Verkasjön

Kor och pizza.

Hej hej

Förra helgens vandring avslutade vi vid Verkasjön. Sista biten gick vi genom den stora betesmarken vid Kullama, där ett gäng kossor dumstirrade på oss som om vi vore utomjordingar.

Våra magar hade börjat kurra missbelåtet och hungern gjorde sig påmind. Vi skyndade på stegen över den vackert blommande ängen sidan om Verkeån.

Lagom tills vi svängde upp mot Verkasjön så anlände Stefan med nygräddade pizzor.

Aldrig smakar väl pizzor godare än när man varit på vandring och sitter mitt ute i naturen!

När vi hade satt i oss alla pizzorna och var både ”mätta och tretta”, så körde vi hem till Gyllebo för att njuta av sommarkvällen hemma i trädgården.

Dagens citat:

Ett leende är ett fönster i ditt ansikte för att visa att ditt hjärta är hemma.

Ha en skön söndag.

Annika

Kor och pizza. Läs mer »

Lördagsvandring.

Hejsan.

I lördags kopplade jag av med en härlig vandring tillsammans med min dotter Andréa. Hon är ännu kvar i Sverige i väntan på att alla papper, visum och sånt ska bli klara inför ett år i Vancouver.

Vi startade vår vandring i Brösarp, där vi följde Backaleden genom ”Killerna” ner mot Vantalängan.

Vid Killerna kunde man stanna och släcka törsten i den naturliga källan i backen. Såklart gjorde vi det, trots att det stod att man fick dricka på eget ansvar. Det var underbart gott och kallt källvatten i varje fall.

Vi vandrade vidare mot Vantalängan. Mitt på stigen hade skogens alla skalbaggar samlats för ett lördagsmöte.

Vi fortsatte vår vandring och lämnade skalbaggarna ifred.

Från Vantalängan mot Hallamölla valde vi att följa Österlenleden. Stigen slingrade sig genom lövskogen jämsides med den vackra Verkeån.

Det var så himla fint med allt det gröna och alla vilda blommor som växte i gläntorna i skogen.

Vips var vi framme vid Hallmölla. Där  tog vi en paus och åt vars en frukt innan vi satte fart mot vårt slutmål.

När några kilometer återstod så ringde vi Stefan för att bestämma träff med honom vid Verkasjön.

När vi kom fram till sjön så visade min stegräknare på 27.000 steg, så då var det skönt att pusta ut.

Dagens citat:

Promenaden på 5 kilometer är bättre än milen du aldrig springer. Blomman du köper på vägen hem från jobbet till din kärlek är bättre än lyxsemestern du aldrig bokar. Gör ditt liv bättre istället för att drömma om det perfekta livet som aldrig blir av.

Perfekt för mig var vandringsturen med min Andréa här hemma i vår hembygd.

Ha det bäst.

Kram Annika

 

Lördagsvandring. Läs mer »

Gryning vid Verkasjön.

Hejsan.

Jag vaknade först av alla, som alltid. Den enda skillnaden den här morgonen var att jag befann mig utomhus, i ett vindskydd i skogen. Tyst som en mus smög jag mig upp för att inte väcka Amanda och Scott.

När jag hoppat i mina kängor så vandrade jag bort till Verkasjön som låg bara ett stenkast från vår lilla lägerplats. Dimmorna lekte över vattenytan och jag gick försiktigt ut på den något skrangliga bryggan.

Som barn har jag varit mycket vid den här sjön. Dock var det bara vid ett fåtal tillfällen som jag i smyg badade här, eftersom man då kunde få blodsugande iglar på hela kroppen. Säkerligen fanns de blodälskande djuren kvar i sjön ännu, så jag avstod morgonbadet.

På vintern hände det att vi vid några enstaka tillfällen var här och åkte skridskor. Min mamma var fruktansvärt rädd för att vi barn skulle gå igenom isen och drunkna. Men ett år då brandkåren varit här och kört ute på isen med sin tankbil så trodde hon tveksamt att den nog också skulle hålla för mig. Det var säkert den vintern som jag nästan blev isprinsessa… (tyckte jag själv)

När jag strosade till nästa brygga så såg jag hur solen börja stiga upp bakom skogen vid den gård som jag vill minnas kallades för Gamlegård och kanske heter den så fortfarande. En häger skrek ilsket till när jag kom smygande på den lilla stigen.

Till skillnad mot Gyllebosjön så finns här en lite granskog intill vattnet. Den här morgonen njöt jag av den där speciella doften som blir av just barrskog. Alltså, det luktade så fantastiskt gott!

När så solen kikade upp ovanför trädtopparna så gick jag tillbaka till vårt lilla vindskydd i skogsgläntan.

Strax därefter vaknade både Amanda och Scott och då blev det genast full rulle. Ja ni kan ju ana hur spännande det är att för första gången i livet vakna upp ute i skogen. Wowww, utbrast Scott flera gånger den morgonen.

Med lite gröt i magen så var Scott strax redo att ge sig ut på nya äventyr.

Dagens citat:

En ny dag öppnar sina armar mot dig. Dimman lättar. Möjligheter gryr. Varsamt men bestämt. Du behövs här. Du är väntad. Du är älskad – av morgonen – av själva ljuset.

~Peter Svärdsmyr~

Idag är det första arbetsdagen efter semestern och det känns helt ok, helt ok!

Ha det fint. Kram Annika

Gryning vid Verkasjön. Läs mer »

En natt under bar himmel.

Hejsan.

Vi har övernattat i det mysigaste lilla vindskyddet på hela Österlen. Det där som ligger så undanskymt och fint uppe vid Verkasjön.

Det var jag och min dotter Amanda som packade ner lite övernattningssaker och en rejäl kass ved i bilen och gav oss iväg. Lille Scott var också med såklart, och för honom blev det hans allra första lilla minihajk.

Amanda hade tagit med sig ingredienser till att göra pinnbröd med kanelbullesmak. Sugna som vi var, så kunde vi inte vänta tills vi hade perfekt glöd. Sådär är det ju alltid när man är hungrig och ska tillaga något över öppen eld.

Det finns inget mysigare än att göra upp eld i skogen och grilla något. Precis allting smakar toppen då och så luktar det så himla gott.

Senare på kvällen fick vi gäster. Det var Stefan och hundarna som kom på besök. Med sig hade han en kanna kaffe som smakade gudomligt då.

Scott visade ”moffar Ginko” allt spännande vi hade hittat där ute i skogen. Sniglarna, grodan och allra värsta – någon hade skrivet och ritat på väggarna och det är ju ”ajabaja” det!

Mörkret sänkte sig och Stefan avböjde vårt erbjudande om att sova över. Han sa gonatt och körde hemåt istället.

Lagom tills Scott hade fått sin kvällsvälling och somnat, och lagom tills jag och Amanda skulle krypa ner i våra sovsäckar, då kom regnet. Så mysigt! Jag la på några stora rejäla vedklabbar på elden och sedan låg vi bara där och njöt ända tills klockan blev över midnatt.

Att sova ute, så här i skogen, det är att verkligen känna livet i sig. Jag älskar det. Och när dagen åter började gry så vaknade jag till fåglarnas morgonsång. Då kröp jag tyst ur min sovsäck och tassade iväg för att inte väcka Scott och Amanda.

Nere vid Verkasjön var allt så tyst och stilla. Jag njöt i fulla drag av att se dagen gry. Något morgondopp tar man sig dock inte i den här sjön, för då riskera man att få blodiglar på sig, huhhh…

Dagens citat:

En dag vaknar du upp och inser att det inte finns mer tid att göra det du alltid velat göra. Gör det idag!

Spara inte för mycket roligt, för att göra det sen…. det där ”sen” kommer kanske aldrig.

Tack Amanda och Scott för ni vill hänga med på mina miniäventyr♥

Ha det gott, kram från mig, Annika

En natt under bar himmel. Läs mer »

Fortsättning på vår matvandring.

Hejsan.

Det var för ett par veckor sedan som vi ordnade till en alldeles egen matvandring i vår hembyggd. Det första inlägget om det hittar ni HÄR.

Vandring i vår underbara natur och lokalproducerad mat var ju det som stod i fokus.

Efter att ha inmundigat vår andra rätt vid Christinehofs slott, så tog vi bilen till Verkasjön. Även om vi mycket väl kunnat ta apostlahästarna dit, så fick vi ta Stefans stelopererade fot i beaktande. Kryckiga gubbar ville vi ju inte riskera att få med oss hem när dagen var avslutad.

Eftersom vi inte var direkt hungriga, så valde vi att ta en promenad ner till Alunbruket. Via den lilla stigen  ner mot Verkeån och Rännebron, så stod vi snart på den gamla slitna dansbanan. Efter en svängom med våra gubbar vandrade vi tillbaka igen.

Så var det dags att tända grillen och förbereda för huvudrätten.

En huvudrätt som bestod i grillad korv. Hemmagjord viltkorv på bland annat folkilskna grisar från Kivik.

En liten snaps fick det såklart också bli. ”En liden Kivikspärla”! Skål.

Efter det gick vi ”bananas” och frångick vår tanke om lokala produkter. Det blev alltså grillad banan med Marabou mjölkchoklad. Himmelsk gott.

Efter att ha matat en surmulen svan med överblivet korvbröd, var vi tvungna att röra på fläsket igen. Det blev en tur längs med Verkeåns vackra dalgång och ut mot fina Kullamad.

Har man inkomster så får man utgifter, och då får man kissa i det fria. Efter en tur i buskarna var det dags för rätt nummer fem. Kaffe och kanelbulle, producerat i Gyllebo. Och en liten glutenfri köbekaga till lilla Petra förstås.

En underbar dag som jag tackar mina vänner så gott för.

Dagens citat:

Man lever bara en gång? Nej, det är fel – man dör bara en gång. Lever gör du varje dag, om du tar chansen.

Det är upp till oss själva att göra våra dagar så bra som det bara går.

Kram Annika

 

Fortsättning på vår matvandring. Läs mer »

Den vackra sjön ett stenkast från Karen.

Hej och gomorron.

En kväll i förra veckan var jag ”hemma på mammas gata” … eller nej, där finns ju definitivt inga gator. Uppe vid Christinehof finns bara vacker natur och en enkel landsväg med en gammal kastanjeallé.

Den sjö jag besökte var såklart Verkasjön som ligger ett stenkast från Alunbruket.

Här har jag varit så många gånger under mitt liv. Alltså ni anar inte hur mycket kul man kan ha med en gammal sjö … särskilt då man är ett barn. Och särskilt då man inte hade mobiltelefoner och ingen i hela världen visste var vi höll hus … Förvisso kunde vi aldrig bada här, förutom några fåtal tjuvbad. Men det var aldrig särskilt mysigt, eftersom det fanns gott om blodiglar i vattnet.

Kvällen då jag och Johnny var här, så provade vi alla de gamla välkända bryggorna. Det knirrade och gungade under oss när vi likt bockarna Bruse spatserade fram. Jag undrade lite om det verkligen kunde vara samma bryggor som fanns då jag var ung och om vi då åldrats lika mycket …

Björkarna och ekarna i omgivningen var så välbekanta för mig, men de hade fått ett rejält bredare omfång. Ja jisses som de växt. Jag grunnade lite på hur många årsringar de lagt på sig sedan sist vi sågs. Ja tänk att få vara ett träd och inte bry sig om varken omfång eller årsringar.

Där vid Verkasjön finns en fantastisk liten övernattningsplats. Ett rejält vindskydd med en eldplats som kan sprida värme. Här hade jag mer än gärna sovit över någon natt… Mörkrädd är jag då inte, för de här spökena är jag ganska bekant med, de har sett mig sova under bar himmel förut.

När vi vandrade på den lilla stigen ner mot Karen, eller Alunbruket som de flesta kallar det för, så passerade vi den damm där vattnet samlar sig innan det strilar ner i Verkeån. Jag minns att jag som barn tyckte att det var lite kusligt här. Nu var här enbart vackert och inget läskigt alls.

Över den gulliga Rännebron tog vi oss över Verkeån till andra sidan.

Vips stod vi på den röda marken och var då vid Alunbrukets vackra slagghögar.

Alunbruket får jag visa mer om i ett annat inlägg. Jag kan bara tipsa om att Verkasjön är en underbar plats för både fiske, korvgrillning och bad (för de som gillar blodsugande iglar vill säga)

Dagens citat:

Det kan göra ont att växa. Men inte lika ont som att sitta fast.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

 

Den vackra sjön ett stenkast från Karen. Läs mer »

Rulla till toppen