Hejsan.
I takt med att dagarna blir längre och ljuset återkommer så blir våra små vakthundar lite mer på hugget och patrullerar längs med vårt staket så fort de är ute.
Efter en lång tyst vinter så är hundarna betydligt mer på hugget och skäller ut varenda kotte som nu återvänder till sina sommarhus. Sådär är det varje år när det våras. Hundarna har liksom tagit hela Gyllebo i besittning och tror att allt nu är deras revir. Alla ska skällas ut efter noter.
Till och med lilla Penny får fram några små söta ”voff, voff” innan hon hittar andra intressanta saker att ägna sig åt. Lukta efter kattbajs i rabatten till exempel, vakta kan de båda andra göra, tycks hon tänka.
Nu skulle man kunna tro att våra hundarna alltid skäller lika mycket var vi än är. Men när jag och hunden Molly var på brukshundsklubbens stadspromenad i Simrishamn, då sa Molly inte ett endast knäpp. Hon höll sig alldeles tyst och var både duktig och lydig. Alla de saker jag bad henne om, det gjorde hon både villigt och glatt. Som till exempel ”sitta, att stanna kvar, hoppa upp på en sten och komma när jag ropade koooom hiiiit”. Det där skälliga är ju mest bara när de är tillsammans i grupp, som en flock allihopa.
Förresten så hamnade vi i vår lokaltidning efter just den söndagen. Jag och Molly främst i bild.
Någon som ibland också skäller lite på mig, det är barnbarnet Scott. Sist han var här fick jag reda på att ”mormor minsann inte alls är snäll, utan mormor är dum”. När vi sedan lekte så sa han mest ”sluta mormor!!” hela tiden. Men att smyglyssna på sagan om Bamse det tror jag nog ändå att han gillade lite grann, den lille busen Scott, även om han ville en egne bok. Dock påpekade han hela tiden om jag råkade läsa fel i min… 🙂
Dagens citat:
När du släpper taget om bilden av hur det borde vara och accepterar det som är, ger du dig själv frid.
Ha en fin måndag och en kärleksfull Alla Hjärtans Dag.
Kram Annika
