naturreservat – Gylleboannika

En sagolik höstmorgon.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 25 oktober, 2024 / Gyllebosjön, naturreservat, Österlen / 1 minute of reading

Hej hej

Det blev ännu en sådan där vacker höstmorgon då jag var tacksam att jag krupit ur bingen innan gryningen.

Ovanför trädtopparna hängde månen, både rund och full, och lyste upp min väg ner till bryggan.

Morgonen var riktigt varm och vinden var alldeles ljummen mot mina bara ben efter badet. Det kändes smått overkligt när almanackan visade på mitten av oktober, medan den meteorologiska kalendern sa sommar.

Ovanför mitt huvud lyfte gässen upp mot den rosafärgade himlen för att flyga till böndernas fält och äta sig mätta och feta inför vintern. Jag förstår att många av dem inte längre väljer att flytta söderut, när de kan stanna kvar här i paradiset.

Morgonen bjöd på vackra vyer och detaljer att föreviga. Lekande röda löv och skimrande glansiga svampar.

Hösten är inte bara vacker, nej den luktar gott också. Den tunga doften av höst är nog naturens bästa arom. Alltså den härliga lukten av jord och mylla, till skillnad från vårens parfym, som är lite mer i form av flytgödsel.

Inte alla höstmorgnar är så här extremt härliga som denna förstås…

Men alla morgnar har alltid något speciellt att bjuda på.

Dagens citat:

Det är mycket man inte måste.

Önskar alla en riktigt fin fredag.

Kram Annika

En sagolik höstmorgon. Läs mer »

En härlig soluppgång och drottningen av dahlior.

4 kommentarer / Natur, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 28 juli, 2024 / dahlior, Gyllebo, naturreservat, Österlen, soluppgång / 2 minutes of reading

Hejsan.

I måndags började min ledighet, men jag vaknade ändå tidigt i ottan. Vädret verkade lovande, så jag packade med mig min handduk och gav mig ner till den kära gamla bryggan.

Vattnet var så varmt och skönt att jag aldrig ville gå upp. I stora cirklar simmade jag omkring och bara njöt. Dimmorna dansade och sakta kunde jag ana solen som kikade upp ovanför trädtopparna. Temperaturen i luften var lite kylslagen, men snabbt blev det varmt i takt med att solen steg.

I skogen hade det blivit allt tystare. Fågelkvittret har stannat av, och det enda som väsnades den här morgonen var en och annan storgädda som ilsket hoppade och slog med sina stjärtfenor. Fast att bara sitta och lyssna på tystnaden det är sannerligen underskattat – en lisa för själen.

På väg hem så låg dimmorna kvar på ängen och det såg nästan ut som sensommar. Men ännu är det juli månad, och det får väl ändå kallas för högsommar.

Hemma i stugan låg alla och sov när jag kom hem igen, ja alla utom lilla hunden Penny förstås! Hon är en riktig piggelin, och någon måste ju faktiskt hålla vakt…

Drottningen av mina dahlior.

För ett par år sedan fick jag en liten stickling av min dotter. Jag hade den i en kruka den första sommaren och där blommade den bara lite smått. När jag nästa vår tog fram krukan så blev jag väldigt förvånad över att den överlevt överhuvudtaget och dessutom skjutit små skott. I år slår den nog alla rekord i pampighet. Alltså, kolla!!

Dagens citat:

Ibland behöver man tystnad för att kunna höra vad hjärtat säger.

Jag önskar er en riktigt skön söndag.

Kram Annika

En härlig soluppgång och drottningen av dahlior. Läs mer »

Morgontur i Bäckhalladalen.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 8 december, 2021 / Bäckhalladalen, naturreservat, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

I helgen tog jag och Andréa en skön morgonvandring i ”Bäckan”.

En bit utanför Simrishamn ligger det här vackra naturreservatet ”Bäckan”, eller Bäckhalladalen som det egentligen heter.

Här finns ett par olika löparspår för den motionssugna. Jag och Andréa lyckades dock förvirra oss utanför spåret en liten smula.

I ena delen av området finns ett gammalt stenbrott.

Här finns också de vackra vågformationerna i berghällen som är ganska unika. Böljeslagsmärken har jag läst att de kallas och är märken efter vågorna på havets sandbotten som efter miljontals år förstenats.