Gyllebo – Sida 14 – Gylleboannika

Kryssar mellan regnskurarna.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 12 november, 2023 / Gyllebo, Österlen, Svart bulgarsvamp / 3 minutes of reading

Hejsan.

Först av allt – ett innerligt stort tack för alla fina kommentarer på mitt blogginlägg igår. Även om ingen direkt hade erfarenheter om det här med glaukom så känns det ändå bra att få lite tankar, omtankar och styrka. Jag kommer med största sannolikhet att avvakta de här operationerna och hoppas på att just mitt sjukdomsförlopp utvecklas sakta. Jag har vetat om min situation i många år, så att tänka mig som en gammal synskadad gumma (ja tom en blind tant med en ledarhund vid min sida), det har jag vant mig vid, men tills dess vill jag slippa smärtsamma komplikationer pga av operationer som inte tillhör de rutinmässiga.

Nu till något roligare…. Naturen!!!

Den senaste veckan har det regnat, regnat och åter regnat. Ljumma höstregn som faktiskt är ganska sköna. Mina gryningsdopp har jag dock skjutit upp någon timme, till lite senare på förmiddagen.

När väckarklockan ringt och väckt mig ur mina söta drömmar, och jag i halvvaket tillstånd kunnat ana hur regnet smattrat mot fönsterrutan då har det varit ett lätt val. Då var bästa alternativet att bara dra täcket över huvudet igen och tryna vidare.

Men så fort regnet avtog så längtade både jag och hundflickorna ut på en höstrunda i skogen. Då var det var bara att hoppa i regnkläderna och ge mig ut för att kryssa mellan regnskurarna.

För varje dag kan jag nu se hur det glesnar ut bland löven på träden, samtidigt som det röda täcket på marken blir allt tjockare. Den här tiden på året den är så himla fin tycker jag.

Med det blöta vädret kom också en massa roliga svampar fram. På en död trädstam växte svarta roliga svampar som jag tror är en slags limsvamp – svart bulgar – har jag googlat mig fram till. Visst ser de coola ut!

Roliga svampar och kängorna dekorerade med röda boklöv – det är tecken på att vi är mitt i november månad. Jag gillar verkligen november då naturen känns så nära och på riktigt.

När en ny regnskur var över oss, så fick jag lägga på ett kol och traska hemåt igen. De små hundflickorna är inte helt överförtjusta i geggigt väder. Hunden Penny brukar alltid vara ivrig och gå först i ledet, och hon är en stjärna på att gå klanderfritt i koppel. Men när det är regn och gegga då gör hon hela tiden konster så att hennes koppel trasslar in sig och kommer mellan hennes små ben och till och med bakom hennes svans. Jag har nu avslöjat hennes onda avsikter med det här koppeltrasslet och inser att hon gör det med vilje… Hon har helt enkelt lärt sig att när det klöddat till sig för många gånger med hennes koppel så brukar hon bli buren sista biten hem. Säga vad man vill, men smarta små djur är det…

Dagens citat:

Oavsett vad som händer i livet, var snäll mot dina medmänniskor. Att vara snäll är ett underbart arv att lämna bakom sig.

Ha en fin söndag.

Annika

Kryssar mellan regnskurarna. Läs mer »

Ovanligt varmt.

4 kommentarer / Djurliv, Natur / Av Annika Olsson / 10 november, 2023 / Gyllebo, rådjur / 1 minute of reading

Hejsan.

Nog är väl vädret ovanligt milt för vår årstid? Ännu har vi knappt haft frost här hos oss, åtminstone så har den bara varit här och nosat någon enstaka timme en tidig morgon.

Det milda vädret är säkert skönt för våra vilda djur tänker jag. Det finns ännu mycket gott för dem att äta och gräset ser grönt och frodigt ut fortfarande.

Rådjuret som håller till vid vår tomt ser ut att må toppen, ändå tycker jag att den blänger lystet in mot mina växter i trädgården. Rådjur är några riktiga finsmakare.

Kanske beror det stora antalet gäss också på att det ofta är så milt här numera. De glömmer bort att de borde flytta söder ut, och när kylan sedan kommer så är det inte längre lönt för dem att flyga hela den biten. Kanske är det så… eller så har de bara blivit sugna på ett mer permanent boende.

Hursomhelst så önskar jag mig lite snö och vinter det här året, och det vill nog gässen och rådjuren också ha, innerst inne.

Dagens citat:

Alla behöver fem saker i livet.

Något att göra.

Någon att älska.

Något att tro på.

Något att vara bra på.

Något att längta till.

Ha en riktigt fin fredag.

Annika

Ovanligt varmt. Läs mer »

Besök på kyrkogården och hösthjälp i trädgården.

2 kommentarer / Boktips, Familj, Österlen, Trädgård / Av Annika Olsson / 9 november, 2023 / Alla Helgons Dag, boktips, Brösarp, Gyllebo, Mellby / 3 minutes of reading

Hejsan.

Jag älskar att vi har naturtomt och mycket träd här hos oss. Fast det är förstås ganska arbetsamt med alla löv som vi har att ta hand om vareviga höst. Men i förra veckan fick vi en hjälpande hand – Scott med sin gröna John Deere.

Runda på runda körde han med det lilla släpet fullt av uppsamlade löv.

Naturligtvis så ville Nicolaj också vara med i leken, och ganska snart blev det rally runt poolen istället. Men det gjorde såklart inget, för ännu sitter många löv kvar på träden och det är ju tids nog att ge sig i kast med lövräfsningen på riktigt.

En lång stund var vi ute i trädgården och lekte olika fantasilekar som Scott hittade på. Det mesta handlade om motorfordon, bärgning och om att tävla på olika vis. Det var lekar som var nyheter för mig, jag som bara haft döttrar innan.

Jag har varit och jobbat lite extra några dagar i Björstorp. Det var lokalföreningen som hade ett trevligt jippo för att fira att deras butik fyllt fem år. Femårskalas kräver ju festligheter såklart, och jag fick vara på ett hörn. I dagarna två så gräddade och serverade jag våfflor så det slog härliga till. När mitt våffeljärn efteråt stod här hemma, så fick jag ju tvunget bjuda familjen också på våfflor. Alla lät sig väl smaka.

Sedan kom den fina helgen, allhelgona, de dagarna tycker jag är så fina. Då finns det tid att minnas och smycka gravarna. Jag och Stefan körde som vanligt till våra föräldrars minnesplatser med ljus och blommor. Först blev det ett besök på Mellby kyrkogård.

Sedan blev det ett besök på Brösarps kyrkogård. När man tänker på alla kära som nu är borta, så blir det som ett sug i magen. Det har gått så fort, alldeles på tok för fort… ♥

Nu när vi går mot mörkare tider så passar det väl ganska bra med lite olika boktips.

Först ut i raden av böcker är ”Ett långsamt farväl” av Carl Dahlbäck. Det är en bok om den hemska sjukdomen ALS. Boken är finstämd och vackert berättad.

Sedan har jag lyssnat på en bok som heter: ”Såren som inte syns” av Maggie Hartley. Det är en bok om två små barn, två syskon, som blivit vanskötta och misshandlade. Man får följa deras öde hos sin nya fostermamma och såklart gläds man åt när det mycket långsamt anpassar sig till ett normalt liv.

Ett annat boktips får bli självbiografin ”Om” av Niklas Strömstedt. Jag älskade att lyssna på han liv, om tiden då han spelade i Ulf Lundells band till exempel. Han är en ödmjuk låtskrivare och artist som jag tycker är väldigt duktig. Kärleksballadernas kung.

Sist ut blir en underbar bok som heter ”Färskt vatten till blommorna” av Valérie Perrin. Det är en liten historia om en spännande relation som är så fint och härligt berättad, det ligger en alldeles särskild stämning runt historian. Jag kan helt enkelt inte sätta fingret direkt på varför jag älskade den här boken, men den måste ha något alldeles särskilt, då den legat på pockettoppen ett tag nu.

Japp, en blandad kompott av boktips.

Dagens citat:

Boken om livet:

När man vill bläddra tillbaka till sidan man älskade så har man redan fingret på sidan där man ska dö …

Ja, jag sa ju det – det går rent för fort, på tok för fort…. Ta vara på tiden hörni!

Ha det fint.

Annika

Besök på kyrkogården och hösthjälp i trädgården. Läs mer »

En stund i naturen och kommunens fina familjecentral.

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 7 november, 2023 / Gyllebo, Österlen, simrishamn / 2 minutes of reading

Hejsan.

När det förutspåddes en vacker höstmorgon, ja då gällde det att passa på. Gryningsdopp vid den här årstiden är bara så fantastiska.

Samtidigt som dagen ljusnade så lyfte gässen från sjön i stora flockar. Jag njöt av badet, där vattnet nu sjunkit till en temperatur på ca 8 grader.

De röda boklöven som täckte bryggan klistrade sig fast under mina fötter som om de var strukna med superlim. Det är något märkligt med just dessa torra boklöv. Att jag sedan fick mina strumpor fyllda med ”höstskog”, ja det var det ingenting att göra åt.

Höstlöv, visst är de fantastiskt vackra?!!

Höstlovet fortsatte och tillsammans med mina små inneboende (läs barn och barnbarn) stod en del aktiviteter på vårt schema. Först ut var ett tandläkarbesök för Scott och Nicolaj.

På eftermiddagen åkte vi allihopa till den nya fina ”Öppna förskolan” i Simrishamn.

Där på Familjecentralen var det så fint ordnat och vi startade med att göra vars en tjusig ljuslykta. Efterhand kom många föräldrar och barn dit, och jag måste verkligen säga att allting var så väldigt fint och välordnat där.

Ofta gnälls det och klagas mycket på vår kommun (ibland med all rätt förstås), men den här fina centralen för familjer med barn upp till 6 år, ja den måste jag faktiskt ge högsta betyg.

Dagens citat:

Universum är fullt av magiska saker som tålmodigt väntar på att dina sinnen ska bli skarpare.

Jag önskar er en fin dag.

Annika

En stund i naturen och kommunens fina familjecentral. Läs mer »

Regn och rusk och spöke

2 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 6 november, 2023 / Brösarp, Gyllebo, Österlen / 3 minutes of reading

Hej hej

I förra veckan var det höstlov för alla skolbarn, eller ”läslov” som det så fint heter nu förtiden. Jag för min del tycker nog att det vore nyttigare för alla ungar att vara ute i friska luften under de här lediga dagarna så kroppen får rörelse och hjärnkontoret lite mer syre.

Fast, det förstås, en del dagar var ju verkligen som gjorda för att sitta inne med en god bok i knäet. Det har varit regn och rusk om vartannat.

Mina små barnbarn skulle komma och bo här i Gyllebo ett par dagar. Det var en önskan som Scott haft ett bra tag, att han skulle få bo här så han kunde sova två nätter på rad i gästhuset. Han räknade och visade på sina små fingrar och förkunnade att han minsann då inte bodde i Tomelilla, utan i Gyllebo, så det så.

När det nu var höstlov så passade det ju alldeles perfekt med inneboende små pojkar här. Innan den lilla familjen kom för att checka in i ”Stuga-Gyllebo” så passade jag på att gå en lång härlig runda med småhundarna. Av erfarenhet så vet jag ju att de får lite mindre uppmärksamhet när barnbarnen är här på besök.

Nu var det ju inte bara småpojkarna som checkade in här. Mina döttrar Emmy och Amanda flyttade också in ett par dagar, och såklart togs de alla emot med öppna armar. Både gästhuset och gästrummet fick värmas upp lite extra, fast sängarna stod redan bäddade och redo, det gör de alltid.

På tisdagskvällen, då det var halloween, trotsade vi vädret och for på Brösarps traditionella spökrunda. Den här fantastiska halloweenfesten anordnades av Brösarps scoutkår. Det är en vandringsslinga på ca 1.5 kilometer som går en bit ut i skogen. Den här kvällen kunde man där stöta på skräckinjagande figurer. Det var levande statister utklädda till spöken, nunnor, levande lik och andra läskiga figurer. För de yngsta och de räddaste fanns även en mindre runda utan levande spöken. Det var en alldeles fantastisk tillställning, som trots vädret i år, drog hela 600 besökare. Vid starten fanns chokladhjul, läskiga lådor att sticka ner fingrarna i och grillad korv att köpa. Ja, vad mer kan man egentligen önska sig av halloween.

Vi blev blöta och vi blev skrämda, vi blev mätta av den grillade korven och Scott vann på chokladhjulet – TACK BRÖSARPS SCOUTKÅR!

Ja, här på foto ovanför går jag med ett av spöken och försöker prata lite förstånd med ”hen”, det fungerade inte så bra 🙂

Dagens citat:

Äh, jag tror att det är en ängel som rymt ifrån himlen.

~Pippi Långstrump~

Ja, de här Brösarps-spökena var alldeles säkert väldigt snälla, där under de skrämmande kostymerna.

Ha det fint.

Annika

Regn och rusk och spöke Läs mer »

Att fånga det vackra,

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 26 oktober, 2023 / Gyllebo, höstfärger, Österlen / 2 minutes of reading

Hej hej

Tänk så lätt det är att bli bekväm av sig. Förr i tiden när jag vandrade, och hade både min store svarta Johnny-hund (en sprallig flatcoated retriever) och de små ”pommarna” Molly och Lykke, då hade jag nästan alltid en gigantisk kamera med mig hängande på axeln. Då tänkte jag som så, att jag visste ju aldrig när det skulle dyka upp något fantastiskt att föreviga, och fantastiska saker såg jag ju allt som oftast och överallt.

På den tiden var jag ju med i Hemvärnet och då var jag mer van vid att konka på saker och bära med mig så mycket ut i skogen. Då var man som en packåsna minst sagt med. Med tiden blev jag dock lite mer lat och den stora kameran fick oftare och oftare stanna hemma.

Fast det är ju egentligen kul när jag tar min riktiga fullformatskamera med mig ut. Även om små kameror (och såklart även mobilen) numera tar fantastiska foton, så är det roligt att ibland damma av den gamla canon X med sitt låååångt objektiv.

Ingen tid är heller så tacksam att föreviga som just hösten är. Bilderna i detta inlägg är från dagarna innan stormen, och nog stod skogen i sina vackraste dräkt då och förtjänade verkligen att fotograferas.

Kanske får jag bli lite mindre lat framöver och bära med mig kameran oftare igen.

Dagens citat:

Vi har två liv, och det andra börjar när vi inser att vi bara har ett …

Våra dagar rusar så fort förbi, och det gäller att ta tillvara på tiden så gott som det bara går. Att ta foto hjälper mig att ta vara på nuet och minnas tillfällena bättre.

Kram Annika

Att fånga det vackra, Läs mer »

En gåtfull morgon.

6 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 23 oktober, 2023 / Gyllebo, Österlen / 2 minutes of reading

Hej

Vissa morgnar är lite mer gåtfulla än andra. Det här var just en sådan fantastisk morgon.

I mörkret vandrade jag genom skogen ner till sjön. Inne bland träden hörde jag hur ett gäng vildsvin trampade runt, bökade och gruffade surmulet mot varandra. Målmedvetet fortsatte jag bara förbi dem och höll andan en smula för att jag inte skulle förarga någon av de morgonpigga grisarna.

Vid bryggan dansade vackra dimslöjor över vattenytan. Jag drog av mig kläderna och steg ner i vattnet. Ifrån träden lyfte då plötsligt tre långhalsade hägrar och började cirkla ovanför mitt huvud. Det var så vackert och samtidigt väldigt ovanligt att vara så nära de lite skygga fåglarna. En lång stund var jag kvar i vattnet bara för att njuta av deras lek ovanför mitt huvud. (kanske trodde de att jag var en stor, fet gammelgädda och tänkte gå till attack) Plötsligt flög de vidare bort över trädtopparna och mitt bad fick vara över.

När jag sedan njöt av att se alla gässen lyfte genom dimman, så kom en annan badare ner till bryggan och gjorde mig sällskap.

Sjön var så vackert inramad av höstvackra träd och det var som om de eldiga färgerna framträdde alldeles extra starkt just denna morgonen.

Vi satt en stund och småpratade om livets viktigheter när tre vackra svanar stilla kom simmande över sjön. Det var en så stillsam och fin morgon på alla sätt och vis, en morgon som hade ett stråk mystik över sig.

Dagens citat:

Ett bra sätt att må bättre är att odla goda tankar.

Må gott.

Annika

En gåtfull morgon. Läs mer »

Bit ihop och spring

6 kommentarer / Natur, Österlen, Träning / Av Annika Olsson / 22 oktober, 2023 / Gyllebo, joggingkärlek, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Ett par gånger i veckan försöker jag komma ut på en springrunda runt sjön. Det brukar inte gå fort, och det är inte särskilt snyggt heller, men springer (läs lufsar) det försöker jag göra.

Dock har det varit alldeles väldigt jobbigt och tungt att springa den gångna sommaren. Från vårt hus och runt sjön har jag knappt 6 kilometer, och vartenda steg har känts som om jag burit en död ko på mina axlar.

För någon vecka sedan fick jag tillfälligt ändra mina ögondroppar till en annan sort, och vips kändes mina springsteg så mycket lättare. ”Den döda kon” var borta och jag kom på mig själv med att planera längre löparrundor. Jag tror dock att min mentala löparstatus är i något bättre form än min fysiska.

Nu hoppas jag att jag aldrig behöver börja med de där hemska ögondropparna igen. Men såklart – måste man så måste man, det är ju lite som att välja pest eller kolera… Men just nu slipper jag dem, och nu är ju NU!! Jag njuter av nuet♥

Kalla bad är det ju också tid för NU…

Till bryggan vandrar jag helst i lugnt tempo och njuter av stillheten.

Dagens citat:

Vi kan inte välja ramen för vårt öde, men vad vi sätter in i den är vårt eget val.

Ha en skön söndag.

Annika

Bit ihop och spring Läs mer »

Höstkänsla i skogen.

4 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 19 oktober, 2023 / Gyllebo, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Förra veckan blåste det friska vindar här i Gyllebo. Vinden ven och rev i huset på natten, och det var extra skönt att ligga nerbäddad under det tjocka duntäcket tillsammans med de tre små varma hundarna, ja för såklart får de sova i vår säng när de vill.

På morgonen mojnade vinden en smula och jag gick ut i skogen. Årets första höstlöv lyste upp den ruggiga höstdagen.

Vid bryggan flöt ett av de sista näckrosbladen vackert omgärdat av de röda boklöven som slitits loss under nattens storm.

Det gnydde och gnällde från de tätt omslingrande trädstammarna, det där kärleksträdet som ser ut som ett dansande par.

Hemma i huset låg katten Felix och väntade på att jag skulle servera honom favoritmaten och tända fyr i kaminen. Han är en riktig glidare den där katten, fast med sina 13 år så får han oftast sin vilja igenom.

Dagens citat:

När alla träd är huggna, när alla djur är utdöda, när allt vatten är förgiftat, när allt syre är farligt att andas in. Först då inser människan … man kan inte äta pengar.

Kram Annika

Höstkänsla i skogen. Läs mer »

Dagar att bara skrota runt.

6 kommentarer / Hundar och katter, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 13 oktober, 2023 / Gyllebo, Österlen, pomeranian / 2 minutes of reading

Hejsan.

Innan jag slutade på mitt vikariat, så hade jag en lista med punkter på olika saker som jag skulle ta tag i så fort det nu fanns tid och möjlighet.

Nu blängde jag på den där listan, innan jag knycklade ihop den till en boll och förpassade den till den runda tunnan under skrivbordet. Det mesta på listan var saker som jag säkerligen skulle komma att göra ändå, och de saker jag eventuellt skulle glömma bort, det var väl i så fall inte så viktiga grejer. Tanken var ju att jag skulle vila och återhämta mig nu, så så fick det bli.

För en månad sedan gjorde jag ett långtids-ekg, som jag nu fått svar på. Som jag själv redan märkt, så slog mitt hjärta onormalt sakta, men det fanns även lite extra slag på ekg-kurvan som inte skulle vara där. Jag fick mitt resultatet förklarat för mig av min kära veterinärdotter, som jämförde mig med en av sina lurviga patienter. Hur som helst så kommer jag att få göra ytterligare utredningar, så det blir nog bra med tiden.

Som så ofta började jag min dag vid sjön. Vattnet var ännu ganska ljummet med sina 14 grader. Det var oförskämt härligt att bara kasta sig i vattnet.

Samtidigt som morgonen ljusnade, så lyfte alla gässen under ett herrans skränande och gav sig iväg över trädtopparna. Jag vandrade sakta hemåt där jag trodde Stefan och hundarna skulle vänta…