Ales stenar

Backe upp och backe ner.

Hejsan.

Förra helgen var det dags för lite härlig vandring för mig och min vän igen.

I Ystad parkerade vi bilen vid idrottsplatsen och startade vår vandring med siktet inställt på Kåseberga.

Det var det bästa tänkbara vandringsväder, soligt och med en skön vind i ryggen.

Strax innan Kabusa tog vi en kort paus för att tömma sanden ur skorna och äta lite medhavd frukt.

Sedan traskade vi på pigga ben, backe upp och backe ner. På Hammars backar låg korna trötta och kikade på oss med en lite förvånad uppsyn.

Utsikten över landskapet var hissnande där uppe från backarna.

Med värdens bästa vandringssällskap gick tiden alltför fort.

Plötsligt var vi framme vid Ales stenar. Trots att vi bara sett ett fåtal personer längs hela sträckan från Ystad, så var det fullt av turist när vi anlände till Kåseberga och till Ales Stenar.

Nere i Kåseberga köpte vi vars en kall dricka och en välförtjänt mjukglass. Ett bra tag satt vi sedan på en bänk och bara njöt av stunden.

Sedan ringde vi efter våra privatchaufförer (och ni vet nog vem.) De båda låg säkert i startgroparna, för de kom genast och hämtade oss och tog oss tillbaka till Ystad.

På restaurang La Petit Bistrot lät vi oss väl smaka av en härlig köttbit och en kyld dricka. Så himla gott!!

Det blev en sååå mysig och härlig sommardag. Tack min bästa vandringskompis♥

Dagens citat:

Bli aldrig så upptagen med att skapa ett liv så att du glömmer att leva.

Ha det bäst.

Kram Annika

 

Backe upp och backe ner. Läs mer »

En junikväll i Kåseberga.

Hejsan.

En kväll strax före midsommar var vi i Kåseberga.

Vid den här tiden på året är det som allra vackrast där. Och just i år tror jag att backarna är alldeles extra röda av blommande vallmon.

Vi traskade i sakta mak uppför den vackra stigen mot vidderna och mot Ales stenar.

Uppe vid skeppssättningen fanns det till Scotts stora glädje ett helt gäng betande kor. Stora, döda stenbumlingar var inget han brydde sig nämnvärt mycket om. Levande kor var bättre.

Inte nog med att man kom ganska nära de stora korna, på marken fanns också spår efter dem i form av ”kobladdår”, vilket intresserade lille Scott extra mycket.

När han lyckats sätta skorna rakt i en mjuk komocka så lyfte Stefan upp honom på den högsta stenen av dem alla. Där hamnade han istället i en nygjort måsskit, så det blev väldigt mycket ”bajt” den kvällen.

Amanda som jobbat hela dagen, strövade bort mot havet och den salta havsluften vid branten, för att lufta hjärnan för en stund, innan vi vandrade neråt mot hamnen igen.

Att det är lönlöst att plocka vallmor till midsommarstången det vet nog alla. Det dröjer ju inte länge förrän alla kronbladen faller av. Nej, vallmor ska man njuta där de växer. Trots det blev jag överlycklig för den blomma jag fick av lille Scott. Tacksamt satte jag den bakom örat när vi vandrade ner för backen för att köpa glass i restaurangen.

Kåsebergaglassen, den var så förrädiskt god, måste jag säga. Ändå vill jag höja ett varnande finger för ”svart vanilj”… den var mycket god – men man såg ut som ett barn som druckit flytande kol. Fast det var det värt, och det tycktes även glädja alla andra!

Dagens citat:

Sluta tro på dina egna tankar och påstående om att du inte har tid! Du har tid till allt som du väljer att prioritera.

Kram Annika

En junikväll i Kåseberga. Läs mer »

Blå blå himlar och hav.

Hejsan.

Kvällen då vi var i Kåseberga så vandrade vi upp till de vackra Ale stenar.

Jag och Stefan strosade runt där uppe som i en blå sommardröm. Blåelden blommade överdådigt, och med himlen och havet i bakgrunden, ringde Tomas Ledins slagdänga i i mina öron… blå blå vindar och vatten …

Lite uppretad var jag dock på de ungar som klättrade likt klängapor på stenarna i skeppssättningen. Det fanns ju faktiskt skyltar om just den saken uppsatta på flera ställen, mumlade jag förargat.

Men så kom jag på mig själv, och tänkte på det som min dotter ibland påpekat för mig, att jag hörs som Ove i filmen ”En man som heter Ove”. Jag skrattade till och lät ungarna klättra bäst de ville.

Så länge Stefan inte fick för sig att hoppa runt på fornminnet, så kunde jag faktiskt tillåta mig att koppla av.

När kvällssolen sakta sjönk ner, vände vi tillbaka mot byn igen.

Det var en så obeskrivligt vacker kväll, och Ledins låt fortsatte att snurra i min hjärna … blå blå känslor i natten …

Dagens citat:

Inget är så mänskligt som att vara människa. Ändå har vi så svårt för att acceptera när vi är det.

Ha det bäst och kram Annika

Blå blå himlar och hav. Läs mer »

Rulla till toppen