Österlen

Hejsan.

En morgon då jag kom tidigt ner till bryggan upptäckte jag en ensam och kvarglömd stackars Babba bland löven.

Jag tror inte att jag känt igen honom om det inte vore för att Scott lärt mig lite om dessa typer. Som mormor så har jag fått stifta bekantskap med alla figurerna i Babblarfamiljen. Inte för att jag kan alla deras namn utantill, men att detta var just Babba, det visste jag. Naturligtvis räddade jag honom och tog med honom hem. När ingen hörde av sig på min efterlysning på facebook så tvättade jag honom och han fick bli Scotts nya vän. Trots sitt ringa värde så förtjänade den lille bruna Babba att komma till ett nytt barn och bli omhändertagen.

Morgonen var härligt sommarmystisk med sin vita dimma och särskilda ljus.

Morgonen vid sjön var också sagolikt vacker och jag kunde knappt föreställa mig att det varit höst och vinter här vid bryggan.

Plötsligt slog det mig, att om bara en vecka stundar det semestertider för oss. För mig är det inte så mycket skillnad egentligen. Jag har mitt kontor som måste skötas även under sommaren. Så att längta till semestern har jag helt glömt bort att göra.

Egentligen längtar jag mest tills semestern är över och alla återgår till sina arbeten igen. Den där tiden som nästan känns lite som en urblåst ballong. Tiden då sommaren sjunger på sin sista vers och arbetslivet inte riktigt orkat ta fart efter all ledighet. Företagen är åter fullbemannade och ingen har längre semesterstängt. Den tiden i augusti, det är något alldeles särskilt med den.

Men det är bara för en kort stund som jag längtar till något i framtiden, mest gör jag som katten Felix, jag njuter av nuet.

Om bara någon vecka är min dotters treåriga utbildning på Bailey Small Animal Teaching Hospital i Auburn till ända. Då väntar ett antal veckor på henne, då hon måste sätta sig ner och råplugga inför det stora prov som ska avsluta alltihopa i september. Först därefter kan hon styra kosan hemåt till Sverige igen. Jag förstår om hon kommer att vara saknad av sina medarbetare där på djursjukhuset! Mina brev fortsätter att dimpa ner några veckor till såklart.

Dagens citat:

Alla människor som skapat något nytt och förändrat världen till det bättre har i någon mån blivit betraktade som lite märkliga, lite pretentiösa, en aning överdrivna, smått tokiga, lyckosökare, udda, etc… Tack Gud att de inte brydde sig.

Ha det riktigt bra nu alla.

Kram Annika