oktober 2017

Hösten levererar och svar på knutan i magen.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej
Jag älskar oktober månad. Allting är så vackert och stilla då.
Egentligen skulle jag behövt att städa mitt hem, sådär lite extra på vissa ställen.
Jag skulle fixat med gardinstänger och hängt upp nya gardiner – allt det som inte blev gjort efter vår stora renovering. Och nu har det redan hunnit gå 1,5 år … jaja – det blir nog av med tiden det också …
Livet i skog och mark skänker mig så mycket mer tillfredställelse.
En ljummen, lite regnig morgon tränade jag lite med mina hundar.
Platssittning på sten är en färdighet man måste kunna om man är hund och bor i vår familj.
-Sitt, stanna kvar och le in i kameran!
Naturen är så vacker nu på hösten.
Vilsam. Och jag känner att jag behöver det mer än vanligt i år.
Lite extra vila för hjärnan.
Knutan i min mage.
Jag har ju en knöl i min mage som den senaste tiden började besvära mig mer och mer.
Att få en tid på vårdcentralen skulle visa sig vara svårare än att som fjortonåring komma in på Tingvalla utan giltigt leg i slutet av 70-talet …
Nåväl, nu vet jag vad det där i min mage är. Det är ett inklämt bråck som gör så himla ont ibland, och då överdriver jag inte.
En doktor har slutligen undersökt det med ultraljud och förkunnade att det måste opereras.
Åhhh vad jag vill ha bort det där genast. För det är lite knepigt att ha ett bråck i magen och ett annat i ryggen. Alltid är det något av dem som har det obekvämt.
Kanske skulle jag ta mig namnet ”Annika Bråcket Olsson”…
(tack alla söta vänner, ni som hörde av er när jag skrev om knutan här i bloggen förra gången – det här är inget farligt, bara ont och lite svimningskänsla)
Ännu finns det blommor i min trädgård. Inte många, men i alla fall så jag får ihop till en vacker bukett.
Med de sista blommorna, lite tända ljus och något så otrendigt som mammas broderade duk – njuter jag av den ljuvliga tiden som är just, precis NU.
Dagens citat idag kommer från John Lennon:
När du strålar som vackrast
och ingen ser det, bli inte
ledsen.
För varje morgon bjuder solens
strålar det vackraste skådespel
och även då ligger större delen
av publiken och sover.
Är det så för er också? Att om man skulle få till håret på ett riktigt bra vis, så där så man känner sig lite finare än vanligt – ja då kan man väl ge sig tusan på att det regnar ute och man måste dra en gammal mössa över alltihop. När man sedan ska på tidernas fest så är det stört omöjligt att få rätsida på de bångstyriga lockarna ….
Idag kvittar det med både frilla och utseende för min del. Idag njuter jag bara av att vara – som jag är – det får duga.
Ha det fint.
Kram Annika

Hösten levererar och svar på knutan i magen. Läs mer »

Husmanskost till husets man.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Hoppas ni har det bra allesammans.
Nu när Stefan är hemma igen så tycker jag att det är det såååå mycket roligare att laga mat.
Det känns liksom lite mer meningsfullt när man fixar mat åt fler än bara sig själv.
Den där veckan då jag var ensam så blev det kanske lite si och så med maten för min del.
Men det gör inte så mycket egentligen. Jag är en älskare av mackor. Egentligen känner jag att smörgåsar och vitt bröd inte är helt bra för mig, och stundom håller jag igen lite på det. Jag tänker lite på vad jag äter. Lite i stil med lchf kost… men bara lite! Jag väljer lite mindre vitt mjöl, pasta och potatis. Men unnar mig såklart ibland …
Jag är ingen lysande stjärna som kock. Men att laga till vanlig husmanskost, det kan jag ganska bra.
En sak jag gärna gör sådär lite till vardags är ungsgratinerad falukorv.
Och just det bjöd jag min Stefan på då när han kom hem från sin älgjakt.
Jag brukar bryna lök och lägga i mitten av min falukorvsring. Mycket lök ska det vara för vi älskar lök. Ketcup och riven ost på och in i ugnen. Och till det hemmagjord potatismos såklart och en fräsch sallad. Mums mums.
I veckan har det varit ganska milt och skönt, och jag passade på att klippa gräset.
Kanske var det för sista gången innan vintern – vem vet?
Stefan och hundarna busade mest och njöt av det härlig vädret.
Mina rosor blommar ännu och hos oss sitter de allra flesta bladen ännu kvar på sina träd och buskar.
Den stor vita klematisen som växer vid poolen blommar som vackrast nu på höstkanten – som alltid.
Dagens citat:
Det är tanken som räknas,
men ibland måste man visa
att man tänker.
Ja just det … i år har jag glömt bort att köpa ett ”rosa band”. Det ska jag se till att göra idag minsann!!
En slant till cancerfonden behövs alltid – många bäckar små. Alla har vi någon i vår närhet som drabbats av cancer.
Jag ska också iväg och handla lite ingredienser till en god lördagsmiddag (inte falukorv dock) och då tänker jag välja lite av alla de ”rosa produkter” som säljs just nu, där en del av summan skänks till just cancerforskning.
En tanke till min egen lilla mamma som lämnade oss för drygt fyra år sedan ♥
-Åhhhh…. vad jag hatar cancer!!!!
Ha det fint och en stor kram.
Annika

Husmanskost till husets man. Läs mer »

Min Stefan is back ♥

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Efter att ha varit i Småland och jagat älg i en hel vecka så kom han så äntligen hem till mig igen.
Min goe Stefan.
Det var två trötta, glada och ganska skitiga älgjägare som anlände för att lasta ur och packa om här hemma i Gyllebo.
I Stefans blick kunde jag se lite mer liv och ett lite friskare uttryck. Även om han såklart såg trött ut, så var det mer en frisk trötthet.
Frisk luft gör susen mot allt!
För Stefan blev det ingen älg den här gången. I jaktlaget sköts förstås ett par älgar och Stefan själv fällde två rådjur, som jaktledaren såklart sagt var ok efter en viss tid.
För den uppmärksamme så lägger ni kanske märke till något i bakgrunden på mitt foto här ovanför…
Grabbarna blev väl mottagna när de kom hem till Gyllebo kan man säga…
Gäckade av de tre Gylleborådjuren virrade de båda jägarna bara på sina huvud.
Själv tror jag minsann att de har ett sjätte sinne, de där djuren!
Och jag kommer nog aldrig att sluta heja på den obeväpnade sidan av leken …
Men som köttätare är jag för jakt och har inga problem med att det skjuts söta rådjur och älgar egentligen.
… ja, det är knepigt det där med förnuft och känslor ….
Nåväl, det var härligt att ha maken hemma igen. Och i ärlighetens namn började jag faktiskt tröttna på alla de foto han skickade till mig därifrån Småland. Ett foto från varje jaktpass han satt på.
En bild från varje jakttorn med bössan i nederkant av fotot…
Även om jag älskar naturbilder, så började de liksom att kännas lite tråkiga.
Även om det har varit ganska skönt att få rå sig själv en hel vecka , så var det förstås väldigt härligt att få hem honom.
För hur det än är så tycker jag bäst om att ha honom här hemma.
Någon att prata med, även om han oftast inte lyssnar.
Någon att laga mat till, för mat det tycker han om!
Någon att älska helt enkelt!
Och någon som tycker lite om mig också.
Min älskade Stefan.
Och såklart blev alla pälsbollar också överförtjusta över att ha sin ”soffkompis” tillbaka.
Johnny blev såklart också glad!
Dagens citat:
-Det finns ingen nyckel
till ett lyckligare liv …
-Det kanske inte är låst …
Nej, det är inte låst! Jag tror att vi alla kan välja att fokusera på de saker i livet som är bra. För det finns alltid något som faktiskt är bra.
I allas liv.
Vi kan alla välja lyckan.
Gör det. Välj lycka!
Ha en lycklig dag.
Kram Annika

Min Stefan is back ♥ Läs mer »

Lilla Snigel akta dig, akta dig … ♩♪♫♬

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Gomorron alla kära ni.
Minns ni den underbara lilla sången som man fick sjunga i skolan? Den om den lilla snigeln!
Det var när jag plockade in en av sommarens kanske sista blomsterbuketter som den bara dök upp.
Den lilla snigeln. Mitt på en blomma satt den. Den minsta snigel jag sett på länge.
Den där söta lilla sången har jag inte hört på evigheter.
Jag nynnade lite nostalgiskt på den när jag gick för att hämta kameran.
Den där snigelsången var en av de få låtar som jag lärde mig spela på min melodika.
Den där melodikan, mitt hatade instrument när jag var barn.
Ja, jag tror bara jag kunde den sången och en till, och det var julsången om att ”ett barn är fött på denna dag”….
Jag lärde mig aldrig spela riktigt bra. Jag blev liksom så trött på den där hemska melodikan. Inte det minsta coolt instrument, tyckte jag då. Att behöva sitta och blåsa för att spela ett på minipiano liksom. Jag ville ju kunna sjunga samtidigt.
Ibland försökte jag locka min lillasyster till att blåsa så jag bara skulle kunna spela på tangenterna, men det funkade aldrig riktigt bra.
Jag längtat hett efter att få spela på ett riktigt piano istället. Så som min kusin kunde göra. Hon hade ett stort, fint piano och spelade de mest underbara låtar. Men det var det inte tal om det för min del.
Inte förrän jag kunde spela klanderfritt på det där surrogatinstrumentet så kunde vi kanske börja fundera på ett riktigt piano ….
Nej, det blev aldrig något stort piano eller någon musiker av mig.
Men små sniglar kan jag foto i alla fall. Och roliga minnen har jag.
Vad kallas det när en snigel rör sig framåt? Inte säger man väl att den kryper?
Jag tror att det rätta uttrycket är att en snigel slemmar sig fram.
Visst är den söt, den pyttelilla snäckan!
Det är egentligen märkligt hur jag med min dålig syn kan se så små saker som miniatyrsniglar.
Men kanske är det som med hörseln – man hör det man vill höra …
På tal om syn så har jag äntligen blivit kallad till den regelbundna ögonkontrollen (som numera är mest oregelbunden tycker jag.)
Allt var bara bra, så det var frid och fröjd… även om mina lagade gamla glasögonen med en traktor på sidan, väckte en del munterhet den här dagen
Dagens citat:
Gör det NU!
Ibland blir SEN
ett ALDRIG
Det där är så sant.
Och hörrni  … om era barn vill lära sig spela piano, så se till att lösa det.
Kanske hade jag varit nutidens Mozart idag – vem vet …
Eller så hade jag bara kunnat klinka fram ”Lilla Snigel”  och haft ett stort piano till salu!
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Lilla Snigel akta dig, akta dig … ♩♪♫♬ Läs mer »

Tredje tösen drar ut i världen …

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
I förra veckan var det dags för mig att ta ännu ett avsked. Det var min mellandotter Amanda som var redo för 3 veckors semester.
Åhhh vad jag unnar henne den här ledigheten. Hela sommaren har hon jobbat och slitet istället för att ta ut sin semester.
Såklart var det var med glädje jag tackade ja till förfrågan om att vara hundvakt. En hund mer eller mindre liksom ….
Först gick deras färd till Tyskland, där Amandas svåger, Joel Eriksson, körde en finaltävling i formel 3. Han gjorde en grym helg med en första plats på prispallen.
Totalt slutade han som silverpristagare i hela formel 3:s europamästerskap.
Ett stort grattis Joel.
För er som vill läsa mer om Joel Eriksson och hans formelracing, så hittar ni hans sida här.
(bilder nedan är tagna av Mattias Persson. Han är tidernas bäste motorsportfotograf och reporter, och så tycker jag framförallt att han är den gulligaste av dem alla!!)
Amanda och Snowie kom hit en kväll förra veckan.
Jag bjöd på enkel kvällsmat, bestående av ostgratinerade smörgåsar och tomatsallad.
Sen var det dags för avskedet. Hejdå och goodbye.
Det stor pusskalaset utbröt på mitt köksgolv. Det finns nog ingen liten hund som är så bra på just pussar, som Amandas lilla ”Snö”.
För en kort stund var jag den ensammaste mamman i hela vida världen. Ja, det tyckte jag i typ två minuter innan verkligheten kallade på mig igen. Och med verkligheten menar jag de fyra hundar som såklart kräver sin passning. Och jag älskar det!
Att passa ytterligare en liten hund på 2 kilo är inte särskilt betungande. Inte mer än det ansvar det såklart medför att se efter någon annans dyrgrip.
Särskilt när min man varit på älgjakt i Småland, så har det varit mysigt med alla de tre små hundarna liggande tätt intill mig i sängen.
Ja det vill säga ända tills jag insåg att det var mer än hundar jag hade i sängen ….
Johnny var oskyldig eftersom han alltid föredrar att tillbringa natten i sin egen säng i tvättstugan.
Nu brukar de små hundarna inte få särskilt mycket fästingar och såklart behandlas de alla i förbyggande syfte.
De i familjen som drar till sig mest av det blodsugande spindeldjuret är jag själv, katterna och hunden Johnny. De av oss som vistas mest i skog och mark alltså.
Nu vill jag önska Amanda och Jimmy en underbar resa till Karibien.
Jag hoppas ni får njuta av sol och bad och får rå om varandra riktigt mycket ♥
-Kanske får ni tillbaka er lilla hund till julhysterin drar igång …

Dagens citat:

Jag ÄLSKAR de
människor som säger
till en:
”hör av dig när du kommer

fram, så jag vet att du är

välbehållen.”

Ha en fin dag alla människor där ute,

och var rädda om er alla mina små töser runt om i världen – skriv när ni är framme som vanligt!.
Kram Annika

Tredje tösen drar ut i världen … Läs mer »

Borrbystrand och en åksjuk liten hund

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , / 3 minutes of reading
Gomorron.
Njuter ni av hösten? Det gör jag.
I förra veckan när det var lite sämre väder åkte jag med hundarna till Borrbystrand. Tidigt en morgon innan alla andra hunnit vakna.
Jag älskar att gå vid havet när det är mulet och lite sämre väder. Hela naturen är så mäktig och pampig då.
Och så får man rå om alltihopa själv för en stund.
Ända sedan jag fick lilla Lykke som liten valp har hon blivit rejält åksjuk. Trots att jag övat med henne under lugna förhållanden så blir hon alltid kräkig.
Och såklart skulle hon bli sjuk även idag, lilla stackaren.
Trots att hon får ligga tät intill tuffingen Molly så kommer illamåendet som ett brev på posten.
Och trots att jag stannade och luftade henne flera gånger så kom frukosten upp på en grusväg i Hilleshög.
Efter några stopp var vi så framme vid havet.
Där på Borrbystrand var det en ljuvlig morgon. Lite strandblommor sken upp i sanden. Uppe vid ålaboden lyste ett litet träd i färgsprakande höstfärger.
Det var ett härligt ljus på stranden, som gav morgonen en känsla av att vara lite mjukare, utan så vassa kanter. Lite som om att allt var inbäddat i bomull.
Och det tror jag vi behöver lite mans, en lite mjukare tillvaro ibland.
Den här morgonen såg allt ut som om det var målat i akvarell.
I de ljuvaste pastellfärger man kan tänka sig.
Lilla Lykke piggade på sig rejält, även om jag såklart kunde se att hon var lite påverkad av sitt illamående i början.
Johnny och Molly var mer uppspelta än någonsin. De båda hade inte tillstymmelsen till åksjuka eller illamående.
Särskilt lilla Molly var på topp den här sagolikt vackra morgonen.
Vi vandrade längs havet en bra stund innan vi åter vände kosan och styrde mot bilen igen.
Då hade havets fåglar börjat vakna och var i full färd med att inta sin frukost bland all tång i strandkanten.
Ett par joggare med sina hundar dök upp och vi tog några sista bilder innan vi var redo för hemfärd.
Lilla Lykke sov ganska gott hela vägen hem. Med en tom mage kändes det lite bättre att åka bil.
Såklart fick Lykke lite ny mat när vi varit hemma ett tag och sedan slocknade hon bredvid sin bästis.
Om någon har tips eller trix på vad som kan hjälpa vid åksjuka så tar jag tacksamt emot allt som kan hjälpa henne.
Det här handlar inte ett dugg om rädsla, utan rätt och slätt om att hon blir sjuk av bilens rörelse.
Dagens citat får komma från Tage Danielsson idag:
Om världen vore liten
så tog man väl en skyffel
och mocka undan skiten
och grävde fram en tryffel.
Jag önskar er en fin dag, och har ni möjlighet så kliv upp ur sängen lite tidigare och besök naturen en stund.
Kram Annika

Borrbystrand och en åksjuk liten hund Läs mer »

Lika barn leka bäst.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Stämmer det egentligen? Det där med att man ska vara lika för att passa ihop.
Nja jag vet inte det riktigt…. det ligger kanske lite klokskap i det där…
Men det har ingenting med kärlek att göra. För kärlek kan uppstå mellan precis vem som helst…
Lika eller olika – det spelar ingen roll! Är man kär så är man!
Att lilla hunden Lykke älskar den stora svarta hunden Johnny, ja det råder det inga som helst tvivel på.
Hon fullkomligt dyrkar honom. Hon ser alltid till att vara där han är. Och jag misstänker att den där kärleken är ömsesidig.
Trots att Johnny är det största matvrak som Gud har skapat, och tillika en lömsk tjuv då ett tillfälle ges, så skulle han inte drömma om att stjäla maten för just lilla Lykke. Han har en väldig respekt för henne när det handlar om måltider. Ofta ligger han tätt intill henne när hon äter och får sig då och då ett argsint tjuvnyp i ena mungipan. Han kniper bara lätt ihop ögonen och står ut. Han är nöjd bara han får ligga nära och känna doften av hennes mat.

Men så händer det att lilla Lykke vill mer. Mer än vad Johnny är karl till ….

Kanske tänker han då i sitt stilla sinne:
.”auu nää for bövelen, nu får du vell tölla di lid kvinga”
(det är skånska och betyder väl ungefär: ”ta det nu varligt min lilla duva”)
Ja, när det kommer till hundavel så tycker jag att ”lika barn leka bäst”.
Frost och höstpynt
Jag tycker att det är så fint när man höstpyntar i sin trädgård. Ändå begränsar jag mina inköp av ljung och andra vackra höstblommor. Jag vet ju av bitter erfarenhet att det går så himla fort att alltihopa blir visset och tråkigt. Höststormar, frost, regn och rusk – allt det där är inte långt borta. Jag sparar hellre krutet tills det är tid för vårpyntet istället. Då har man mer möjlighet att njuta av det tycker jag.
Fast lite har jag förstås dekorerat i min trädgård.
Men, men den första frosten har redan varit här och nosat.
Årets första bilruta är skrapad i Gyllebo.
Dagens citat:
Jag är väldigt förtjust i
äkta människor.
Människor som säger
vad de menar och menar
det de säger.
Inget hittepå, inget fluff
och ingen falskhet.
Visst är det så sant så. Även om sanningen är obekväm och skaver ibland, så är en lögn mycket värre.
Men det kan vara väldigt svårt att alltid vara ärlig. Att säga sin åsikt eller att såra någon med en obekväm sanning …
Usch, ja – det där kan jag tycka är jobbigt, för inte vill jag göra någon ledsen. Ändå vill jag vara ärlig. Svårt, eller hur?
Jag önskar er en fin måndag och en stor kram.
Annika

Lika barn leka bäst. Läs mer »

Spindelliljan och en sista snabbis hos Mandelmann.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Österlen / Av / / , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Oj, den där rubriken lät ju väldigt tokig. Såklart menar jag en ”snabbvisit”, och ingenting annat.
Förra helgen hade de öppet sin sista dag där på Djupadahl.
Jag och min dotter hade kärat ner oss i deras ljuvliga planscher, som Tova Mandelmann tecknat. Så den här sista öppetdagen passade jag på att köra dit och köpa vars två stycken affischer åt  oss.
Det finns 5 olika varianter. Jag valde de med kål och den med ätliga blommor. Amanda fick en med tomater.
Visst är de galet fina!?
Såklart strosade jag en sväng i trädgården som det här året haft väldigt många besökare.
Ankorna hade fått flytta till dammen där de brukar skörda sin vattenkrasse som sedan säljs i den lilla butiken. Jag kunde riktigt se hur glada ankorna var över att nu få fri tillgång till allting där i dammen och i hela trädgården. De liksom återerövrade sin gård.
Hos Linderödsgrisarna satt en kille med mikrofon. Han var i färd med att göra en intervju. Inte med varken Gustav eller Marie. Nej han spelade in vad grisen Linderöd hade att säga. Lite längre bort stod en fin stockholmsdam och glodde storögt med halvöppen mun.
Ja, man kan faktiskt undra vad grisen hade för uppseendeväckande historia att berätta den här soliga dagen på Djupadahl …
När jag slank ut genom inträdesluckan tackade jag de underbara ungdomarna som jag nästan lärt känna under sommaren som gått.
På väg hem,  när jag var nära att köra  över en av alla de yra höns som alltid springer runt där på gården, slog det mig plötsligt varför det känns så bekant när jag är där på gården.
Det är ju som att vara hemma hos Pettson & Findus. Den där sagan mina barn älskade att lyssna på när de var små. Den som jag läste för dem kväll efter kväll när de skulle sova.
Jag har fått en väldigt vacker krukväxt av min svärmor Karin. Det är en spindellilja.
Jag har lyckats dela på den så det blivit två plantor av en. Nu var det åter dags att plantera om dem, och till min glädje hade den ena fått två små nya bebisplantor vid sin sida.
Klarar jag att få dem att överleva så är de utmärkta presenter till mina båda ”blomstersystrar”.
Om man får sina spindelliljor att blomma så har de väldigt vackra, vita blommor.
Ännu har jag inte lyckats så bra med mina exemplar, dvs jag har aldrig någonsin fått dem att få en endaste liten blomstängel. Men man ska aldrig ge upp hoppet.
När vi var på semester på Maldiverna minns jag att det växte just spindelliljor utanför vår bungalow där.
De var så fantastiskt fina!!
Så om jag inte lyckas få mina egna plantor att blomstra, så måste vi nog åka dit igen för att njuta av dem där…. Eller vad tror ni??
Ön Kuredu, som tillhör Maldiverna, var för övrigt en riktig paradisö. Det var  som om vi var mitt i en saga. Kanske blir det ett inlägg därifrån lite längre fram.
Dagens citat:
Vad du än gör,
gör det med kärlek.
Hur du än lever,
lev med känsla.
Hur du än talar,
tala gott, äkta och ärligt.
Hur du än älskar,
älska innerligt.
Ha en fin söndag och kram på er
Annika

Spindelliljan och en sista snabbis hos Mandelmann. Läs mer »

Ensam hemma

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , / 4 minutes of reading
Hejsan
Sedan länge var det bestämt att Stefan skulle iväg till Småland på älgjakt i en hel vecka.
Det innebar ju att jag skulle vara ensam hemma. Inga ungar, ingen man. Bara jag och djuren.
Jag måste erkänna att det där kändes lite grann som när jag var 11 år gammal och bodde ute i skogen på Christinehof och hela familjen åkte på semester. Alla utom jag. Jag bara älskade det!!
Lite samma känsla var det alltså nu när Stefan kysste mig och sa hejdå innan vi skildes förra helgen.
Jag minns att när jag var liten så var det många vuxna som undrade om jag aldrig var mörkrädd när jag var själv sådär i ett stort hus ute i skogen.
Nej, rädd var jag aldrig. För då, när jag var liten, så var alla människor snälla. Jag trodde definitivt inte på spöken och dessutom ansåg jag själv att jag var en superhjälte. Jag var övertygad om att jag var starkast, snabbast, vigast och näst intill odödlig. Så kunde jag ju prata med djur också, ansåg jag då…. och min förebild var Pippi Långstrump!!
Jag är fortfarande ganska modig och inte ett dugg mörkrädd. Fast jag har en lite annan syn på min egen kapacitet idag.
Jag och hundarna gick såklart runt vår sjö om morrnarna.
Det gör vi ju alltid, om vi är ensamma hemma, eller inte!
För det är trots allt lite skillnad att vara ensam hemma när man är 52 år eller man är 11-12. Nu börjar jag tillexempel inte tänka på allt förbjudet jag ska hitta på. Jag ger mig inte på att tjuvröka. Inte heller stjäl jag öl och smygdricker från intilliggande restaurang. Jag har väl inte heller någon tanke på att köra rally i ett vildsvinshägn med någon gammal bil, även om just det onekligen skulle vara ganska roligt!
 Nej, inget sånt hittar jag på – det är liksom inte så kul när ingen direkt förbjuder det!
Jag tycker att jag själv är en ganska redig kvinna och jag klarar det mesta på egen hand.
Men det är lite som att livet ska pröva mig ett snäpp extra när Stefan inte är hemma.
Det började med att något pep och larmade från brandvarnaren i tvättstugan. Typiskt!
Alla sensorer och grejer som sitter här i taket ingår i vårt larmsystem och det där har jag liksom inte så bra koll på. Det är ditsatt av Securitas.
Händig som jag är, monterade jag ner dem allihopa och bar ut i garaget. Där kunde eländet ligga och pipa istället tills Stefan kom hem. För det där hör till hans ansvarsområde, det har jag bestämt.
Såklart ringde de genast till Stefan från larmcentralen och förkunnade att det var sabotage på vår anläggning. Sedan ringde de mig. När jag försökte med mitt tredje lösenord, så sa en trött larmoperatör att vi nog skulle uppdatera oss lite på våra lösenord när min make kom hem …
… fint väder var det åtminstone…
En kväll tänkte jag njuta av lugnet och ensamheten i vårt spabad. Ljuvligt skulle det bli.
Inne i huset hade jag förberett med att tända en brasa i kaminen. För att elda är jag synnerligen bra på…. det kan hända att någon till och med minns när jag förevisade eldstäder på en utställning i Simrishamns hamn för många år sedan … brandmännen gör det nog, men det är en helt annan historia …
Det brukar typ aldrig gå någon säkring här i huset. I alla fall ingen sådan där riktig propp i porslin med en färgad plupp i ändan som ska trilla av om något är ”överspänt” .
Naturligtvis skulle det hända när jag kom upp ur badet. Våra närmsta grannar fick då glädjen av att se en blöt, frusen och naken kvinna med skallrande tänder, ränna ut i proppskåpet och krångla med nya säkringar hit och dit….
Badet var i alla fall skönt och efteråt blev det mys med fine Felix. Och det brann fint i kaminen. Inga eldsvåder här inte!
Och med en känsla av att vara 11 år gammal och full med bus, så får det faktiskt bli en liten fräckis idag.
Dagens fräcka citat:
Jag har hört folk snacka om klitoris …
Jag undrar vad det är för skillnad
mellan det, jasminris och basmatiris?
Jag hoppas ni får en härligt busig lördag idag.
Kram Annika
… i morgon är jag nog mitt vanliga, vuxna jag igen….

Ensam hemma Läs mer »

11 månader kvar.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Tror ni på skrock? För i så fall kan ni gå och lägga er igen. Dra täcket över huvudet, knipa igen ögonen, hålla andan och bara försöka överleva. Det är nämligen fredagen den 13:e idag!!
Jag tror inte särskilt mycket på sånt där, så jag tänker leva på för fullt, så som jag brukar göra. En dag som alla andra bara.
Jag tänker inte så mycket på om det springer en svart katt över vägen. Den är väl bara på väg till andra sidan helt enkelt.
Om det finns något skrock om spindlar, det vet jag inte. Men jag brukar alltid se väldigt mycket spindlar nu på hösten. En del  är ganska fina tycker jag.
Jag har en blomma som snart sjunger på sista versen i trädgården nu. Den är lite lik en blandning av en fjäril och en spindel tycker jag.

Emmy i Australien.

Tänk, nu har det redan gått en hel månad sedan de åkte, Emmy och Matilda.
Av bilderna jag sett verkar de hitta på en massa roliga saker. Nu senast var de på Fraser Island, vilket är världens största sandö med de farligaste djuren som finns i hela vår värld… ormar, spindlar, skorpioner, dingos, hajar …
Grymt avundsjuk är jag såklart!
-Tack för jag får låna lite bilder Emmy, och var rädd om er små töser. ♥
Visst blir man sugen på att resa ut en sväng i världen när man får se sådana här foto?
Andréa I Saskatoon, Canada.
Från Andréa har jag också fått lite uppdatering. Det är nu två veckor sedan hon for.
Hon jobbar på universitetsdjursjukhuset liksom hon gjorde förra året. Som tur är har hon fått ett lite bättre schema och hon har lite mer fritid det här året. Även lite bättre betalt hoppas jag hon fått. För alla oss som gnäller och  klagar på våra löner här hemma, kan jag berätta att förra året tjänade hon 35 kr/timme. Så drogs det lite skatt också på det!! Det gick ihopa eftersom hon vissa veckor tjänstgjorde så mycket som 120 timmar/vecka …. Det där är vad man får gå igenom om man vill komma uppåt i karriären som veterinär.
 Precis som i kalla Norden har hösten gjort sin entré där i Saskatoon.
Andréas utländska vänner har fått smaka Sveriges nationalrätter, och jag skäms lite grann över mina landsmäns dåliga smak. Surströmming, lakrits och snus … Va e de för en blandning???? Ja, åsså en gammeldansk till det ….
Det är då tur att hon uppmärksammade kanelbullensdag åtminstone, så vårt folk inte blir helt idiotförklarade där borta i Amerikat.
Tack gumman för dina bilder och en stor kram till dig ♥
Jag är verkligen stolt över mina tre tjejer. Alla tre är de så driftiga och med glad framåtanda tar de sig ann livet med en stor portion humor.
Vem de egentligen ärvt allt det där av, det vill jag låta vara osagt…. men det lilla citat som nu följer tycker jag stämmer in ganska bra på mig själv som ung skolflicka ….
Dagens citat:
Hur man får bekräftat att man
är dålig på matte:
Läraren hämtar en stol varje gång
man räcker upp handen.
Nu var jag kanske inte helt urkass på just matte, men för er som hört mig yppa någonting på engelska så inser ni nog vilket som var mitt sämsta ämne i skolan … för att inte snacka om spanska som jag läst i hela tre år och bara kan ett enda ord av. Trabajo, vilket betyder jobba …
Det viktiga är väl att försöka trots att man är sämst!
Ha en fin dag och kram.
Annika

11 månader kvar. Läs mer »

Rulla till toppen