Djurliv

En välkommen liten krabat

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
De senaste åren har jag inte sett till så många nyckelpigor här hemma i Gyllebo.
Nästan inga alls faktiskt.
För bara några år sedan hade jag rabatterna fyllda av dem.
Det var det där året då jag skickade in en bild till SVT och vann en fin t-shirt för en omtyckt bild på just en nyckelpiga.
Egentligen inte så svårt att lyckas fånga en nyckelpiga – de springer inte särskilt fort …
Men ibland lyckas man få det där lilla extra i ett foto. Det är nästan som om jag kan känna det precis när jag trycker av, att den här bilden blir nog bra.
-en sunn så ja harromdan osse, sa Stefan lite halvt ointresserat när jag ivrigt berättade om den lilla pigan jag sett.
Min Stefan är egentligen mer intresserad av större djur… och helst ska de ha horn med många taggar på…
Åhhh, tänk om det blir ett nytt nyckelpigår igen.
Och om det nu har synts två stycken här i Gyllebo, så kanske de blir fler framöver.
För nyckelpigor är synnerligen bra mot alla bladlöss som envisas med att trivas på mina rosor. Nyckelpigorna har nämligen löss som sin delikatess. Finurligt av naturen eller hur. Allt hör ihop i en enda rundgång. Allt utom människan då kanske.
Det är mycket som jag av oförklarliga anledningar instinktivt vet hur det skulle smaka om jag åt av det. Och nyckelpiga är en sådan sak. Om jag blundar så kan jag precis förnimma den äckligt beska smaken på tungan.
Förmodligen är det från barndomen.
Jag minns särkskilt en dag då vi var på stranden i Vitemölla. En soligt vacker dag, som fullständigt förmörkades av just nyckelpigor. De invaderade oss i miljontals. När jag försökte äta min medhavda smörgås så var de där överallt. Kanske är det från den gången jag fick min erfarenhet. Vi fick i alla fall packa ihop och fara hem igen, för de jäklarna var direkt aggressiva och bet oss också överallt där de kom åt.
Kanske vet alla människor hur en nyckelpiga smakar, men det är ju inte direkt någonting man diskuterar sinsemellan.
Kvällens citat:
Det ligger i människans rätta natur att lära från misstag,
inte från exempel.
Ha nu en härlig kväll och njut av den otroliga sommar vi fått det här året.
Kram Annika
p.s det är väl då märkligt hur den där kryckan kan vara med på precis alla foto nuförtiden ….
 
Dela gärna
     

En välkommen liten krabat Läs mer »

Have you seen the ko-ko

Lämna en kommentar / Djurliv / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
En kväll ringde min telefon. Det var min lilla söta granne i det blåa huset. Söta Ursula som är från Tyskland.
Ivrigt frågade hon bara:
-Annika, have you ever seen the ko-ko ….
Vi är båda lika förtjusta i djur och natur, så jag svarade bara kort:
-I´m coming …
Så högg jag min kamera och tassade över in till henne.
Och där satt den i hennes ekträd. Göken!
Alla har vi väl hört göken på somrarna, men alltid är den på ganska stort avstånd och aldrig har jag egentligen sett hur den ser ut.
De senaste dagarna har vi märkt att den suttit runt om vårt hus och vår tomt och kuckilikuat och haft sig. Kanske bor den också här i år. Kanske är det en bortadopterad unge som blivit stor och flygfärdig.
Göken är en verkligt spännande fågel tycker jag. Den liknar nästan en liten sparvhök.
Det där att den lägger sitt ägg i andras bo är också en spännande grej tycker jag. Det kan till och med vara så att hanen distraherar fågelparet i det tilltänkta boet så hans hona i smyg kan lägga ditt sitt ägg. När gökungen sedan kläcks och växer så puttar den helt fräckt ut de andra äggen över kanten.
Där finns så mycket spännande att läsa om denna fågel på Wikipedia.
Ursula påstod att när man hör göken på våren så ska man öppna börsen och spotta i den, på så vis kommer man inte att bli utan pengar det kommande året.
Kvällens citat:
Jag gillar tanken på alla underbara
djur som finns,
även när jag inte alltid kan se dem.
Ha en mysig kväll
Kram Annika
Dela gärna
     

Have you seen the ko-ko Läs mer »

Snart flygfärdiga.

Lämna en kommentar / Djurliv / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Oj oj vad det är brådis runt om i Gyllebo nu. Vi har fågelfamiljer i nästan precis varenda holk hos oss, och det är så kul.
När jag går runt i trädgården så kan jag höra hur det kvittrar och piper överallt.
I en holk som vi satt upp lite provisoriskt bor en talgoxefamilj. De flyger in och ut i skytteltrafik, och jag bara häpnar över hur fort de kan hitta nya små larver att transportera in till de hungriga små ungarna.
En annan fågelfamilj som har bråda dagar är rödstjärtsfamiljen. Det är de som bor i  det ”lutande fågelhuset”.  Det där fågelhuset står mer och mer på sniskan för varje dag som går, så nu längtar jag bara efter att de skräniga ungarna ska bli flygfärdiga och ge sig ut i vida världen. Då ska jag få ordning och reda på det där sneda fågelhuset.
Ännu finns det gott om härliga smörblommor att plocka in. Även om den mesta växtligheten lider av torkan och liksom bara krymper ihop och torkar nu. Smörblommorna trivs där det är våtmark så än så länge är de frodiga och fina.
Varje kväll sätter jag ut lite skålar med vatten till igelkottarna. Varje kväll springer småhundarna bakefter och dricker så mycket de orkar av de där skålarna. Precis som om det vattnet är så mycket godare än deras eget…
Kvällens citat:
En människa som har en klocka
vet alltid tiden.
En som har två klockor,
är aldrig riktigt säker.
Ha en skön kväll
Annika
Dela gärna
     

Snart flygfärdiga. Läs mer »

Dessa trollsländor, jag älskar dem.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag vet inte om jag har rätt eller fel, men i år är det galet mycket trollsländor. Åtminstone här hos oss i Gyllebo.
Det är något med dessa stora insekter som gör mig så fascinerad. De är så vackra och läckra tycker jag.
Ofta hör man människor som påstår att trollsländorna bara lever en endaste dag.
Stefan brukar skrattande säga att den där, han har i alla fall tur med vädret idag, när han ser en slända flyga runt i vår trädgård.
Men det är alltså fel och de flesta arter lever flera månader.
En skröna från förr var att trollsländor kunde sticka ut ögonen på folk eller sy ihop ögonlocken på sovande människor. Man trodde också att om en trollslända flög över ens huvud så vägde de ens själ och detta kunde leda till olycka.
Jag blir mest glad när jag ser en sådan här stor insekt flyga runt. De är så pampiga på något vis.
Jag tycker det är bra att trollsländorna vill hålla till hemma hos mig. De äter både mygg och andra små retliga insekter som inte är riktigt lika roliga. Kanske de till och med kan tänka sig att mumsa i sig en och annan fästing också.
En annan insekt som jag tycker väldigt mycket om, det är humlorna.
Alltså, de är bara så gulliga!
Kvällens citat:
Det är värt att bli betraktad som en
idiot, om det är priset för att gå sin
egen väg.
//Ola Salo
Det där är så rätt tycker jag.
Man ska lyssna på sin egen röst och göra det man själv brinner för.
Fast för att höra vad sitt eget hjärta sjunger om, behöver man ibland bara omge sig med tystnaden och lite humlesurr.
Ha en fin kväll och kram
Annika
Dela gärna
     

Dessa trollsländor, jag älskar dem. Läs mer »

Smörblommor och en bred trollslända

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Finns det något vackrare att fylla sin klongvas med än ett stort, vilt fång av smörblommor?
Jag älskar de här små blanka gula blommorna som finns i överflöd i naturen just nu. De är så tacksamma att plocka in i en vas.
Vid den här tiden på året så köper jag nästan aldrig blommor i affären. Åtminstone inte för att sätta i mitt eget hem. Jag tycker faktiskt inte det finns något vackrare än alla de vilda blommor som växer ute i naturen just nu.
Jag minns hur jag förr plockade stora fång av smörblommor och torkade. Sedan gjorde jag arrangemang av dem tillsammans med eterneller.
Det finns inget mysigare än ge sig ut i skog och mark för att plocka blommor.
Såklart har jag alltid min kamera dinglande på axeln.
Senast när jag gav mig ut över ängarna, så stötte jag på en krabat som jag aldrig sett förut. En bred trollslända.
Ja, det verkar som om den faktiskt heter så.
Trollsländor är så vackra och fascinerande.
Ibland händer det att någon trollslända förvirrar sig in i vår stugan, när vi har dörrarna öppna på sommaren. Varenda gång häpnas jag över hur stora de är när man ser dem på lite närmre håll.
Bred trollslända alltså. Har ni sett den här sorten förut?
När det är fint väder så brukar jag försöka skjuta upp lite av mitt arbete till de regniga dagarna.
På kontoret finns det alltid sysslor som inte är så bråttom, som arkivering av papper och andra lite sådanadär halvtråkiga sysslor. Men nu har det fina vädret varat så länge, så nu duger det inte att skjuta upp längre.
Men lunchen tar jag alltid utomhus om det är fint väder. Och en stund under blåregnet fyller på med energi för ännu ett arbetspass.
Dagens citat:
Det är stor skillnad på att
leva och uppleva.
Man behöver inte boka dyra resor för att uppleva saker och ting (även om jag såklart älskar att resa också). Man kan få uppleva fantastiska saker hemma runt den egna husknuten, om man är lite mer observant och lägger telefonen åt sidan för en stund.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Smörblommor och en bred trollslända Läs mer »

Sötchock i Gyllebo.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
En dag i veckan mötte jag Gyllebos sötaste invånare.
För visst måste det här väl vara något av det gulligaste som finns?
Det var en tidig morgon då jag varit ute på ängen för att fotografera en ovanlig blomma som jag gjorde det här oväntade och speciella mötet.
Naturligtvis hade jag försett min kamera med en macrolins, vilken inte alls är avsedd att fotografera saker på håll med. Sådär är det alltid för mig, men jag får vara glad att jag hade en kamera med mig överhuvudtaget.
Jag vet att en del rådjur uppehåller sig vid vår tomt, och jag har varit rysligt arg på dem ibland, eftersom de förut ätit av mina blommor.
Men den här morgonen såg jag att det var något mer än ett rådjur…
Jag såg att det var en liten, liten unge också. Ett litet rådjurskid.
Naturligtvis blev mamman och den lilla ungen skrämda av mig när jag kom travande. Fort sprang de in i buskarna på granntomten.
Men kvar i gräset vid vägkanten stod det lilla tvillingkidet kvar. Det lilla syskonet som inte hunnit sätta sig i säkerhet stod blickstilla kvar som en staty, medan mamman kikade fram från sin buske med det andra syskonet hängande vid juvret.
Jag närmade mig försiktigt med smygande steg och satte mig på huk.
Det lilla kidet rörde inte en fena. Den var helt förvissad om att vid minsta rörelse så skulle den vara dödens död, för sådan är deras instinkt. Jag gick så nära jag vågade för att knäppa mina bilder, trots att jag hade fel lins på kameran.
Naturligtvis rörde jag inte vid det lilla djuret. Det har jag fått lära mig alltsedan barnsben att aldrig någonsin röra vid ett vilt rådjurskid. Mamman finns i närheten och då ska hennes lilla bebis inte lukta människa när hon kommer tillbaka för att hämta det. Det sägs att då kan hon rata sin unge och bara lämna den åt sitt öde.
Och en rådjursunge på halsen, det ville jag för allt i världen inte ha.
Jag smög mig sakta förbi och hem mot min egen tomt. Men så vände jag mig om för att knäppa en sista bild. Det var som om det lilla rådjuret nästan log. Fast den stod kvar i precis samma ställning så såg jag att den sneglade på mig och mungiporna hade dragits upp en aning. Kanske hade vi blivit kompisar …
Jag gick ett tiotal meter framåt, men så kom jag på, jag borde tala med den lite om mina blommor …. När jag vände mig om igen nästa gång så var det lilla djuret puts väck …
Jag älskar de här oväntade mötena med de vilda djuren här. Det ger mig så mycket av inre lycka.
Jag hoppas så att varenda kotte som bor och lever här med hund nu ser till att ha hundarna kopplade.
Att påstå att sin lilla hund inte är någon jakthund är helt befängt. Nästintill alla hundar har jaktinstinkt. Ytterst få skulle låta bli att springa efter ett flyende litet rådjurskid. Och vad jag har sett så har ingen hundägare den disciplinen på sin hund, att den går fot en hel runda som om den vore kopplad. Så på med koppel på era hundar nu och visa hänsyn till de som bodde här först.
(jo det förstås … grannen Camilla med sin golden har ett osynligt koppel på sin fina Milou, fast hon är också den enda som jag sett, som har den lydnaden på sin vovve,)
Min egen lilla Lykke skulle med vild förtjusning jaga ihjäl ett litet kid, om hon gavs möjlighet. Även om hon inte kan döda så kan hon göra att mamman förskjuter sin unge och katastrofen är ett faktum. Lykke är ingen jakthund och hon väger drygt två kilo.
Dagens citat:
Var vänlig mot de som är
ovänliga.
Det är de som behöver
vänligheten som mest.
Ha en fin dag, och hoppas att ni också får känna lyckan av att möta ett litet
rådjurskid en vacker dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Sötchock i Gyllebo. Läs mer »

Jag kunde inte förmå mig att halshugga honom.

Lämna en kommentar / Djurliv, Trädgård / Av / / , , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Nej, jag har inte blivit någon kallhamrad mördare på sista tiden. I alla fall inte när det gäller riktiga mord och dråp som man läser om i kvällstidningarna.
Den som det handlar om här var helt enkelt bara en snigel. (om det nu är så bara)
Jag tog honom på bar gärning här hemma för några kvällar sedan i min trädgård…
Jag har tidigare visat här på bloggen min finurliga uppfinning. Åtminstone har jag själv tyckt att jag var rysligt smart och påhittig.
Det är en plåtring av koppar som jag satt runt min fina blomsterbuske som jag är så himla rädd om. Min ”Moses brinnande buske”, som jag fått av min mamma för länge sedan.
Mördarsniglarna tycks gilla den där blomman lite extra och en kopparplåt gör att de inte kan slemma sig in där, tänkte jag, och det har också fungerat i några år nu.
En kväll tyckte jag att det såg ut som om något nafsat på min kära blomma. Omöjligt, tänkte jag för mig själv.
Nästa kväll var där ännu mer nafsat …
Kvällen efter igen, smög jag ut lite senare för att kika till min buske. Det är på kvällarna de sluga sniglarna kryper fram.
Det var då jag kom på honom. Jag tog honom på bar gärning!!
Mycket riktigt. Där satt han och mumsade innanför ringen… men inte alls den jag hade trott …
Det var en pantersnigel. En pantersnigel som sägs vara bra att ha i trädgården. Den påstås inte göra någon som helst skada i ett trädgårsland eftersom den bara äter döda växtdelar och trivs bäst i komposter. Dessutom finns det viss forskning som säger att den ska mörda mördarsniglar och det hade ju varit bra.
Tsss … här hade jag tagit den där illbattingen på bar gärning med att för fullt mumsa på min kära Moses brinnande buske.
Men inte hade jag hjärta att döda honom. Kanske hade han av misstag kommit innanför kopparringen och inte haft något annat val än att äta på det som fanns tillhands där. Ja, så var det nog.
Inte kunde jag halshugga honom och kasta i en mjölkkartong full med grovt salt i.
Varligt bar jag upp honom till komposten istället.
Nu håller jag tummarna för att min blomsterbuske repar sig och får blomma riktigt mycket i sommar.
Och att pantersnigeln nu lär sig vad det står om honom på wikipedia.
En blomma som just nu förgyller min trädgård är den söta vallmo som jag för en tid sedan fick av en god vän. En orange vallmo. Visst är det en underbar färg!?
Kvällens citat:
Stor är den
som får andra
att känna sig
större.
Ha en härlig kväll, och döda inte djur i onödan… även om de kanske äter på din buske …
Kram Annika
Dela gärna
     

Jag kunde inte förmå mig att halshugga honom. Läs mer »

Småkryp och mina gröna fingrar.

Lämna en kommentar / Djurliv, Trädgård / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Vi har så smått börjat fixa lite här hemma i trädgården.
Det går inte fort i år, men med många små tag så blir det nog bra ändå.
Att ligga på knä och rota runt lite i rabatterna funkar ganska bra för mig. Och det är underbart. Man kommer så nära naturen då tycker jag.
Årets första nyckelpiga har jag fått träffa.
De där första nyckelpigorna tidigt på våren de brukar vara så ringrostiga och lite fuktskadade under sina vingar. Men den här såg ganska ok ut tyckte jag.
Så kom jag ihåg … de där fröna som jag fått av min fina vän. De var jag ju tvungen att prova att så nu.
Det stod på påsen att det skulle bli en sorts hög orange vallmo.
Jag vet inte riktigt om det där kommer bli så bra för i frökapslarna var det bara som torrt fnöske. Nåja, jag la det där krafset i fuktig jord, så får vi väl se om det behagar gro något framöver.
Nu får de där fröna stå i fönstret där frön och bebisplanter brukar trivas som bäst, så får vi väl se hur det går med den saken.
Tillbaka ute på knä i min rabatt träffade jag på nästa lilla kryp som bor här i Gyllebo.
Det var en rolig skalbagge som så gärna ville bli fotograferad.
Mycket av min tid som trädgårdsmästare går åt till fotografering.
Så är det för mig nästan hela tiden. Ofta träffar jag på saker som jag bara måste föreviga. Då får jag skynda mig in efter kameran och så hoppas jag på att min modell inte hinner springa iväg och gömma sig under tiden.
Är Stefan hemma så hojtar jag på honom att han måste komma och passa min nyupptäckta modell.
Kvällens citat:
Det finns inga lata människor.
Det finns bara människor med
kraftlösa målsättningar – det vill
säga målsättningar som inte inspirerar
dem.
Kan det vara så …. Jag tycker mig ändå ha träffat på ett par lata människor genom livet faktiskt … hahaha …
även om det visst är så att energin tycks sprudla då det rör sig om roliga saker såklart.
Själv får jag ju lite extra energi när jag hittar en spunk i min egen trädgård.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Småkryp och mina gröna fingrar. Läs mer »

Parasiter och småkryp.

Lämna en kommentar / Djurliv / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Det var så himla härligt i helgen. Vi här på Österlen fick nog våra första riktigta vårdagar för i år.
Vårblommorna slog ut i mängder och jag kunde se att en massa småkryp också vaknade till liv.
Jag fick syn på årets första humla. Tråkigt nog var den stackars humlan alldeles full av parasiter.
Det såg ut ungefär som om den var täckt med en massa små fästingar.
Det är nu tidigt på våren som man brukar kunna se det här problemet hos humlorna. Jag har sett det förut.
Jag kunde se hur den här stackars lilla humlan led och hur den försökte klia bort sina inkräktare hela tiden.
En annan otäcking som redan dykt upp här är den äckliga fästingen. Det var när vi hade som mest snö här i påskas som jag hittade den blodtörstige otäckingen på hunden Johnny.
Egentligen tycker jag inte att själva djuret är så himla äckligt, inte värre än blodiglar. Det är vetskapen om alla de hemska sjukdomar den sprider som gör att jag inte gillar den.
Alltså är det redan tid att tänka på att skydda sina små hundar mot dessa parasiter.
Fast våren är allt bra skön även om det medför lite oönskade kryp.
De små baggarna som älskar att krypa runt i mina krokusar gör ju inte en fluga förnär.
Kvällens citat:
Två enkla råd för ett
lyckligare liv:
1. Nyttja saker;
inte människor.
2. Älskar människor,
inte tvärtom.
Ha en fin kväll och kanske är det dags att titta över era husdjurs färstingskydd.
Kram Annika
Dela gärna
     

Parasiter och småkryp. Läs mer »

Vinbärssnäckor

2 kommentarer / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Nu känner man verkligen att våren är på ingång. Ett vårtecken så gott som något, brukar vara när våra stora vinbärssnäckor dyker upp i trädgården.
Till skillnad från mördarsniglarna, så gillar jag de här stora bamsiga snäckorna. Försiktigt brukar jag flytta undan dem så de inte kommer i vägen för gräsklipparen. Det är nästan så jag tycker att jag kan få lite ögonkontakt med dem, när de sträckor fram sina spröt och blänger på mig med den lilla pricken längst ut. För visst är det väl snäckans öga – den där lilla svarta pricken längst ut ….
Härliga är de i alla fall!
Kvällens citat:
En intelligent person kommer
att öppna dina tankar,
en vacker person kommer
att öppna dina ögon och en
kärleksfull person kommer att
öppna ditt hjärta.
Ha en riktigt härlig kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Vinbärssnäckor Läs mer »

Rulla till toppen