Österlen

Hej hej

Vardagen är här igen på riktigt. Julen känns väldigt avlägsen redan och när jag nu tänker på min dotter Andréa, som var hemma ett par månader över julen, så känns det som om jag drömt alltsammans.

Kanske var det för att mycket var så intensivt för mig de där månaderna då hon var hemma. Det var så mycket glädje som blandades med sorliga och oförutsedda händelser. Kanske är det min hjärna som nu suddar ihop allting så att det mest bara känns som en rosa dröm.

Nu när vardagen är här igen så försöker jag återhämta mig och vila lite mer. Jag känner att det behövs. Jag tycker om det här lugnet som det ofta blir i januari, när vardagen tuffar på lite saktare igen. Dagar då det finns tid och utrymme för lugn och ro, och lite mer eftertanke.

Det har dock snurrat en massa tankar i mitt huvud de senaste dagarna. Jag har återigen nåtts av beskedet av att en vän fått lämna jordelivet. Det tar på något vis så mycket kraft när det händer så här mycket på så kort tid. Orättvisa händelser som går som spjut rakt in i mitt hjärta.

Samtidigt nåddes vi alla av beskedet att Björn Natthiko gått ur tiden. Den underbara buddistmunken Natthiko, som man bara blev glad av att se. Vet du inte vem han var, så leta upp hans böcker och läs dem, lyssna på något av hans sommarprat. Ta del av allt det kloka han förmedlat under sitt liv. Han var en alldeles underbar person tycker jag.

Samtidigt som alla mina tankar snurrade som fortast, så kom det ett blomsterbud och knackade på dörren… tusen tack ni finaste♥, de här blommorna lyste verkligen upp min dag.

Dagens citat:

Ingenting varar, allting är förgängligt.

~Björn Natthiko Lindeblad~

Det kan höras så sorligt när man säger att ingenting varar, samtidigt är det ju väldigt trösterikt, då också det sorliga stunderna försvinner och lättas upp.

Återigen påminns jag om ”här och nu”.

Kram Annika

Hejsan.

I några dagar har det varit rejält busväder här hos oss. Blåst och hårda vindar.

Efter att ha suttit inne och degat med näsorna framför våra datorer nästan en hel dag, så tyckte både Emmy och jag att vi ändå skulle trotsa blåsten och ge oss ut i skogen.

Lite läskigt är det allt att gå här i naturreservatet när det blåser full storm. Att höra hur det knakar och ibland brakar, det är både skrämmande och fantastiskt på samma gång. Jag minns en vinter då jag fick se ett stort träd slitas upp med rötterna och falla ut i sjön i stormen. Naturen är allt bra mäktig.

Både jag och Emmy höll lite extra i våra små hundar den här eftermiddagen och ganska snart ville Molly sitta i sin ryggsäck istället. Hon kände sig nog lite tryggare där uppe.

Naturen alltså – den gör mig aldrig besviken.

Dagens citat:

Låt jorden bära dig – den vill det. Låt vinden leda dig – den vill det. Låt himlen välsigna dig – den vill det.

Ha en bra måndag.

Kram från mig, Annika

Hejsan.

Vi hade planerat att ses just den här dagen, min fina badkompis och jag.

Vi skulle fira livet, som vi ju gjort några gånger förut. Men vi skulle också fira att det var hennes egen dag, hennes ”föllsesdag”.

Med ett litet inslaget paket gick jag ner till bryggan för att ta mitt dopp och invänta min vän. Strax efter kom hon vandrade genom skogen, även hon med en inslagen present …till mig!! … alltså, det kom ju att bli både hennes och min dag ♥

Efter en ljuvlig morgon med champagne, jordgubbar och finaste chokladen så vandrade vi vidare genom skogen, som så ofta. Vi hade tusen saker att pratat om och tiden rusade fort iväg. I min lilla paket som jag fått av underbara T, låg ett nytt fint sittunderlag i varmaste ull. Ja hon har nog rätt, det såg inte riktigt klokt ut att dra med Stefans gamla rävskinn ut på tur och använda som gumpvärmare…

Vår dag avslutade vi med en underbart god lunch på Byvägen. Min fina underbara vän, hon som gör att det liksom känns som extra syre i luften och hon som gör att man känner sig en liten smula yngre och tokigare – inte galen – bara levnadsglad. Hon gjorde sin dag till min också. Jag kände mig så tacksam för dagen.

Tack T♥

Dagens citat:

Du lever bara en gång, men om du lever rätt så är det fullt tillräckligt.

Ha det bra och var rädda om er och om varandra.

Kram Annika

Hej hej

Det var en kall och vacker januarimorgon. Jag var som alltid både laddad och sugen på mitt uppfriskande vinterbad.

Men just den här morgonen skulle det inte bli riktigt som planerat…. Av någon anledning råkade jag strula till allting och när jag skulle hoppa ut på bryggan så hamnade jag istället i vattnet med kläderna på. Under tiden som mina varma vinterstövlar vattenfylldes, så trillade jag baklänges och fick vatten upp till knäna.

Väl ute på bryggan så tog jag av mig mina byxor och kängor och vred ur så mycket vatten jag kunde. Jag bestämde mig för att det fick minsann räcka med ett bad den här morgonen. Som tur var kunde jag låna ett par torra strumpor av min badkompis, fast det var förstås lite oklart om det egentligen var lönt, när allting annat var blött.;-)

Men det var en väldigt vacker morgon och vår skogspromenad var precis lika fin som alltid.

Samma dag kom Andréa:s vänner från veterinärskolan hit. Med sig hade de världens godaste bakverk.

Mums, mums så gott det där var! Vi lät oss alla väl smaka.

Med sig hade de hunden Frasse. Frasse är en riktigt cooling. Trots att han blev grundligt utskälld av husets båda fisförnäma hundflickor, så tog han det hela med stort lugn. Han höjde möjligtvis någon millimeter på ena ögonbrynet innan han totalt ignorerade utskällningen och la sig tillrätta på en stol istället. (jag tänker leva livet lite mer som Frasse!)

Och alldeles lagom tills julen tog slut, så slog den vackraste amaryllisen ut i full blom. Den där med den djupröda färgen (som tyvärr inte blir ett dugg rättvis här på bilderna.)

Tack E, A och F för ni kom och hälsade på här i Gyllebo ♥

Dagens citat:

Tills du gör det omedvetna medvetet kommer det att styra ditt liv och du kommer att kalla det för ödet.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Hej hej

Efter nyår så gick musten liksom ur kroppen på mig. Tjoff, så försvann all energi och inspiration! Jag tappade litegrann stinget och gnistan för att både fotografera och att skriva texter här på bloggen.

På mitt minneskort fanns bara några få bilder från ett av mina härliga morgonbad. En sådan där grådisig morgon som kändes extra fantastisk bara jag tog mig i kragen och kom mig för att ta första steget ut genom dörren. Det var sååå vackert!

På mitt minneskort fanns också lite bilder från en mysig morgon mellan jul och nyår. Det var en dag då lille Scott kom hit för att vara här hos oss i Gyllebo. Istället för att vara alldeles ensam på dagis, så fick han vara hos oss istället. Och nog fick han och Andréa en riktigt mysig morgon tillsammans.

Det är nog många som lider av både slocknade gnistor och tappade sugar just nu. För visst är vi alla gruvligt trötta på covid19, corona, karantäner och allt vad pandemier heter. Så här ”mysig” nyårsafton fick min dotter och hennes kompis det, ensamma i sin lya i Malmö när covidtestet visade positivt. Snopet, men inget att göra.

Ja, lite extra trött och sliten känner jag mig allt just nu. Fast sådär är livet, och det är bara till att ligga lågt och gilla läget.

Dagens citat:

Man kanske inte alltid kan vara glad men man kan alltid ha en positiv inställning.

Ha det gott och ha en fin trettondag.

Kram Annika