fullmåne

Våren smyger sakta på.

Hejsan.

Under den senaste veckan har våren smugit sig på lite mer för varje dag. Även om jag inte hunnit njuta så mycket av den härliga vårvintersolen, har det varit skönt att känna vårvibbarna när jag stuckit näsan utanför dörren. Under veckan som gått har jag jobbat extra för en kollega som haft en välförtjänt semestervecka, och bloggen har därför inte heller hunnits med.

För en vecka sedan träffade jag min kära vän Tina vid bryggan. Redan då hade det slagit om till plusgrader och isen på sjön töade sakta bort. Men vaken var kvar så det blev ett härligt isbad.

Den tjocka snödriva som legat på stigen framför bryggan var nästan helt borta.  Jag bestämde mig för att det var dags att hämta hem den frigolitskiva vi brukar ha liggandes över vaken. Varje år är jag noga med att ta hem den så vi har den till nästa säsongs bad.

På kvällen när vi ätit kvällsmat tog jag bilen ner till sjön igen. Kvällen bjöd på en magiskt stor fullmåne som hängde på himlen likt en stor gul ost. Det var så vackert där nere vid bryggan den kvällen. Det var både vackert och stämningsfullt, nästan så jag aldrig ville ge mig hemåt.

Under vintern som varit så har vår sura katt Judith blivit en smula personlighetsförändrad. När det varit som mest snö här hos oss i Gyllebo har hon valt att tillbringa nätterna inne i badrummet på det varma klinkergolvet. Och trots att snön nu nästan är helt borta så kommer hon ändå in och ligger där på det varma golvet. Från att ha varit en katt som bara kommit in för att snabbt äta och sedan ge sig ut igen, så är hon nu betydligt mer inne. För säkerhets skull har hon fått in sin katt-toalett från då hon var kattunge och det verkar hon ha blivit väldigt belåten med. Vintern har gjort Judith mycket mer sällskaplig och lite mer vänligt sinnad. Det ska bli spännande att se hur länge förändringen håller i sig.

Boktips

När jag jobbat varje dag i Norra Björstorp så har jag passat på att lyssna på en ljudbok i bilen dit och hem. Boken jag lyssnat på heter ”Vargarnas Tid” och är skriven av Elisabet Nemert. Tiden går så fort när man försjunker i en bra bok, och ibland vill man bara fortsätta att köra hur långt som helst för att få lyssna klart.

Dagens citat:

Vi växer inte när saker är enkla, men vi växer när vi ställs inför utmaningar.

Tror faktiskt att jag växt en liten smula den här veckan.

Ha en fin måndag.

Kram Annika

Våren smyger sakta på. Läs mer »

Fullmåne och en på miljonen

Hejsan.

I helgen fortsatte vintern att smyga sig på med lite större allvar här på Österlen. Det var så väldigt vackert i lördagsmorse då jag och Tina bestämt oss för att träffas för ett tidigt gryningsbad. Fullmånen lyste upp vår väg genom skogen på ett magiskt vis.

Ett tunt lager snö hade fallit och på en del av sjön hade isen börjat lägga sig. Just vid ”vår” brygga” lägger sig isen nästan alltid sist.

Det låg väldigt många gäss i vattnet runt slottet, och under tiden vi satt där på bryggan med vårt varma te så lyfte de i olika flockar. Himlen såg mörk och vintrig ut, nästan så det gick att se ”Kung Bore” i de där mörka molnen.

Tina – en tjej på miljonen

Min underbara vän och badkompis Tina – hon är sannerligen en på miljonen. Med henne har jag så mycket roliga upplevelser och vi har så mycket gemensamt. Att vi båda älskar natur, vinterbad och kyla, det är en sak, men det är något med Tinas humor som liksom gifter sig med min egen. Vi har mycket allvar och seriösa saker att ventilera, men det finns alltid en smula humor på lut. Fina, underbara Tina ♥

När vi badat klart och druckit upp allt vårt te var det dags att gå hemåt igen. Stefan var ute på jakt, så vi gick hem till Tina och dukade fram en ljuvlig frukost.

Dagens citat:

Är du med vännerna? Var med vännerna! Är du för dig själv? Var för dig själv! Är du på jobbet? Var på jobbet! Är du här? Var här, och nu!

Ha en fin dag.

Kram Annika

Fullmåne och en på miljonen Läs mer »

Med månen som sällskap.

Gomorron.

Det är något mystiskt och något underbart med månen på samma gång. Särskilt när den är full.

En tidig morgon när jag vandrade längs stranden i Vitemölla var månen mitt enda sällskap. Med mitt ”långa” objektiv kändes det som om jag bara var en liten bit ifrån gubben på månen.

Eftersom hunden Johnny blivit badad kvällen före och inte var helt torr i sin päls, så fick han slokörat stanna kvar hemma på tork.

Det kändes lite förtrollande där månen hängde över marknadsfältet och iakttog mig när jag vandrade fram längs med havet.

Den lilla fiskestugan mittemot kapellet såg ut att ligga i vinterdvala. Dess redskap skapade vackra siluetter i månens sken.

Det lilla kapellet som vi besökte i somras på HEMVÄNDARDAGEN, såg också ut att slumra hårt.

Den stelfrusna tången på stranden bildade ett vackert mönster och på himlen följde månen mig vart jag gick. Som ett stort spejande öga.

Efterhand som dagen ljusnade så färgades spåren efter alla flygplan i luften romantiskt rosa.

Vitemölla badhotell såg också ut att ligga i vinteride. Skamset tänkte jag på, att trots att jag bor så nära, så har jag aldrig någonsin varit där i hela mitt liv.

Kanske det kan bli ändring på det, eventuellt blir det ett besök till sommaren …

Dagens citat:

Tänk när vi någon gång i framtiden står på månen och säger, ack vilken vacker fulljord det är i kväll.

Ha det fint och kram.

Annika

Med månen som sällskap. Läs mer »

Lite aldrig på någon som är full.

Hej hej
Jag tänkte bara kika in här med en klagan.
Det gäller den där blodmånen som utlovades för några dagar sedan.
När den stora sensationen skulle gå av stapeln så var jag redo. När kvällen kom så blängde jag förtvivlat upp i skyn efter den där stora månen som alla talat om.
Det var en väldigt vacker och fin solnedgång, men någon måne såg jag inte röken av. Än mindre av planeten Mars, som man också skulle ha möjlighet att få se.
Kanske hade månen blivit blyg av all uppståndelse tänkte jag, och höll sig därför gömd bakom trädtopparna. Men fast jag tog bilen och körde ut där det var fritt fält, så gick den uslingen inte att se.
Jag gav upp och körde hem och kröp till sängs.
Prick klockan tolv vaknade jag upp igen av att något lyste mig i ögonen. Månen. Och den såg ut precis som en vanlig måne som var full. Vilken flopp.
Trots att jag kunde se att den inte alls var röd och vacker som den lovat, så gick jag sömndrucken upp och knäppte ett par halvtaskiga bilder på den. Som bevis på hur lurad jag blivit liksom.
Nej nu vet jag. Månen är väl som alla andra som är fulla – opålitliga, skrytsamma med en tendens att överdriva saker och ting. Fulla månar kan man då inte lita på.
Men det förstås, det kvittar hur full vår måne är, för han sluddrar aldrig, vinglar eller ramlar omkull och det får vi väl ändå högakta honom för.
Och en väldigt vacker solnedgång måste jag medge att jag fick se.
Kvällens citat:
Tänk när vi står på månen och säger:
-åhhh vilken vacker fulljord det är ikväll.
Ha en fin kväll.
Kram Annika

Lite aldrig på någon som är full. Läs mer »

Rulla till toppen