Gryning vid Verkasjön.

Hejsan.

Jag vaknade först av alla, som alltid. Den enda skillnaden den här morgonen var att jag befann mig utomhus, i ett vindskydd i skogen. Tyst som en mus smög jag mig upp för att inte väcka Amanda och Scott.

När jag hoppat i mina kängor så vandrade jag bort till Verkasjön som låg bara ett stenkast från vår lilla lägerplats. Dimmorna lekte över vattenytan och jag gick försiktigt ut på den något skrangliga bryggan.

Som barn har jag varit mycket vid den här sjön. Dock var det bara vid ett fåtal tillfällen som jag i smyg badade här, eftersom man då kunde få blodsugande iglar på hela kroppen. Säkerligen fanns de blodälskande djuren kvar i sjön ännu, så jag avstod morgonbadet.

På vintern hände det att vi vid några enstaka tillfällen var här och åkte skridskor. Min mamma var fruktansvärt rädd för att vi barn skulle gå igenom isen och drunkna. Men ett år då brandkåren varit här och kört ute på isen med sin tankbil så trodde hon tveksamt att den nog också skulle hålla för mig. Det var säkert den vintern som jag nästan blev isprinsessa… (tyckte jag själv)

När jag strosade till nästa brygga så såg jag hur solen börja stiga upp bakom skogen vid den gård som jag vill minnas kallades för Gamlegård och kanske heter den så fortfarande. En häger skrek ilsket till när jag kom smygande på den lilla stigen.

Till skillnad mot Gyllebosjön så finns här en lite granskog intill vattnet. Den här morgonen njöt jag av den där speciella doften som blir av just barrskog. Alltså, det luktade så fantastiskt gott!

När så solen kikade upp ovanför trädtopparna så gick jag tillbaka till vårt lilla vindskydd i skogsgläntan.

Strax därefter vaknade både Amanda och Scott och då blev det genast full rulle. Ja ni kan ju ana hur spännande det är att för första gången i livet vakna upp ute i skogen. Wowww, utbrast Scott flera gånger den morgonen.

Med lite gröt i magen så var Scott strax redo att ge sig ut på nya äventyr.

Dagens citat:

En ny dag öppnar sina armar mot dig. Dimman lättar. Möjligheter gryr. Varsamt men bestämt. Du behövs här. Du är väntad. Du är älskad – av morgonen – av själva ljuset.

~Peter Svärdsmyr~

Idag är det första arbetsdagen efter semestern och det känns helt ok, helt ok!

Ha det fint. Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top