Livet i skog och mark skänker mig så mycket mer tillfredställelse.
En ljummen, lite regnig morgon tränade jag lite med mina hundar.
Platssittning på sten är en färdighet man måste kunna om man är hund och bor i vår familj.
-Sitt, stanna kvar och le in i kameran!
Naturen är så vacker nu på hösten.
Vilsam. Och jag känner att jag behöver det mer än vanligt i år.
Lite extra vila för hjärnan.
Knutan i min mage.
Jag har ju en knöl i min mage som den senaste tiden började besvära mig mer och mer.
Att få en tid på vårdcentralen skulle visa sig vara svårare än att som fjortonåring komma in på Tingvalla utan giltigt leg i slutet av 70-talet …
Nåväl, nu vet jag vad det där i min mage är. Det är ett inklämt bråck som gör så himla ont ibland, och då överdriver jag inte.
En doktor har slutligen undersökt det med ultraljud och förkunnade att det måste opereras.
Åhhh vad jag vill ha bort det där genast. För det är lite knepigt att ha ett bråck i magen och ett annat i ryggen. Alltid är det något av dem som har det obekvämt.
Kanske skulle jag ta mig namnet ”Annika Bråcket Olsson”…
(tack alla söta vänner, ni som hörde av er när jag skrev om knutan här i bloggen förra gången – det här är inget farligt, bara ont och lite svimningskänsla)
Ännu finns det blommor i min trädgård. Inte många, men i alla fall så jag får ihop till en vacker bukett.
Med de sista blommorna, lite tända ljus och något så otrendigt som mammas broderade duk – njuter jag av den ljuvliga tiden som är just, precis NU.
Dagens citat idag kommer från John Lennon:
När du strålar som vackrast
och ingen ser det, bli inte
ledsen.
För varje morgon bjuder solens
strålar det vackraste skådespel
och även då ligger större delen
av publiken och sover.
Är det så för er också? Att om man skulle få till håret på ett riktigt bra vis, så där så man känner sig lite finare än vanligt – ja då kan man väl ge sig tusan på att det regnar ute och man måste dra en gammal mössa över alltihop. När man sedan ska på tidernas fest så är det stört omöjligt att få rätsida på de bångstyriga lockarna ….
Idag kvittar det med både frilla och utseende för min del. Idag njuter jag bara av att vara – som jag är – det får duga.
Ha det fint.
Kram Annika
Rulla till toppen