Underbara spadagar med Amanda

Hejsan.
Äntligen var det dags för mig och Amanda att åka på spa tillsammans.
Världens bästa spa naturligtvis. Ystads Saltsjöbad. Jag har varit där flera gånger och gillar det verkligen.
Det var födelsedagspresenten till min älskade dotter, och för mig blev det ren bonus eftersom jag också fick stor nytta av den. För det finns väl egentligen inget bättre än att göra sånt som skapar minnen tillsammans.
Vi började med lite shopping och en lätt lunch på stan.
Förkylningen hade fått sitt grepp om mig, fast jag nonchalerade det så gott det gick.
När vi checkat in så startade vi genast med en tvåtimmars behandling som heter Salt Creek. Så underbart härligt!! Proceduren består av en massa olika bad, lerinpackningar, turkiskt bad … Man hjälps åt att masserar varandra, man smörjer in sig i väldoftande oljor, man bastar och har fotbad tillsammans.
Amanda som har utbildning på sånt här, gjorde en särskild massage på mig, som skulle få fart på lymfkörtlarna. Hon sa med en lätt varning i rösten att nu kunde jag känna mig lite sjuk efteråt …
När den underbart härliga behandlingen var över tog vi en ”nyttodrink” uppe i den ljusa salen, innan det var dags för oss att fixa till oss inför kvällens middag.
Så väntade en trerättersmiddag på oss.
Vi gjorde oss lite fina. Jag kände att de där lymfkörtlarna nog hade kommit igång och rört runt rejält med min förkylning.
Vi åt en underbar middag. Jag tog torskrygg och Amanda satsade på en vild gris.
Nästa morgon ringde våra klockor tidigt. Det var dags för wakeup-yoga. Min förkylning satte stopp för mig, men Amanda fick njuta av ett härligt pass.
Det var en strålande morgon som var så vacker att vi nästan fick nypa oss armarna.
Vi njöt länge och väl av den fantastiska hotellfrukosten.
Sedan sparkade vi igång dagen på riktigt och gick ut i den kalla morgonen och satte oss i det varma sköna spaet. Vi njöt av den vackra soluppgången och av alla de glada barnskratten från dagiset intill.
Det var när vi låg där och mös som ett beslut växtre fram i min hjärna.
Det var nu det där vinterbadet skulle ske.
Förkyld var jag ju redan och en vackrare dag att få det dokumterat kunde jag nog inte välja. Sagt och gjort – så fick det bli….
…. men om det får ni läsa i ett senare inlägg.
Efter mitt uppfriskande dopp i havet fortsatte jag och Amanda att mysa och spaa en lång stund.
Dagens citat:
Tillsammans är den bästa platsen att vara.
Jag hoppas ni får en härlig dag.
Kram från en förkyld Annika med whiskeyröst
Dela gärna

Underbara spadagar med Amanda Läs mer »

Vackert och kallt.

Hej hej
Vi har haft många underbart vackra dagar här på Österlen den senaste tiden.
Jobbet förde mig en eftermiddag till Kivik och såklart var jag tvungen att köra en sväng ner om havet. Jag fick se att ”svarte sten” fått mustasch och jag fick njuta av alla andra vackra isskulpturer som naturen skapat.
Någon som inte njuter av isskulpturer, det är min dotter Emmy. Hon är på Bali och njuter av sol och värme istället.
Tack för härlig bilder min fina Emmy ♥
När jag kom hem igen på kvällen till mitt Gyllebo så tände jag fyr i spisen och satte gång med kvällsmaten. En enkel köttgryta på en bit fläskfilé och mycket champinjoner. Lite saft och rivet skal från en apelsin tillsammans med rosmarin fick sätta sin smak på min gryta den här gången.
Mys och mums.
Dagens citat:
Det kommer alltid
en lösning på alla
problem,
ett leende för varje tår
och en kram för
varje sorg.
Ha en fin kväll och kram från mig.
Annika
Dela gärna

Vackert och kallt. Läs mer »

Bästa lindringen vid förkylning.

Gomorron
Som alltid när jag känner mig krasslig får jag en stark längtan efter att vara ute i friska luften.
Jag kände hur det började killa i näsan och skava i halsen. Ute flödade solen och det var rejält kallt.
Asså – en tur ner till havet måste bara vara bästa medicinen mot förkylningsbaciller resonerade jag.
Friska havsvindar – det måste göra susen.
Mitt älskade Knäbäck.
När jag kommer hit, så mår jag alltid så bra.
Den här dagen var här inte en kotte mer än jag och jag älskar att ha hela härligheten för mig själv.
Mitt i julimånad kör jag aldrig hit. Inte en chans. Då är här fullsmockat av turister. Man kan knappt ta ett steg på stranden utan att råka trampa på någon solbadande kropp. Men det är ok. Turisterna får gärna ha Knäbäck hela juli månad, för jag kan ju köra hit resten av året.
Och aldrig är väl Knäbäck ljuvligare än en kall solig dag i februari!
Den branta trappan ner till stranden var täckt av ett tjockt lager av is. Istapparna hängde vackert ner från räcket. Vågorna slog hårt och nästan besinningslöst upp mot mig där jag stod på det sista steget.
Att försöka ta sig ner på de istäckta stenarna var inte att tänka på, särskilt inte när jag är pinsamt medveten om min egen klumpighet. Nej, det var bara för mig att välja ett annat håll.
Jag vandrade bort till den där branta sandslänten. Den där sandbacken där alla barn springer upp och ner på sommaren. Backen där ungarna i vild förtjusning busar i den solvarma sanden och de vuxna som ligger halvslumrande på sina handdukar nedanför, ilsket ryter: -sluta stänka sand nu ungar …
Den här dagen var backen stenhård av frosten. Men aldrig har väl havet och stranden varit vackrare. Himlen och havet var alldeles djupblått och den friska vinden gjorde gott i mina lungor.
På stranden kunde man se vilka krafter havet besitter. Där låg stora träd som dragits ner från slänten och i sandkanten såg man hur havet slickat i sig av hela sandbacken.
Så vackert i mina ögon, och en mening ringde i mitt huvud … havet ger och havet tar …
Jag vandrade bort till alla de små träden som dragits ut en bit mot havet. Där satt jag en god stund och njöt av den friska luften och av allt det vackra som fanns framför mina ögon.
Allt som hade med förkylning var för stunden som bortblåst.
Eftermiddagssolen flödade och glödde som eld. När jag vandrade tillbaka uppför sandbacken och förbi kapellet där vi gift oss, kände jag en djup tacksamhet till livet.
Allting var så vackert så det nästan gjorde ont i kroppen.
Jag tog en filmsnutt med min telefon och skickade till min dotter i Canada. Jag vet ju hur mycket hon längtar efter havet.
Jag satte tummen för min ena näsborre och snöt mig som en karl, sen körde jag den korta biten hem till Gyllebo igen.
Förkylningen var kvar, det kunde jag känna. Men allting kändes bättre när jag låtit livsandarna leka en stund vid havet.
På kvällen när febern steg något, rotade jag i min pyjamaslåda efter ett lite varmare nattlinne att ta på mig.
Där, underst i lådan låg ett hårt pressat flanellnattlinne som varit min mammas. Doften av mamma Ingrids typiska tvättmedel fanns ännu kvar och det var struket och vikt på ett så noggrant sätt som bara hon brukade göra. För en svindlande minut kändes hon så väldigt nära, trots att det var 4,5 år sedan hon lämnade oss.
Kanske hade jag en anings feber, men jag tyckte nog att hennes svala hand låg på min panna en liten, liten stund …
Dagens citat:
Oftast är det bilden av den vi tror att vi är
eller måste vara
som står i vägen för den vi kan vara.
Njut av dagen på just ert bästa sätt.
Vill ni följa min blogg så är ni varmt välkomna in på min facebooksida där kommer alla uppdateringar.
Den hittar ni här:
Kram och tack för att ni kikade in här.
Annika
Dela gärna

Bästa lindringen vid förkylning. Läs mer »

Förkylningstider.

Hej.
Oj vad det var länge sedan jag var förkyld, febrig och krasslig. Det är jag ju såklart väldigt tacksam för.
Jag tror inte jag haft någon förkylning de senaste sju åren. Det är inget som jag funderat så mycket på, för det är ju som talesättet säger att ”hälsan tiger still”. När man är frisk tänker man liksom inte på hur skönt det känns att inte ha ont i halsen, snor i näsan och feberhet panna. Det är först när förkylningen slår till som man lägger märke till skillnaden.
I veckan slog förkylningen till på mig.
I mina gömmer hade jag medikamenter att ta till.  Kvacksalvarhonung!
Asså, nu vet jag inte riktigt hur mycket nytta den där honungen egentligen gör, men den är bara så god i en kopp te, och den är verkligen lindrande för en hals som känns som sandpapper.
Så blir det ju lite roligare att vara sjuk om man har något gott att ta till.
Och livet känns lite lättare med en varm kopp te i handen och lite levande ljus på bordet.
För säkerhetsskull tog jag mig en rejäl hutt av mina kvacksalvardroppar också. De är jättegoda och smakar precis som den hostmedicinen som min mamma gav oss barn när vi var små.
Om det har någon effekt har jag ingen aning om, fast med god tro kan man komma långt.
En annan i familjen som inte heller känner sig som sitt vanliga jag är lilla Lykke. Hon är nog i gång med att löpa, och då är hon kanske egentligen i väldigt god form. Nåväl, hon terroriserar stackars Johnny, som vill men inte kan hjälpa henne, och när hon inte gör det så vilar hon sig i form inför nästa attack.
Dagens citat:
Om du ser ut som ditt passfoto, då är
du för sjuk för att ut och resa.
Min förkylning är nog en vanlig liten ”tösaförkylning” och ingenting att pipa för.
Det enda jag undviker är att ut och springa när halsen skaver. Det är en viktig regel att komma ihåg: ingen löpning vid halsont. (tur att inte lilla hunden Lykke då har ont i halsen)
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna

Förkylningstider. Läs mer »

Ett drömhus vi byggt med ”extra allt”.

Hejsan.
Idag tänkte jag ta er med till ett husprojekt som vi byggt. Och med vi menar jag vårt företag, Stefan Hantverkar´n AB. Det är en underbar villa, nyproducerad för ungefär 7 år sedan.
Asså, det där huset är så himla vackert och charmigt och det ser ut som om det legat där på den Österlenska ängen i alla tider. Vem skulle inte vilja bo här?
Att följa stora byggprojekt är alltid spännande tycker jag, men även lite oroligt såklart. Ska allt hamna där det är tänkt ….
Men Stefan är trygg och har en massa erfarenhet. Det brukar bli hur bra som helst, och ännu står alla husprojekt kvar som han varit med om att genomföra, lika starka och orubbliga som Stefan själv.
Den här vackra villan som ligger i Skillinge är verkligen lite utöver det vanliga.
Utvändigt är fastigheten så charmig med sitt vasstak, sin entrédörr som är typisk för trakten och sina söta homejer på taket.
Intill byggdes även ett litet charmigt uthus i precis samma stil.
Så himla gulligt!
Den där dagen då jag passade på att köra ut till bygget med min kamera så var även sotaren på plats för inspektion så allting var korrekt utfört.
Jag är ju lite svag för sotare, så det passade synnerligen bra …
Invändigt är det också som en dröm, det här huset. Ljust och vackert med mycket rymd.
Så många fina detaljer och vackra materialval.
Ja vem hade inte varit sugen på att flytta in här och sätta sin personliga prägel på det här huset.
För bara några veckor sedan såg jag det ute till salu på Hemnet, men nu kan jag inte längre hitta det. Kanske är det sålt, kanske har ägaren ångrat sig och vill bo kvar….
Men en riktig husdröm är det allt!
Är ni sugna på något liknande – vi bygga gärna fler hus…. vår hemsida hittar ni här.
Dagens citat:
”Bara en dröm” säger snusförnuftet. Då har man
glömt att drömmar skapar verklighet.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Ett drömhus vi byggt med ”extra allt”. Läs mer »

Vänskapsband

Gokväll i stugorna.
Jag scrollar runt i mitt bildarkiv på jakt efter tre foto till ett kvällsinlägg.  Det har blivit till en vana nu.
Så faller min blick på mappen som jag döpt till ”sommarflickor”…
Bilderna är fem år gamla, och lika underbara ännu.
De andas så mycket sommar, så mycket ungdom och så mycket vänskap.
Hopp inför framtiden.
Jag minns när vi tog de där bilderna. Bonden kom och skällde på oss. Vi trampade ju ner hans gröda. Såklart! Det var dumt av oss, även om vi försökte hålla oss i kanten av det stora fältet. Jag skäms lite när jag tänker på det … förlåt bonden!
Kvällens citat:
Något av det bästa med unga människor är att de ifrågasätter,
att de bryr sig om rättvisa och att de har ett öppet sinne.
Ha en fin kväll, ta vara på vänskapen och var rädd om böndernas grödor för det är den som ska hålla oss alla vid liv..
Kram på er
Annika
Dela gärna

Vänskapsband Läs mer »

När jag bara ser rött.

Hejsan
Skam den som ger sig.
Ja, att fånga den skygga domherren så det blir vackra bilder, det är inte det lättaste, har jag fått erfara.
Så fort jag sett skymten av något rött därute vid fågelbordet har jag snabbt jagat iväg efter min kamera. Lika kvickt har den vackra domherren med sin fru, gått upp i rök och bara försvunnit bort.
Men skam den som ger sig.
Vårt fågelbord har varit fyllt till bredden av alla andra underbara fåglar. Den närsynta bofinken Knut och den stentuffa stenknäcken Sten.  Det är några av alla de gäster jag haft här.
De är alla så väldigt fina, men jag har mest haft ögon för rött …
Och till sist så fick jag fånga honom på bild ändå! Den vackraste av dem alla. Den röda domherren.
Något annat rött som ännu står här i stugan, så vilt och glatt, är den röda tulpanbuketten.
Den är så ostyrig och kaxig den där buketten, så jag blir bara glad av att se den.
Dagens citat:

”Du kan inte alltid kontrollera vad som händer omkring dig,

men du kan ha kontroll på vad som händer inom dig.”

Ha en härlig dag och tack för att ni hälsar på hos mig.

Kram Annika

Dela gärna

När jag bara ser rött. Läs mer »

Önskedjur för en fotograf som jag.

Hejsan
Minns ni att jag nämnde mitt favoritdjur för några dagar sedan här på bloggen. Jag nämnde också en önska om att få möjlighet att ta bra bilder av detta vackra djur. Min dröm är att fånga små söta lekande rävungar på foto.
När jag kikar ibland alla mina foton i datorn, så hittar jag andra bilder på räven som jag lyckats fånga.
Den här gången var det en oförutsedda ögonblicksbild – jag var snabb och räven en aning nyfiken.
Så hittar jag en annan bild på ett sött djur…
Åhhh jag vill gärna ta bilder på små söta rådjurskid också i sommar..
För mig är det viktigaste själva naturupplevelsen, att sedan få chans att fånga det på bild är ren bonus och gör bara att händelsen etsar sig fast lite bättre i mitt minne. Underbart.
Jag ska jobba lite medvetet för att fånga mina drömbilder till våren.
… och för första gången någonsin benämner jag mig själv som ”fotograf” här i rubriken…
I många år har jag envisats med att kalla mig för amatör, men när får man egentligen ta sig en yrkestitel? Vem får kalla sig fotograf`? Vem får kalla sig snickare? Vem får kalla sig läkare? Var går gränsen för utbildningskrav och yrkeserfarenhet?
Asch, jag är den jag är oavsett och jag fotograferar glatt vidare.
Kvällens citat:
Numera har alla människor
en klocka – men ingen har tid.
Byt ut den ena mot den andra –
ge bort klockan och ta dig tid!
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna

Önskedjur för en fotograf som jag. Läs mer »

Kroppsvård för stora och små i Gyllebo

Hejsan.
Att sköta sig betyder att man tar hand om sig och ser till att må så bra som det bara går. Att helt enkelt vårda sin kropp och sin själ..
Det gäller både fysiskt och mentalt.
När vi i somras investerade i vårt spabad så kunde jag nog inte ana hur mycket vi egentligen skulle komma att använda det.
Jag kunde förställa mig att det skulle vara väldigt välgörande och skönt för min värkande rygg…
… och så rätt jag hade.
Det är helt ljuvligt. Både jag och Stefan njuter av våra bad och nästan dagligen kryper vi ner i det varma vattnet. Vi njuter en liten stund och det känns som om vi pausar vardagen för en liten stunds återhämtning.
Det är såklart extra mysigt att krypa ner i spabadet när det ligger ett lager vit snö på marken. Att i skymningen tända upp med ljus och marschaller gör ju att stämningen blir extra skön och avkopplande.
Men det är lika skönt att sätta sig i badet när regnet smattrar och vinden viner, då måste man bara ta en liten mössa eller regnhatt på huvudet.
Så har jag pysslat lite extra med mina små pälsklingar. De måste också vårdas både till kropp och själ såklart.
Nu, när det närmar sig vår då det börjar fällas lite mer, då gäller det att hålla pälsen i trim. Särskilt bakdelen på de små hundarna kräver sin skötsel. Fast jag har mina knep. Med ett stadigt grepp i det naturliga handtaget, går det superenkelt att reda upp eventuella tovor där i de bakre regionerna.
Några som också ser till att sköta sig just nu, det är min dotter Emmy och kompisen Matilda. De ser ut att njuta av livet för fulla muggar där på den underbara ön Bali. .
Dagens citat:
Var en person som uppmuntrar
och inspirerar andra.
Världen har redan tillräckligt
många kritiker.
Ha en härlig dag och kram till er alla.
Annika
Dela gärna

Kroppsvård för stora och små i Gyllebo Läs mer »

Tiderna förändras, men än kan det blåsa östan.

Gokväll.
Det är härligt och friskt när det ”blåser östan” tycker jag.
I helgen körde vi en liten tur, jag och min Stefan.
Stefan säger att han inte är så mycket för havet, trots att han så gott som är född i Kiviks hamn.
Fast hans påstående tar jag med en nypa salt. Jag har nog märkt hur han liksom dras dit allt som oftast, och gärna kör en sväng ner om hamnen, för att kunna se havet och den karaktäristiska strandlinjen som för honom är så välbekant.
-di blåser östan idá, mumlade han när vi körde längs med havet, mest för sig själv tror jag.
Och ja, jag kunde minsann också märka att det blåste rejält!
-di kallar svarte sten for röe sten nu …. konstaterade Stefan kort.
– tsss … röe sten …. fnös han sen med eftertryck och grunnade lite på sin egen kommentar.
fast di e klart, den e ju rö ju … fortsatte han sin monolog.
Så var det slutpratade om Svarte Sten. Den där underbara stenen som min svärfar har målat av så många gånger. Den där stenen som heter Svarte sten och inte Röde Sten. För det har den gjort i alla tider. Så det så!
Nu är det inte bara stenar som byter namn. Nu har det även  inrättats ett utegym där vid Kiviks Hamn.
Om det gymmet har det sagts mycket. Saker som jag inte direkt vill gå in på här. Men människor har haft åsikter kan jag väl säga.
Och ja, vackert är det inte, det där gymmet.
Men säkert …. bra! Och eee … dyrt!
Jag och Stefan körde vidare bort till Vitemölla och dess lilla söta hamn.
Där är i alla fall inga nymoderniteter i form av vuxenlekplatser och annat trams …
Där är bara vackert.
Vi tog vägen förbi idrottsplatsen hem.
Fina Solevi, som utsetts som Sveriges vackraste idrottsplats.
Även om där alltid är bedårande grant, där vid Solevi, så var doften inte särskilt angenäm den här dagen.
Ruttnande tång låg i driver vid strandkanten. Så den här dagen hade Solevi nog kunnat utnämnas till den idrottsplatsen som luktade mest skit också.
Stefan brydde sig inte särskilt mycket om varken lukten eller platsens läge. Istället drömde han sig bort till en annan tid. En tid då han var ung och en, som han påstår själv,  lovande fotbollsstjärna
-här har man gjort många strutar, mumlade han förnöjt!
 Sen körde vi mot Gyllebo igen.
Dagens citat:
Östanväder och kvinnoträta
börjar med storm och slutar med väta.
 Ha en fin kväll och kram på er
från oss.
Annika
Dela gärna

Tiderna förändras, men än kan det blåsa östan. Läs mer »

Rulla till toppen