En boll i luften åt gången.
Hejsan.
Snart är det två veckor sedan mitt vikariatet på Luckan tog slut, och ännu står den underbara blombuketten nästan lika tjusig som när jag fick den.
Såklart saknar jag alla fina kompisar där på Luckan, men jag vet att det är bra för mig med en liten paus just nu.
Ska man verkligen pausa och ta det lite lugnt, då är hösten den bästa tiden av dem alla. Allting går in i ett annat tempo av sig själv.
Jag tränar mig på att bara tänka på en sak åt gången, och ibland göra ingenting alls (fast det är ju ganska svårt). Att bara ha en enda boll i luften, det kräver också sin träning. (något bollsinne har jag tyvärr aldrig haft)
Bästa stället att vila och koppla av, det är en stilla och gråmulen morgon vid bryggan. Så rogivande och skönt.
Trädgården går också sakta in i en stillsammare period. De frostkänsliga träden har fått flytta inomhus, och nu väntar jag bara på att första frosten ska komma… då är det dags för dahliorna att komma ur jorden.
Dagens citat:
Det största fängelset människor lever i är rädslan för vad andra ska tänka.
…fast den oron växer man ifrån med åren!
Må gott
Annika