Hejsan.
I min rabatt tittar den ljuvligaste hyacint nu upp.
Det är några lökar som var med i en underbar julgrupp som vi fick för en del år sedan. Tänk, jag minns precis vem givaren var …
Alltså färgen!!! Är den inte underbar?
Det är ju det som är det roliga med lökar tycker jag. Att man hinner glömma dem när man planterat ut dem, och så plötsligt, till våren så bara är de där igen.
Alla mina tulpanlökar som jag köpte i höstas har också börjat titta upp nu.
De där underbara Österlenlökarna som man kan åka och njuta av nu på våren. Man kan titta ut vilka sorter som skulle passa just hemma hos sig själv. Sedan finns de till försäljning lagom till det är planteringsdags på höstkanten. Ett inlägg därifrån hittar ni här.
Nu går jag här hemma och vakar över mina tulpaner som en hök, för på andra sidan staketet spatserar ett gäng hungriga rådjur och blickar lystet in mot min trädgård.
I många år gjorde jag misstaget att sätta penséer utanför staketet i min zinkbalja. Inte hade jag hunnit mer än vända ryggen till förrän rådjuren var där och åt upp varenda liten blomsterknopp.
I år ståtar beska lökar i zinkbaljan istället, och ännu har de fått stå kvar för de hungriga djuren.
Så finns det vissa lökar som kommer där man inte riktigt kan förstå hur de hamnat … i en stenskreva där jag vet säkert att jag inte kunnat plantera dem ….
Vill den lilla raringen bo där, så får den det!
Kvällens citat:
Fatta aldrig slutgiltiga beslut
på en tillfällig känsla.
Må väl alla rara läsare och kram på er.
Annika
