Djurliv

Lugnet före stormen.

Hej på er.
En kväll i veckan var vi ute i sensommaren för att titta efter vilda djur.
Den här tiden på året är så härlig tycker jag. När allting lugnar ner sig och sakta gör sig redo för vinterns vila.
Fast det är nog inte så kul att vara rådjursbock. För dem är det lugnet före stormen. Den 16 augusti börjar jakten …
Men än så länge är det lugnt.
 
Harar var det gott om den här kvällen. Överallt på den Österlenska slätten satt de och tryckte med öronen nerfällde.
Vi såg dem på långt håll och på nära håll.
 
 
Jag och Stefan var ute med vår vän Kent, som gjorde allt för att jag skulle få en bra naturbild.
Försökte skrämma ut vildsvin från sina gömställen till exempel….
 
 
Nej, det blev inga bilder på vilda grisar … men väl på en vacker liten bock!
 
Innan skymningen sedan föll fick vi se en hjort på lite håll och flera rådjur.
Så fina djur.
 
Innan vi for hem så blev himlen röd och månen full.
En vacker kväll i augusti.
 
 
Så måste jag ju visa er ….
För någon dag sedan hamnade jag och min blogg på den där listan på blogg.se.
Jag tror att det är där man listar ”vanliga bloggare”, alltså icke kändisar, som har flest besökare… Egentligen inte alls så viktigt, men såklart lite kul ändå.
Det tackar jag er alla så hjärtligt för!
Välkomna hit, om och när ni så känner för det.
 
 
Dagens citat:
 
Idag lever jag!
imorgon städar jag … kanske!
 
Ha en underbar dag och kram på er.
Annika
 
 
Dela gärna

Lugnet före stormen. Läs mer »

Grytjakt i min hembyggd.

Hej och gomorron.
I helgen fick jag följa med på jakt i min hembyggd. Mitt älskade Christinehof.
Det var maken min som blivit bjuden att följa med av sin käre jaktkompis. Så då kom jag också med på ett hörn.
Någon jägare är jag ju inte direkt. Jag kan egentligen bara skjuta med min Canon (och såklart med min pickadolla  – ”Glocken” i militärerna.)
 
Det var grytjakt som stod på kvällens agenda.
Christinehofs arrendatorer var inbjudna för jakt och efterföljande korvgrillning.
Vi samlades på ”Gården” vid Christinehofs slott.
 
 
Ute på gårdsplanen lekte jakthundarna och barnen, glatt och förväntansfullt.
Busiga hundar och ungar.
 
 

Alla blev tilldelade olika platser och gryt.

Jag skulle sitta i ett torn där chansen att fånga vildsvin och kronhjort på bild var ganska hög.
Såklart skulle det vara kul att fånga lite djur på bild, fast trevligast på hela kvällen var ändå att få träffa min ”gamle” skolkompis Håkan. Han var sig på pricken lik från förr. Och undrar någon om det finns några rävar på Christinehof – så är där i alla fall två bakom hans båda öron … Härlige Håkan.
 
Så måste det vara något av en trend där på Christinehof – det här med rutiga skjorter …
 
Väl ute i mitt torn gjorde jag mig beredd att fånga alla vilda djur på bild.
 
På långt håll såg jag ett litet rådjur strosa runt i skogsbrynet.
 
Sedan satte det igång att skråla ….. Det var i en stuga ett stenkast ifrån mitt jakttorn där det tydligen var ett rejält party. Jag kunde höra hur det sjöngs snapsvisor och hurrade och väsnades.
Såklart vågade inga djur komma ut ur skogen när där var ett sådant fasligt oväsen och tivoli. De enda två som trotsigt vågade sig ut ur buskarna var två kärlekskranka harar.
 
 
Tillsist när det nästan var beckmörkt och jag skulle till att packa ner min kamera så hörde jag dem …. nöff, nöff, nöff.
Där nedanför mitt torn bökade ett helt gäng grisar runt. Några bra bilder gick det såklart inte att ta, fast det gör inte så mycket. Vildsvin har jag faktiskt sett väldigt många gånger förr i mitt liv. Man kan ju nästan säga att jag är uppväxt tillsammans med sådana här vilda svin …
 
Sedan var det dags för korvgrillning.
Fem grävlingar och tre rävar hade blivit kvällens byte.
 
Tack Linus för att du bjöd med Stefan och tack för att även jag fick hänga med på ett hörn.
Och Håkan, tack för korven. Sååå kul att träffa dig.
 
Dagens citat:
 
Livet är att våga äventyret
eller ingenting alls!
 
Ha en härlig dag.
Kram Annika
 
 
 
 
 
Dela gärna

Grytjakt i min hembyggd. Läs mer »

Sommaren i närbild.

Hejsan.
Har ni tänkt på så vacker vår natur är, när man ser den sådär lite mer i närbild?
Tänk bara så fin en bild av en humla i en vindpinad rosenskära kan vara!
 
Spännande kan naturen också vara. Som den värsta thrillern, fast allt händer i en liten blomma …
… för plötsligt kom en gurkspindel ångande med stora, bestämda kliv rakt in i bilden…
 
Där i den vindpinade blommans kronblad hade den vackra (Araniella cucurbitina) gurkspindeln monterat sitt fångstnät. Målmedvetet stegade han fram och konstaterade att han lyckats få två flugor i ett nät.
 
Genast satte gurkspindel igång att kalas för allt vad han var värd. Han tog inte den minsta hänsyn till den betydligt större humlan som glatt surrade runt och ideligen klumpigt fastnade lite i hans garn.
 
Humlan tycktes inte heller lägga märke till att han inte var ensam där i den vackra blomman.
Visst är vår natur fantastisk och vacker. Allting har en mening och det är verkligen ”den enes död – den andres bröd”. Livets cirkel.
 
På ett ställe i min trädgård har jag låtit vilda björnbär få lite utrymme. Jag tycker att dessa bär är så vackra, så de får vara kvar mest för sin skönhets skull.
 
I min trädgård blommar nu ulleternell, lavendell, solhatt … och en massa annat.
Till glädje för mig och alla små kryp.
 
Ja idag blev det bara bilder från min ”lilla värld”.
Ibland är det skönt att bara fokusera på små, enkla ting. Det blir så avkopplande och skönt inne i huvudet.
Små, små korn av enkelhet och skönhet.
 
Dagens citat:
 
Alla kan hitta
skrot hos andra.
Var den som
vaskar fram
guldkornen!
 
Kram och ha en bra dag
Annika
 
 
 
 
Dela gärna

Sommaren i närbild. Läs mer »

Efter regn kommer solsken.

Hej på er alla.
 
En riktig svensk standardsommar tycker jag att det är i år.
Vissa dagar regnar det och andra dagar skiner solen.
Egentligen är de det idealiska vädret om man tänker efter.
 
Att ha semester när det är regn och rusk gör mig ofta lite smått rastlös. I motsats till Stefan, så vill jag inte bara ligga på soffelocket en hel dag.
Såklart måste Stefan ta det lite lugnt med den mängd medicin han proppar i sig just nu. Så därför blir det mycket hundmys för honom den här sommaren. Och det tror jag att våra små hundar gillar alldeles ypperligt..
 
… lika trötta, både han och Molly …
 
 
 Själv passade jag på att ta en rejäl skogspromenad i det härliga sommarregnet.
Såklart med min bästis Johnny vid min sida. Han älskar sommarregn lika mycket som jag.
Vi tog oss en tur på två timmar i vår sköna skog. På hemvägen mötte jag Stefan, framfarande med bilen, fullkomligt uppjagad över vart vi tagit vägen i flera timmar. Ja, så kan det gå när jag och Johnny får fria händer i skogen och glömmer bort tid och rum.
 
 
På den våta stigen var marken på sina ställen full av små söta grodor.
Så himla gulliga. Jag räddade undan några från att bli söndertrampade.
 
 
 Men så upphörde regnet och det enda som skvallrade om det våta vädret var regndropparna på mina nya rosor.
 
Solen tittade fram och med den alla underbara fjärilar och alla andra småkryp.
 
 
Jag älskar att bara sitta stilla och föreviga dessa vackra små liv.
En dröm som jag har är att anlägga en damm i min trädgård. Tänk bara alla underbara sländor och andra insekter den hade lockat till sig. Fast vad ska jag med en damm till när vi har hela Gyllebosjön så nära!
 
Så är hon då hemma på svensk mark igen…
Min äldsta dotter Andréa.
Åhhh vad jag längtar efter att få träffa henne. I skrivande stund har jag inte mött henne ännu …
Som mamma drar man kanske alltid det kortaste strået. Alla rycker i henne och vill såklart träffa henne efter ett helt år borta i Canada … så jag får snällt vänta. Någon mammagris är hon då inte.
Såklart har jag vetat om hennes hemresa eftersom jag varit med och pröjsat biljetten. Jag har även haft koll via snapchat. Där kan man nuförtiden se var människor befinner sig, så finurligt och skrämmande på samma gång..
Där kunde jag se att hon mellanlandade på Island till exempel ….
 
 
Någon som däremot kanske kan betecknas som lite mammagris är maken min …
Han älskar sin Mor Karin ♥ Och det är ju härligt!
 
 
 Dagens citat:
 
Faktum är att alla någon gång
kommer såra dig.
Du måste bara hitta de som
är värda att lida lite för.
 
Jag hoppas att det finns några som också vill lida lite grann för min skull … för så är det alldeles säkert … ingen är felfri och alla sårar vi någon när vi drar fram genom livet. Man får försöka att göra så gott man kan och vara snäll.
Ha en fin dag och var snäll mot era kompisar och vänner.
Kram på er
Annika
 
 
Dela gärna

Efter regn kommer solsken. Läs mer »

”Utmuad” av Mandelmannens fjällkor

Hej på er.
En kväll nu i midsommartid åkte jag och Stefan ensamma ut till Forsemölla.
Det var en kväll då alla förmodligen som bäst höll på med en massa midsommarstök.
Jag kände att jag bara behövde lugnet och tystnaden. Jag behövde höra vad min egen hjärna tänkte.
Vad rösten inom mig sa.
 
Det är galet vackert där vid Forsemölla. Rena paradiset.
Kvällen var ljummen och alldeles vindstilla. Inte en endaste vindpust.
 
På samma gång som jag så gärna vill uppmana varenda kotte om att åka ut hit, så vill jag bevara platsen hemlig och bara för mig själv.
Såklart är den långt ifrån hemlig och såklart ska människor åka hit. Fast helst bara några få i taget, så man inte stör platsens egen själ. Tystnaden och dess skönhet.
 
 
Överallt växte vilda blommor. Vilda sommarblommor.
Vild kaprifol, blåklockor och vilda rosor.
 
Att tassa runt där vid det magnifika vattenfallet,  att fånga ögonblicket med min kamera och stoppa tårna i det kalla vattnet. Att få känna den kalla strömmen mot min hud. Det är sådana ögonblick som är de bästa och största i livet tycker jag.
 
 

Jag smög sakta ner för den smala stentrappan, medan Stefan stannade kvar uppe i backen.

 
Jag ville så gärna smyga in i Mandelmannens fårahage och fotografera de små, blåa fjärilar jag brukar se där. Men just den här kvällen var hans fjällkor på ett surmulet och vresigt humör. Med stora kliv och ett ilsket råmande kom det mot oss med sina bjällror argsint svingande runt halsarna. Nej, arga kor som tycks vara i fel sinnesstämning är inget jag vill utmana.
Vi hälsade lite, innan vi var och en vände åter på vars ett håll.
 
(En beige,  vacker fjäril fångade jag för ett par år sedan – då korna var mer vänligt sinnade. Den kan man hitta här)
 
Istället för då vackra blå fjärilarna fick jag ta vackra bilder på min make.
En liten nyfiken kalv som var på bättre humör kikade nyfiket på från en annan hage vid vattenfallet.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Gör mer sånt som får dig att glömma
bort att pilla på din smartphone.
 
 
Jag älskar detta citatet. Gör det ibland hörrni.
Lägg undan telefonen. Låt bli att ta den med. Lämna den bara hemma.
Man måste inte vara anträffbar precis hela tiden.
Glöm det där om att man måste kunna ringa ifall det händer något … våga leva lite farligt …
Det är såååå befriande.
 
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

”Utmuad” av Mandelmannens fjällkor Läs mer »

Småkryp på en sommaräng.

Hej hej.
 
När jag varit ensam på kvällarna i veckan, har jag tassat ut på ängen. Så härligt att kunna göra det en ljummen sommarkväll.
Det vimlar av småkryp, precis överallt.
 
 
Jag älskar dessa sommarkvällar när flugorna surrar och man ser myggen dansa i dagens sista solstrålar.
Det är liksom något trolskt över dem.
 
Jag var kallad på en årlig kontroll med anledning av mina ryggproblem. Den här veckan skulle jag bara lämna ett litet enkelt blodprov inför det kommande läkarbesöket. Ett prov som skulle kunna vara avklarat på en kvart.
Nu är jag ju mer än lovligt förvirrad, så jag gick först till fel provtagning. Där satt jag en hel timme, innan det blev min tur att få reda på att jag var på fel ställe. Bara att gå till andra ändan av korridoren, ta en ny nummerlapp och vänta ytterligare en god stund igen. Efter två timmar var jag äntligen klar och körde hem för att inta min första kopp kaffe för dagen.
Det är vid sådana här stunder man skulle vilja läxa upp sig själv, så man lär sig till nästa gång. Skärpning Annika!!
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Jag misslyckas inte,
jag betalade för en ny lärdom.
 
Så är det i livet, man får många nya lärdomar hela tiden.
 
Idag när det är pingsdagen, minns jag tillbaka till alla de härliga fester i Alunbruket som jag var på varendaste år. Allt kul vi hittade på när det var pingst och midsommar. Jag var ung, kär och galen… fast mest galen tror jag!
Vill ni se hur det ser ut nuförtiden på festplatsen finns det bilder här.
Ha en riktigt skön söndag.
 
Kram Annika
 
 
 
Dela gärna

Småkryp på en sommaräng. Läs mer »

Grönt är skönt.

Gomorron.
 
”Allt som är grönt, grönt – tycker jag är vackert…”
Ja, jag har alltid varit lite svag för färgen grönt. Lugnt och lättsamt att vila blicken på. Behagligt som självaste naturen.
Och vackert grönt är det just nu i skogen. Det är sådär fräscht, ljusgrönt – ja nästan lite limegrönt ute nu.
Kanske är det den gröna färgen som gjort att jag förälskat mig så väldigt i den söta lilla lövgrodan.
 
 
Det var när jag i förra veckan skulle hämta mina militärsaker i friggeboden som mina ögon kom att falla på något litet grönt på gräsmattan …
Tänk, där var han igen, vår söta lilla lövgroda. Mitt på gräset låg han och tryckte och efter en stund fick jag lyfta upp honom i det lilla prydnadsträdet så ingen hund skulle göra den lilla grodan någon skada.
Jag blir så lycklig över att den lilla grodan tycks trivas här hos oss.
 
Gröna fingrar
 
Kanske är det så att jag fått aningens lite grönare fingrar med åren.
Just nu blommar min saintpaulia helt galet mycket. Jag kan nästan inte tro det själv.
Det måste väl ändå kallas #växtkärlek.
 
 
Dagens citat:
Du kan inte alltid påverka
hur andra behandlar dig eller
vad de säger om dig.
Allt du kan göra är att
ändra på hur du reagerar på det.
 
Människor får tycka och tänka precis vad de vill om mig, det spelar mig inte så stor roll egentligen. Så länge jag är mig själv och gör det jag själv tycker om, så mår jag bra.
Min uppmaning till er alla är att bara försöka vara er själva. Att göra det ni själv gillar så länge det inte sårar någon annan. Ni alla är helt enkelt bäst på att vara just den personen ni själv är! Var och en av oss är helt unik, tänk på det.
 
Redan är det veckans sista arbetsdag, och jag hoppas att ni får en riktigt härlig onsdag.
Jag har ett bokslut att jobba lite med innan jag håller litet ledigt.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
Dela gärna

Grönt är skönt. Läs mer »

Saknad fågelsång i år.

Hejsan.
Hit till Gyllebo brukar en hett efterlängtar fågel återvända varje år. Näktergalen.  Någon gång i början av maj månad brukar han komma hit och sedan sjunger han nätterna igenom, ända fram till midsommar. 
Vi brukar ha sovrumsfönstret öppet och jag bara älskar tonerna som förgyller de ljusa sommarnätterna.
I år är här tyst och tomt. Han måste ha flugit vilse det här året, vår sovrumsnäktergal.
Istället har jag roat mig med att smyga på en annan gaphals. En ensam trana som vankat runt i kohagen och ilsket skriket de senaste dagarna. Kanske kallar han på sin fru?
En skygg herre är det. Trots att jag låg och tryckte i en snårig buske fick han syn på mig direkt och flög iväg hals över huvud iväg mot skogsbrynet.
 
I en av våra holkar har paret svartvit flugsnappare gjort sig hemmastadda.
Varje dag ser jag hur de flyger ut och in. Troligtvis inreder de sin första lilla lya inför sin väntande tillökning.
 
En annan fågel som hittat hit är björktrasten. De senaste dagarna har jag lagt märke till ett par som trippar runt på gräsmattan och förmodligen letar efter daggmask. En ganska vacker fågel tycker jag.
 
Dagens citat:
 
Det är väldigt lite som kan
fungera i ditt liv om inte du
också fungerar.
Just därför måste du alltid
ta hand om dig själv först,
för att få det andra
att fungera.
 
Jag hoppas ni har en skön, ledig lördag framför er.
Min lördag går lite i hemlighetens tecken ….
Kram Annika
 
 
 
 
Dela gärna

Saknad fågelsång i år. Läs mer »

Min älskade Lövis och ett lättlöpt vårrus.

Hejsan.
Så var han då här igen. Min älskade ”Lövis”!!
Nej, nej, jag har inte gått och kärat ner mig i vår statsminister. Nej, det är den underbara lövgrodan som visade upp sig igen.
Min söta granne vet hur hopplöst förälskad jag är i grodor, så en dag kom hon sättande med andan i halsen och sa på bruten engelska att ” the green one is here”. Och där satt han på hennes staket.
Visst är de underbara – de vackra små lövgrodorna.
 
Thanks to my neighbor Ursula, for showing me the Lovely frog! ♥
 
 

 
 Igår var jag med tjejerna från XL Bygg och sprang vårruset i Malmö. Det var ett underbart väder.
Mitt lopp gick hyfsat. 5 kilometer på 34 minuter. Det får man vara nöjd med när man är en dam i sin bästa ålder. 
Tack söta XL-töser för att ni vill ha mig med i ert lag.
 
 
 Dagens citat:
Jag tävlar inte med någon och jag
har ingen lust att låtsas som om
jag är bättre än någon annan.
Jag försöker bara vara en bättre
version av mig själv än jag var igår.
 
Idag vaknade jag med en envis huvudvärk, så jag unnade mig att somna om och tog lite sovmorgon (till halv sju). Ja, jag är en morgonpigging. Nu är det ok igen, så jag ska sparka igång dagen.
Hoppas ni alla vaknat och mår riktigt bra idag.
Stor kram
Annika
 
 
 
Dela gärna

Min älskade Lövis och ett lättlöpt vårrus. Läs mer »

Poolen städas och sädesärlorna tittar nyfiket på.

Hejsan.
Nu är den här tävlingen på bloggen slut, men jag tänker babbla på precis likadant som förut. Ja, precis som vanligt.
Våren känns allt lite trög och kall i år. Men solen strålar och fåglarna sjunger, så värmen kommer nog den också med tiden.
 
Stefan har städat poolen, så den ska vara redo när värmen väl slår till.
Jag blir lika häpen varje år, över hur klart och fint vattnet blir med lite extra klor.
 
Varje år kommer det ett par sädesärlor som bor någonstans under vårt tak. Jag blir så glad av att bara sitta och titta på dem. De spatserar runt på gräsmattan och vickar och vippar med sina långa stjärtfjädrar. Det känns nästan som om de studerar vårt arbete med poolen, där de sitter helt orädda på kanten.
Visst är sädesärlan en riktig nyfiken liten krabat som man blir glad av?
 
På vår morgontur såg vi rådjursbocken ute i kornas hage. Jag tror att det är samma herre som hållit sig här de senaste åren. En ganska oblyg gosse, som inte är särskilt rädd av sig.
 
Nu verkar det banne mig som om jag fått gröna fingrar.
I vintras köpte jag en liten söt saintpaulia med bara någon enstaka rosa blomma i. Nu har den gett sig till att blomma alldeles väldigt mycket. Jag blir nästan lite förvånad över hur bra den trivs hos mig.
 
Dagens kloka ord:
Livet är inte där och då,
utan här och nu!
 
Jag hoppas ni får en fin torsdag. Jag har lite ärende mest hela dagen, så här blir det full rulle.
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
 
 
Dela gärna

Poolen städas och sädesärlorna tittar nyfiket på. Läs mer »

Rulla till toppen