fullmåne

Med månen som sällskap.

Gomorron.

Det är något mystiskt och något underbart med månen på samma gång. Särskilt när den är full.

En tidig morgon när jag vandrade längs stranden i Vitemölla var månen mitt enda sällskap. Med mitt ”långa” objektiv kändes det som om jag bara var en liten bit ifrån gubben på månen.

Eftersom hunden Johnny blivit badad kvällen före och inte var helt torr i sin päls, så fick han slokörat stanna kvar hemma på tork.

Det kändes lite förtrollande där månen hängde över marknadsfältet och iakttog mig när jag vandrade fram längs med havet.

Den lilla fiskestugan mittemot kapellet såg ut att ligga i vinterdvala. Dess redskap skapade vackra siluetter i månens sken.

Det lilla kapellet som vi besökte i somras på HEMVÄNDARDAGEN, såg också ut att slumra hårt.

Den stelfrusna tången på stranden bildade ett vackert mönster och på himlen följde månen mig vart jag gick. Som ett stort spejande öga.

Efterhand som dagen ljusnade så färgades spåren efter alla flygplan i luften romantiskt rosa.

Vitemölla badhotell såg också ut att ligga i vinteride. Skamset tänkte jag på, att trots att jag bor så nära, så har jag aldrig någonsin varit där i hela mitt liv.

Kanske det kan bli ändring på det, eventuellt blir det ett besök till sommaren …

Dagens citat:

Tänk när vi någon gång i framtiden står på månen och säger, ack vilken vacker fulljord det är i kväll.

Ha det fint och kram.

Annika

Lite aldrig på någon som är full.

Hej hej
Jag tänkte bara kika in här med en klagan.
Det gäller den där blodmånen som utlovades för några dagar sedan.
När den stora sensationen skulle gå av stapeln så var jag redo. När kvällen kom så blängde jag förtvivlat upp i skyn efter den där stora månen som alla talat om.
Det var en väldigt vacker och fin solnedgång, men någon måne såg jag inte röken av. Än mindre av planeten Mars, som man också skulle ha möjlighet att få se.
Kanske hade månen blivit blyg av all uppståndelse tänkte jag, och höll sig därför gömd bakom trädtopparna. Men fast jag tog bilen och körde ut där det var fritt fält, så gick den uslingen inte att se.
Jag gav upp och körde hem och kröp till sängs.
Prick klockan tolv vaknade jag upp igen av att något lyste mig i ögonen. Månen. Och den såg ut precis som en vanlig måne som var full. Vilken flopp.
Trots att jag kunde se att den inte alls var röd och vacker som den lovat, så gick jag sömndrucken upp och knäppte ett par halvtaskiga bilder på den. Som bevis på hur lurad jag blivit liksom.
Nej nu vet jag. Månen är väl som alla andra som är fulla – opålitliga, skrytsamma med en tendens att överdriva saker och ting. Fulla månar kan man då inte lita på.
Men det förstås, det kvittar hur full vår måne är, för han sluddrar aldrig, vinglar eller ramlar omkull och det får vi väl ändå högakta honom för.
Och en väldigt vacker solnedgång måste jag medge att jag fick se.
Kvällens citat:
Tänk när vi står på månen och säger:
-åhhh vilken vacker fulljord det är ikväll.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Scroll to Top