Hejsan.
En tidig gryning när jag kom till bryggan var det inte alls som vanligt nere vid sjön.
Det var lika vackert som vanligt och min fina badvän var på plats, så som hon så ofta brukar vara…
Men det var ett sjuhelsikes alló, alltså ett väldigt oväsen, borta vid badplatsen. Vi kunde höra hur det slogs med båtar och åror, manliga röster som skrek och vrålade på ett okänt språk. Smått chockade satt vi på vår gamla brygga och blängde på den båt som någon bara lämnat vind för våg. Villrådiga om vi skulle våga vandra vidare mot badplatsen.
När solen stigit upp, dagen ljusnat och oväsendet stillnat så vågade vi oss genom skogen bort till badplatsen.
När vi kom fram så hade vandalerna lämnat platsen. Kvar var en väldigt skräpig badplats. Ute i sjön låg ytterligare en båt och drev vind för våg. Rökdoften låg i luften. Det var trappan till kiosken som de ryckt loss och eldat upp på den stora grillen. Livbojen låg en bra bit ut i sjön och flöt.
Att skrika och väsnas är en sak, eller att ge sig på döda ting, men att sabotera något som är till för att rädda liv, det gör mig heligt förbannad. Liksom att sätta eld på sånt som drivs och hålls igång med ideella krafter. Så lågt och så dåligt! Ja, man sätter såklart inte eld på någonting som inte är tänkt att verkligen brinna upp.
Någon ny trappa kunde vi inte fixa, men livbojen hämtade vi in med gemsamma krafter och satte på sin plats igen. Gud vet när den kan behövas… Jag tror på karma, så jag tror alltid att det goda kommer längst, och att synden straffar sig själv.
Resten av dagen blev en heldag med min 89-årige pappa Kurt (han som vet att solglasögon har man mest som en accessoar.) Efter ett besök på kyrkogården kunde jag konstatera att torkan tagit död på allting där, utom på det stora ogräset vid min mammas grav, som nu visade sig vara en stolt fingerborgsblomma.
Dagens citat:
Du har makten över ditt sinne, inte över händelser. Inse detta, och du kommer att hitta styrka.
Ha en riktigt fin midsommardag.
Kram Annika
