Hejsan.
När man vandrar vid foten av norra Stenshuvud, så startar man ett stenkast ifrån Kiviks Musteri. Alltså vid den lilla plats som heter Hällevik. Där finns en parkering och där har också nationalparken sitt huvudkontor.
Där vid den vackra lilla kåsen, där min svåger har sitt ålafiske, är det kanske en av Österlens charmigaste vyer.
Det är inte särskilt ofta som min käre make är med på mina vandringsäventyr, men just hit gillar han att följa med. Kanske beror det på att han nästan är uppfödd på den här platsen. Mest tror jag att han drömmer sig tillbaka till tiden då han och Kivikspågarna helt otyglat jagade vildkaniner här. Något som idag känns otänkbart, men det var en annan tid då.
Morgonen då vi vandrade här, stod en ensam fiskare hoppfull ute i det kalla vattnet.
-tsss, där kummer han ente ti å få nunn fisk, sa Stefan en smula skadeglatt.
Huruvida det nappade eller ej, det fick vi aldrig veta. Istället vandrade vi vidare en bit på en av nationalparkens små stigar. I parkens norra del växer en massa exotiska träd och buskar och gör naturen alldeles speciell. Särskilt mycket järnek finns det här, och det är så vackert.
Små skyltar visar vägen och egentligen vill man välja alla vägar på en och samma gång.
Efter en härlig vandring kom vi så tillbaka till Hälleviks vackra ålabod och Mats charmiga lilla traktor.
Vi njöt både av den underbara platsen, den här morgonen. Visserligen på lite olika vis. Jag uppslukas mest av naturens skönhet, medan Stefan nog mer ser på platsen ur en ung kaninjägares perspektiv.
Dagens citat:
Att förstå män är lika lätt som att spika fast pudding på väggen.
Ha en fin dag.
Kram Annika
