Hejsan.
Det är inte alla morgnar jag orkar stiga upp före varken tuppen eller solen nu på sommaren. Av någon anledning så blir jag alltid så väldigt trött och sömnig på sommaren. Så har det alltid varit för mig, så det är nog något normalt, åtminstone för mig.
Men de dagar det händer att jag är morgonpigg, så blir jag alltid lika hänförd över skådespelet jag får uppleva vid sjön.
Jag måste medge att jag inte längre tänker så mycket på det här med corona. Såklart håller jag avstånd vid de få tillfällen då jag vistas ute i affärer eller på andra allmänna platser. Men det är inte längre något som upptar så mycket av mina tankar.
Här vid bryggan borde jag nog mer oroa mig för fågelinfluensan kanske…
Att även resten av världen börjat rulla på så smått igen, det skvallrar alla spåren på himlen om. Flygtrafiken har ökat ser det ut som.
Med blandade känslor kikade jag på morgonens konstverk på himlen. Om tre månader hoppas jag att jag kikar upp på ett av de där navelssträngsliknande spåren och tänker att det är min egen lilla tös som är på väg hem igen efter en låååång tid i USA. Flygplansstreck är sannerligen på gott och ont.
Mina brev till Alabama fortsätter att dimpa ner ”over there” med en veckas mellanrum, och sedan i somras har jag nu skickat 43 stycken i en strid ström.
Dagens citat:
Positivitet är något vi måste välja. Vi kan inte ha ett positivt liv och ett negativt sinne.
Det finns alltid så mycket som är positivt och glädjefyllt. Rikta blicken dit och fokusera på det.
Ha en fin dag och kram
Annika
