Allmänt

Att rädda ett arv.

Hej hej
Jag har tidigare skrivet om alla de porslinsblommor som jag fått ärva efter min mamma. De är en del av hennes hoyasamling. Några av de där porslinsblommorna är tåliga och trevliga att ha att göra med. Och de lever vidare här hos mig.
Medan andra …
Det är några sorter som är lite extra kinkiga…. ganska mycket kinkig faktiskt!
Jag brukar sätta små sticklingar av varje sort, så det alltid ska finns någon som är någorlunda i livet liksom.
Bland annat så har jag en som är väldigt vacker, men inte så medgörlig. Eftersom det var den enda och den sista av sin sort, fick jag charma den lite extra med en sprillans ny läcker kruka. Dyr som pocker var krukan. Det fick det vara värt så den ska fatta att den måste skärpa till sig. Eller rättare sagt, för att jag ska lägga manken till och sköta om den lite bättre.
En annan besvärlig sort är den med de små, små hårda bladen. Efterhand som jag sätter nya sticklingar så dör moderplantorna bara bort. Ja, än så länge är där lite liv kvar.
De tåligare sorterna blommar nu för allt vad de är värda. De skräpar ner och från blommorna droppar det något besvärligt klister. Men blommar det gör de och jag är ganska glad för mina porslinsblommor trots allt.
Ett lite mer kärleksfyllt inlägg om mina porslinsblommor kan ni hitta här.
Kvällens citat:
Acceptera inte andra människors
begränsade övertygelse om din
förmåga.
Ha en härlig kväll och kram på er.
Annika

Att rädda ett arv. Läs mer »

Fyra glada kvinnor med samma mormor.

Hejsan
I helgen gjorde jag en kort resa till Småland för att träffa tre av mina kusiner.
En liten del av ett väldigt stort antal kusiner som jag har på min mammas sida.
Det var ett möte som jag verkligen sett fram emot och längtat så väldigt mycket efter. Samtidigt som det pirrade lite i magen, så som det gör när man ska möte någon man inte träffat sedan barnsben.
Det blev en alldeles fantastisk dag. På alla sätt och vis!!
Utrustad med en vacker hortensia på stam, satte jag mig i bilen den tidiga morgonen och begav mig norrut.
Gunilla som var initiativtagare och dagens värdinna, är den av mina kusiner som jag träffat mest som barn. Vi brevväxlade och bodde hos varandra på skolloven, och när vi blev äldre reste vi på språkresa till England tillsammans.
Den där språkresan som var mina föräldrars sista förtvivlade försök att få mina skrala engelskabetyg någorlunda godkända. Men det slutade med att jag lät Gunilla prata för oss båda och höll mig bara tyst i bakgrunden.
Nåväl, våra vägar skildes strax efter, så som de ofta gör när man är ung och växer upp. Vi har såklart sets på någon begravning, men inte mer.
Nu stod hon alltså där framför mig i dörröppningen, min älskade kusin Gunilla. Och hon var sig på pricken lik och jag blev alldeles varm i hjärtat.
Lika bedårande som alltid.
I Hässleholm mötte jag upp en annan kär kusin. Min goa fina kusin Anita. Henne har jag haft ganska god kontakt med alltsedan min mamma dog. Och jag kan lova er, det var inte många sekunder som det var tyst i bilen på resan upp. Härliga, goa Anita!!
Min tredje kusinen, Elisabeth, som är Gunillas syster, kom direkt från sitt sommarställe och lyste upp världen med sin underbart röda sommarklänning och sitt smittsamma skratt.
Elisabeth hade jag inte heller sett sedan barnsben. Hon är några år yngre än vad jag är, så mina minnen av henne är mest att hon var just lillasyster… Men hon var sig så lik och med precis samma härliga skratt som jag mindes. Underbara Elisabeth!
Vilken dag vi fick tillsammans.
Vi startade med en fika under parasollet på altanen. Så mycket vi hade att prata om. Ja, tänk er själv att gå igenom fyra fruntimmers liv på så kort tid… Och så många härliga skratt det blev.
Vips var det dags för lunchen. Vi hjälptes åt med förberedelserna, undertiden som vi fortsatte prata, skratta och gå igenom våra liv.
Laxen smakade ljuvligt ute på altanen.
Sedan hade vi sådan fantastiskt tur att Gunillas käre make så passligt kom hem från sin tjänsteresa på andra sidan jordklotet. Tur var det såklart för oss, att vi fick träffa honom. Men också för att han kunde fixa till det stopp som vi lyckats ordna till i köksvasken… Jetlaggad och restrött log han bara, och tog sig ann avloppet.
Efter maten blev det husesyn i Gunillas fantastiska hem. Av det kunde man tydligt lista ut hennes yrke. Att hon har fingertoppskänsla för design och inredning går inte att ta miste på. Samtidigt som vi gick runt och njöt av allt fint, oroade vi oss alla för katten Sigge som varit försvunnen i några dagar.
Tiden går fort när man har roligt, och den här dagen tror jag allt att klockorna skojade ”aprilo med oss”. Vips var det kaffedags och det trollades fram godsaker från kylen på nytt.
Dagen avslutade vi med en tur ut till Kronobergs slottsruin. Så otroligt vackert! En god stund strosade vi runt där ute och njöt av dagen och av varandras sällskap.
Vilken dag!!
Ett stort tack till er alla. Men ett alldeles särskilt tack till Gunillas make, som tålmodigt stannade kvar hemma med all den disk som vi lättsamt bara lämnade efter oss.
Dagens citat:
Bara att det finns glädje
är källa nog till glädje.
Det här var verkligen en glädje för mig.
Nästa gång ses vi förhoppningsvis på Österlen, och det ska inte få gå 38 år tills dess.
Ha det gott och kram
Annika

Fyra glada kvinnor med samma mormor. Läs mer »

Att välja häck

Hejsan.
Varje år när vår spireahäck blommar så skänker jag min mamma Ingrid en tacksam tanke.
Det var när vi sålt vårt vackra lilla gästhus på tomten bredvid, som vi stod inför valet av häckplantor.
När vi själva ägde det lilla huset så fanns det en stenlagd gång mellan våra hus. Men när det blev nya ägare och grannar i det lilla huset, så ville vi båda ha lite avskildhet. Valet föll då på en häck av något slag.
Ingen av oss var några hugade häckklippare, så vi enades snabbt om att det inte skulle vara någon krävande häck. Ingen man behövde forma och klippa flera gånger per säsong.
Jag minns att jag pratade med min mamma om det där. Det var i slutet av hennes sjukdomstid och hennes lungcancer gjorde att hon hade mycket svårt att prata.
-vresros är väl bra, tålig och lätt, föreslog jag
-inte vresros Annika, rosslade hon ansträngt fram med kippande andetag.
 Med stor ansträngning avrådde hon mig från vresroshäcken och kom med förslaget om brudspirea istället.
Så glad jag är över att jag lyssnade på råden jag fick och valde den här underbart vackra häcken.
Och även om vi idag har de underbaraste grannar, så är det skönt med lite gräns och lite avskildhet. Lättskött och vackert.
Och vill ni läsa mer om det här lilla vackra huset som vi byggde på granntomten, och kika på hur det ser ut invändigt, så finns det ett inlägg här:
Kvällens citat:
Den äger frihet
som förstår
att rätt välja
sin gränser.
Ha en ljuvlig kväll.
Kram Annika

Att välja häck Läs mer »

Den underbara trädgården i engelsk stil.

Den engelska Trädgården.
(Ett sponsrat samarbete med Den engelska Trädgården)
Hejsan.
En het junidag strosade jag runt i den fantastiska besöksträdgården i Svinaberga. Det var en sen eftermiddag i förra veckan som jag smög mig in genom den charmiga lilla grinden för att njuta en stund och ta mina bilder.
För njuter det gör man sannerligen – med alla sina sinnen här!
Jag har med stort intresse följt den här trädgården från första spadtaget, och förundrats över hur det går att skapa något såhär vackert på förhållandevis kort tid.
Den här platsen väcker någonting i mig. Ett slags sug och energi till att själv plantera, skapa och forma min egen lilla trädgård hemma i Gyllebo. Jag blir oerhört inspirerad av att vandra runt här.
Jag tilltalas lite extra mycket av den här stilen på trädgård. Som om just den här engelska stilen är som klippt och skuren för vårt svenska klimat. Den skänker något vilsamt för själen, och skapar ett lugn. Den är lite mer i samklang med naturen själv.
Förra gången jag var här, det var i tulpanernas tid i fjor. Inlägget hittar ni här.
Nu slås jag över vilken förvandling en trädgård genomgår på en säsongen. Hur spännande det är att se förändringarna.
Här i den engelska trädgården har man verkligen lagt sig vinn om att det ska blomstra och vara vackert över hela säsongen. Och det är sannerligen sagolikt fint.
Trädgården är uppdelad i olika rum. Rum med olika förutsättningar och med växter som trivs just precis där.
I en liten hörna av trädgården finns en damm. Där kan man slå sig ner och blunda för en stund. Istället för att njuta av alla synintryck kan man låta öronen få lite skön musik från det porlande lilla vattenfallet.
Det finns även en liten köksträdgård. Precis när jag var här på besök så blommande gräslöken alldeles överdådigt. Jag älskar när man låter gräslöken få slå ut i blom. Det är så fantastiskt vackert.
Min mamma knipsade alltid av alla blommor på sin gräslök. Det var för att den inte skulle bli så ”träig” sa hon. Men jag älskar ju att få njuta med alla mina sinnen, så själv låter jag min egen lilla gräslökstuva blomma så mycket den bara kan.
Jag strövade fram på de små grusgångarna den här sena eftermiddagen, precis före stängningsdags. Jag var den sista besökaren och för en stund dagdrömde jag mig bort … Plötsligt var det som om jag var på plats i ”Morden i Midsomer”. Den där underbara Tv serien som brukar gå nu på sommaren, ni vet. Jag älskar att titta på den. Inte för att den är särskilt spännande egentligen, nej det är enbart för att jag njuter av alla vackra engelska miljöer som jag vill se den. Nu var det som om jag för en stund fick vara där på riktigt. Jag väntade nästan bara på att kommissarien Barnaby skulle lägga en tung hand på min axel …
Jag kan verkligen rekommendera er att åka hit på ett besök. Åk hit och låt er inspireras och njuta.
Som extra bonus finns en rad olika växter att handla vid entrén. Särskilt förtjust blev jag i de ljuvliga Austinrosorna.
Vill ni hänga med i vad som händer där i den engelska trädgården så finns en länk till deras facebooksida här.
In och gilla sidan vetja!
Intill finns Svabesholmscafé där man kan stilla både hunger och törst.
Så värt ett besök.
Själv vill jag så gärna ta en titt här igen innan hösten nalkas …
Dagens citat:
Att skapa en trädgård
det är att tro på en morgondag.
Ha en fin dag alla kära läsare.
Kram Annika

Den underbara trädgården i engelsk stil. Läs mer »

Snart flygfärdiga.

Hej hej
Oj oj vad det är brådis runt om i Gyllebo nu. Vi har fågelfamiljer i nästan precis varenda holk hos oss, och det är så kul.
När jag går runt i trädgården så kan jag höra hur det kvittrar och piper överallt.
I en holk som vi satt upp lite provisoriskt bor en talgoxefamilj. De flyger in och ut i skytteltrafik, och jag bara häpnar över hur fort de kan hitta nya små larver att transportera in till de hungriga små ungarna.
En annan fågelfamilj som har bråda dagar är rödstjärtsfamiljen. Det är de som bor i  det ”lutande fågelhuset”.  Det där fågelhuset står mer och mer på sniskan för varje dag som går, så nu längtar jag bara efter att de skräniga ungarna ska bli flygfärdiga och ge sig ut i vida världen. Då ska jag få ordning och reda på det där sneda fågelhuset.
Ännu finns det gott om härliga smörblommor att plocka in. Även om den mesta växtligheten lider av torkan och liksom bara krymper ihop och torkar nu. Smörblommorna trivs där det är våtmark så än så länge är de frodiga och fina.
Varje kväll sätter jag ut lite skålar med vatten till igelkottarna. Varje kväll springer småhundarna bakefter och dricker så mycket de orkar av de där skålarna. Precis som om det vattnet är så mycket godare än deras eget…
Kvällens citat:
En människa som har en klocka
vet alltid tiden.
En som har två klockor,
är aldrig riktigt säker.
Ha en skön kväll
Annika

Snart flygfärdiga. Läs mer »

Med svärmor på pizzeria

Hejsan.
Både jag och Stefan har nyss fyllt år och min söta lilla svärmor ville bjuda med oss båda på pizzeria.
På självaste Sverigedagen hämtade vi upp lilla svärmor och rullade nerför backen till hamnen.
Vi hade bestämt att vi skulle äta på Hamnkiosken i Kivik.
Det är alltid lite speciellt för oss att komma dit ner till Kivik.
Stefan är född och uppvuxen i ett hus alldeles intill Hamnkiosken. Mittemot Buhres fiskaffär bodde han när han var liten och såklart var det som att sitta på ”mammas gata” och käka pizza den här underbara nationaldagen.
De känner till precis varenda kotte som förr bodde i de charmiga husen runt om i byn. Det var många gamla minnen som kom upp när vi satt där och njöt av kvällen. Underbara härliga minnen.
Förr i tiden var hamnkiosken ett tillhåll för byns ungdomar.
Efter lata dagar på stranden stannade de med sina bilar lite huller om bullar på grusplanen utanför. Jag kan själv minnas den tiden när jag var en liten tjej och vi stannade till där för att köpa en mjukglass innan det var dags att köra hem.
Det var en härlig tid. Stefan mindes då han hade sin båt och han och kompisarna åkte vattenskidor utanför alla solbadande turister på stranden.
Såklart önskade vi alla att vi haft Stefans far med vid bordet. Han om någon, hade haft många underbara Kivikshistorier att berätta … kanske den här
Så var det dags att återvända till nuet och tid att välja pizzor.
Hamnkiosken hade många besökare den soliga kvällen och grabbarna ilade snabbt som vesslor mellan borden.
Glatt ställde de dock upp på en bild.
Hamnkioskens chef och ägare, Biray, känner jag sedan många år tillbaka.
Första gången jag träffade honom så var våra roller ombytta. Han var kund och jag säljare. Jag jobbade då i bygghandeln och han var ofta där för att handla byggmaterial. Biray var den mest ödmjuka, vänliga och snällaste kund jag någonsin mött.
Och såklart är han ännu lika snäll och fantastisk. Det är som om han förstått hela grejen med livet – att med vänlighet kommer man längst.
Kanske är det någon som minns inlägget från förra sommaren … annars finns det här.
Biray är inte bara snäll och vänlig, han kan baka pizzor också.
Mums!! Vi satt länge och njöt av maten, den kalla ölen och den ljuvliga kvällen.
Utanför vajade Sveriges flaggor lite varstans och en övergödd fiskmås stal pizzarester från övergivna tallrikar.
Med en spännande kamerainställning knäppte Stefan en sista bild på oss, innan vi mätta åkte tillbaka hem till lilla svärmor. Lite jordgubbar och en stund i soffan fick avrunda den mysiga kvällen.
Tack fina Karin för en mysig kväll, för mat och dryck och den lilla present jag fick med mig hem.
Hemma väntade vår tillfälliga vakthund.
Det är min dotters lilla hund som ylar och skäller över nästan allting. Det är allt en farlig tur för henne att hon är så liten och så söt, för annars hade hon varit direkt odräglig.
Dagens citat:
Om du inte vet någonting?
Googla det.
Om du inte känner personen?
Kolla facebook.
Om du inte hittar någonting?
Mamma!
Ha en riktigt härlig dag. Själv ska jag ta emot min älskade underbara dotter efter snart ett helt år i Australien. Så, ja, för mig kommer det att bli en toppendag!!!
Kram Annika

Med svärmor på pizzeria Läs mer »

Tecken på kärlek finns överallt.

Hej hej
Jag kan själv höra att jag hörs som Björn Ranelid när jag formulerar kvällens överskrift.
En romantisk liten röst inom mig, med en syn på livet som höjer kärleken högt till skyarna, över allting annat.
Kanske är jag helt enkelt en kvinnlig form av Björn …
Men det är faktiskt så att med en macrolins på min kamera så får jag en annan syn på världen runt mig. Jag kan se det lilla livet och fokuserar på detaljerna. Som alla små hjärtan som gömmer sig i en vanlig lupin till exempel.
Har ni också lagt märke till dem? Så underbara.
Jag kan även se en lemniskata, ett tecken som många bär runt sin hals. Andra låter tatuera in tecknet på sin kropp. Det jag menar är den liggande åttan som symboliserar oändligheten. Evighetstecknet.
Det där tecknet finns i en av mina små, små bedårande blommor. Kan ni också se det? Längst ner i den främre blomman.
Jag älskar att vandra runt med min kamera och fånga saker. Det finns såklart annat än bara kärlekstecken.
Det finns blommor utan några särskilda synliga tecken. Bara blommor… fast de är på sitt vis också tecken på kärlek tycker jag.
 Kaprifolen ser ut som två händer som tar emot något. En symbol för ett mottagande av en kärleksgåva tänker jag. Visst ser ni också det?
Den gulliga humlan studsar runt från blomma till blomma som om den leker en kär lek.
Kärleks lek.
Och som en påminnelse av min egen stora kärlek så blommar den klematis jag planterade i fjor. En skönhet i vitt och rosa.
Det var den där helgen då jag var ensam hemma, Stefan låg allvarligt sjuk på intensiven i Lund och jag var bara tvungen att göra något för att skingra tankarna. Då körde jag och köpte lite plantor och grävde och slet. Nu blommar den med underbara blommor som en påminnelse om att det gick bra.
En kärlekssymbol för oss.
Kvällens citat:
Om du älskar två personer samtidigt,
välj den andra.
För hade du verkligen älskat
den förste hade du inte blivit
förälskad i den andra.
//Johnny Depp
Det blev mycket kärleksprat ikväll.
Kanske hade jag och Ranelid kunnat skriva en bok om kärleken tillsammans – den hade nog blivit bra.
Han kan stå för språket och märkvärdiga ord, så kan jag fotografera blommor och bin och sånt … Sen är det bara en boktitel som ska till och succén hade varit ett faktum …
haha …
Ha det gott och kram på er
Annika

Tecken på kärlek finns överallt. Läs mer »

En morgonvandring på åsstigen.

Hej hej
Oftast vandrar jag med mina hundar runda efter runda runt min älskade Gyllebosjö. Men ibland väljer jag andra stigar.
Ibland går jag en liten rolig stig som kallas åsstigen. Min hundar brukar älska när vi går där.
Inne i skogen har det blivit så mörkt och dunkelt. Tiden från det skira limegröna till det torra mörkgröna gick fort det här året. De översvämmade små bäckarna är snart bara fuktiga fåror i marken. Jag häpnas över vad moder natur kan trolla på bara några få veckor.
På ett ställe växer en så rolig våtmarksväxt. Ibland plockar jag en sådan stängel med mig hem för att sätta i en vas i badrummet. Den blir så dekorativ mot mitt vita kakel. Visst ser den rolig ut. Fast vackrast är den såklart där den hör hemma, här ute i naturen.
Att gå på åsstigen är lite som att göra en huppegupptäcksfärd. Det är backe upp och backe ner i en underbar miljö.
Ibland är jag lite rädd för att gå där eftersom jag hört talas om att ett gäng mountainbikefantaster tränar cykling där i backarna. Deras framfart är inte att leka med och att rädda sig undan från stigen med tre hundar i släptåg är nog dömt att misslyckas. Det hade blivit en kollision utan dess like …
Nåväl, inga krockar blev det den här morgonen. Allt var stilla och lugnt.
Stigen leder genom en härlig natur. Man följer en liten bäck och går ibland på breda ekplank. Där är så vackert så man nästan blir salig. Vilda blommor och mysiga små träd gör att det känns lite sagolikt.
Man följer ett stengärde och kan blicka ut över ängen där det ibland går betande kor.
Att här finns vildsvin det vet jag, det kan man tydligt känna på lukten.
Att vara still utan myggmedel är inte så kul. Särskilt inte för min store Johnnyhund. Alla myggorna och insekter tycks älska hans nos, och den stackaren blir väldigt irriterad på dem.
Fästingar kryllar det såklart också av. Mina hundar har alla fästingmedel på sig för att förhindra att de ska bli sjuka.
Värre är det för mig själv. Fast inga fästingar i världen kan hindra mig från att vara ute i naturen. Jag plockar varje år bort ett antal från min egen kropp och tycker egentligen inte att själva djuret är så äckligt … om det inte vore för de förskräckliga sjukdomar som de sprider … När började de sprida alla de hemska sjukdomarna egentligen?
Att vandra där på åsstigen är så mysigt.
En liten runda som jag verkligen kan rekommendera.
Fast jag tycker förstås att cyklister på mountainbike kan hålla sig på andra ställen …
Dagens citat:
Jag försöker ofta säga till ungdomar 
att de ska tänka på alla de människor
som älskar dem,
istället för att gråta över den enda personen som inte gör det.
//Bill Cosby
Ha en fin dag och njut av livet och av det ni  har.
Kram Annika

En morgonvandring på åsstigen. Läs mer »

Dessa trollsländor, jag älskar dem.

Hejsan
Jag vet inte om jag har rätt eller fel, men i år är det galet mycket trollsländor. Åtminstone här hos oss i Gyllebo.
Det är något med dessa stora insekter som gör mig så fascinerad. De är så vackra och läckra tycker jag.
Ofta hör man människor som påstår att trollsländorna bara lever en endaste dag.
Stefan brukar skrattande säga att den där, han har i alla fall tur med vädret idag, när han ser en slända flyga runt i vår trädgård.
Men det är alltså fel och de flesta arter lever flera månader.
En skröna från förr var att trollsländor kunde sticka ut ögonen på folk eller sy ihop ögonlocken på sovande människor. Man trodde också att om en trollslända flög över ens huvud så vägde de ens själ och detta kunde leda till olycka.
Jag blir mest glad när jag ser en sådan här stor insekt flyga runt. De är så pampiga på något vis.
Jag tycker det är bra att trollsländorna vill hålla till hemma hos mig. De äter både mygg och andra små retliga insekter som inte är riktigt lika roliga. Kanske de till och med kan tänka sig att mumsa i sig en och annan fästing också.
En annan insekt som jag tycker väldigt mycket om, det är humlorna.
Alltså, de är bara så gulliga!
Kvällens citat:
Det är värt att bli betraktad som en
idiot, om det är priset för att gå sin
egen väg.
//Ola Salo
Det där är så rätt tycker jag.
Man ska lyssna på sin egen röst och göra det man själv brinner för.
Fast för att höra vad sitt eget hjärta sjunger om, behöver man ibland bara omge sig med tystnaden och lite humlesurr.
Ha en fin kväll och kram
Annika

Dessa trollsländor, jag älskar dem. Läs mer »

Att fylla år.

Hejsan
Förra helgen fyllde jag år. 53 härlig år.
Åldern är ingenting att hålla hemligt tycker jag. Jag förstår inte varför en del envisas med att göra det. Och ska man då egentligen låtsas vara yngre än vad man är …. eller ska man försöka verka äldre. Nej, det där har jag aldrig begripet. Och eftersom jag inte vet om jag ska dra ifrån eller lägga till så är det ju lika bra att vara ärlig. Man är så många år som man är helt enkelt.
Först av allt vill jag tacka alla som på något vis skickat gratulationer och kommit ihåg mig den här dagen.
Jag hade en vision om att skriva små tackhälsningar till var och en på facebook, men oj så många där var. Jag begav mina försök. Men jag blev så rörd och glad, och såklart har jag läst dem varendaste en.
Tack!
Det här med att fylla år var aldrig någon stor sak i min familj när jag var liten. Det där är lite sorgligt egentligen, så med mina egna töser har jag alltid försökt att fira rejält, med presenter, uppvaktning och kalas.
Jag älskar att överraska och att uppmärksamma tjejerna på deras dagar – de dagarna är ju lite mina egna också …
Mina töser var som vanligt ute i vida världen och for den här dagen, så från dem kom underbara hälsningar från jordens alla hörn.
Stefan hade lyckats komma ihåg mig det här året och plockat en stor bedårande bukett lupiner.
Jodå, det har funnits år då han totalt glömt bort mig och istället varit mäkta stolt över sig själv som kommit ihåg bror sin som fyller år dagen före mig …
Han är såååå bra på mycket, min Stefan … men mina födelsedagar får han faktiskt bara medelbetyg på.
Kanske var det årets varmaste dag, den här söndagen i juni. I alla fall kändes det så när jag dukade fram min kakbuffé till mina gäster.
Jag hade fixat ihop lite gott och blandat till kaffet.
Tidigt på morgonen hade vi varit på Orelund och köpt jordgubbar. Sötare och godare gubbar än deras, de finns nog inte.
Och såklart blev det lite av Mårtens goda Österlensallad med hem också.
Stefans spettkaka som han fått när han fyllde år, den kom väl till pass.
Är man skåning så är det extra festligt med spettkaka förstås.
En liten badsugen gosse kikade också in på min födelsedag. Han brydde sig varken om kakbuffé eller Coca colan. Han var helt enkelt mest nöjd med att träna simtag i poolens grunda del.
Vi andra fikade och njöt av dagen.
Min 53:e födelsedag avslutades hos Eva på Torget.
Med en fantastisk måltid som bestod av varmrökt lax, njöt jag av värmen, lugnet och vetskapen av att alla i min familj det här året hade hälsan och mådde bra.
Annat var det förra året
Tusen tack till alla er som kom ihåg mig.
Dagens citat:
Det som ligger bakom dig och det som
väntar dig är ingenting i jämförelse med
det som finns gömt inom dig.
Ha en fin dag och kram
Annika

Att fylla år. Läs mer »

Rulla till toppen