Ravlunda

Farmors lycka

Hej hej

Efter 35 år är det liv i ”farmors gård” igen…

Med en vidunderlig utsikt över havet och Vitaby kyrka, ligger den vackra gården strax utanför Ravlundaby, här på Österlen. Idag är där ett unikt B&B och ett litet café.

Vi stannade till på den fina gården för att äta lunch en dag, och jag blev hänförd. Så så … så himla vackert allting var.

Under tiden som maten förbereddes åt oss, så tassade jag från rum till rum och njöt av allting.

Sedan satt vi ute i glasverandan och bara mös. Vi njöt av maten och av utsikten. Jag måste nog säga att för mig kändes det lite som att komma hem. Så välbekant på ett märkligt vis, trots att jag aldrig förut varit här.

Allting var så varsamt renoverat, precis som den här typen av hus förtjänar.

Farmors Historia:

En dag satte farmor kaffekoppen i diskstället och tofflorna som vanligt innanför dörren efter att ha tittat till sin gård efter flytten till byn. Trettiofem år senare stod farmors kaffekopp och tofflor kvar i hennes övergivna hus. Idag kan vi åter med glädje välkomna dig in i farmors värld.

citat från Farmors lycka.

Där i ett skåp stod farmors gamla tofflor som ett kärt minne.

Efter maten fick jag kika runt lite på gården. De mysiga rummen var fräscha och inbjudande. Vem skulle inte önskat att få bo här för en natt?

På gården har man ännu växtodling och djurhållning kvar. Saker som gör att gården har sin själ kvar.

Vi tackade sedan för oss. Vi vinkade hejdå till de nyfikna fårskallarna och styrde kosan mot Gyllebo igen.

 Dagens citat:

Att må bra görs genom att njuta av blommorna längs vägen. Att få andra att må bra görs genom att plantera blommor längs vägen.

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Piraten.

Hejsan.

En solig morgon stannade jag till vid den vackra lilla kyrkan i Ravlunda.

En kyrka som jag inte besökt särskilt ofta. Trots att jag bott ganska nära i hela mitt liv och har många skolkamrater som kommer från just ”Ravlinge”.

Kyrkan är säkert känd för en massa saker, men jag känner mest till den där speciella lilla graven. Den oansenliga graven där Frithiof Nilsson Piraten vilar.

Graven med sin alldeles speciella text:

Här under är askan av en man
som hade vanan att skjuta allt till morgondagen.
Dock bättrades han på sitt yttersta
och dog verkligen den 31 jan. 1972.
Om Piraten vet jag inte sådär jättemycket. Det finns ett särskilt Piratensällskap för de som har ett brinnande intresse.
För ett par år sedan var det en av mina favoriter som fick mottaga piratenpriset på Kivik. Nisse Hellberg från Wilmer X. Såklart var jag där.
Den där soliga dagen vid prisuttdelningen kom en annan Österlenprofil och Piratenpristagare blygt smygande förbi… Ulf Lundell såklart.
I det hus där Piraten bodde på Kivik växte ett rejält körsbärsträd. Piraten brydde sig inte nämnvärt om ifall grabbarna i byn tjuvade bären i trädet, själv nådde han ju ändå inte upp till dem. Men de skulle ge fanken i bären på marken tyckte han.
Om just Piraten finns mängder av historier, och jag är inte rätt person att skriva om honom egentligen. Jag vet mest att han var upphovet till filmen ”Bombi Bitt och Jag”. En film jag gillar av en enda anledning. Att Stellan Skarsgård var så snygg. Och det förstås – att min Stefan var statist i filmen.
Men jag blir sugen på att veta mer om just Piraten. En riktigt profil för vårt Österlen. Kanske inspirerar jag fler att läsa lite om just Piraten.
Dagens citat:
Jag har gjort många dumheter, och det tänker jag fortsätta med. Det är de som sätter färg på tillvaron.
Ha en riktigt fin dag och kram.
Annika
Rulla till toppen