En spontankväll utanför Löderup

Hej hej

Nu börjar den där tiden på året då jag lite grann förvandlas till en bortglömd änka (jaktänka) här hemma. Det är nämligen idag som jaktsäsongen drar igång på riktigt, och först ut är det de stackars rådjursbockarna som ligger risigt till.

I förra veckan var det en del förberedelser för husets jägare, Stefan. Bland annat skulle bössorna skjutas in så att han var säker på att de gick som de skulle, jakttorn skulle på plats och ses över. Mycket att stå i helt enkelt.

En kväll följde jag och Petra med ut för att vandra lite i den härliga Österlennaturen. Petra, är liksom jag, stundom en ”jaktänka”, men man får nog ändå säga att vi båda hör till kategorien ”glada änkor”. Betydligt värre vore det väl om vi vore svarta änkor… (då hade vi ju ätit upp Stefan och Kentan för länge sedan)

Nåväl, vi fick en helt underbar kväll på backarna utanför Löderup.

Uppe i skyn svävade skärmflygarna vilset omkring och nedanför backarna på åkern låg höstens halloweenpumpor på jäsning.

Årets lamm hade vuxit sig så stora så man knappt kunde se skillnad på dem och deras mödrar.

Att det gulliga fåret med nummer 21002 var ett lamm, det förstod vi då det ivrigt la sig ner på knä för att ta sig en slurk mjölk från sin mammas spene.

Lagom tills vi vandrat klart, så såg vi hur två figurer kom emot oss nere vid pumpaåkern. Det var våra kära jägare som kom med kaffekorgar i högsta hugg.

Vi njöt sedan av den härliga kvällen, kaffet och Petras förrädiskt goda fröknäckebröd.

Dagens citat:

Var lycklig för detta ögonblick. Detta ögonblicket är ditt liv.

Små ögonblick i livet som är så mycket värda. Tack♥

Kram Annika

 

Dela gärna

En spontankväll utanför Löderup Läs mer »

En förnimmelse av den höst som väntas.

Hejsan.

För en vecka sedan fick jag en förnimmelse, en liten försmak, av den höst som kommer att komma så småningom.

Vädret hade växlat om till lite kyligare. Kanske var det helt vanligt svenskt sommarväder egentligen. Men efter en lång tid med sol och värme, så kändes det både mörkt och ruggigt.

Jag hade tagit en lite tjockare ylletröja på mig för att hålla mig varm efter badet. Jag rotade till och med fram min ljuslykta och tände ett värmeljus längst ute på på bryggan.

Jag älskar verkligen hösten, mörkret och myset … fast det förstås, om sommaren vill hänga kvar i någon månad till, så gärna för mig.

Jag kikade upp på alla de roliga molnen och lät fantasin flyga iväg för en stund.

Strax före lunch, när jag tog mig en springrunda runt sjön, då var alla höstkänslor som bortflugna. Då flödade sommarkänslorna, solen strålade från en klarblå himmel och svetten rann i min panna. Sommaren var ju definitivt kvar.

 

Dagens citat:

Nästa gång solen tittar fram bakom molnen, vänd dig mot den. Inte för att få färg i ansiktet utan för att det är källan till liv.

Må gott.

Annika

Dela gärna

En förnimmelse av den höst som väntas. Läs mer »

Ljuvligt lugn, men med en smula tomhet.

Hejsan.

Efter tre intensiva dagar med lilla ”herr Scott”, så la sig lugnet över mig och mitt Gyllebo igen.

Jag vaknade upp till tystnaden och smög mig ner till sjön för ett dopp. Det var sagolikt, precis som alltid. Ändå fanns en strimma vemod och saknad i mitt hjärta, det blev ju så rysligt tomt och tyst i huset när Scott åkt hem. Jag tänkte tillbaka på de fartfyllda dagarna med honom som nu passerat.

Det var dagar då jag haft ett litet sällskap vid min sida precis hela tiden. En liten kompis som var med när vi vattnade blommorna i trädgården. Han var med och hittade insekter, grodor och spindlar.

Tung, tung… sa han, när han bar den lilla vattenkannan med sig för att hjälpa till med kvällsvattningen.

Allt det där hade jag tid att tänka på där jag satt på bryggan och såg solen stiga upp över sjön.

Över vattnet dansade dimslöjor så vackert i det varma morgonljuset. Det var en vemodig känsla i luften … eller nej – känslan fanns i mitt bröst…. Kanske berodde det på minnet av det fina avskedet kvällen innan, det ömsinta ”hejdå” när Scott blev hämtad för att åka hem. Fast mest berodde vemodet nog på den ständiga längtan jag har efter min dotter ♥

Som alltid när jag satt där vid sjön så tog jag upp telefonen och pratade en stund med dottern i USA. En liten ”snapchat” som hon skulle kunna lyssna på när hon vaknade ett halvt dygn senare.

För mig känns det nästan ofattbart att hon i höst kommer att komma hem igen. Efter 2,5 år kommer hon åter att stå på svensk mark. Jag kan inte tänka tanken utan att mina ögon fylls av tårar. Det är snart, men tills dess kommer jag att sakna och att längta med full styrka!

Dagens citat:

Inget ältande kan förändra det förflutna. Ingen oro kan förändra framtiden. Bara tacksamhet kan förändra nuet.

Jag känner mig så tacksam och privilegierad  för allt och alla som jag har i mitt liv. Ändå stryker ett stråk av vemod sakta förbi i hjärtat då och då. Bara den som saknat och längtat i flera år kan förstå.

Ha det fint och kram

Annika

 

Dela gärna

Ljuvligt lugn, men med en smula tomhet. Läs mer »

Får, troll och annat spännande i Gyllebo.

Hejsan.

Förra helgen när Scott checkade in här i Gyllebo några dagar, så varvade vi alla vilda biljakter i köket och de våta baden i poolen, med lite upptäcktsfärd i sommarbyn.

Scott älskar sin sittvagn, så han hoppade glatt upp för att ta en runda till fårens hage. När vi kom dit så hade vi sådan tur att de alla låg alldeles vid stängslet och slöade. Scott var så modig och kunde klappa den ena tackan lite grann bakom örat. Vilken lycka för en liten pojke.

Efter det gick vi till trollen på andra sidan Slottsvägen.

Här i Gyllebo finns det en väldigt spännande trollstig minsann. Där finns det en massa olika sorters troll, både gulliga och lite läskiga.

Alla de där trollen var ganska kul tyckte Scott, fast de små bilarna som någon placerat utanför sin trädgård för att påminna trafikanterna om att sänka farten, ja de bilarna var nog det allra roligaste av allt.

Sedan var det dags för en liten middagslur för Scott, så undertiden som han ”låg på laddning” så samlade jag lite krafter av lugnet i min trädgård.

Bästa mormorsuppladdningen får man nog av att sitta en stund och dumstirra på dansande fjärilar.

Ja, det blev mycket barnbarn i det här inlägget, men det är inte så lätt att ägna sig åt andra aktiviteter när man är mormor på heltid i några dagar.

Dagens citat:

Tröttna aldrig på att göra de där små sakerna för de du har i din omgivning. Ibland är det just de små sakerna som fyller stora delar av deras hjärtan.

Ha en bra dag

Annika

Dela gärna

Får, troll och annat spännande i Gyllebo. Läs mer »

Molnig morgon och en liten Scott checkar in.

Hejsan.

Det var en rejält molntung och grå morgon då jag gick ner till sjön. Jag tänkte för mig själv att det nog inte fanns så stor chans att få se solen den här gryningen.

Men som en extra morgonbonus så skingrades det grå molntäcket och en liten vacker soluppgång syntes för en kort stund. Tacksamhet!!

Ganska snart begav jag mig hemåt igen, eftersom det skulle komma en liten gosse till oss och checka in. Det var Scott som skulle komma och bo i Gyllebo över helgen, då hans föräldrar hade annat bus för sig.

Scott kom och genast blev det full rulle här hemma. Huset fylldes med små bilar precis överallt och det tutade och brummade både ute och inne. Det var polisjakter, sophämtning, gödselspridning, branduttryckning och ett allmänt rörigt bilrally, och alltihopa på en och samma gång.

När det sedan blev sol och ganska varmt på eftermiddagen så fick det bli lite simskola här hemma i Gyllebo.

Under tiden som Stefan och Scott busade i poolen så fixade jag en dubbel sats pannkakor åt de båda badpojkarna. Samtidigt njöt jag av den vackra blomsterbukett som Scott tagit med sig från sin mammas  trädgård i Tomelilla. Jag älskar dahlior, men eftersom vi brukar ha så väldigt mycket sniglar här, så är det dömt att misslyckas för mig att odla dem här hemma. Men visst är de vackra!

Dagens citat:

Känn efter med magen. Följ hjärtat och tillåt dig att gå vilse ibland.

Ha det fint, Annika

Dela gärna

Molnig morgon och en liten Scott checkar in. Läs mer »

Charmigaste camparna vid sjön.

Hej hej

Oftast råder det ensamhet och stillhet vid bryggan när jag kommer dit. Ibland är där bara några änder som hänsynsfullt lämnar platsen åt mig.

Ibland har någon slagit läger i en glänta vid sjökanten, men oftast ligger de och sover när jag kommer smygande genom skogen.

Några få gånger har där stått personer och fiskat på bryggan. Vänligt men bestämt har jag då informerat dem om det fiskeförbud som faktiskt gäller där under sommarhalvåret. Då har lite Ove-fasoner blixtrat till i min tämligen vänliga själ. För finns det regler, så finns det.

En morgon såg jag nog den charmigaste lilla camparen av dem alla. Det såg så inbjudande ut att jag nästan var på vippen att prova den vackra hängmattan en lite stund innan jag fortsatte min vandring.

En kväll var vi lata, jag och Stefan. Ingen av oss orkade att laga mat, så istället for vi till Skillinge hamnkrog.

Det var en vacker och solig augustikväll. Som så ofta valde jag att äta fisk och Stefan tog kött. Min torskrygg var god, helt ok (dock tyckte jag nog att min potatismos var lite dåligt varm, eller ganska kall om jag ska vara ärlig). Stefan fick en entrecote med sås och några små sparris ovanpå. Snopet undrade han om det inte skulle komma några potatis till. Nix, det ingick inte, men han fick ändå lite pommes frites sidan om, så han verkade nöjd till slut.

Skillinge bjöd på en härlig sommarkväll, med en ljummen havsbris och väldigt mycket getingar.

Dagens citat:

Jag  måste sluta fundera på om jag är bra nog för andra, och istället fundera över om de är bra nog för mig.

Nej som skåning klagar man inte. Man ”hummar” dämpat på sin höjd, och så tänker man att ”nu vet jag det till en annan gång”. (åtminstone är det så denna skåningen brukar göra)

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Charmigaste camparna vid sjön. Läs mer »

Magiska färger.

Hejsan.

Vissa dagar känns alldeles extra storslagna och färgsprakande.

Det var en riktigt kylig morgon med bara 8 grader i luften. Jag drog på mig mina långkalsonger och tassade ut i den underbara gryningen.

Först såg det bara ut att bli lite rosa färger i skyn, men när solen steg så förvandlades himlen till ett färgsprakande skådespel.

Även om gryningen var ”långkalsongskall” och kylig, så steg tempen väldigt fort och på hemvägen fick mina yllekalsingar ligga kvar i ryggsäcken.

I min trädgård njuter jag i år av en underbar blomma som jag fått av en kär vän. Det är en chokladblomma som har den ljuvligaste färgen och som växer som om jag gett den anabola steroider.

Den doftar svagt av choklad så det är ju inte så konstigt att trädgårdens alla humlor och bin dras dit hela tiden. Mest älskar jag den underbart vackra färgen.

Dagens citat:

Det du säger till dig själv varje dag kommer antingen att lyfta dig eller sänka dig.

Jag börjar dagen med fokus på skönheten i naturen. Bästa starten för mig. Hitta din bästa start också.

Pyssel med små hundar är en annan mysig start på en bra dag.

Kram Annika

Dela gärna

Magiska färger. Läs mer »

Gryning vid Verkasjön.

Hejsan.

Jag vaknade först av alla, som alltid. Den enda skillnaden den här morgonen var att jag befann mig utomhus, i ett vindskydd i skogen. Tyst som en mus smög jag mig upp för att inte väcka Amanda och Scott.

När jag hoppat i mina kängor så vandrade jag bort till Verkasjön som låg bara ett stenkast från vår lilla lägerplats. Dimmorna lekte över vattenytan och jag gick försiktigt ut på den något skrangliga bryggan.

Som barn har jag varit mycket vid den här sjön. Dock var det bara vid ett fåtal tillfällen som jag i smyg badade här, eftersom man då kunde få blodsugande iglar på hela kroppen. Säkerligen fanns de blodälskande djuren kvar i sjön ännu, så jag avstod morgonbadet.

På vintern hände det att vi vid några enstaka tillfällen var här och åkte skridskor. Min mamma var fruktansvärt rädd för att vi barn skulle gå igenom isen och drunkna. Men ett år då brandkåren varit här och kört ute på isen med sin tankbil så trodde hon tveksamt att den nog också skulle hålla för mig. Det var säkert den vintern som jag nästan blev isprinsessa… (tyckte jag själv)

När jag strosade till nästa brygga så såg jag hur solen börja stiga upp bakom skogen vid den gård som jag vill minnas kallades för Gamlegård och kanske heter den så fortfarande. En häger skrek ilsket till när jag kom smygande på den lilla stigen.

Till skillnad mot Gyllebosjön så finns här en lite granskog intill vattnet. Den här morgonen njöt jag av den där speciella doften som blir av just barrskog. Alltså, det luktade så fantastiskt gott!

När så solen kikade upp ovanför trädtopparna så gick jag tillbaka till vårt lilla vindskydd i skogsgläntan.

Strax därefter vaknade både Amanda och Scott och då blev det genast full rulle. Ja ni kan ju ana hur spännande det är att för första gången i livet vakna upp ute i skogen. Wowww, utbrast Scott flera gånger den morgonen.

Med lite gröt i magen så var Scott strax redo att ge sig ut på nya äventyr.

Dagens citat:

En ny dag öppnar sina armar mot dig. Dimman lättar. Möjligheter gryr. Varsamt men bestämt. Du behövs här. Du är väntad. Du är älskad – av morgonen – av själva ljuset.

~Peter Svärdsmyr~

Idag är det första arbetsdagen efter semestern och det känns helt ok, helt ok!

Ha det fint. Kram Annika

Dela gärna

Gryning vid Verkasjön. Läs mer »

En natt under bar himmel.

Hejsan.

Vi har övernattat i det mysigaste lilla vindskyddet på hela Österlen. Det där som ligger så undanskymt och fint uppe vid Verkasjön.

Det var jag och min dotter Amanda som packade ner lite övernattningssaker och en rejäl kass ved i bilen och gav oss iväg. Lille Scott var också med såklart, och för honom blev det hans allra första lilla minihajk.

Amanda hade tagit med sig ingredienser till att göra pinnbröd med kanelbullesmak. Sugna som vi var, så kunde vi inte vänta tills vi hade perfekt glöd. Sådär är det ju alltid när man är hungrig och ska tillaga något över öppen eld.

Det finns inget mysigare än att göra upp eld i skogen och grilla något. Precis allting smakar toppen då och så luktar det så himla gott.

Senare på kvällen fick vi gäster. Det var Stefan och hundarna som kom på besök. Med sig hade han en kanna kaffe som smakade gudomligt då.

Scott visade ”moffar Ginko” allt spännande vi hade hittat där ute i skogen. Sniglarna, grodan och allra värsta – någon hade skrivet och ritat på väggarna och det är ju ”ajabaja” det!

Mörkret sänkte sig och Stefan avböjde vårt erbjudande om att sova över. Han sa gonatt och körde hemåt istället.

Lagom tills Scott hade fått sin kvällsvälling och somnat, och lagom tills jag och Amanda skulle krypa ner i våra sovsäckar, då kom regnet. Så mysigt! Jag la på några stora rejäla vedklabbar på elden och sedan låg vi bara där och njöt ända tills klockan blev över midnatt.

Att sova ute, så här i skogen, det är att verkligen känna livet i sig. Jag älskar det. Och när dagen åter började gry så vaknade jag till fåglarnas morgonsång. Då kröp jag tyst ur min sovsäck och tassade iväg för att inte väcka Scott och Amanda.

Nere vid Verkasjön var allt så tyst och stilla. Jag njöt i fulla drag av att se dagen gry. Något morgondopp tar man sig dock inte i den här sjön, för då riskera man att få blodiglar på sig, huhhh…

Dagens citat:

En dag vaknar du upp och inser att det inte finns mer tid att göra det du alltid velat göra. Gör det idag!

Spara inte för mycket roligt, för att göra det sen…. det där ”sen” kommer kanske aldrig.

Tack Amanda och Scott för ni vill hänga med på mina miniäventyr♥

Ha det gott, kram från mig, Annika

Dela gärna

En natt under bar himmel. Läs mer »

Rosa fluff som speglar sig.

Hej hej

Lagom tills vår semester nu lider mot sitt slut, så har vädret övergått till lite kyligare temperaturer.

Morgontemperaturen har legat på 12 grader, och såklart har det blivit en aning kallare även i vattnet. Det är friskt och skönt och jag längtar faktiskt en smula efter att det ska bli riktigt kallt.

En morgon var det lite extra fint vid bryggan. Molnen på himlen förvandlades för en kort stund till rosa fluff som speglade sig i den blanka vattenytan.

När det rosa fluffet lösts upp och försvunnit och när mitt ingefärste var uppdrucket, då gick jag vidare.

När jag kom fram till badplatsen så hade det blivit vitt fluff på himlen istället. Ja, man behöver sannerligen inte bo på Eklaholm för att njuta av fluff inte. Jag älskar dessa sensommarmoln och kan aldrig se mig riktigt mätt på dem!

När det nu är årets sista semesterdagar då får man njuta av att göra ingenting tycker jag. Att på sin höjd mysa med hundarna och lyssna på en bok passar mig fint.

Dagens citat:

Livet var aldrig meningen att vara perfekt – så sluta försök! Balansen mellan det bra och dåliga – det är grejen.

Ha en fin dag

Annika

Dela gärna

Rosa fluff som speglar sig. Läs mer »

Rulla till toppen