Djurliv – Sida 16 – Gylleboannika

En fluga gör ingen sommar.

Hej och gomorron.

Fast det fortfarande är ganska kalla dagar, så dyker det upp lite insekter i solskenet.

Det är märkligt det där …. nu blir jag så glad över den där första lilla flugan, men sen i augusti kommer jag att bli galen över alla kryp som invaderar matbordet, sängkammaren och skiter på fönsterrutorna.

Små trollkarlar är de också, de där flugorna. Om de skiter på något vitt så blir lorten svart. Skulle de däremot uträtta sitt behov på ett mörkt underlag, ja då kommer skiten att plötsligt vara ljus. Rena, rama magin alltså.

Något jag verkligen saknar och längtar efter, är våra fina ekorrar.

Det fanns en tid då vi hade sex, sju stycken som kom hit och åt av fåglarnas mat. De senaste åren har katten Felix ägnat sig åt en väldig massaker … han har nämligen kommit på hur lättfångade de små ekorrungarna är.

Det är förstås inte lätt att vara katt … ”när man fångar en mus eller en mullvad då blir det idel beröm, uppmuntran och glada tillrop. Kommer man sedan stolt hem med en fågel eller ekorrunge, ja då blir det bara sura miner och tråkig stämning.” Inte lätt att vara katt.

Jag hoppas ekorrarna flyttat en bit bort där de har en säkrare plats och att Felix inser att de inte är särskilt goda.

Min tisdag har mest ägnats åt att sitta med näsan ner i papperna, men en tidig morgonrunda i skogen tog vi oss tid till. Åhhhh, ljuvliga vår och ljuvliga vitsippshav.

Så vill jag önska den nya ägaren till vår brevlåda lycka till. Nej, det är inte så att vi sålt eller gett bort vår stora, fina veckobrevlåda … nej, nej ..

Det måste vara någon som varit i stort behov av just en sådan postlåda…. för plötsligt var den bara borta!?

Såklart blev vi väldigt förvånade. Vem stjäler en brevlåda?

(i min ungdom sprängde vi postlådor i luften …. fast det är en annan historia)

Dagens citat:

Då och då är det bra att stanna upp i vår jakt på lyckan,

och bara vara lycklig.

Idag är det onsdag och om man väljer att säga ”bara onsdag” eller ”redan onsdag” … ja det får man göra precis som man vill. Själv ska jag njuta av dagen. Jobba lite, hitta på något lite extra, njuta och bara vara lycklig.

#HappiChallenge

Kram Annika

Dela gärna

En fluga gör ingen sommar. Läs mer »

Naturens barnkammare.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 10 april, 2017 / #happichallenge, Allmänt / 2 minutes of reading

Hej hej.

För ett par år sedan hamnade jag mitt i grodornas mest intima kärleksakt. Det var ett skådespel jag aldrig kommer att glömma.

Alla borde få uppleva det. Att sitta tyst vid en pöl och se när grodorna en efter en sticker upp sina ansikten och sedan bara sätter igång med en enda stor orgie så att vattnet bubblar och stänker. Det är så magiskt och fantastiskt.

Så här såg det ut då ….

I år har grodorna verkligen varit ute i god tid. Redan är deras parningen över. När jag den här söndagen tittade till deras kärr i kohagen, såg jag att grodäggen förvandlats till pyttesmå grodyngel. De såg nästan bara ut som små svarta maskar.

Söndagen i Gyllebo var riktigt härlig. Vitsipporna slog ut en efter en och alla andra blommor förgyllde vår lediga dag.

Vi njöt i trädgården med lite småpyssel.

Lilla hunden Lykke fick bekanta sig lite närmre med poolen. Ännu är hon ovan vid den, och vi vill att hon lär sig att det är vatten och vatten gillar hon särskilt mycket. Såklart måste vi hålla ett vakande öga på henne så ingen olycka händer.

Jag önskar er en härlig måndag och hoppas ni njuter av allt vad våren bjuder på just nu.

Tänk på att ofta är det de små sakerna som är de verkligt stora….

#happichallenge

Jag och min käre make har tagit en semesterdag och håller ledigt den här måndagen, för att ta hand om oss lite och vårda kärleken.

Men mer om det en annan dag …

Dagens kloka ord:

Viss kärlek är som vinteräpplen –

mognar sent … men håller länge.

Dela gärna

Naturens barnkammare. Läs mer »

Ejderns dag i Kåseberga

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 9 april, 2017 / #happichallenge, Allmänt / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag älskar den här tiden på året när allting spritter av liv.

Alla djuren i vår natur är liksom extra alerta och pigga.

Vår lilla blåmes är tillbaka i holken på väggen. Jag kan höra den när jag sitter på mitt kontor och jobbar.

Jag och hundarna smög på tå den här tidiga lördagsmorgonen. Det känns nästan som om hundarna förstår att man inte ska störa naturen just nu.

På ett av träborden låg skalet av en stor mussla. Jag vet att det finns musslor i Gyllebosjön, men tyvärr är jag inte mycket mer påläst om sorter och så. Men visst är den magiskt vacker och sååå stor.

Här hemma har jag påskat till det lite mer nu. Ett björkris har fått komma in och lite gula blommor i min klongvas.

Åhhhh, visst ger påsken en ljuvlig energikick.

Tvätten hängde jag ut för att torka i trädgården. Här på landet skapar det alltid lite extra spänning när man gör det. Vid denna tiden på året kan liksom vad som helst hända med den. Det kan börja regna. Har man riktig otur så passar någon bonde i närheten på att köra gödsel. Då luktar de nytvättade kalsongerna inte hallontårta vill jag lova…

Den här helgen har naturskyddsföreningen ett evenemang i Kåseberga.Det är alltid härligt att komma dit och extra intressant var det den här eftermiddagen. Kunniga människor föreläste och riktigt grymma naturfotografer tog bilder och visade live på stora TV-skärmar.

Jag lyckades också fånga lite fåglar med min kamera, som plötsligt såg väldigt liten ut.

Lite pratade man om grodor och andra kryp, men mest handlade det som fåglar såklart.

På hemvägen for vi genom Österlens landskap och jag fångade ett par av våra kända blickfång,

bla. Glimmingehus.

Åhhh vad jag älskar naturen och vårt landskap.

Dagerns citat:

Naturen bär en visdom som formats under tusentals år.

Det är verkligen så, naturen vet bäst själv. Och vi människor borde lyssna mer på den.

Naturen är liksom alltid lycklig. Om det inte vore för oss människor så hade den alltid varit välmående på sitt eget vis. Vi har så oändligt mycket att lära av djur och natur.

Det får bli mitt bidrag till #happichallenge.

Ett tips om var man kan finna harmoni … i naturen såklart!

…. men gå försiktigt, moder jord är i full blom.

Kram Annika

Dela gärna

Ejderns dag i Kåseberga Läs mer »

Återvänder till sina holkar.

Lämna en kommentar / Djurliv / Av Annika Olsson / 8 april, 2017 / #happichallenge, Allmänt / 2 minutes of reading

Hejsan och gomorron

Vilken tråkig dag det blev igår. Med terrorattacken i Stockholm.

Samtidigt tänker jag – vilken tur vi hade – det kunde varit sååå mycket värre!! På min näthinna har jag den elfte september attacken. Är jag den evige optimisten, som alltid tycker att saker kunde vara värre?

Kanske det.

Min dag i Gyllebo var härlig. Alla starar har kommit tillbaka till sina holkar nu. Jag har ingen aning om var de egentligen varit hela vintern. Visst är det fascinerande att tänka på?

Jag älskar staren, med sina läckra färger.

Om man tittar efter tillräckligt nog så glittrar starens fjäderdräkt i en massa små guldiga prickar som i olika ljus och vinklar skimrar i lite olika nyanser.

Jag kan sitta en god stund och bara iaktta deras arbete nu på våren. Jag ser hur de noggrant städar ur sina holkar. Därefter bäddar de på nytt med fräsch, mjuk mossa.

Jag bara älskar dess fåglar.

Våren är verkligen en ljuvlig tid. Just nu blommar alla påskliljor som allra bäst. Både i tunnor och i sina tuvor i trädgården.

Vårt fredagsmys blev stekt sill med lök och gräddfil. Det är kanske inte allas val av fredagsmysmat, men vi älskar det. Här på Österlen är det lite av en nationalrätt också. Med Simrishamns som ju är en riktig sillastad så är det ett måste att äta sill när man är här.

Fast när jag var liten så hatade jag det. Jag minns nog bara en gång som jag tvingade mig själv att äta det … det var på scouterna, jag var 11 år och vrålhungrig!

Nu älskar jag i alla fall stekt sill.

Dagens tänkvärda citat:

De lyckligaste människorna

har inte alltid nödvändigtvis

det bästa av allting.

Men de gör det bästa av

allting som de har.

Det är så klokt och sant. Hur vi mår beror inte på saker vi har, utan på hur vi tänker och känner.

Jag hoppas ni gör något härligt idag, att ni tänker lite roliga tankar och gör det allra bästa av denna dagen, med det som finns.

Jag ska gå koka kaffe och väcka upp min söte man, sedan sparkar vi ingång en härlig lördag.

#happichallenge

Kram Annika

Dela gärna

Återvänder till sina holkar. Läs mer »

Jag älskar grodor!

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 2 april, 2017 / Allmänt / 3 minutes of reading

Hej hej

Jag kanske har sagt det förut!? …

Jag bara älskar grodor. De är så ljuvliga tycker jag.

Den bästa symbolen för hoppfullhet. Och så länge man har hoppet kvar, så finns det framtidstro tycker jag.

Den här lördagen mötte jag min absoluta favoritgroda!

Min lördag började som alltid. Ut i naturen. Kanske hörs det trist och enformigt. Men aldrig någonsin blir jag uttråkad.

Min lördagsmorgon bjöd på en magisk upplevelse. Jag stötte på årets första snigel, och om jag tittade efter lite mer noggrant så kunde jag se att överallt hade det börjat slå ut lite gröna knoppar. Ramslöken växte grön och frodiga i sin backe. Två tranor spatserade i hästhagen vid våra postlådor.

Den första lilla vätterosen kikade fram ur löven och i det blanka vattnet simmade ett vitt kärlekspar – herr och fru Svan.

Alla scillorna lyste blått där de växte mitt ute i skogen och blåsipporna stod lika trotsigt i sin backe utan både strumpor och skor.

Sedan var det full rulle. Stefan satte igång med alla högtryckstvättar han kunde uppbringa. Han skurade och tvättade så det stod härliga till.

Min dotters lilla hund, Snowie, var också här hos oss denna helgen för att bli passad. En hund mer eller mindre, ja det har liksom ingen betydelse här hos oss.

Vi var på plantskolan och köpte lite växter till spaljéen som Stefan byggt. Det blev lite olika clematis, en kaprifol, bokharabinda och såklart lite murgröna.

Min blogg är fri från reklam, men jag vill ändå gärna slå ett slag för vår lokala trädgårdshandel i Tågarp. Underbara produkter och suverän hjälp!

Sedan var det dags för första gräsklippningen tyckte jag. Det var då jag stötte på den underbara lilla lövgrodan mitt på vår gräsmatta. Ja, jag älskar alla dessa grodor som finns här i Gyllebo. Alldeles särskilt älskar jag just den knallgröna lövgrodan med sina söta små sugfötter.

Han fick agera fotomodell för en stund, innan jag bar iväg honom in på säker mark igen.

På kvällen gick jag till det lilla kärret i ekskogen. Det är där de andra sorters grodorna brukar ha sin parningslek någon gång i maj.

Vårvärmen hade kanske lockat ingång grodorna redan, för överallt fanns deras ägg i det grunda vattnet.

En ljuvlig dag! Och så länge det finns liv så finns det hopp.

Dagens citat:

Stå upp för dig själv och

stå på dina egna ben

men se till så att du inte

trampar på någon annan.

Ja, det är så sant, och särskilt inte på små grodor.

Jag hoppas ni alla får en skön söndag med massor av energi.

En stor kram

Annika

Dela gärna

Jag älskar grodor! Läs mer »

Pilfinkar på kärleksstigen.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 28 mars, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Hej.

Oj, vilken tid det är nu! Överallt kärleksgnabbas, retas och tetas det.

Varje dag är det nya par som bildas. Igår var det pilfinkarna som raggade i buskarna.

Ja, våren är sannerligen kärlekens tid!

Och kärlek det får jag varje morgon av min ”trio hund”. De uppvaktar mig ihärdigt, ända tills jag är redo för deras morgonrunda. Mitt sköna gäng!! Oviktiga saker som att jobba på kontor och städa, det kan man helt enkelt bara skjuta upp!!

Vägen i Gyllebo är nu breddad är klar.

Fin, fint har det blivit.

Så hade turen kommit till Johnny. Turen att bli riktigt vårfin.

För honom stod borstning, trimning och ett rejält bad på ”att göra listan”.

Wowww, vilken stilig gosse jag fick. Nu är han redo för vårens kommande militärövningar.

Småtjejerna höll sig på behörigt avstånd.

Nyfikna, men inte så sugna på bad för egen del.

Den röda lilla mattan har de båda tagit sönder, men verkar inte ett dugg ledsna över den saken.

Mina busfrö.

På eftermiddagen smög jag runt i buskarna för att fånga de kärlekskranka fåglar som ogenerat flirtade vilt omkring sig…

Men så kom en annan kärlekskrank herre hem…

Då gick jag in och drack kaffe med honom istället 🙂

Dagens tänkvärda ord:

Det mest kraftfulla att bygga upp en

annan människa är beröm och

uppmuntran.

Ja visst borde vi alla fokusera mer på hur vi är mot vår omgivning, istället för att ha åsikter om hur vi vill bli bemötta själv.

På sociala medier finns många kloka ord om hur alla vill bli behandlade. Jag försöker tänka lite tvärtom … hur ska just jag vara, för att vara den bästa av mig …

Jag önskar er en fin dag.

Kram Annika

Dela gärna

Pilfinkar på kärleksstigen. Läs mer »

Årets första humla.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 25 mars, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Gomorron

Vi har haft toppenväder. Alltså, vilken härlig fredag.

Våren är här på riktigt nu. Och det väntas fint väder på Österlen hela helgen.

På min morgonrunda var det så tyst och stilla. Det var alldeles lugnt i trädtopparna. Att komma ut i skogen var nästan som att stiga in i en kyrka. Ni vet, den där känslan man får då… Jag började nästan smyga på tå och viska till hundarna för att inte störa naturen.

Sedan var jag snabb som en vessla. Jag skyndade mig hem till kontoret. Gjorde det som planerats för dagen. Jag skyndade mig att fuskstäda lite. För städa ska man ju göra på fredagar, men ingen har sagt hur noga.

Ett snabbt besök hos min frissa hann jag med på förmiddagen. Lite putsning på topparna, och platt som en pannkaka. Det här lyckas jag aldrig själv med, men ganska fint och stiligt.

Jag hann stanna på Garden center och köpa med mig lite vårblommor. Åhhh, det är något speciellt med vårens första blommor och lökar. Man mår så väldigt gott av dem.

På eftermiddagen tog jag min nya bok, en kopp kaffe och min kamera med ut i trädgården.

Att bara sitta där och slurpa, läsa och titta efter småkryp, det är så in i vassens avkopplande. Det borde nästan vara obligatoriskt för alla människor att göra det någon gång då och då.

Jag fångade årets första humla som stod på näsan i en krokus.

Boken jag läser heter ”Boken till min Dotter”. En rad kända kvinnor får skriva ett brev till sina döttrar som om de bara hade någon månad kvar att leva. Jag har bara läst ett kapitel ännu. Den verkar så fin!!

Dagens citat:

Jag älskar människor

men ibland är det skönt

att vara sig själv i sitt

eget sällskap, ha en liten

personlig dejt.

Du vet – bara vara.

Jag hoppas ni alla får en ljuvlig lördag. Vädret verkar bli bra, så jag ska

passa på att greja med mina blommor lite.

Må gott och kram på er.

Annika

Dela gärna

Årets första humla. Läs mer »

Gröngölingar, ramslök och grovt hälsobröd.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 22 mars, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Hejsan.

Även om solen var lite svårflörtad den här dagen så var det en ljuvlig vårmorgon.

I trädtopparna lekte ett par gröngölingar. Deras annorlunda läte gjorde mig uppmärksam på dem. Jag stod en lång stund och följde de vilda fåglarnas lek från träd till träd. Tyvärr blev det ingen bild på just detta fågelparet.

Första gången jag såg en gröngöling var för ett par år sedan i vår egen trädgård. Gröngölingar är så underbart vackra med sina fina färger och den röda hätta på huvudet. Den gången var jag beredd med min kamera …

Min morgonrunda var ljuvlig. Jag och hundarna njöt i fulla drag.

Det hördes ”vårkvitter” i varenda buske och i de små bäckarna var vattnet vilt och busigt.

På sin slänt i skogen börjar ramslöken nu titta upp. Den är alltid tidig. Det dröjer ännu ett tag innan den är stor nog att plocka, men jag kan nog börja plocka fram Mandelmannens recept på ramslökspesto och göra mig redo.

Min morgonrunda fortsatte och jag passade på att titta till blåsippan i sin backe. Den börjar så sakta slå ut på riktigt nu. Egentligen är det bra när våren kommer så här sakta, för då får man njuta av alla blommor lite längre.

Så var tryckfelsnisse framme igår igen på bloggen. Jag vet att det är julrosor jag har i min trädgård, och ingenting annat. Ibland när fingrarna dansar över tangenterna så är hjärnan inte riktigt påkopplad.

Så kan jag passa på att visa min röda sippa som igår slog ut i full blom. Det sa nästan bara phåff ….

Så här kommer … julros och rödsippa.

På eftermiddagen kastade jag av mig sekreterarrollen och blev bullmamman Annika.

Två grova bröd knåpade jag ihop innan kvällsmaten. Det bästa med att baka bröd är doften det blir i hela huset.

Till och med katten Felix ser ut att vilja äta bröd.

Dagens tänkvärda och vackra ord:

Nuet är den punkt där tiden vidrör evigheten.

Idag hoppas jag på fler sköna vårtecken. Stannar man upp och är i nuet så ser man dem lite bättre.

Lite fotvård ska jag unna mig idag. Hoppas ni också unnar er något lite extra just idag.

Ha en härlig onsdag.

Kram Annika

Dela gärna

Gröngölingar, ramslök och grovt hälsobröd. Läs mer »

The wolf

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 4 februari, 2017 / Allmänt / 2 minutes of reading

Kära Blogg

I vanlig ordning travade jag och hundarna runt sjön i grådiset. Ja, det var så grått och mörkt tyckte jag att jag drog på mig min självlysande mössa för säkerhets skull. Man vill ju synas i grårusket, ifall vi möter vargen, skojade jag ….

På morgonkvisten anlände även lilla Snowie hit. Hon var lite surmulen och trumpen och låg i början mest i sin väska och tryckte. Hon får helt enkelt bara vara som hon är, hon brukar alltid mjukna och komma fram efter ett tag. Så också den här dagen.

Katten Felix är inte lika glad över alla småhundar i huset. Han tar ibland sin tillflykt till ställe där han anser sig vara ”odödlig”

Det är helt galet!! Förra dagen talades det så mycket om en varg som uppehöll sig i på Österlens norra marker, uppe vid Christinehof. Jag önskade att jag också skulle få se den där vargen en vacker dag. Den ”vackra dagen” skulle komma fortare än vad jag kunnat ana…

När jag den här fredag förmiddagen kom körande på den väg vi kallar ”Ragåravägen”, såg jag till höger något stort komma travande på landsvägen. Jag vet att jag tänkte, ”aaaaa, men där kommer han ju”, som om jag väntat på honom ……

Att köra bil och samtidigt fotografera är inget jag är så bra på. Jag är glad att jag kan bemästra var sak för sig. Men jag gjorde så gott jag kunde. En bit längre fram mot Stiby stannade vargen upp och han tittade länge på mig där jag darrande satt i bilen. Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Jag förbannade mig själv över att inte ha någon ordentlig kamera med mig. Fast jag är egentligen bara så överlycklig över att ha fått se den här stora, vackra vargen.

Någon kommenterade att den såg så mager ut. Jag vet ganska bestämt att den fått ett rejält mål frukost uppe vid Christinehof, och från Canada kom ett utlåtande från en veterinär jag känner väl, att den nästan kunde benämnas som ”fet”.

Själv är jag djupt tacksam över mitt möte den här dagen ♥

Bildbevis på att vargen fått ett rejält mål frukost … (eller så är det en överentusiastisk veterinärstudent som varit i farten trodde Andréa.)

På Skånetrafikens tåg lär min bild på vargen rullats upp hela eftermiddagen. Och under tiden lufsade vargen iväg mil efter mil, till nya platser, fortare än de flesta kan förstå.

Dagens ordspråk:

Den som flyr vargen möter björnen.

Kram och Hejdå Bloggen

Dela gärna

The wolf Läs mer »

Hacke hackspett.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 2 januari, 2017 / Allmänt / 1 minute of reading

Kära Blogg

Vi har haft besök av vår skygga hackspett. Den som så ogärna låter sig fotograferas.

På våren hör man honom överallt i skogens trädtoppar. Hackandes så det ekar genom tystnaden.

Men så fort jag jagar efter med min kamera, då blir han tyst som en mus och försvinner spårlöst.

Årets första dag var ingen direkt munterhet vad det gäller väderleken. Blött, grått och geggigt.

Jag och Stefan klädde oss likt michelingubbar och trotsade vädret. Väl utomhus var det bara härligt. Hundarna blev som dyngsvin, med gegga upp över öronen. Jag tackade min gud för hundbadet i tvättstugan.