Skillinge

Charmigaste camparna vid sjön.

Hej hej

Oftast råder det ensamhet och stillhet vid bryggan när jag kommer dit. Ibland är där bara några änder som hänsynsfullt lämnar platsen åt mig.

Ibland har någon slagit läger i en glänta vid sjökanten, men oftast ligger de och sover när jag kommer smygande genom skogen.

Några få gånger har där stått personer och fiskat på bryggan. Vänligt men bestämt har jag då informerat dem om det fiskeförbud som faktiskt gäller där under sommarhalvåret. Då har lite Ove-fasoner blixtrat till i min tämligen vänliga själ. För finns det regler, så finns det.

En morgon såg jag nog den charmigaste lilla camparen av dem alla. Det såg så inbjudande ut att jag nästan var på vippen att prova den vackra hängmattan en lite stund innan jag fortsatte min vandring.

En kväll var vi lata, jag och Stefan. Ingen av oss orkade att laga mat, så istället for vi till Skillinge hamnkrog.

Det var en vacker och solig augustikväll. Som så ofta valde jag att äta fisk och Stefan tog kött. Min torskrygg var god, helt ok (dock tyckte jag nog att min potatismos var lite dåligt varm, eller ganska kall om jag ska vara ärlig). Stefan fick en entrecote med sås och några små sparris ovanpå. Snopet undrade han om det inte skulle komma några potatis till. Nix, det ingick inte, men han fick ändå lite pommes frites sidan om, så han verkade nöjd till slut.

Skillinge bjöd på en härlig sommarkväll, med en ljummen havsbris och väldigt mycket getingar.

Dagens citat:

Jag  måste sluta fundera på om jag är bra nog för andra, och istället fundera över om de är bra nog för mig.

Nej som skåning klagar man inte. Man ”hummar” dämpat på sin höjd, och så tänker man att ”nu vet jag det till en annan gång”. (åtminstone är det så denna skåningen brukar göra)

Ha det fint och kram från mig.

Annika

Åskan hängde i luften.

Hej hej

En kväll på vår semester hade vi ett ärende i Skillinge. På vår väg dit var jag bara tvungen att stanna och fotografera det roliga lilla moln som såg ut att vaka över den danska ön Bornholm. Vid gynnsamt väder kan man se bort till danskarna på den lilla ön. När det på hösten är ”Österlen Lyser” så brukar man samlas på bådas sidor av havet och blinka med ljus mot varandra. En rolig tradition som förgyller i höstmörkret.

När vårt  ärende var klart i Skillinge, så passade vi på att besöka Skillinge Hamnkrog. Efter att ha slumrat lite grann förra sommaren, så hade krogen i år åter slagit upp sina portar.

Tänk så mycket det gör för en liten by att det finns en krog att gå till. Under tiden som vi satt där och åt och drack gott, kom det massor av glada Skillingebor som jag kände igen från min tid i bygghandeln.

Länge och väl satt vi sedan där på uteserveringen och njöt av vår goda mat. Jag av min fisk och Stefan av sin rejäla oxbit. Långt borta i norr kunde jag se hur det lilla söta ”Bornholmsmolnet” liksom hade börjat  att växa till sig och mörknat.

När vi sedan styrde kosan hemåt mot vårt kära Gyllebo igen så var det lilla molnet bort. Istället var det lite mer helmulet över havet. Över Komstad drog ett åskoväder in och skapade som den vackraste tavla.

Naturens färger gick i djupt sammetsblått och guld, rena kungafärgerna. Återigen var jag bara tvungen att stanna bilen och föreviga moder jords konstverk. Overkligt vackert!

Dagens citat:

Oavsett hur bra eller dålig en situation är, så kommer den att förändras. Det är det enda du kan vara säker på.

Tack ni som kikar in här på min blogg. Jag har inte längre den blekaste aning om hur många ni läsare är, men det är egentligen oväsentligt. Ni som är här, ni är så välkomna.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Ett drömhus vi byggt med ”extra allt”.

Hejsan.
Idag tänkte jag ta er med till ett husprojekt som vi byggt. Och med vi menar jag vårt företag, Stefan Hantverkar´n AB. Det är en underbar villa, nyproducerad för ungefär 7 år sedan.
Asså, det där huset är så himla vackert och charmigt och det ser ut som om det legat där på den Österlenska ängen i alla tider. Vem skulle inte vilja bo här?
Att följa stora byggprojekt är alltid spännande tycker jag, men även lite oroligt såklart. Ska allt hamna där det är tänkt ….
Men Stefan är trygg och har en massa erfarenhet. Det brukar bli hur bra som helst, och ännu står alla husprojekt kvar som han varit med om att genomföra, lika starka och orubbliga som Stefan själv.
Den här vackra villan som ligger i Skillinge är verkligen lite utöver det vanliga.
Utvändigt är fastigheten så charmig med sitt vasstak, sin entrédörr som är typisk för trakten och sina söta homejer på taket.
Intill byggdes även ett litet charmigt uthus i precis samma stil.
Så himla gulligt!
Den där dagen då jag passade på att köra ut till bygget med min kamera så var även sotaren på plats för inspektion så allting var korrekt utfört.
Jag är ju lite svag för sotare, så det passade synnerligen bra …
Invändigt är det också som en dröm, det här huset. Ljust och vackert med mycket rymd.
Så många fina detaljer och vackra materialval.
Ja vem hade inte varit sugen på att flytta in här och sätta sin personliga prägel på det här huset.
För bara några veckor sedan såg jag det ute till salu på Hemnet, men nu kan jag inte längre hitta det. Kanske är det sålt, kanske har ägaren ångrat sig och vill bo kvar….
Men en riktig husdröm är det allt!
Är ni sugna på något liknande – vi bygga gärna fler hus…. vår hemsida hittar ni här.
Dagens citat:
”Bara en dröm” säger snusförnuftet. Då har man
glömt att drömmar skapar verklighet.
Ha en fin dag.
Kram Annika

När solen strålade över Österlen tappade jag tron på mänskligheten

Hej.
Fräcka tjuvar har vi väl alla hört talas om, men man tror aldrig att man själv ska drabbas. Att man ska bli bestulen mitt på ljusan dag… men tyvärr var det vad som hände mig …
Det var den där härliga söndagen då alla människor var ute och njöt av den skygga solen som plötsligt visat sig.
Jag hade varit ute med mina hundar på morgonpromenad och skulle därefter åka en runda på Österlen med Stefan. Vi skulle njuta av vädret och kanske knäppa några härliga bilder.
Vårt första stopp blev vid vårt vackra Glimmingehus. Vi stannade bara till där, och jag tog ett par foto på borgen som stod där så fint mot den klarblå himmeln. Stefan satt kvar i bilen, han har ju ont i foten och kan inte gå så långt.
I Skillinge stannade vi också till för att ta några bilder på alla de sjöfåglar som normalt uppehåller sig där.
Jag hoppade ur bilen och gick några  få meter ner mot havet.
Någonting med en helikopter, sjöräddning och ytbärgare var i full gång ute över havet. Jag förstod senare att det där förmodligen bara var en övning.
En man kom vandrade med snabba steg och började prata med mig, uppenbart intresserad av min kamera …
Stefan hoppade också av bilen i max tio minuter, och jag var ju så säker på att han då låste bilen.
Undertiden som jag tog bilder så la Stefan märke till en bil och en man som parkerade väldigt nära vår jeep som stod bara några meter ifrån oss. Stefan kunde efteråt minnas att mannen studerat oss en stund där vi stod, han tom log lite mot Stefan. Men han stod där och liksom väntade …
Det måste ha varit där och då någon stal mitt dyra, fina kameraobjektiv som jag lagt i en väska på golvet i bilen.
Jag märkte det inte genast. Istället blev jag väldigt osäker på om jag verkligen tagit det med mig när vi körde … Ni vet sådär man kan bli när man blir osäker, fast man egentligen är tvärsäker.
Hur skulle någon kunna ta det från bilen när vi stod intill … på bara tio minuter?
Olustkänslan fanns där. Min intuition sa mig att något var fel.
Jag tog några bilder till från bilen, ut över Gislövs Hammar och på helikoptern som höll på att avsluta sin övning.
Jag hade fått en klump i magen.
Vi stannade till I Brantevik där jag tog ett par bilder till ifrån bilen, innan jag bara vill åka hem för att se så min väska med det dyrbara objektivet var i säkert förvar hemma… jag ville bara hem och se. Kanske mindes jag fel kanske hade jag bara glömt kvar det i hallen … Men jag visst ju ….
… såklart var det inte där. Jag mindes ju hur jag haft det med mig och lagt det ner på bilens golv, så som jag alltid gör.
Normalt låter jag aldrig något så dyrbart ligga kvar i bilen. Aldrig någonsin!!!  Jag är en överdrivet försiktig människa, som alltid håller krampaktigt i mina saker, i tron att jag närsomhelst kommer att bli rånad. Mina barn har skrattat lite åt mig och nog tyckt att jag varit tramsigt försiktig.
Den här gången skulle jag ju bara springa ett tiotal meter ner till strandkanten, och Stefan skulle stanna kvar i bilen … om det inte vore för den där helikoptern som fångade hans intresse … om det inte vore för den …
Det sägs att det är tillfället som gör tjuven …
Den här soliga, vackra dagen på Österlen blev för mig genast mörk, kall och dyster. Det drog som en kall, fuktig vind över mig. Plötsligt kändes det som om alla mina fina godtrogna tankar om människor förbyttes mot misstänksamhet, rädsla och en stor ledsamhet.
Visserligen var det bara materiella ting och det finns såklart mycket värre saker som kan hända, men för mig var det så mycket värt och något som jag sparat till väldigt länge. Ett objektiv jag använder dagligen med stor glädje. 20.000 kronor, som ett nytt likvärdigt objektiv kostar, är inget jag snyter ur näsa och jag blir så ledsen på de som inte lärt sig skilja på ditt och mitt….
Lite inspiration har liksom runnit bort, som skitet diskvatten sakta rinner ner i avloppet  …
Dagens citat:
Lita på människorna, men lås alltid er bil!!
… och låt ingenting, aldrig någonsin ligga kvar i bilen.
Lite ledsna kramar från mig idag.
Annika
 (en halv minut efter den här bilden togs, stjäls mitt objektiv från vår bil som står längst ner på parkeringen ett tiotal meter ifrån mig)
Scroll to Top