Vintern kom och vi började mata småfåglarna.

Hejsan.

För ungefär en vecka sedan slog vintern till och vi fick rejält kallt. Eller kallt och kallt… när temperaturen sjunker ner till minus tio grader här i Skåne, ja då tycker vi allt att det känns ganska kallt här. Kanske är det något med luftfuktigheten och den skånska blåsten som gör att minusgraderna upplevs kallare än norrut, jag vet inte …

När kylan kom så tyckte vi att det var dags att börja mata småfåglarna igen, och genast samlades en massa olika sorters fåglar här vid fågelbordet.

Förutom fåglar så kom ett par ekorrar och ockuperade matbordet för ett tag. Med ilskna slag med sina svansar och ett retligt tjatter som kanske betydde ”håll er borta” försåg ekorrarna sig under en lång stund.

I en buske sidan om ekorrarna satt en undergiven talgoxe och gjorde akrobatiska gymnastövningar på sin gren.

Riktigt kallt var det också när mina ”småpojkar” kom hit förra söndagen. När solen kikade fram så drog vi på oss lite varma kläder, vi  packade ner minstingen Nico i den ullfodrade åkpåsen och gick ut en liten sväng. Scott var väldigt imponerad över de frusna traktorspåren på vår grusväg. Länge spekulerade vi vad det egentligen var för maskin som kört där. Det kunde vara en lastare, men det kunde ju faktiskt också vara en dumpers…

När det är vinter och kallt så passar det extra bra att sjunka ner med en bok i stugvärmen. Efter vår resa till Polen och till Stutthof har jag läst en bok som heter ”Jag var Mengeles patolog” av Miklós Nyisli. Det är en läkares skildring från sin tid i Auschwitz. En hemsk berättelse, såklart, men ändå så viktig att ta del av.

Dagens citat:

Jag hatar när folk förväxlar utbildning med intelligens, du kan ha en examen och fortfarande vara en idiot.

Utan omtanke och medmänsklighet går världen förlorad.

Ha en fin dag.

Annika