Hemma hos mig.

Husmanskost till husets man.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Hoppas ni har det bra allesammans.
Nu när Stefan är hemma igen så tycker jag att det är det såååå mycket roligare att laga mat.
Det känns liksom lite mer meningsfullt när man fixar mat åt fler än bara sig själv.
Den där veckan då jag var ensam så blev det kanske lite si och så med maten för min del.
Men det gör inte så mycket egentligen. Jag är en älskare av mackor. Egentligen känner jag att smörgåsar och vitt bröd inte är helt bra för mig, och stundom håller jag igen lite på det. Jag tänker lite på vad jag äter. Lite i stil med lchf kost… men bara lite! Jag väljer lite mindre vitt mjöl, pasta och potatis. Men unnar mig såklart ibland …
Jag är ingen lysande stjärna som kock. Men att laga till vanlig husmanskost, det kan jag ganska bra.
En sak jag gärna gör sådär lite till vardags är ungsgratinerad falukorv.
Och just det bjöd jag min Stefan på då när han kom hem från sin älgjakt.
Jag brukar bryna lök och lägga i mitten av min falukorvsring. Mycket lök ska det vara för vi älskar lök. Ketcup och riven ost på och in i ugnen. Och till det hemmagjord potatismos såklart och en fräsch sallad. Mums mums.
I veckan har det varit ganska milt och skönt, och jag passade på att klippa gräset.
Kanske var det för sista gången innan vintern – vem vet?
Stefan och hundarna busade mest och njöt av det härlig vädret.
Mina rosor blommar ännu och hos oss sitter de allra flesta bladen ännu kvar på sina träd och buskar.
Den stor vita klematisen som växer vid poolen blommar som vackrast nu på höstkanten – som alltid.
Dagens citat:
Det är tanken som räknas,
men ibland måste man visa
att man tänker.
Ja just det … i år har jag glömt bort att köpa ett ”rosa band”. Det ska jag se till att göra idag minsann!!
En slant till cancerfonden behövs alltid – många bäckar små. Alla har vi någon i vår närhet som drabbats av cancer.
Jag ska också iväg och handla lite ingredienser till en god lördagsmiddag (inte falukorv dock) och då tänker jag välja lite av alla de ”rosa produkter” som säljs just nu, där en del av summan skänks till just cancerforskning.
En tanke till min egen lilla mamma som lämnade oss för drygt fyra år sedan ♥
-Åhhhh…. vad jag hatar cancer!!!!
Ha det fint och en stor kram.
Annika
Dela gärna
     

Husmanskost till husets man. Läs mer »

Spindelliljan och en sista snabbis hos Mandelmann.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Österlen / Av / / , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Oj, den där rubriken lät ju väldigt tokig. Såklart menar jag en ”snabbvisit”, och ingenting annat.
Förra helgen hade de öppet sin sista dag där på Djupadahl.
Jag och min dotter hade kärat ner oss i deras ljuvliga planscher, som Tova Mandelmann tecknat. Så den här sista öppetdagen passade jag på att köra dit och köpa vars två stycken affischer åt  oss.
Det finns 5 olika varianter. Jag valde de med kål och den med ätliga blommor. Amanda fick en med tomater.
Visst är de galet fina!?
Såklart strosade jag en sväng i trädgården som det här året haft väldigt många besökare.
Ankorna hade fått flytta till dammen där de brukar skörda sin vattenkrasse som sedan säljs i den lilla butiken. Jag kunde riktigt se hur glada ankorna var över att nu få fri tillgång till allting där i dammen och i hela trädgården. De liksom återerövrade sin gård.
Hos Linderödsgrisarna satt en kille med mikrofon. Han var i färd med att göra en intervju. Inte med varken Gustav eller Marie. Nej han spelade in vad grisen Linderöd hade att säga. Lite längre bort stod en fin stockholmsdam och glodde storögt med halvöppen mun.
Ja, man kan faktiskt undra vad grisen hade för uppseendeväckande historia att berätta den här soliga dagen på Djupadahl …
När jag slank ut genom inträdesluckan tackade jag de underbara ungdomarna som jag nästan lärt känna under sommaren som gått.
På väg hem,  när jag var nära att köra  över en av alla de yra höns som alltid springer runt där på gården, slog det mig plötsligt varför det känns så bekant när jag är där på gården.
Det är ju som att vara hemma hos Pettson & Findus. Den där sagan mina barn älskade att lyssna på när de var små. Den som jag läste för dem kväll efter kväll när de skulle sova.
Jag har fått en väldigt vacker krukväxt av min svärmor Karin. Det är en spindellilja.
Jag har lyckats dela på den så det blivit två plantor av en. Nu var det åter dags att plantera om dem, och till min glädje hade den ena fått två små nya bebisplantor vid sin sida.
Klarar jag att få dem att överleva så är de utmärkta presenter till mina båda ”blomstersystrar”.
Om man får sina spindelliljor att blomma så har de väldigt vackra, vita blommor.
Ännu har jag inte lyckats så bra med mina exemplar, dvs jag har aldrig någonsin fått dem att få en endaste liten blomstängel. Men man ska aldrig ge upp hoppet.
När vi var på semester på Maldiverna minns jag att det växte just spindelliljor utanför vår bungalow där.
De var så fantastiskt fina!!
Så om jag inte lyckas få mina egna plantor att blomstra, så måste vi nog åka dit igen för att njuta av dem där…. Eller vad tror ni??
Ön Kuredu, som tillhör Maldiverna, var för övrigt en riktig paradisö. Det var  som om vi var mitt i en saga. Kanske blir det ett inlägg därifrån lite längre fram.
Dagens citat:
Vad du än gör,
gör det med kärlek.
Hur du än lever,
lev med känsla.
Hur du än talar,
tala gott, äkta och ärligt.
Hur du än älskar,
älska innerligt.
Ha en fin söndag och kram på er
Annika
Dela gärna
     

Spindelliljan och en sista snabbis hos Mandelmann. Läs mer »

Ensam hemma

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , / 4 minutes of reading
Hejsan
Sedan länge var det bestämt att Stefan skulle iväg till Småland på älgjakt i en hel vecka.
Det innebar ju att jag skulle vara ensam hemma. Inga ungar, ingen man. Bara jag och djuren.
Jag måste erkänna att det där kändes lite grann som när jag var 11 år gammal och bodde ute i skogen på Christinehof och hela familjen åkte på semester. Alla utom jag. Jag bara älskade det!!
Lite samma känsla var det alltså nu när Stefan kysste mig och sa hejdå innan vi skildes förra helgen.
Jag minns att när jag var liten så var det många vuxna som undrade om jag aldrig var mörkrädd när jag var själv sådär i ett stort hus ute i skogen.
Nej, rädd var jag aldrig. För då, när jag var liten, så var alla människor snälla. Jag trodde definitivt inte på spöken och dessutom ansåg jag själv att jag var en superhjälte. Jag var övertygad om att jag var starkast, snabbast, vigast och näst intill odödlig. Så kunde jag ju prata med djur också, ansåg jag då…. och min förebild var Pippi Långstrump!!
Jag är fortfarande ganska modig och inte ett dugg mörkrädd. Fast jag har en lite annan syn på min egen kapacitet idag.
Jag och hundarna gick såklart runt vår sjö om morrnarna.
Det gör vi ju alltid, om vi är ensamma hemma, eller inte!
För det är trots allt lite skillnad att vara ensam hemma när man är 52 år eller man är 11-12. Nu börjar jag tillexempel inte tänka på allt förbjudet jag ska hitta på. Jag ger mig inte på att tjuvröka. Inte heller stjäl jag öl och smygdricker från intilliggande restaurang. Jag har väl inte heller någon tanke på att köra rally i ett vildsvinshägn med någon gammal bil, även om just det onekligen skulle vara ganska roligt!
 Nej, inget sånt hittar jag på – det är liksom inte så kul när ingen direkt förbjuder det!
Jag tycker att jag själv är en ganska redig kvinna och jag klarar det mesta på egen hand.
Men det är lite som att livet ska pröva mig ett snäpp extra när Stefan inte är hemma.
Det började med att något pep och larmade från brandvarnaren i tvättstugan. Typiskt!
Alla sensorer och grejer som sitter här i taket ingår i vårt larmsystem och det där har jag liksom inte så bra koll på. Det är ditsatt av Securitas.
Händig som jag är, monterade jag ner dem allihopa och bar ut i garaget. Där kunde eländet ligga och pipa istället tills Stefan kom hem. För det där hör till hans ansvarsområde, det har jag bestämt.
Såklart ringde de genast till Stefan från larmcentralen och förkunnade att det var sabotage på vår anläggning. Sedan ringde de mig. När jag försökte med mitt tredje lösenord, så sa en trött larmoperatör att vi nog skulle uppdatera oss lite på våra lösenord när min make kom hem …
… fint väder var det åtminstone…
En kväll tänkte jag njuta av lugnet och ensamheten i vårt spabad. Ljuvligt skulle det bli.
Inne i huset hade jag förberett med att tända en brasa i kaminen. För att elda är jag synnerligen bra på…. det kan hända att någon till och med minns när jag förevisade eldstäder på en utställning i Simrishamns hamn för många år sedan … brandmännen gör det nog, men det är en helt annan historia …
Det brukar typ aldrig gå någon säkring här i huset. I alla fall ingen sådan där riktig propp i porslin med en färgad plupp i ändan som ska trilla av om något är ”överspänt” .
Naturligtvis skulle det hända när jag kom upp ur badet. Våra närmsta grannar fick då glädjen av att se en blöt, frusen och naken kvinna med skallrande tänder, ränna ut i proppskåpet och krångla med nya säkringar hit och dit….
Badet var i alla fall skönt och efteråt blev det mys med fine Felix. Och det brann fint i kaminen. Inga eldsvåder här inte!
Och med en känsla av att vara 11 år gammal och full med bus, så får det faktiskt bli en liten fräckis idag.
Dagens fräcka citat:
Jag har hört folk snacka om klitoris …
Jag undrar vad det är för skillnad
mellan det, jasminris och basmatiris?
Jag hoppas ni får en härligt busig lördag idag.
Kram Annika
… i morgon är jag nog mitt vanliga, vuxna jag igen….
Dela gärna
     

Ensam hemma Läs mer »

Klåfingrigt fruntimmer och Cillas äbblakaga

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
En tidig morgon i veckan bjöd moder natur på det mest underbara höstvädret man kan tänka sig.
Lugnt, stilla och sol. Ja, ni läste helt rätt – just sol!
Vid Gylleboslottet var det tyst och stilla. Från det stora kastanjeträdet hade kastanjerna börjat falla ner på vägen. Där brukar det bli en farlig sörja av löv och krossade kastanjer lite längre fram på hösten. Jag älskar kastanjer. Det påminner om när man var barn. Tänk, då gjorde jag kor av dem med lite tandpetare och livlig fantasi.
Även björken såg ut att vara i riktig höstskrud den här morgonen, ja på gränsen till vinterutstyrsel nästan, dvs snart naken.
Inne i skogen nådde solens första skälvande strålar inte riktigt fram, men det var mysigt att vandra där i den gryende morgonen. Vattnet i sjön glittrade inbjudande och jag ångrade att jag inte tagit mig ett enda dopp där i sommar. Men så är det – ”sent ska syndaren vakna”.
På ett ställe i skogen fick jag syn på de högsta, gängligaste svampar jag sett. I en klunga stod de som höga majestäter mitt i solskenet.
Jag satte mig ner för att fotografera dem. Så sträckte jag mig fram för att vika undan lite löv som skymde sikten för mitt objektiv. Jag – det klåfingriga fruntimret kunde då genast artbestämma de där gaciösa svamparna.
Bläcksvamp.
Om inte detta var fjällig bläcksvamp, så vet jag inte hur sådan bläcksvamp ser ut.
På google kunde jag läsa att den lär vara ätlig, men bör ätas innan den svartnat. Och det finns väl ingen levande människa som plockar med sig den här sörjan hem för att tillaga. Såvida man inte vill tillreda någon dödlig häxbryggd förstås
Svampen växer även väldigt snabbt och någonstans nämns att man tror att den är en köttätande svamp. Ja, den äter såklart inte små barn eller så, utan den äter något som kallas nematoder.
Spännande och intressant tyckte jag, där jag låg på knä i löven med kladdiga och svarta fingrar..
Sedan torkade jag av det värsta på byxorna och gick vidare.
Det var verkligen en sagolik morgon!
Av Stefans gulliga kusin, Cilla, har jag fått ett nytt recept på äppelkaka. För äppelkaka måste man äta om man kommer från Kivik, som Stefan ju gör. Så i detta huset äts det alltid äpple på kors och tvärs hela hösten. Jag brukar ofta göra en särskild äbblakaga som Stefan älskar, men då och då är det kul att få lite omväxling tycker jag.
Den här var sagolikt god med ett täcke av mandelmassa och cremefraich ovanpå. Smarrigt värre.
Dagens danska  citat:
Hvorfor jeg
ikke har
tatoveringar?
Av samme grunn
som man
ikke setter
klistremerker
på en Ferrari.
Ett sött litet citat.
Själv har jag inga tatueringar, av den enkla enledningen att jag inte tycker att jag passar i det. Eller inte känt att det varit något jag vill ha. Inte ännu i alla fall.
Jag har många vänner med tatueringar, stora galna tatueringar och jag älskar dem alla. De är en del av deras stil och personlighet. Bara för att jag själv inte har just den stilen betyder det inte att jag inte kan tycka att någon annan passar i det och att det är vackert på andra. Men själv är jag ju en Ferrari …
Det är nästan som namn. Det är personen som gör att namnet blir fint, inte tvärtom tycker jag. Föresten har jag vänner som heter just Ferrari. Om de har tatueringar vill jag dock låta vara osagt …
(Kram på dig S.Ferrari, snart är det jul, som jag vet att du längtar efter!!)
Ha det gott.
Annika
Dela gärna
     

Klåfingrigt fruntimmer och Cillas äbblakaga Läs mer »

Vi gör oss redo för höststormar i Gyllebo.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Hoppas ni alla har det bra såhär en bit in i oktober.
Oktober och höst.
Förra helgen tyckte jag att det var dags att börja plocka undan lite i vårt orangeri.
Mitt lilla söta hus där jag sitter och filosoferar ibland.
Alla frostkänsliga små träd brukar vinterförvaras här inne. Jag kastar även ut andra träd och växter här som inte passar in eller som helt enkelt inte riktigt sköter sig inne i huset.
Undertiden som jag fixade med alla mina små träd, så packade Stefan in poolen i vinterförpackning.
De stora plåtarna hade vi fått hjälp med sedan tidigare, men alla små sidoplåtar skulle också skruvas fast. Och det var ett lagom arbete som passade Stefan bra.
Jag konkade, bar, städade och fixade.
Det kändes inte helt rätt att förbereda för storm och vinter den här soliga, sköna helgen. Men av erfarenhet vet jag att det är så mycket tråkigare att spara det här arbetet tills hösten är här på riktigt.
Så alltså fick de flytta in allihopa. Citroner, trumpeter, potatisblommor och till och med oliverna åkte in.
Mina mormorsfiltar som jag brukar svepa in mig i när jag kurar i orangeriet, de åkte ut på luftning i solskenet.
Jag har en rumsgran som hängt med i många år. I början var den liten och söt och fick ledigt plats på fönsterbrädan.
Nu har den växt och blivit stor och ganska ful också på kuppen. Varje år funderar jag på att slänga eländet, men varje gång tänker jag:
-Nåja, du kan väl få komma in – i alla fall tills julen är över …
Och så fick det bli även i år. Granen har kommit in och står där så grön och ful. Om två månader kan jag hänga små polkagriskrokar i, så syns inte det där fula så mycket.
Såklart tog vi vara på det fina vädret också och stundom bara satt vi där med näsan mot solen och njöt.
Dagens citat:
En människas mest värdefulla tillgång
är inte ett huvud fyllt med kunskap
eller ett fett bankkonto
Det är ett hjärta fyllt av kärlek
ett öra som vill lyssna och
en hand villig att hjälpa.
Och ja just det, det var så sant,  jag fixade lite med håret också i helgen …. klippte lite på luggen med min nagelsax …
Jag vet, det blev sådär!
Lärdom: låt frissan klippa håret i fortsättningen.
Kram på er alla.
Annika
Dela gärna
     

Vi gör oss redo för höststormar i Gyllebo. Läs mer »

Vad blir det för mat?

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
När mina barn var små, så var jag en ganska snäll och tillåtande mamma.
Jag var emot bestraffningar. Utegångsförbud till exempel, det existerade inte hemma hos oss. Inte heller tvingade jag mina ungar att äta eller smaka mat som de inte själva ville ha.
Då kan man ju tycka att de ska ha samma regler mot mig, nu när de blivit stora …
Men nähä då ….
Nu när Andréa är här hemma så kockas här besynnerliga saker och ALLT ska ätas utan protest….
Inte nog med att vi fått prova på ”fylld kondom”  för några dagar sedan.
Om det kan man läsa här.
Vi har nu även blivit serverade en märklig röd sörja. Den var så stark att Stefans ögon och näsa sprang läck.
Till grytan serverades ett nybakat bröd med vitlök. Inte en enda kokt potatis så lång våra ögon kunde se …
Konstiga namn hade anrättningen också. Det var en indisk linsgryta som heter daal med ett bröd till som heter naan.
Helt ätlig var mitt betyg. Vad värre var. Det var en laddning gjord som skulle kunna räcka året ut för mig och Stefan.
En annan dag tillagade Andréa något som fick mina tankar att gå tillbaka till den första spädbarnstiden.
Det som hon rört ihop och var i färd att stoppa på glasburkar hade på pricken samma färg och konsistens som det som fanns i hennes egen blöja vid några veckors ålder …
Hummus hette det visst och skulle vara fantastiskt gott. På mig gick bara min kräkreflex igång.
När jag sen en vacker dag själv tog över rodret vid mina grytor och kastruller då vankades det hederlig husmanskost igen.
Svensk kalops med rödbetor och kokt potatis. Mums!!
Det lär finnas en mystisk maträtt med otydligt innehåll som går under namnet ”djurläkarens hemlighet”.
Så länge vi inte blir serverade den så är jag glad.
Till min älskade Andréa vill jag tillägga:
-”det här inlägget är kryddat med både humor och överdrift. såklart älskar jag att ha dig här med alla dina besynnerliga maträtter” ♥
Dagens citat:
Lyssna, nicka och
le, sen skiter du i det
och gör precis som
du vill ändå.
Ha en fin dag och hoppas ni alla får något riktigt spännande till middag idag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Vad blir det för mat? Läs mer »

Jag plockar in naturen i min inredning.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gomorron.
Eftersom hösten tycks vara här för att stanna nu, så tyckte jag att det var dags för lite ändring i inredningen.
Den ljuskrona som varit full med sidenblommor i en rosa färgskala, fick nu en ny skepnad. Jag var sugen på en lite mer enkel och avskalad stil. Jag tänkte plocka in naturen i form av ett par kvistar av murgröna.
Och nog fick jag in naturen allt …
Det var en liten snigel som flyttade in med hela sitt hus.
Såklart fick han flytta ut igen. För även sniglar har rätt till sin frihet tycker jag..
Men först fick den lille rackaren vara modell för några minuter.
I trädgården var det nu dags att dela lite på de perenner som växt sig stora och kraftiga.
Mina anemoner fick sprida sig till ett nytt, lite misskött hörn av trädgården. Även några sorters gräs, som tillexempel ormskägg, fick en ny plats att föröka sig på.
Även om jag läst att anemoner ska delas på våren, så tyckte jag att det var värt ett försök.
Min tråkiga syren, som sett mer än dyster ut hela sommaren, har jag sågat ner nu. Den kommer bara att få en enda chans till, sedan är det kört för den… Om den inte skärper sig till våren, då tänker jag jämna den med marken. Livet är för kort för att stå ut med tråkiga syrener i sin trädgård tycker jag.
Även om det varit höstigt väder med regn och rusk, så är det ännu ganska milt ute.
Jag älskar när man kan ge sig ut på joggingrundan med bara ben och utan jacka.
Det är rena energiinjektionen!!
Dagens citat:

 Precis innan jag dör ska jag

svälja en påse med popcorn–

kärnor.

Min kremering kommer att

bli legendarisk!

Hoppas ni får en härlig dag.

Kram Annika

Dela gärna
     

Jag plockar in naturen i min inredning. Läs mer »

Kusinträffen 2017

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
På allmän begäran blev det kusinträff i Gyllebo även i år.
Det var när min mamma Ingrid dog som jag började med traditionen att samla mina töser och min systers pågar för en enkel sommarträff.
Jag tycker att det är både kul och viktigt att syskonbarnen håller kontakten och känner lite samhörighet genom att då och då ses.
Förra årets träff kan man hitta här. och året innan dess finns här
Vädrets makter inbjöd inte till några utomhusaktiviteter, så jag fick duka inomhus istället.
Med anemoner på bordet och enkel jordgubbstårta till kaffet. Märkvärdigare behöver det inte vara.
Med ganska kort varsel för festligheterna fick det bli lite enkelt att äta.
Jag köpte lite olika goda bröd och en massa mumsigt pålägg, vips hade vi en smaklig kvällsmat som passade bra för unga, hungriga magar.
En regnig höstdag passar det extra bra att duka med mina Rörstrands ”Annika-koppar”. Lite 70-tals stuk med orange och brun rand.
Kanske inte de bästa färger jag har blandat ihop i inredning och dukning den här kvällen … orange, rosa och rött … men så får det helt enkelt bli ibland! Glatt humör, gästfrihet och levande ljus är ju det som gör en lyckad fest. Inte vilka färger man blandat, eller hur?
Det blev en helmysig kväll, med massor av skratt. Så som det lätt blir när alla känner varandra väl och är bekväma i varandras sällskap.
Pappa/morfar Kurt hade blivit opererad i sitt öga och ville inte direkt medverka på några fotografier.
Men lilla tosan Emmy poserade glatt för kameran hela kvällen.
Tiden går ju alltid rent för fort när man är lycklig.
Vips var det tid att plocka fram bullar och tårta.
Tack familjen för en underbar kväll. En kväll jag ska spara i mitt hjärta, som ett alldeles speciellt minne.
Ett särskilt tack till söta syster Görel för de presenter du hade med.
Det finns gåvor som är fina och som man blir glad för, men så finns det gåvor som betyder betydligt mer än så … Fast mer om det i ett annat inlägg.
Tack finast syster ♥
Dagens citat:
Kärlek är inte vad du säger
utan vad du gör.
Ha en fin dag.
Kram från mig, en lite trött Annika
Dela gärna
     

Kusinträffen 2017 Läs mer »

Bullbak och anemoner.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Kära Blogg
Jag älskar att plocka blommor.
Att plocka in en bukett blommor från trädgården och sätta i en vas på bordet, det måste höra till kategorin vardagslyx.
Särskilt mycket tycker jag om höstanemoner.
Och så älskar jag min vackra Klongvas.
Nu har jag så lyxigt så jag har två stycken. En stor och en liten. Nu kan jag fylla båda med härliga blommor och sätta på olika ställen i huset.
När jag fick min stora fina klongvas kan man läsa här.
När det blev bestämt att här skulle samlas ett härligt gäng kusiner, fick jag bråttom att ställa till med kanelbullebak. Nuförtiden är det inte så ofta det bakas här i huset. Men när man väl sätter igång så är det så himla mysigt tycker jag. Och inget doftar väl ljuvligare än nybakade kanelbullar?
Undertiden som jag bakade, lagade töserna till en vitlöksdoftande anrättning. Denna maträtt skulle komma att göra deras andedräkter allt annat än angenäma dagen efter…
Själv tog jag mig bara ett litet glas rödvin och höll dem lite sällskap, undertiden som mina kanelbullar jäste och gräddades klart i ugnen.
 Dagens citat:
De säger att effekterna av ett
motivationstal inte håller i sig.
Det gör inte effekterna av en
dusch heller.
Det är därför vi rekommenderas
att göra det dagligen.
Lite positiva ord och ”pepptalk” till sig själv gör varje dag lite lättare och roligare.
Mitt bästa tips på att ta tag i motiga saker är att ”bara gör det”.
-”Bara po de så de bloar”, som en gammal kollega uttryckte sig en gång.
När man väl börjat, går det oftast betydligt lättare än man trott! Att gå och dra sig för saker är mycket jobbigare än att göra dem, tycker jag.
Hur motiverar ni er?
Själv har jag nästan alltid någon liten belöning till mig själv. Som när jag är klar så ska jag verkligen unna mig ditten eller datten …
#urbanchallenge
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Bullbak och anemoner. Läs mer »

Känslan av höst.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Tänk så olika det kan vara från år till år. Man vet liksom aldrig hur det ska bli.
I år är det som om hösten bara slog till som ett bombnedslag. Kabboom liksom.
För nästan exakt ett år sedan hade vi det så här underbart …
Fast jag älskar den här känslan av mysig höst också!
Att ge sig ut i den sköna höstluften är något alldeles särskilt tycker jag. Det känns som om luften jag drar in i mina lungor innehåller lite extra friskt, nyttigt syre.
Den lakritsdoftande körveln står svart och nedvissnad vid vägkanten och påminner om när vi var små. Som liten trotsig tös, åt jag alltid en massa olika saker i skogen. Körvel var en sådan sak som vi barn alltid sprang och sög på.
Att sedan komma in och tända fyr i kaminen för att få bort den kyliga luften i huset, är bara så himla mysigt.
Fast ännu är det allt för milt ute, så mitt tilltag med att elda i spisen slutade med tvärdrag i hela stugan för att maken min inte skulle svettas bort helt …
På sommaren blir det lite ”hipp som happ” hos oss med middagarna. Vi bestämmer oss under dagen. Ofta gör vi något lätt, eller så lagar vi maten tillsammans. Kanske grillar vi något.
Men nu när hösten kryper på, så vill jag ha lite mer struktur på matlagningen. Jag tycker om att ha matsedlar, eller åtminstone en viss planering. Jag lagar ofta lite mer husmanskost och saker som behöver lång tid på spisen.
En rätt som vi ofta äter vid denna tiden är stekta ”skrubbor”. Det är en plattfisk vars riktiga namn nog egentligen är flundra. Mums säger jag bara. Jag älskar denna fisk och jag tycker den är bra mycket godare än stekt spätta.
En riktig favoriträtt hemma hos oss.
På facebook läser jag ibland inlägg där människor skriver om energitjuvar och om vilken sorts personer som de helst vill umgås med …
Jag kan inte låta bli att vända lite på tanken att istället försöka se till så jag själv är den där personen som någon vill vara tillsammans med och som istället är en energigivare. Om alla tänkte lite mer på hur de själva beter sig, så vore problemet liksom löst tycker jag. Omtänksamhet och att inte bara höra vad någon säger utan att verkligen lyssna. Att inte bara tänka på sina egna repliker hela tiden. Att verkligen bry sig.
Annikas tänkvärda ord istället:
Jag tänker i första han sprida positiv energi
så människor vill vara tillsammans med mig,
för att själv kanske få ta del av andras sköna
kraft och energi när jag behöver.
Ja, man kan se på livet på många vis, men jag tycker inte om att utnämna någon till energitjuv … för tänk om det faktiskt är jag själv som är just en sådan energitjuv.
Livet ger oss hela tiden olika förutsättningar och det är inte alltid man känner till varandras innersta kaos.
Var snälla mot varandra bara.
Ha en fin dag
Kram Annika
Dela gärna
     

Känslan av höst. Läs mer »

Rulla till toppen