Svart bulgarsvamp

Hejsan.

Först av allt – ett innerligt stort tack för alla fina kommentarer på mitt blogginlägg igår. Även om ingen direkt hade erfarenheter om det här med glaukom så känns det ändå bra att få lite tankar, omtankar och styrka. Jag kommer med största sannolikhet att avvakta de här operationerna och hoppas på att just mitt sjukdomsförlopp utvecklas sakta. Jag har vetat om min situation i många år, så att tänka mig som en gammal synskadad gumma (ja tom en blind tant med en ledarhund vid min sida), det har jag vant mig vid, men tills dess vill jag slippa smärtsamma komplikationer pga av operationer som inte tillhör de rutinmässiga.

Nu till något roligare…. Naturen!!!

Den senaste veckan har det regnat, regnat och åter regnat. Ljumma höstregn som faktiskt är ganska sköna. Mina gryningsdopp har jag dock skjutit upp någon timme, till lite senare på förmiddagen.

När väckarklockan ringt och väckt mig ur mina söta drömmar, och jag i halvvaket tillstånd kunnat ana hur regnet smattrat mot fönsterrutan då har det varit ett lätt val. Då var bästa alternativet att bara dra täcket över huvudet igen och tryna vidare.

Men så fort regnet avtog så längtade både jag och hundflickorna ut på en höstrunda i skogen. Då var det var bara att hoppa i regnkläderna och ge mig ut för att kryssa mellan regnskurarna.

För varje dag kan jag nu se hur det glesnar ut bland löven på träden, samtidigt som det röda täcket på marken blir allt tjockare. Den här tiden på året den är så himla fin tycker jag.

Med det blöta vädret kom också en massa roliga svampar fram. På en död trädstam växte svarta roliga svampar som jag tror är en slags limsvamp – svart bulgar – har jag googlat mig fram till. Visst ser de coola ut!

Roliga svampar och kängorna dekorerade med röda boklöv – det är tecken på att vi är mitt i november månad. Jag gillar verkligen november då naturen känns så nära och på riktigt.

När en ny regnskur var över oss, så fick jag lägga på ett kol och traska hemåt igen. De små hundflickorna är inte helt överförtjusta i geggigt väder. Hunden Penny brukar alltid vara ivrig och gå först i ledet, och hon är en stjärna på att gå klanderfritt i koppel. Men när det är regn och gegga då gör hon hela tiden konster så att hennes koppel trasslar in sig och kommer mellan hennes små ben och till och med bakom hennes svans. Jag har nu avslöjat hennes onda avsikter med det här koppeltrasslet och inser att hon gör det med vilje… Hon har helt enkelt lärt sig att när det klöddat till sig för många gånger med hennes koppel  så brukar hon bli buren sista biten hem. Säga vad man vill, men smarta små djur är det…

Dagens citat:

Oavsett vad som händer i livet, var snäll mot dina medmänniskor. Att vara snäll är ett underbart arv att lämna bakom sig.

Ha en fin söndag.

Annika