isvak

Hej hej

I förra veckan fick jag rycka in och jobba ett par dagar på Lokalföreningen i Brösarp. Dagen innan jag skulle jobba, så vaknade jag upp till en rejält kall morgon med sju minusgrader. Jag insåg snabbt att jag bara var tvungen att passa på att ta mitt sista gryningsdopp i vaken för den här gången. Trots att jag var ganska trött så klev jag upp ur min varma goa säng och gick ut i morgonmörkret.

Det var helt vindstilla, men kylan bet rejält i kinder och nästipp. När jag gick genom den mörka skogen så kunde jag på långt håll höra hur isen nere från sjön sjöng och rungade som jag aldrig hört det förut.

Det var så magiskt med den sjungande isen, det vackra gryningsljuset och min ensamma stund där på bryggan. Såklart är jag alltid väldigt försiktig med alla säkerheter när jag badar i isvaken ensam. Säkerhetslinan som Stefan gjort har jag alltid med mig.

På telefonen kan jag och Stefan se var den andra befinner sig just för stunden, vilket jag tycker känns som en trygghet. Det är även väldigt praktiskt eftersom Stefan kan hålla koll på när jag är på väg hem, och ibland vankades supergod frukost minsann. Precis en sådan frukost blev det den här vackra och kalla morgonen.

På köksön stod den vackra ”Alla hjärtans Dags” buketten ståtligt kvar. Så tjusig. Vardagslyx är underskattat.

Dagens citat:

En dag möttes Kärleken och Vänskapen. Kärleken frågade: varför finns du egentligen, när jag redan finns här? Vänskapen log och svarade: för att skapa leende igen, där du ibland lämnar tårar.

Ha en härlig måndag och kram från mig.

Annika

Isvak och röda tulpaner.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 20 februari, 2025 / Gyllebosjön, isvak, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Så kom då äntligen den där morgonen då vi vaknade upp till en rejält kall och krispig vintermorgon. Eftersom jag varit vid sjön kvällen före och inspekterat läget så hoppades jag att det nu skulle vara fruset på sjön.

Jag tassade upp riktigt tidigt, packade ihop sakerna i min ryggsäck och gav mig ut i mörkret. Nere på bryggan var det fortfarande väldigt isigt och halt. Med pappa Kurts gamla skogsyxa och ett annat ”ishackarvertyg” som Stefan tillverkat åt mig, så gick det lätt och smidigt att göra årets första isvak.

Det blev en fantastiskt härlig morgon och förmodligen årets bästa bad hitintills. Det var nästintill helt vindstilla, och ungefär en halv grad i vattnet. Gryningen blev också så vacker, och jag satt länge och njöt av mitt varma te medan en ny dag tog form.

En del människor brukar fråga mig om jag inte fryser när jag badar de här allra kallaste dagarna på året. Men nej, jag kan inte påstå att jag fryser direkt. Inte så där så jag darrar, skakar eller huttrar. Självklart är det kallt, ja riktigt rejält kallt förstås. Men jag har allting välplanerat och är utrustad och påklädd med många och funktionsriktiga kläder. Det gäller ju också att vara ganska snabb med av och påklädning, för när det är många minusgrader i luften, så är det ju alltid varmare i vattnet. De senaste två åren har jag även börjat använda en sorts badskor som skyddar fötterna, och med dem på så känns det ju nästan som jag numera ”fuskbadar” en smula.

Efter en härlig morgon, när jag tankat kroppen full med energi, så var det dags att bege mig hemåt för en god lördagsfrukost.

På köksön hade jag njutit av en bukett röda tulpaner i nästan en hel vecka. Stefan som blivit opererad, hade fått tydliga direktiv av mig om att någon ”Alla Hjärtansdagsbukett” inte alls var nödvändig. Även om det var ett mindre rutiningrepp han genomgått så är det alltid en viss återhämtning efter en operation med narkos.