mandelmannens fjällkor

En kväll vid Forsemölla och teater i Ystad.

Hejsan.

Helgen swishade förbi i en rasande fart och några arbetsdagar väntar nu på mig igen. Helgens väder var både solsken och regn och det passade oss ganska bra.

En kväll i helgen passade vi på att ta hundarna med på en tur till Forsemölla.

Vi hade en sådan tur att vi prickade in vår promenad mitt emellan två rejäla regnområde. Eller tur och tur, numera kan man följa vädret på olika appar och ganska säkert se hur molnen ska röra sig och planera utifrån hur det väntas bli.

Vi såg till att åka iväg precis efter en väldig regnskur, och sedan hann vi lagom med vår promenad tills nästa regn var över oss.

Hundarna var vilda och glada, överlyckliga över att få utforska en plats där de inte varit på länge.

Vi gick en liten sväng in i Mandelmanns kohage, där vi mötte deras fjällkor som blängde en stund på oss. Det ensamma trädet stod där det alltid stått, men dit upp valde vi att inte gå den här gången.

Vi vände åter och stannade till en stund vid vattenfallet. Där kunde vi konstatera att det förväntade regnet var väldigt välbehövligt. Den vilda forsen som brukar dåna där, var inte mer än små rännilar nu.

Så mörknade himlen och den sista biten till bilen fick vi skynda på stegen en smula för att hinna innan störtskuren var över oss.

”Jävla Karlar” på Ystads Teater

Jag och mina döttrar var i förra veckan och såg en monolog på Ystads Teater. En jättebra föreställning spelad av Shanti Roney som bygger på en roman av Andrev Walden. Vi hade allihopa läst boken sedan tidigare och vi tyckte verkligen att föreställningen den här kvällen var helt fantastisk. Så proffsigt framfört av Shanti. Det blev en fin kväll med mina döttrar, en kväll som jag sparar i hjärtat lite extra♥

Dagens citat:

Vissa dagar regnar det, vissa dagar skiner solen. Det är det som får blommorna att växa.

Ha en fin tisdag och kram från mig.

Annika

En kväll vid Forsemölla och teater i Ystad. Läs mer »

”Utmuad” av Mandelmannens fjällkor

Hej på er.
En kväll nu i midsommartid åkte jag och Stefan ensamma ut till Forsemölla.
Det var en kväll då alla förmodligen som bäst höll på med en massa midsommarstök.
Jag kände att jag bara behövde lugnet och tystnaden. Jag behövde höra vad min egen hjärna tänkte.
Vad rösten inom mig sa.
 
Det är galet vackert där vid Forsemölla. Rena paradiset.
Kvällen var ljummen och alldeles vindstilla. Inte en endaste vindpust.
 
På samma gång som jag så gärna vill uppmana varenda kotte om att åka ut hit, så vill jag bevara platsen hemlig och bara för mig själv.
Såklart är den långt ifrån hemlig och såklart ska människor åka hit. Fast helst bara några få i taget, så man inte stör platsens egen själ. Tystnaden och dess skönhet.
 
 
Överallt växte vilda blommor. Vilda sommarblommor.
Vild kaprifol, blåklockor och vilda rosor.
 
Att tassa runt där vid det magnifika vattenfallet,  att fånga ögonblicket med min kamera och stoppa tårna i det kalla vattnet. Att få känna den kalla strömmen mot min hud. Det är sådana ögonblick som är de bästa och största i livet tycker jag.
 
 

Jag smög sakta ner för den smala stentrappan, medan Stefan stannade kvar uppe i backen.

 
Jag ville så gärna smyga in i Mandelmannens fårahage och fotografera de små, blåa fjärilar jag brukar se där. Men just den här kvällen var hans fjällkor på ett surmulet och vresigt humör. Med stora kliv och ett ilsket råmande kom det mot oss med sina bjällror argsint svingande runt halsarna. Nej, arga kor som tycks vara i fel sinnesstämning är inget jag vill utmana.
Vi hälsade lite, innan vi var och en vände åter på vars ett håll.
 
(En beige,  vacker fjäril fångade jag för ett par år sedan – då korna var mer vänligt sinnade. Den kan man hitta här)
 
Istället för då vackra blå fjärilarna fick jag ta vackra bilder på min make.
En liten nyfiken kalv som var på bättre humör kikade nyfiket på från en annan hage vid vattenfallet.
 
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Gör mer sånt som får dig att glömma
bort att pilla på din smartphone.
 
 
Jag älskar detta citatet. Gör det ibland hörrni.
Lägg undan telefonen. Låt bli att ta den med. Lämna den bara hemma.
Man måste inte vara anträffbar precis hela tiden.
Glöm det där om att man måste kunna ringa ifall det händer något … våga leva lite farligt …
Det är såååå befriande.
 
 
Kram på er.
Annika
 
 
 
 
 
 
 

”Utmuad” av Mandelmannens fjällkor Läs mer »

Rulla till toppen