Gomorron.
Njuter ni av hösten? Det gör jag.
I förra veckan när det var lite sämre väder åkte jag med hundarna till Borrbystrand. Tidigt en morgon innan alla andra hunnit vakna.
Jag älskar att gå vid havet när det är mulet och lite sämre väder. Hela naturen är så mäktig och pampig då.
Och så får man rå om alltihopa själv för en stund.
Ända sedan jag fick lilla Lykke som liten valp har hon blivit rejält åksjuk. Trots att jag övat med henne under lugna förhållanden så blir hon alltid kräkig.
Och såklart skulle hon bli sjuk även idag, lilla stackaren.
Trots att hon får ligga tät intill tuffingen Molly så kommer illamåendet som ett brev på posten.
Och trots att jag stannade och luftade henne flera gånger så kom frukosten upp på en grusväg i Hilleshög.
Efter några stopp var vi så framme vid havet.
Där på Borrbystrand var det en ljuvlig morgon. Lite strandblommor sken upp i sanden. Uppe vid ålaboden lyste ett litet träd i färgsprakande höstfärger.
Där på Borrbystrand var det en ljuvlig morgon. Lite strandblommor sken upp i sanden. Uppe vid ålaboden lyste ett litet träd i färgsprakande höstfärger.
Det var ett härligt ljus på stranden, som gav morgonen en känsla av att vara lite mjukare, utan så vassa kanter. Lite som om att allt var inbäddat i bomull.
Och det tror jag vi behöver lite mans, en lite mjukare tillvaro ibland.
Den här morgonen såg allt ut som om det var målat i akvarell.
I de ljuvaste pastellfärger man kan tänka sig.
Lilla Lykke piggade på sig rejält, även om jag såklart kunde se att hon var lite påverkad av sitt illamående i början.
Johnny och Molly var mer uppspelta än någonsin. De båda hade inte tillstymmelsen till åksjuka eller illamående.
Särskilt lilla Molly var på topp den här sagolikt vackra morgonen.
Vi vandrade längs havet en bra stund innan vi åter vände kosan och styrde mot bilen igen.
Då hade havets fåglar börjat vakna och var i full färd med att inta sin frukost bland all tång i strandkanten.
Ett par joggare med sina hundar dök upp och vi tog några sista bilder innan vi var redo för hemfärd.
Lilla Lykke sov ganska gott hela vägen hem. Med en tom mage kändes det lite bättre att åka bil.
Såklart fick Lykke lite ny mat när vi varit hemma ett tag och sedan slocknade hon bredvid sin bästis.
Om någon har tips eller trix på vad som kan hjälpa vid åksjuka så tar jag tacksamt emot allt som kan hjälpa henne.
Det här handlar inte ett dugg om rädsla, utan rätt och slätt om att hon blir sjuk av bilens rörelse.
Dagens citat får komma från Tage Danielsson idag:
Om världen vore liten
så tog man väl en skyffel
och mocka undan skiten
och grävde fram en tryffel.
Jag önskar er en fin dag, och har ni möjlighet så kliv upp ur sängen lite tidigare och besök naturen en stund.
Kram Annika
