växtkärlek

Svag för pioner.

Hej hej
Förr, när jag var yngre så drogs jag alltid till godishyllan innan jag var framme vid kassan på Ica.
Med åren har det där ändrats ganska mycket. Chokladen och lakritsen är inte längre lika lockande. Nej, nu dras jag istället likt en magnet mot blomsteravdelningen innan jag går till kassan för att betala.
Förra veckan kunde jag bara inte motstå. Ett fång av de ljuvligaste pioner, de liksom kallade på mig,
Hemma i min egen trädgård har jag minst tio pionbuskar med olika färger och former. De första är nu i full knopp och kommer snart att slå ut. Ändå kunde jag inte motstå den ljuvliga buketten på Ica.
Ja jag älskar verkligen pioner. Och när jag tänker efter så måste det vara en bra ekonomisk affär att välja en bukett med pioner på Ica, istället för att gå till godishyllan. En tandläkarräkning är ju sååå mycket högre än en liten blomsterkvast.
Nu när jag tänker efter ytterligare lite grann, så har jag ju nästan gjort en ren vinst, och kanske kan jag nu unna mig en ny pionplanta till trädgården för de pengar jag sparat.
Kvällens citat:
Genom att vara dig själv
välsignar du världen med något
underbart som inte fanns
där förut.
…sånt vet Johnnyhunden. Han föreställer sig aldrig eller gör sig till – och just därför kan man inte annat än bara älska honom.
Ha en härlig kväll och kram på er.
Annika

Svag för pioner. Läs mer »

En bukett liljekonvaljer

Hejsan.
 
Pingst
Nu är det redan fredag igen och en hel pingsthelg står för dörren.
När jag var ung så var pingsten min absoluta favorithelg. Den slog både jul och midsommar med hästlängder tyckte jag.
Nu har man tagit bort Annandagpingst och hela högtiden känns avhuggen och platt. Jag tycker verkligen att det är synd.
Vad tycker ni? Ska vi byta tillbaka igen?
Vi ger tillbaka nationaldagen och får vår annandagpingst igen!
 
Liljekonvalj
Den blomma som för mig är symbolen för pingsten är liljekonvaljen. Den påminner också om kärlek, förälskelse och sommarbröllop. Jag bara älskar den blomman och dess doft.
 
Kan ni tänka er … en kväll i veckan fick jag med mig både Stefan och min yngsta dotter ut i skogen på jakt efter den underbara lilla blomman.
 
 
Att få ut de båda tv-tittande soffpotatisarna gick förvånansvärt lätt. Fast jag lockade förstås med att bjuda på glass i hamnkiosken i Kivik, kanske var det som lockade mest.
 
 

 Jag hade en klar bild i huvudet var vi skulle kunna hitta dess härliga blommor.

Långt in i den skånska skogen for vi.
 
Det finns nog inget mysigare än att ge sig ut i naturen en stilla försommarkväll.
Även om mitt sällskap inte hade så stora förhoppningar om att få plocka blommor så följde de båda glatt med mig in i djupa skogen.
 
 
Stefan gav upp letandet efter bara några få minuter och Emmy roade sig med andra blommor.
De trodde såklart att jag var rent ute och cyklade och inte hade den minsta koll på läget  …
 
… för såklart stod de där, de underbara blommorna. Precis på samma ställe som då jag var en liten tös.
Ljuvliga, väldoftande.
Lycklig som ett barn, plockade jag mig en liten bukett. Lite då och då stack jag näsan djupt ner bland de vita små klockorna och andades. Det var som att fyllas med ren vällust.
 
 

.Att få sätta in en bukett liljekonvaljer i sitt hem, det måste platsa mer än väl i kategorin #växtkärlek.

Vardagslyx för mig när den är som bäst.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Din beslutsamhet är din
gåva.
Låt inte någon ta den
ifrån dig.
 
Hoppas just DU har härliga planer för dagen. Det behöver inte vara något storslaget, något dyrt eller något extravagant. Det behöver bara vara något litet som får just DIG att minnas den här dagen som lite extra bra. 
 
Ha en härlig fredag och kram.
Annika
 
 
 
 

En bukett liljekonvaljer Läs mer »

Det kom ett blomsterbud ❤

Hejsan.
Det sägs att det är tanken som räknas. Såklart är det så, men om det förutom tanken även kommer med en liten blomma, då blir man så jätteglad och varm långt in i  hjärteroten.
För någon dag sedan förgylldes hela min värld av just en sådan här tanke med in bifogad blomma.
Det var en eftermiddag när jag var ute och fixade något i min trädgård. En försynt man ropade på mig från grinden. Uppenbart rädd för att beträda vår tomt på grund av  vår varningsskylt för hundar.  
Där stod han med en blomsterkvast i famnen. Han räckte den snabbt till mig och bara försvann.
Visst är det något speciellt när man får något helt oförberett hemskickat.
 
 
Häpen och förvånad öppnade jag på pappret och kunde ganska snabbt räkna ut varifrån den förtjusande buketten kom.
Från Canada och min underbara dotter Andréa.
Tack min älskade unge. Du förgyllde min och Stefans dag rejält. 
❤
 
 (fotograf Emmy Henriksson)
 
Hundfotografering.
Jag har i ett svagt ögonblick lovat hunden Lykkes uppfödare att skicka en bild på lilla, fina Lykke i utställningspostition. Det där kan väl inte vara så himla svårt tänkte jag….
Efter ett hundratal övningsbilder, alla ganska misslyckade, gav jag upp för stunden.
När det lilla yrvädret är nyborstat och uppfräschat kommer jag att göra nya försök. Skam den som ger sig.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
Se ett misslyckande som en
anledning till större ansträngning.
 
Jag vill önska er alla en riktigt härlig Kristiflygare. Ta vara på dagen om ni är lediga eller kanske har nitlotten att jobba…. Förhoppningsvis är det ingen alls nitlott, för kanske är det extra roligt att arbeta just en sådan här dag.
Gör något bra av dagen och ge någon ett extra leende idag. Det kostar ingenting.
Och tack igen Andréa,… ren och skär #växtkärlek!
 
Kram på er.
Annika
 
 

Det kom ett blomsterbud ❤ Läs mer »

Grönt är skönt.

Gomorron.
 
”Allt som är grönt, grönt – tycker jag är vackert…”
Ja, jag har alltid varit lite svag för färgen grönt. Lugnt och lättsamt att vila blicken på. Behagligt som självaste naturen.
Och vackert grönt är det just nu i skogen. Det är sådär fräscht, ljusgrönt – ja nästan lite limegrönt ute nu.
Kanske är det den gröna färgen som gjort att jag förälskat mig så väldigt i den söta lilla lövgrodan.
 
 
Det var när jag i förra veckan skulle hämta mina militärsaker i friggeboden som mina ögon kom att falla på något litet grönt på gräsmattan …
Tänk, där var han igen, vår söta lilla lövgroda. Mitt på gräset låg han och tryckte och efter en stund fick jag lyfta upp honom i det lilla prydnadsträdet så ingen hund skulle göra den lilla grodan någon skada.
Jag blir så lycklig över att den lilla grodan tycks trivas här hos oss.
 
Gröna fingrar
 
Kanske är det så att jag fått aningens lite grönare fingrar med åren.
Just nu blommar min saintpaulia helt galet mycket. Jag kan nästan inte tro det själv.
Det måste väl ändå kallas #växtkärlek.
 
 
Dagens citat:
Du kan inte alltid påverka
hur andra behandlar dig eller
vad de säger om dig.
Allt du kan göra är att
ändra på hur du reagerar på det.
 
Människor får tycka och tänka precis vad de vill om mig, det spelar mig inte så stor roll egentligen. Så länge jag är mig själv och gör det jag själv tycker om, så mår jag bra.
Min uppmaning till er alla är att bara försöka vara er själva. Att göra det ni själv gillar så länge det inte sårar någon annan. Ni alla är helt enkelt bäst på att vara just den personen ni själv är! Var och en av oss är helt unik, tänk på det.
 
Redan är det veckans sista arbetsdag, och jag hoppas att ni får en riktigt härlig onsdag.
Jag har ett bokslut att jobba lite med innan jag håller litet ledigt.
 
Kram på er.
Annika
 
 
 

Grönt är skönt. Läs mer »

Lagt på hullet, lilla gullet ….

Hej hej.
 
I min trädgård har några väldigt försenad blommor nyss slagit ut.
De två frodiga snöklockorna som jag hade i mina blomkrukor i fjor.
Jag brukar alltid ta vara på alla lökar som jag har i blomstergruppor och krukor. Dessa planterar jag sedan ut i rabatterna och på så vis får jag glädje av dem många år framåt.
 
De andra blommorna kommer också en efter en och slår sakta ut. Visst är det roligt med perenner som man nästan glömmer bort under vintern.
 
Många träd, vilda som odlade, blommar också som vackrast just nu.
Riktig #växtkärlek i min trädgård.
 
 
När jag var hos min nya läkare för en dryg vecka sedan fick jag två underbara ordinationer. Mera yoga och jag fick mycket gärna fortsätta att jogga regelbundet. Jag älskar ju mina springrundor i skogen.
Det var någon gång när jag var 45 år som jag började att springa. Innan dess hade jag aldrig lyckats springa någon längre sträcka i följd. Inte ens en enda kilometer.
I början av 2000-talet, när jag träffade Stefan la jag på mig en hel del ”kärlekskilo” och kände mig efterhand rejält mullig.
Men något hände. Jag kom igång med min löpning och 20 kilo rann bort med en del förändringar i kosten.
 
Jag bara älskar att springa i mitt lugna tempo runt sjön….
 
Med rätt kost och motion mår man ju såååå mycket bättre ….
 
Så här såg jag ut med mina kärlekskilo. Och visst hände det att jag fick frågan: ”lagt på hullet lilla gullet”?
 
 
Med 20 kilo mindre blev mitt liv så mycket lättare på många vis. 
 
 
Dagens citat:
En människa består av 65% vatten,
resten är inställning.
 
Såklart får jag jobba lite för att inte kilona ska krypa på igen. Men jag känner mig så mycket friskare och kryare med min lättare kropp.
 
Jag hoppas ni alla mår riktigt bra såhär på veckan sista dag. Ta hand om er och er hälsa!
Och man behöver inte träna löpning för att få sin motion, en promenad duger väldigt bra, det med.
 
Kram på er alla
Annika
 
 

Lagt på hullet, lilla gullet …. Läs mer »

Den engelska trädgården.

Gomorron.
Jag måste ju visa lite bilder från vår helg då vi besökte Den Engelska Trädgården.
Jag har följt de två driftiga ”töserna” på facebook i ett par år och sett hur de förvandlat ett stycke Österlensk jord till den mest underbara trädgård man kan tänka sig.
 
Denna ljuvliga besöksträdgård ligger vid Svabesholms gård i Svinaberga. Precis där man svänger upp mot Stenshuvud nationalpark.
 
Trädgården är indelad i olika rum.
Här finns bla lusthus, en damm, en köksträdgård och ett skugghus.
 
 
På ett ställe i trädgården har man en härlig utsikt över landskapet.
Långt där bort i fjärran skymtar man det lilla söta huset, som Stefan för väldigt länge sedan renoverade.
Då, på den tiden,  var vi ännu inte ett par, utan jag var byggförsäljare och han var kund. Jag minns att den söta blåa dörren till huset skulle levereras och jag skrev som leveransförklaring på fraktsedeln ”litet vitt hus långt ute på vischan” …. Dörren hittade rätt, den där gången för länge sedan, och jag och Stefan tänker på det varje gång vi ser det lilla huset.
 
 
En lång stund strövade vi runt där och njöt av dagen.
Vi insöp idéer såklart åt vår egen trädgård, men mest tog vi vara på stunden och bara kopplade av.
 
 
Särskilt förtjust blev jag i de ställe som de kallade woodland och den lite skuggiga delen.
Kanske för att det mest påminner om naturen själv…
 
Såhär i början av året så var köksträdgården ännu inte så frodig. Men man kunde förstå att även här kom det mot sensommaren att vara en fröjd att ströva runt.
 
 
Och tänk bara när alla rosor börja blomma … bara det gör ju att vi måste åka hit åtminstone en gång till!
Ett litet utflyktstips på Österlen.
(och visst platsar väl inlägget i tävlingen #växtkärlek!?)
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Vi är inte bara här för att
försörja oss.
Vi är här för att berika världen.
 
 
Jag hoppas ni får en alldeles underbar torsdag.
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 

Den engelska trädgården. Läs mer »

Ingen kan älska en växt som ett småkryp kan.

Hej hej.
Växter, insekter och småkryp … ja det hör ihop som ler & långhalm, blommor & bin och sommar & sol
Ingen kan nog älska vårt växtrike såsom våra insekter och kryp kan.
#växtkärlek när naturen själv får bestämma.
 
När jag låg och rensade lite ogräs i en av mina rabatter kom en skimrande skalbagge målmedvetet spatserande i en väldig fart. Så fort jag satte ner den stora kameralinsen mot honom sprang han iväg och stoppade huvudet i en blomma. Några bilder hann jag ändå knäppa, innan han surmulet ilade vidare över den torra jorden.
 
På ett grässtrå satt en pytteliten knallgul nyckelpiga. Så fort jag satte mig ner för att föreviga den lilla baggen vände hon sin fula sida till.
 
 
En lite mer sammarbetsvillig insekt satt på ett grässtrå strax intill. Den hade ett farligt bestyr med att tvätta bort någonting som såg ut som pollen över hela kroppen. En lite märklig krabat var det allt. Lång i kroppen som ett helt ösregn var den och med sina överdimensionerade ben såg det knasigt ut när den tvättade sin pinnsmala kropp.
 
Sötast var nog den lilla bruna fluga som poserade så fint på de små, blå förgätmigejerna.
 
Ha en skön måndagskväll och har ni tråkigt … gå ut och kolla vad småkrypen håller på med.
Där råder #växtkärlek så det slår härliga till.
Kram Annika

Ingen kan älska en växt som ett småkryp kan. Läs mer »

#Växtkärlek, inne och ute.

Hej på er såhär på fredagskvällen.
Den här kyliga luften gör mig verkligen rådvill. Jag vill pyssla med mina växter där ute, men det är så mycket varmare och skönare här inne….
Ute blommor nu min vita rhododendron förfullt. Den där som jag köpte på rea som ett halvdött exemplar i en lågprisbutik. Såklart måste jag smyga ut med min kamera och föreviga skönheten.
 
Några sena pärlhyacinter står så stolta vid den mossiga stenen och gullvivorna är alla utslagna. En ensam pingstlilja står och huttrar vid väggen och den lilla förgätmigejen verkar också lite ledsen över det kalla vädret.
 
Av våra kära grannar, har jag fått två änglatrumpeter. En vit och en rosa. Eller, egentligen är det min man Stefan som fått dem, men det verkar som om jag blivit deras fostermamma nu.
Jag är glad att jag har mitt lilla orangeri, för än så länge får de stanna där tills jag är säker på att värmen har kommit för att stanna.
Jag har även fått tre paprikaplantor, som det ska bli väldigt spännande att ta hand om. Det blir en utmaning att få dem att överleva. Skulle det sedan bli paprikor på, ja då är det ren bonus.
 
 
Här inne i stugan har jag satt lite nya sticklingar. Jag brukar ha små blombebisar på gång för det mesta. En del tynar bort, men alltid är det någon som överraskar med att gro, växa och frodas.
 
 
Jag tror att det är nyttigt att hålla på med jord, blommor och växter. Det skänker lite sinnesro, och det behöver vi lite till mans skulle jag tro.
Ha en härlig fredagskväll och kram på er.
Annika

#Växtkärlek, inne och ute. Läs mer »

Lyckoklöver – #växtkärlek

Gokväll.
I vintras fick jag en kruka med bara jord i. Ja, så såg det nästan ut faktiskt.
Den där krukan med jord fick jag av en kär väninna.
Varje dag gav jag sedan jorden i min kruka en skvätt vatten.
Tiden gick och efter några veckor tittade det första lilla röda bladet upp.
Nu har jag en vackert röd lyckoklöver som växer frodigt och förgyller det lilla runda bordet. 
 
 
Jag har tänkt att köpa några lyckoklöver till i lite andra färger och plantera ihop dem alla. Som en enda stor lyckokompott!
Det tror jag kommer bli hur fint som helst.
 
Kram på er och ha en skön kväll.
Annika

Lyckoklöver – #växtkärlek Läs mer »

Kiviks Esperöd Arboretet

Hej på er.
Jag har ju totalt glömt bort att berätta om när vi i helgen besökte en underbar plats här på Österlen.
Arboretet vid Esperöds fina herrgård, i utkanten av Kivik.
 
Ja, här står vi lite försiktigt på tå i den höga, frodiga ramslök som snart är på väg att slå ut med sina skira, väldoftande blommor.
Den här platsen är alls inte ny för min käre make, Stefan. Han har sprungit här ofta som ung påg. Han minns gott och väl från sin barndom att här växte stor, maffiga träd redan då. Fast på den tiden, när han var en liten krullhårig påg, då var det nog mest kaninjakten som kretsade i hans tankar. Inte la han då märke till om träden var utländska eller ej.
Den här dagen då vi stilla strövade runt här, tyckte jag mig kunna ana en stilla förundran hos honom. Ett kärt återseende av en välbekant plats från barndomen … fast nu med lite andra ögon. Vuxna ögon som mindes barndomens rosa skimmer skulle jag tro.
 
På den här platsen har paret Elsa och Albert Wallis på 1920-talet anlagt en exotisk trädsamling. Ett arboret.
Detta ska dock inte förväxlas med Hälleviks underbara plats vid Stenshuvud. Där växer det också stora, maffiga exotiska träd. Där var det en sjöman vid namn Carl Wilhelm Ekenstam som under åren 1914–23 hämtade hem träd från de sju olika världsdelarna och planterade dessa på de österlenska markerna. Om denna plats kan ni läsa mer här: http://gylleboannika.blogg.se/2017/may/hallevik-och-norra-stenshuvud.html
 
Båda platserna ligger vid Kivik och väl värda att besöka båda två.
 
Vid Esperöd växer olika sorters magnolia. Några är ganska oansenliga och de vita blommorna syns bäst i skymningen. Andra är stora med svulstiga blomknoppar i rosa-lila mustiga färger. De är obeskrivligt vackra alla sorterna, och jag älskar dem var och en på sitt vis.
 
Särskilt välkänd är den gamla eken från 1500-talet. Nog syns det att den är gammal, men ännu slår några få blad ut i toppen av dess grenar. Ungefär som en tunnhårig, mycket gammal man.
 
 
Allt är så frodigt är härligt här.
Marken var täckt med saftig harsyra, som nästan fick det att vattnas i munnen på mig. På ett ställe växte underbara gula blomklockor, som jag tyvärr inte kan namnet på.
 
Jag och Stefan strövade runt här en bra stund.
Naturligtvis kommer jag snart att återvända hit. Jag såg ju hur de stora rhododendronbuskarna svällde av knoppar, och jag kan verkligen förställa mig hur vackert de kommer att vara när de alla slår ut.
Så snart återvänder vi hit. Hoppas ni vill hänga med på ett blogginlägg då.
 
Här måste någon nog haft stor kärlek till växter.
Riktig #växtkärlek, eller hur!?
 
Dagens kloka ord:
 
Sluta tro på dina egna tankar
och påstående om att du inte
har tid!
Du har tid till allt som
du väljer att
prioritera.
 
Jag hoppas ni får en bra onsdag.
Jag ska hälsa på en ny doktor idag, och det ska verkligen bli spännande.
Kram på er.
Annika
 
 
 
 

 

Kiviks Esperöd Arboretet Läs mer »

Rulla till toppen