Charmigaste camparna vid sjön.

Hej hej

Oftast råder det ensamhet och stillhet vid bryggan när jag kommer dit. Ibland är där bara några änder som hänsynsfullt lämnar platsen åt mig.

Ibland har någon slagit läger i en glänta vid sjökanten, men oftast ligger de och sover när jag kommer smygande genom skogen.

Några få gånger har där stått personer och fiskat på bryggan. Vänligt men bestämt har jag då informerat dem om det fiskeförbud som faktiskt gäller där under sommarhalvåret. Då har lite Ove-fasoner blixtrat till i min tämligen vänliga själ. För finns det regler, så finns det.

En morgon såg jag nog den charmigaste lilla camparen av dem alla. Det såg så inbjudande ut att jag nästan var på vippen att prova den vackra hängmattan en lite stund innan jag fortsatte min vandring.

En kväll var vi lata, jag och Stefan. Ingen av oss orkade att laga mat, så istället for vi till Skillinge hamnkrog.

Det var en vacker och solig augustikväll. Som så ofta valde jag att äta fisk och Stefan tog kött. Min torskrygg var god, helt ok (dock tyckte jag nog att min potatismos var lite dåligt varm, eller ganska kall om jag ska vara ärlig). Stefan fick en entrecote med sås och några små sparris ovanpå. Snopet undrade han om det inte skulle komma några potatis till. Nix, det ingick inte, men han fick ändå lite pommes frites sidan om, så han verkade nöjd till slut.

Skillinge bjöd på en härlig sommarkväll, med en ljummen havsbris och väldigt mycket getingar.

Dagens citat:

Jag  måste sluta fundera på om jag är bra nog för andra, och istället fundera över om de är bra nog för mig.

Nej som skåning klagar man inte. Man ”hummar” dämpat på sin höjd, och så tänker man att ”nu vet jag det till en annan gång”. (åtminstone är det så denna skåningen brukar göra)

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

4 reaktioner på ”Charmigaste camparna vid sjön.”

      1. Jättekonstigt. Vi åt hemma på finrestaurang en alla hjärtans dag. Tillbehör till kött respektive fisk var samma. Svartrot, palsternackspuré och potatisrasp. Fick in tallrikar med fint upplägg. Två svartrötter. Tre kluttar palsternackspuré i gamla femkronans storlek. Uppe på köttet låg något som såg ut som riven ost som friterats eller något. Det var potatisrasp. Mannen vid bordet jämte utbrast: Skulle man inte få päror till???
        Efteråt frågade servitrisen om vi hade matkoma. Knappast. Kunde stannat till vid korvkiosken på hemvägen.
        Men det var gott, om än inte rikligt 😜

        1. Haha, ja ibland kan man verkligen få roliga upplevelser. Jag försöker tänka att det är ju bara en enda måltid av livets alla rätter, och det blir ju något man minns lite extra.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top