Allmänt

Fem år av saknad.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 1 minute of reading
Till min älskade mamma Ingrid.
Jag saknar dig så ♥
Idag är det exakt fem år sedan du stilla och lugnt fick somna in ifrån din ”cancerjävul”.
Bara lite drygt 70 år och enligt mig alldeles för ung. Du hade önskat att få vara med så mycket längre. Du hade så gärna fått följa barnbarnens liv och njuta av dina blommor i många år framöver. Trots det så var dina sista ord till mig att du var så nöjd med livet du fått, nöjd med allt du fått uppleva och ingen bitterhet fanns längre kvar.
”En mor finns med från början som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar… hon följer varje kliv.
Sen livets första måltid har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg utan krav att få tillbaka.
Hon tas så lätt för given som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad och sedd för den hon är.
I livets alla skeden förblir hon dock densamma…
Din alldeles unika högt älskade mamma.”
Våra liv fortsätter att snurra, dag efter dag, för det är så det är meningen.
Men i mitt hjärta finns alltid en tomhet.
Kvällens citat blir på engelska:
Looking back over a lifetime,
you see that love was the answer
to Everything.
Kram Annika

Fem år av saknad. Läs mer »

Takrenovering och det vulgära språket.

Lämna en kommentar / Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
(det här inlägget är ett sponsrat samarbete med Stefan Hantverkarn AB)
En dag i förra veckan körde jag för att hälsa på Hantverkarns snickare i gamla stan. De var i full gång med en takrenovering på ett av de små gulliga husen som finns där.
Det var en het och svettig dag.
Grabbarna var varma, men glada och flitiga.
Husen där i gamla stan har underbara tegeltak. Pannor som tillverkats på ett lokalt tegelbruk i staden, för väldigt många år sedan. I en annan tid – den tiden som många kallar för den gamla goda…
Det killarna gjorde var att plocka ner pannorna försiktigt, för att byta ut materialet som låg under.  De la ny takpapp, nya läkten och ribb och sedan monteras de gamla pannorna dit igen.
Det finns inget vackrare på de här gamla husen än de pannorna som legat där från början.
Alla husen där i gamla stan är så otroligt charmiga.
Vad jag kommit fram till via Google så är de här husen byggda någon gång på1920 talet. De är underbara, de söta pastellfärgade husen.
En oskyldig tid tänker jag mig det. En romantisk och snäll tid och inte som nu, med hänsynslösa kommentarer, hårda ord och ett vulgärt språk.
För inte hade man väl samma ord och språk då som nu …. väl ….?
Men jag fick en annan syn på det hela när jag såg ett av grabbarnas fynd ifrån taket.
Det var en av de gamla tegeltakpannorna som hade två väl valda ord inristade på baksidan. Ord som någon satt dit redan på tegelbruket. Det var någon som ristat in dem på den obrända pannan direkt på det lokala bruket som fanns i staden i gamla tider. För så länge sedan.
Kanske någon som var trött på sitt jobb, eller någon som ville göra uppror, eller helt enkelt bara för att det gick att göra. Åtminstone fick vi alla oss ett gott skratt. Vilket fynd!! Som vi skrattade åt det där.
Ja nog kunde man könsord även på den ”gamla goda tiden”!
Så hörrni ungdomar, tro inte att ni var först med att kunna de här orden… ”mormors farfar” han kunde nog han också …
Jag fick liksom en ny syn på de där gulliga små husen.
Man kan ju undra vad de andra små byggnaderna gömmer för spännande historier.
Jag strosade tillbaka till Hantverkarns snickare för att säga hejdå. Det var middagstid och de var på väg ner ifrån det varma taket. En välbehövlig lunch, lite vila och ett toalettbesök var vad som stod på deras schema. På mig väntade papperna och mitt kontor.
Jag vet att det om somrarna anordnas små guidade turistvisningar här i staden. Kanske ska jag leka turist i min egen stad och följa med. Just nu känner jag att jag vill ju veta så mycket mer om de här husen och deras historia.
Har ni också ett älskat hus som behöver omvårdnad, då är ni såklart välkomna att höra av er till Hantverkarn.
Hemsidan med kontaktuppgifter hittar ni här.
Och önskar någon annan ett bloggsamarbete med mig så kan ni maila mig direkt på: annika.hantverkaren@telia.com
… kanske har ni också någon underbar liten historia som behöver berättas och dokumenteras i ett blogginlägg …
Dagens citat:
”Jag har svårt att vänja mig vid den nya tiden.
Jag minns när luften var ren och sex var något smutsigt.”
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika

Takrenovering och det vulgära språket. Läs mer »

Vädret som hängt upp sig.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag njuter verkligen av den sommar vi blivit tilldela det här året. En försommar som det nog kommer att pratas om i många år framöver.
Även om det har blivit mycket passande och vattnande av blommor och växter, så är det ljuvligt.
Om jag inte haft någon kalender som visat att vi inte ens har hunnit komma till midsommar ännu, så hade jag kunnat gissa på högsommarmånaden augusti. För det känns precis som augustis sensommardagar med tropisk värme.
Jag njuter för fullt av glada rop från poolen och av att ha badsugna tjejer här på besök. Vem vet hur resten av sommaren blir … Det gäller att passa på.
Samtidigt som jag njuter, så kan jag inte låta bli att känna en viss oro. En oro för vårt klimat…
Varför har det blivit så här? Hur går det med jordbruket och all vår mat i år? Alla svalor och sädesärlor, var har de blivit av i år?
Jag hoppas att det här är en ren slump bara. Jag hoppas att den lilla nötväckan hittar mat till sina små ungar även det här året. Jag hoppas att allt ordnar upp sig och naturen vet vad den gör.
Boktips
Jag har läst (lyssnat) på Mikael Persbrandts biografi. Och som alla biografier så älskade jag den. Jag gillar att läsa om människors liv och öde. Oavsett om det är kända eller okända personer, så fascineras jag av människor. Extra fint med den här boken var att den har ett lyckligt slut, en lycka som jag hoppas får fortsätta följa den underbart duktige skådespelaren även i fortsättningen. Att han får må bra utan missbruk och allt tråkigt som kommer med det. Särskilt hans beskrivning av sina älskades medberoende kan jag själv relatera till och känna igen från en tidigare del av mitt liv.
En enligt mig helt klart läsvärd bok … eller ännu hellre – lyssna på den – det är Micke själv som läser.
Kvällens citat:
Den som vill njuta av fåglarnas sång
måste stänga av TV:n.
Gör det – skippa TV:n och njut av naturen istället. Om 14 dagar är det midsommartider och sommarsolstånd, och efter det så vänder allt och går mot mörkare tider. Passa på och njut. Tids nog sitter vi alla där i våra soffor och längtar ut igen.
Kram Annika

Vädret som hängt upp sig. Läs mer »

Åksjuka och Stenshuvud.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , , / 4 minutes of reading
Hejsan
I förra veckan bestämde jag mig äntligen för att prova den nya åksjukepillan på min lilla hund Lykke.
De förre pillren gjorde ju ingen nytta och av min dotter (som är djurläkare) hade jag fått ytterligare en liten rosa tablett att prova tillsammans med de första pillren.
Min lilla hund hatar, som många av er redan vet, att åka bil. Efter bara några få minuter blir hon illamående, dreglar och kräks till sist.
Nu var det dags att testa den nya medicinen.
Jag lockade i Lykke de båda tabletterna tillsammans med lite exklusiv skinka. Så väntade jag någon timme innan vi hoppfullt satte oss i bilen.
Till havet skulle vår färd gå …
Min plan var att köra till Haväng och till Ravlunda Skjutfält.
Men vi hann bara ner till Rörum förrän Lykkes ögon blev simmiga och dreglet forsade från hennes små mungipor.
Förbaskat också tänkte jag uppgivet.
Det var bara att svänga ner till Stenshuvud istället.
Inte för att där är något fel på Stenshuvud, inte alls. Där är slående vackert.
Det var bara det att jag var så besviken och ledsen över att inte kunna åka iväg med min lilla Lykke, utan att hon skulle behöva bli så sjuk…
Jaja … där var helt enkelt inget att göra åt saken. Jag fick acceptera och istället passa på att njuta av dagen och av platsen när vi nu kommit hit.
Alltså Stenshuvud hörrni …
Stenshuvuds nationalpark är så underbart vacker.
Man kan välja att strosa upp på bergets topp. Det är en hissnande upplevelse.
Jag valde att vandra ner till havet den här morgonen istället.
I den svalkande skuggan från träden löper en gång ner till stranden, till den gamla ålaboden som kallas för Krivareboden.
På vägen ner mot havet finns en underbart vacker äng, med allehanda örter och vilda blommor. Den var översållad med vilda orkidéer. En massa ”nycklar” av alla de slag.
Så otroligt vackert.
Bakom oss gick ett par med en ”sjungande” dobermann. Det var bra, för ganska snabbt glömde lilla Lykke bort att hon mått illa och blev fullt upptagen av allt annat spännande som fanns att se, höra och lukta.
Havet var så himla fint och såg ut att vara på extra glatt, glittrigt humör den här morgonen.
Jag strosade runt där nere en god stund och njöt av de salta vindarna och den varma sanden mot mina fötter.
Jag älskar verkligen mitt Österlen!!
När jag fått nog av frisk havsluft vandrade jag och hundarna genom ett hav av utblommade backsippor, tillbaka uppför backen igen.
Jag knäppte några sista bilder av den vackra vyn och de sköna blommorna.
En kort stund satt jag på bänken vid den vackra blomsterängen. Kanske för att förhala den jobbiga bilfärden ytterligare en stund. Men mest var det nog för att suga i mig så mycket av det vackra som det bara var möjligt.
En smula besviken över att jag måste acceptera att det nog alltid kommer att bli jobbigt att ta hunden Lykke med på utfärder …
Ni som följer mig på instagram har kanske redan sett att hoppet liksom inte riktigt är ute ännu….
Än finns det chans att Lykke ska kunna åka bil utan att bli dålig.
För nästa morgon hittade jag den på mattan i köket …. den lilla rosa åksjukepillan …
-forgrömmade hong … ho mutte ha hatt den onge tungan och sputtad ud den når du vende ryggen ti, ja ho e redet ingmari…
Han hade nog helt rätt, min gode make. Lykke har helt enkelt bara ätit den goda skinkan och i smyg spottat ut den räliga tabletten. Hon är slug, den lilla hunden.
Så än finns det hopp!!
Dagens citat:
Var envis
gällande dina mål,
men flexibel gällande
hur du ska nå dem.
Ha en fin dag.
Vill någon följa mig på instagram så heter jag gylleboannika även där. Och det händer att det kommer lite knasig filmer också … där på instastory. Ni hittar länkar både till instagram och facebook här ovanför under menyn med de tre vågrätt strecken till vänster.
Välkomna.
Kram på er.
Annika

Åksjuka och Stenshuvud. Läs mer »

Hur man lyckas med en kaktus.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Ikväll tänkte jag tipsa om hur man lyckas med en kaktus.
De flest kan nog klara av att hålla den här tåliga växten vid liv. För det krävs synnerligen inte mycket omvårdnad för att få den att överleva. Det är snarare de ambitiösa människorna som riskerar att vattna ihjäl den, om det nu vill sig illa.
Mitt tips här handlar om hur man får blomskrällat att blomstra.
Jag måste först förtydliga att jag inte på något vis utger mig för att vara någon blomsterexpert, kaktusspecialist eller försöker framhäva att jag skulle ha grönare fingrar än någon annan.
Nix, mina kaktustips bygger helt enkelt på egna erfarenheter från verkliga kaktuslivet.
Vad man behöver för att få sin kaktus att blomma är följande:
1 ointresse
2 slut på planteringsjorden
3 en ouppfostrad katt
… och i omvänd ordning.
Man låter helt enkelt katten spatsera uppe i fönsterkarmen och klumpigt välta ner blomskrället på golvet.
Man konstaterar sedan att all planteringsjord i hushållet är slut.
Man lyfter svärande tillbaka den taggiga saken i krukan och låter den stå där utan jord för att sedan totalt glömma bort den.
Tadaaaa!!!
Efter några månader har man ett lyckat resultat på sin kaktusodling.
Lycka till!
Visst är det kul när man lyckas och växterna trivs … fast det kan ju vara ett rop på hjälp också var det någon som påpekade… Och ja, kanske … med tanke på att hela växten nu trött lutar sig mot kanten på krukan.
Men blommar det gör den!
Kvällens citat:
Om det inte är sant,
så är det i alla fall bra påhittat.
Ha en ljuvlig kväll … även om det inte är fredag.
Kram Annika

Hur man lyckas med en kaktus. Läs mer »

När vänner kommer och överraskar.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det här med stora kalas och bjudningar är inget som jag är bra på. Jag är helt enkelt ingen bra värdinna och ganska usel på det faktiskt.
Jag känner mig sällan nöjd med mina prestationer som kalasfixar, och mina egna fester ger mig mest bara ångest.
Men att få spontangäster det älskar jag. Vänner som kommer och överraskar och tar allting för vad det är hemma hos mig.
Precis så blev min lördag.
Älskade vänner dök upp och överraskad, och det blev en fantastisk eftermiddag.
Länge satt vi och fikade ute på tralldäcket.
Efter ett tag dök ytterligare vänner upp. Det var två grabbar, varav den ena var väldig badsugen.
Det var rysligt bra, för så fick Stefan en lekkamrat i poolen.
Jag hörde hur Stefan gick in i rollen som en stor farlig haj. Med största inlevelse gick han till attack mot den lille pojken som kämpade för sitt liv med svärdet i den lilla båten …
Det märktes tydligt att Stefans skådespelartalangar satt kvar efter den där sommaren då han och Stellan Skarsgård spelade in filmen Bombi Bitt i Kivik. En sommar för väldigt länge sedan då Stellan och Stefan var väldigt unga…. efter det gick de båda pågarnas vägar på tämligen skilda håll…
Efter de vilda lekarna i poolen fikades det lite till.
Tack fina vänner för en ljuvlig eftermiddag. Tack alla och envar.
På kvällen tassade jag runt i min torra trädgård.
Eftersom vi inte fått en droppe regn på säkert en hel månad var jag tvungen att vattna på de torraste ställena.
Rabatterna med de ledsnaste blommorna fick sig en skön dusch.
Vårt lilla fågelbord har en inredd ovanvåning, och där inne bor just nu en liten fågelfamilj. Det där lilla fågelhuset stör mitt öga med sin sneda ställning. Varenda kväll retar jag mig på det … Men det får helt enkelt stå sådär likt lutande tornet i Pisa, tills den lilla familjen är flygfärdig och ger sig iväg.
Det har varit så torrt nu så till och med Stefans trägubbar blir för hårda och torra att tälja på.
En dag såg jag en gubbe ligga och flyta i poolen.
-han är rent for torr å hår, jag ska si om han mjugnar litte au å ligga i vanned….
Trägubben skulle helt enkelt ligga där i vattnet för att mjukna så han blev lättare att tälja på.
Dagens citat:
Livet kan vara enkelt,
om vi låter det vara det.
Hissa flaggan och ha en skön dag.
Kram Annika

När vänner kommer och överraskar. Läs mer »

Jag springer igen

Lämna en kommentar / Träning / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Nu har det blivit några varv runt sjön för mig. Och då menar jag i lätt joggingtakt. Väldigt lätt.
Det går inte särskilt fort.
Och springer man inte fort, då måste man springa snyggt – för så är regeln!
Asch, det där är mest skoj. Jag springer i de träningskläder som hängt med mig i flera år. Fast när det är sommar och varmt så springer jag gärna i springklänning eller kjol.
Nu är jag så lycklig över att det fungerar att springa överhuvudtaget och mina mål och drömmar är inte lika hissnande som i början av min löpträning.
Jag var ingen ungdom när jag i samband med en militärutbildning var tvungen att lära mig springa en viss sträcka på en viss tid. Jag var 45 år fyllda och hade nog aldrig sprungit mer än en kilometer i följd i hela mitt liv.
Men jag lärde mig och har sedan som längst sprungit 21 kilometer i ett svep. Och det är jag galet stolt över nu, jag som mest höll mig undan på gympan (=idrotten) i skolan.
Jag har inte längre några  marathonplaner, det vill inte min rygg. Nu har jag bara ett enda mål och det är att inte ge upp min njutbara löpning runt sjön.
Förr hade jag alltid min underbara flatcoated retriever som min trogne följeslagare. Han var med mig på alla mina springrundor. Ett år sprang jag 150 mil totalt, och Johnny var med mig på alla sträckorna.
Men han gillar inte riktigt att vara med längre. Han blir uttråkad och vill hellre ha något att jobba med som spårträning eller patrullering… eller så vill han bara lunka på, snusa och pinka.
Och nu börjar allting snart ordna upp sig med mitt diskbråck igen. Eller åtminstone så mycket att jag och hunden Johnny kan hänga med våra militärkompisar ut på träning igen. Då är det bra att få flåset tillbaka.
(bilderna på hunden Johnny är tagna av min dotter Amanda Henriksson)
Kvällens citat:
Styrkan kommer inte av det
du klarar av att göra. Den kommer
av att göra det du en gång trodde
att du inte klarade av att göra.
Må väl och kram från mig
Annika

Jag springer igen Läs mer »

Plötsligt händer det.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Jag undrar ifall det är fler än jag som har rysligt svårt att komma igång med vissa saker när det är sommar, sol och fint väder…
I flera veckor nu har jag laddat för bullbak här i Gyllebo, men det tar liksom bara emot.
På min fritid vill jag nu mest vara ute och rota runt i jorden eller kräla med min kamera  på alla fyra efter något litet kryp. Det där bullbaket känns bara så himla motigt.
Men så plötsligt händer något …
Som från ingenstans kommer en liten lust till att baka. Det är då man ska passa på.
Den där lusten kom en kväll i förra veckan.
Kvickt for jag in och satte igång med min vetedeg.
Att röra ihop degen är ju inte särskilt jobbigt. Det har jag en förnämlig maskin som gör.
Det är när degskrället har jäst färdigt och ska tas om hand, det är då själva arbetet börjar.
Och när min deg jäst i över en timme den här kvällen då hade lusten runnit bort. Jag kände bara hur tröttheten och motviljan för att baka välde över mig. Och där stod jag med en dubbel sats vetedeg …
Jag tvingade mig att baka ut en plåt med gräsligt fula kanelknyten. Stora som hus blev de, för så brukar det bli för mig när jag liksom vill få allt överstökat så fort som möjligt.
Det var då min söta dotter kom till min räddning.
Amanda är mycket mer pysslig och får till en helt annan snits på bakverken än vad jag orkar göra. För mig är det viktigaste att det blir saftigt och gott. Jag kan göra snygga saker, men jag vill liksom inte lägga den tiden på något man äter upp i ett nafs.
Så tillsammans stod vi där i köket och bakade igen, precis som vid lussebaket till jul. Fast med den skillnaden att vi inte behövde elda i kaminen.
Amanda formade bullarna och jag penslade och skötte gräddningen.
När allt sedan var färdigt och frysen var laddad med härliga kanelbullar, så kändes det riktigt skönt.
För det finns ju inget mysigare än att duka fram en fika i orangeriet med hemmabakta kanelsnurror till kaffet.
Då känner man sig duktig, hur fula snurrorna än har blivit.
Mitt tips är, att känner ni minsta lust till att baka, passa då på. Det finns inget godare. Bit ihop och bara gör det. Gör dem stora som hus, så går det fort.
…. så blir man så ren och fin om sina trädgårdsfingrar med …
fniss
Dagens citat:
Det första steget mot att komma
någon vart, är att verkligen
bestämma dig för att inte vara kvar
där du är.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Annika
 (alla bilder på mig är tagna av min dotter Amanda Henriksson)

Plötsligt händer det. Läs mer »

Hur kunde det bli såhär?

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Alla som är stolta ägare till en trädgård har väl i någon liten hörna en riktig skämsplats … något som inte blev som det var tänkt.
I alla fall vill jag ju gärna tro att det är fler än jag som övervinns av ogräs, dålig planering och slut på motivationen.
För bara några år sedan hade jag en blomstrande vackert liten hörna vid vår friggebod.
Där precis framför den ljuvligt mossbeklädda stenen.
Men så hände något …. ja, fråga mig inte riktigt vad …
Hela den lilla vackra stenläggningen översållades av gräsrot och annat elände. Det blev omöjligt att rensa bort och alla de vackra blommorna kvävdes och tynade bort.
Kanske var det all renovering som upptog all min tid den där sommaren, eller så var det Stefans hjärtinfarkt … ja jag vet inte …
Men nu fick det vara nog. Jag tog tag i det hela och rensade bort precis allting. Utom den där tåliga sorten som tycks trivas just här.
Ja, det här blev ett lite annorlunda ”före och efter” reportage. Fast så kan det faktiskt också bli i en trädgård, när det vill sig illa. Men den mossbeklädda stenen är precis lika vacker nu som då.
Hur det blir med den här lilla fula hörnan nu, det får framtiden utvisa.
Potatisen då ..
Kanske minns någon av er att jag fick sättpotatis över när jag planterade i mina vintunnor. De där potatisen grävde jag ner på byggarbetsplatsen på andra sidan vägen. Och kolla nu bara. Tadaaaa ….
Min vintunneodling har utökats med ytterligare två tunnor.
I dem har jag sått rädisor och sallad. Kanske lite sent, men värt att prova tänkte jag.
Kvällens citat:
Lugna vatten har aldrig
skapat en skicklig sjöman.
Det där citatet stämmer nog på trädgårdsodling också …  lyckade trädgårdsprojekt ger ju ingen som helst lärdom …
Ha en fin kväll och kramar från mig.
Annika

Hur kunde det bli såhär? Läs mer »

Smörblommor och en bred trollslända

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Finns det något vackrare att fylla sin klongvas med än ett stort, vilt fång av smörblommor?
Jag älskar de här små blanka gula blommorna som finns i överflöd i naturen just nu. De är så tacksamma att plocka in i en vas.
Vid den här tiden på året så köper jag nästan aldrig blommor i affären. Åtminstone inte för att sätta i mitt eget hem. Jag tycker faktiskt inte det finns något vackrare än alla de vilda blommor som växer ute i naturen just nu.
Jag minns hur jag förr plockade stora fång av smörblommor och torkade. Sedan gjorde jag arrangemang av dem tillsammans med eterneller.
Det finns inget mysigare än ge sig ut i skog och mark för att plocka blommor.
Såklart har jag alltid min kamera dinglande på axeln.
Senast när jag gav mig ut över ängarna, så stötte jag på en krabat som jag aldrig sett förut. En bred trollslända.
Ja, det verkar som om den faktiskt heter så.
Trollsländor är så vackra och fascinerande.
Ibland händer det att någon trollslända förvirrar sig in i vår stugan, när vi har dörrarna öppna på sommaren. Varenda gång häpnas jag över hur stora de är när man ser dem på lite närmre håll.
Bred trollslända alltså. Har ni sett den här sorten förut?
När det är fint väder så brukar jag försöka skjuta upp lite av mitt arbete till de regniga dagarna.
På kontoret finns det alltid sysslor som inte är så bråttom, som arkivering av papper och andra lite sådanadär halvtråkiga sysslor. Men nu har det fina vädret varat så länge, så nu duger det inte att skjuta upp längre.
Men lunchen tar jag alltid utomhus om det är fint väder. Och en stund under blåregnet fyller på med energi för ännu ett arbetspass.
Dagens citat:
Det är stor skillnad på att
leva och uppleva.
Man behöver inte boka dyra resor för att uppleva saker och ting (även om jag såklart älskar att resa också). Man kan få uppleva fantastiska saker hemma runt den egna husknuten, om man är lite mer observant och lägger telefonen åt sidan för en stund.
Ha en fin dag och kram
Annika

Smörblommor och en bred trollslända Läs mer »

Rulla till toppen