Allmänt

Hejsan.

Det gick flera dagar som jag inte kunde ta mig ut på min vanliga morgontur, och jösses vad jag saknade det.

För även om magen stillade sig ganska fort igen så var både kropp och knopp i segt skick. Stefan, som inte alls mått dåligt, och inte heller tror på min teori om maginfluensa, säger istället att jag blivit krasslig av alla baden i sjön.

-tssss, du har nåck fåd en gåsaskit i mungen, sa han spydigt och utan tillstymmelse till medlidande.

Oavsett vad Stefan säger eller tror, så var det precis tvärt om. Morgonen då jag äntligen var tillbaka på bryggan och tog mitt vanliga morgondopp, då mådde jag som en prinsessa igen.

När jag plaskat runt i det 15 gradiga vattnet, druckit mitt ingefärste och sett solen stiga upp så tackade jag min gamla brygga och mig själv för den här morgonen.

Eftersom jag kände mig ganska stark igen så valde jag att ta ridstigen hemåt. Träden såg nästan lika gröna och frodiga ut som om det vore en försommarmorgon.

Det fuktiga vädret hade gjort att skogen var full av allehanda svampar. Förmodligen varken ätbara eller goda. Men väldigt vackra, och några av dem nog giftigare än en förrädisk gåsaskit skulle jag tro.

Att planera för middag när man varit dålig är inte alltid det lättaste, men lite enkla sillamackor smakar nästan alltid gott, så det fick det bli till kvällsmat.

Sedan var det dags för ny skrattfest hemma hos oss, då det var min tur att välja nya glasögon.

-men mamma, de ser ju nästan likadana ut allihopa, sa Emmy skrattande. Och just det hade hon faktiskt lite rätt i.

Familjen var trots allt väldigt hjälpsamma och röstade allihopa. Ett par blåa fick det bli, och det verkade lilla Lykke helt nöjd med, som inte alls skrattade eller drog på smilbanden, hon tittade bara  kärleksfullt på mig som alltid.

Dagens citat:

Varje dag är en ny början. Ta ett djupt andetag, le och börja om från början.

Ha en härlig fredag och kram från mig

Annika

Hejsan.

Sakta men säkert känns det som om livet håller på att växla upp till sitt vanliga tempo igen.

Nu när allting så sakta återgår till sitt ”normala” läge igen efter pandemin så tycker jag att kalendern börjar fyllas på med alltmer saker att göra igen. En massa roligt som jag så gärna vill vara med på såklart.

Men jag märker att jag måste hålla tillbaka mig själv en smula och inte planera in alltför mycket festligheter. För att fortsätta att må bra, så måste jag ha ett visst mått av ensamhet och stillhet i min vardag. Det är bara sån jag är.

Jag vill oftast så mycket för egen del, samtidigt som jag ska räcka till för alla i familjen, de nära och kära som betyder allt. Hundarna, döttrarna, lille Scotty, älskade Stiffe och pappa Kurt såklart. I allt det där är det oftast en person som kommer i kläm… jag själv.

Om jag ska räcka till för andra så måste jag ta hand om sig själv först. Så enkelt är det. Det är mitt eget ansvar. Det är inte familjens, nära vännernas, statens, kommunens eller någon annans ansvar i första hand, utan mitt eget.

Därför väljer jag att njuta av mina tidiga morgnar som kommit att bli som en stilla meditation, en mindfulless med hjälp av naturens kraft. Att börja dagen så och sedan planera in en lagom dos träning och nyttig mat ger mig en bra förutsättning för att klara av det som kommer i min väg.

Att räcka till för alla, innefattar också mig själv.

Och kanske är det fler än jag som mår bra av lite ensamtid och samtal med ruggande ankor.

Ja vem får inte energi av ett sånt här stiligt gäng egentligen? Hur gör just du för att orka räcka till?

Det här har inte alltid varit en självklarhet för mig. Jag vet av erfarenhet att man till sist kraschar in i en vägg om man inte jobbar med sitt eget välmående i första hand.

Dagens citat:

Eftersom man spenderar så mycket tid med sig själv är det värt att göra allt för att få den relationen att fungera.

Må väl och gör något extra för er själv idag.

Kram Annika